1 Mos 27 handlar om att Isak blivit gammal och mäkta skumögd och önskar välsigna sin favoritson Esau, men han vill att Esau först ska fälla ett byte och laga till någon av hans älsklingsrätter.
Hans hustru Rebecka har dock av outtalad anledning alltid föredragit den andre sonen, Jakob, och ser chansen till en kupp (27:8-10): "Hör på nu, min son, och gör som jag säger. Gå bort till småboskapen och hämta två fina killingar, så skall jag laga till en av din fars älsklingsrätter. Den skall du bära in till din far, så att han får äta och sedan kan välsigna dig innan han dör."
Jakob är dock osäker (27:11-12): "Men min bror Esau är ju luden och jag är alldeles slät. Om min far rör vid mig står jag där som en bedragare och drar över mig förbannelse i stället för välsignelse."
Men Rebecka vet bot (27:16-17): Med skinnet från killingarna täckte hon hans händer och hans bara hals. Sedan gav hon Jakob den välsmakande rätten och bröd som hon hade bakat.
Isak må vara gammal, men han är fortfarande slug, och litar naturligtvis inte på vem som helst som kommer och bjuder honom på festmat (27:21): Isak sade: "Kom fram hit, min son, så att jag får röra vid dig och känna om du verkligen är min son Esau."
Här kan man ana att luktsaltet gick varmt - cliffhangers var exotiska ända in på 80-talet åtminstone i Sverige, men det visar sig att Rebecka överlistat Isak: Han kände inte igen honom, eftersom Jakobs händer var ludna som hans bror Esaus, och därför välsignade han honom.
Sedan blir det hat, mordhot, månggifte, stöld, sexhandel, menskupp, misshandel, djuroffer och slavsex i god biblisk tradition, innan Jakob slutligen återförenas med Esau och blir förlåten.
Slutet gott, allting gott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar