Jag undrade tidigare varför FN:s rättigheter ser ut som de gör, men jag upptäckte precis att Johan Norberg naturligtvis legat steget före - ja, eller snarare nio år före.
Boken Fullständiga rättigheter - Ett försvar för de 21 första artiklarna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna finns att köpa här (Timbro har för övrigt bokrea nu), och som pdf här.
Citat:
I Report of the UNESCO Committee on the principles on the theoretical bases of the human rights från 1945 förklaras att man arbetade med två olika principer om mänskliga rättigheter, varav den ena ”started, from the premises of inherent individual rights [. . .] while the other was based on Marxist principles”. Målet var att finna ”some common measure of the two tendencies”, en deklaration som ”by some means reconcile the various divergent or opposing formulations now in existence”.
Jo, jag tordes nästan gissa det, och även följden av utformningen känns väntad:
En talande illustration till just [urholkningen av rättighetsbegreppet] är det kommunistiska Sovjetunionens bruk av de nya välfärdsrättigheterna. Eftersom alla medborgares rätt att få t ex en god inkomst och adekvat sjukvård inte respekterades i något land relativiserades därmed rättigheterna. När väst anklagade kommunistländerna för diktatur och åsiktsförtryck kunde dessa urskulda sig med att inte heller västländerna respekterade alla mänskliga rättigheter. Mängden rättigheter, och den karaktär av målsättningar de fick, blev ett vapen för fortsatt förtryck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar