den 23 maj 2008
Don Bennechi: Förbjud barnfotografering
Dan Benchetrit (tidigare känd som Don Bennechi) skriver en debattartikel om sitt liv som livrädd dotterpappa i Aftonbladet, och det är helt enkelt så skruvat att jag inte ens orkar citera ur artikeln.
Men för jämförelse - enligt Benchetrits artikel så dog tre barn (Arbogamorden och Engla) under 10 års ålder under årets fyra första månader.
Enligt Vägverkets statistik så dog 10 barn 0-14 år och 214 skadades svårt i trafiken under 2007 - ifall de dog jämnt utspritt så innebär det att det dog fler barn i trafiken under 2007 års första tredjedel än som mördades under samma tidsperiod 2008. Benchetrit med dotter tog sig dessutom igenom i sammanhanget skoningslösa 2003, där inte mindre än 21 barn dog och 352 skadades svårt.
Om man ska se till risken att bli kidnappad, våldtagen och mördad som barn så finns det väl i Sverige egentligen bara två kända fall: Helén Nilsson 1989 och Engla Juncosa Höglund 2008.
Enligt Svenska Spel så blir runt 100 personer varje år miljonärer på Lotto. Skulle en av tusen Lottokuponger tappas bort, och ditt barn hade samma sannolikhet att plocka upp tappade Lottokuponger som snittpersonen så skulle det vara ungefär lika sannolikt att barnet kom hem med en miljonvinst på Lotto som att det kidnappades, våldtogs och mördades - om man väljer den tidsperiod då de enda barnkidnappningsvåldtäktsmorden i modern svensk historia skett.
Den närmast paralyserande skräcken gällande avkomman må vara en nedärvd ryggmärgsreaktion, men det är fortfarande en så gott som fullständigt ogrundad rädsla, och den sunda reaktionen på sådant beteende är att försöka rannsaka sig själv. Det är helt enkelt ett långt sundare beteende att låta en nioåring ta sig hem själv från Manhattan än att angripa någon som tar kort på allmän plats.
den 22 maj 2008
Harley Davidson och frihandeln
Ekonomikommentarer skriver om att Reagan räddade Harley-Davidson genom ett särskilt handelsskydd, och att motorcykelentusiaster världen över har protektionismen att tacka för att de slipper tvingas till att ta sig fram på japanska åkdon.
Och nu är det ju naturligtvis att sparka in öppna dörrar, men utan internationell handel hade inga motorcykelentusiaster världen över kunnat köra HD (eller japanska motorcyklar, för den delen), och utan frihandel mellan delstaterna hade HD gissningsvis haft svårt att bli särskilt framgångsrika - för att inte tala om ifall det funnits handelsstopp eller tullar mellan städer eller kvarter. Dessutom kan man fråga sig hur roligt det varit att köra en Harley-Davidson idag ifall de inte varit konkurrensutsatta.
Sedan är det grundläggande att det blir effektivitetsförluster av att undermåliga tillverkare hålls kvar med konstgjord andning, men det har retts ut otaliga gånger tidigare.
Jag tror för övrigt inte att Hökmark har minsta bekymmer med att fördöma det handelshindret, även om hans fokus gissningsvis är på mer aktuella bekymmer.
den 21 maj 2008
Gissa rubrik och ingress
Forskning.se skriver om en avhandling från Stockholms universitet gällande äldres hälsa.
Ur texten:
Avhandlingen visar att en orsak till ökad förekomst av komplexa hälsoproblem är att överlevnaden har ökat även bland mycket skröpliga personer. Närmare analyser visade att det var speciellt bland de skröpligaste männen som dödligheten minskat. Detta har lett till att dödligheten bland de skröpligaste männen har sjunkit till kvinnornas nivå.
Resultaten kan ses som ett gott betyg för ett samhälle. Goda levnadsförhållanden och en utvecklad sjukvård har medverkat till att även mycket gamla personer överlever trots allvarliga sjukdomar.
Rubriken:
Ökad andel mycket skröpliga äldre
Ingress:
En vanlig föreställning har varit att nya generationer av pensionärer är friskare än tidigare generationer. Detta gäller inte de allra äldsta. Tvärtom har andelen mycket skröpliga personer i åldrarna 77 år och äldre i Sverige ökat markant mellan 1992 och 2002. Det visar en ny avhandling vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet.
Man skulle ju kunna tycka att det inte är särskilt märkligt att skröpligheten bland 77+-befolkningen ökat när medellivslängden ökat ungefär 2,5 år - ett mer intressant mått hade varit hur de mellan exempelvis 75 och 80 år mår idag jämfört med 1992, men naturligtvis är även DN med på larmtåget (om än inte lika styggt i rubriken som forskning.se).
den 20 maj 2008
Beskatta hurtbullarna, annars dör vi!
Steven Levitt [jo, jag vet att en timmes joggning inte bränner 1000 kalorier]:
[I]f we want to blame the obese for global warming, those who engage in recreational exercise like jogging or biking for pleasure should surely be discouraged from doing so because of global warming.
Someone who jogs an hour per day burns an extra 1,000 calories daily … far more than an obese person. Such wasteful burning of calories must be discouraged if we are to save the planet.
I hereby call for the next president of the United States to pass legislation imposing a carbon tax of 10 cents per hour on all recreational burning of calories. To save the planet, we must encourage people to sit at home and burn as few calories as possible.
Obligatorisk cykelutbildning föreslaget
Risken att skadas svårt i en cykelolycka är alltså ungefär 1/6 av vad den var 1970, och risken för att dö har mer än halverats. Hade 1970 års skadefrekvens kvarstått hade ytterligare 133 personer dött och 423 skadats svårt 2006.(Via Mattias Svensson)
den 19 maj 2008
den 18 maj 2008
Pomperipossa i Monismanien
Johan Ingerös frihetliga sagohjältar-serie verkar tuffa fram på halvfart, så det finns god tid att klämma in Astrid Lindgrens klassiska debattartikelsaga Pomperipossa i Monismanien. Det är för många citeringsvärda stycken för att nämna exempel, men dikten kan jag bara inte låta bli:
Att du skapar ett värde kan samhället icke tåla,
byråkraternas tjafs är du skyldig att delta i,
du skall hjälpa Castro att föra krig i Angola
eller ock skall du sitta på gubbhus och få terapi.
Hela debattsagan här.
Om att arbeta till en lägre lön än arbetet är värt
Ungsocialisterna på bloggen Proletärbella skriver en "lektion i ämnet verklighetskunskap":
I det kapitalistiska samhället finns något som heter klasser. Dessa existerar och återskapas efter ekonomiska mönster. Den största delen av befolkningen tvingas för att överleva arbeta till en lägre lön än vad deras arbete är värt (det är arbetarklassen).
Nu är ju det naturligtvis relativt vad ett arbete är "värt", och Proletärbella-Jerka fördjupar inte heller resonemanget, men om man antar att det är köparen av arbetet som står för värderingen så är analysen alldeles korrekt och i fullständig enighet med marknadsekonomin - arbetsgivaren betalar varken arbetaren det fulla produktionsvärdet av arbetet eller det fulla värdet av vad han/hon anser att arbetet är värt.
Arbetsgivaren betalar dock arbetaren mer än vad arbetaren tycker att det är värt att göra arbetet för; arbetsgivaren har alltså en positiv marginal samtidigt som arbetaren har en positiv marginal - båda tjänar på transaktionen.
När produkten sedan säljs så betalar inte köparen det fulla priset han/hon tycker att varan är värd, samtidigt som säljaren får mer betalt än han skulle kunna tänkt sig att sålt varan för - båda tjänar på transaktionen.
Exempelvis så tycker jag rent teoretiskt att det inte hade varit märkligt ifall en dator kostat lika mycket i inköp som en bil, eller att månadskostnaden för en dator med skaplig uppkoppling varit densamma som för att pendla till jobbet. Jag slipper dock betala den kostnaden, men samtidigt betalar jag mer än min datortillverkare med mellanhänder och internetleverantör tycker att det är värt att leverera produkterna till mig för (och det sannolikt med god marginal). Båda lever alltså gott på marknadspriset.
Sådan är transaktionens och därmed marknadsekonomins mekanism - alla vinner.
Sedan snuddar de även vid ett annat intressant ämne:
Det är i princip omöjligt för någon från arbetarklassen att bli överklass pga det stora kapital som krävs men det finns också andra hinder för att ta sig upp till exempelvis mellanskiktet. Dessa hinder är inte alltid lika reella men fungerar ändå ofta som spärrar för individer. Jag syftar nu på kulturella och sociala hinder. Det är helt enkelt extremt mycket svårare för någon från arbetarklassen att utbilda sig än för någon från medel- eller överklassen. Det som skiljer sig är den intellektuella och kulturella traditionen men också vad man skulle kunna likna vid ett kollektivt självförtroende.
Lotta Gröning skriver om samma sak:
Det sorgliga är att arbetarrörelsen numera uppmanar sina barn att studera och skaffa sig en utbildning. När de väl är färdiga och har blivit något i samhället stämplas de som klassförrädare.
Jag antar att hon skriver som en kratta och egentligen menar att det sorgliga är stämplingen och inte utbildningen, för det är där som en stor del i alltihop ligger - det är lika tragiskt och korkat att begränsa kvinnor till kvinnoyrken som att begränsa "arbetare" till "arbetaryrken" - det tar gissningsvis emot att satsa på att förbättra sin tillvaro om man vet att ens bekantskapskrets kommer betrakta en som klassförrädare. All kollektivism är av ondo.
Det kan även noteras att Jerka halkat på tangenterna under sitt glödande klasshatsbrandtal:
Men det klart om man gör nationalekonomcdonmin till religion finns ju inte plats för särskilt många parametrar som överhuvudtaget har med verkligheten att göra.
Gissningsvis var det Ivar Lo-Johansson som inhandlades - han har ju släppt såväl Proletärförfattaren som Pubertet.
Salt dödar dig inte heller
Från Albert Einstein College of Medicine of Yeshiva University:
After adjusting for known CVD risk factors, such as smoking, diabetes and blood pressure, the one-fourth of the sample who reported consuming the lowest amount of sodium were found to be 80% more likely to die from CVD compared to the one-fourth of the sample consuming the highest level of sodium. The risk for death from any cause appeared 24% greater for those consuming lower salt, but this latter difference was not quite large enough to dismiss the role of chance.
Since NHANES III was an observational study and not a clinical trial, no definite conclusions about cause and effect were possible, says Dr. Cohen. "However, our findings do again raise questions about the usefulness or evensafety of universal recommendations for lower salt diets for all individuals, regardless of their blood pressure status or other health characteristics," he cautions.
Och vidare på dietsidan så har GI-gurun Fredrik Paulún reviderat öl och potatis:
Det är sex år sedan min förra bok om ämnet Blodsockerblues kom ut och det har hänt massor på forskningssidan. Bl a har det kommit en del nya GI-värden som gör det lättare att hålla en sund kost. Här är några exempel. Ett GI under 55 är lågt och 55-70 är medel medan allt däröver är högt.
Öl (4,6% alkohol)66 vilket är lägre än många har påstått.
Den vanliga kokta (speciellt fasta sorter samt färsk potatis) har mycket långsammare kolhydrater och har dessutom ett mycket lägre energiinnehåll än t ex pasta, ris och bröd. När man mäter hur mätt man blir av 240 kcal vinner faktiskt kokt potatis med hästlängder. För viktens skull är därför potatisen att föredra.
Intressant är också potatisens höga antioxidantinnehåll vilket ger ett ORAC-värde på cirka 300 vilket är högre än både morot, tomat och persika. Kaliuminnehållet är skyhögt med cirka 450 mg/100 gram vara och innehållet av resistent stärkelse går från 3,3% till 5,2% när potatisen får kallna. Det innebär att den kalla potatisen får ännu lägre GI samtidigt som den ger massor av fiber som ger en bra tillväxt av nyttiga bakterier i tarmen. Det ger en väl fungerande mage som får något att arbeta med samtidigt som det gör magen lugnare. Resistent stärkelse tycks också öka kroppens förmåga att bränna fett vilket är en intressant bonus. Kall kokt potatis får därför ses som riktig supermat.
