Håkan Juholt vilade upp sig i Mexiko en månad, kom tillbaka "som en bättre människa" och gick sedan direkt tillbaka till att vara yvig, för att sedan försvara det med dels att hans "nya analys ligger på en för hög nivå helt enkelt", vilket självfallet uppmärksammats som sig bör; däremot verkar hans "[s]jälvklart vet också jag att Sverigedemokraterna inte satt i riksdagen den förra mandatperioden" åtminstone enligt vad jag läst ha glömts bort.
Självfallet vet Juholt att sverigedemokraterna inte satt i riksdagen förra mandatperioden, vad han har tagit miste på är under vilken mandatperiod värnplikten avskaffades, och enligt sedvanligt absolut pampgehör darrar han alltså inte en millimeter och inte en millisekund innan han vrängt det till ovanstående - vilket självfallet inte gör annat än puffar upp hans ego, men sådan är pampismen.
Det kan också vara värt att notera att Juholt, som anser att hela livet handlar om att kunna ge och ta emot förlåtelse i det stora och det lilla först "verkligen inte" tänkte be om ursäkt innan han sedan gjorde just det.
Och ändå inne på Juholttemat - från Frihetssmedjan:
Även "Juholt är"-bilden förtjänar att uppdateras:
tisdagen den 17:e januari 2012
Storkorvan
Ett återkommande tema hos språkbloggen På svenska är den egenlanserade termen nattuttryck - alltså nybildade ord som låter i stort som ursprungsuttrycket, inte är nonsens och har uppstått spontant (kallas eggcorn på engelska), och idag snubblade jag över just ett sådant:
(Direktlänk)
(Direktlänk)
onsdagen den 11:e januari 2012
Trender i tv-tittande 2011
Uppdatering av tidigare inlägg - siffror från MMS [samtliga diagram klickbara för förstoring; i mån av tid kommer diagramurvalet gissningsvis ändras något till nästa sammanställning]:
SVT totalt (SVT1, SVT2, SVT24, SVTB, Kunskapskanalen), minuter per dag, 1994-2011:
Räckvidd (sett minst fem sammanhängande minuter per dag), SVT1 och SVT2, 1998-2011:
Räckvidd, tv totalt, 1998-2011:
Tv-tittande 2011, minuter per dag, per kanal:
Tv-tittande 2011, minuter per dag, per åldersgrupp:
Skillnad mellan 2011 och 2010, minuter per dag, per kanal:
Skillnad mellan 2011 och 2010, minuter per dag, per åldersgrupp:
Det totala tv-tittandet gick från 165,9 minuter per dag 2010 till 162,1 minuter 2011; mest negativ är dessutom trenden i ålderskategorin 15-24 år, vilket åtminstone inte direkt gynnar Emanuel Karlstens tes att teven "stått immun mot alla förändringar" och att tv-tittandet "växer sig starkare för varje år" (svarsinlägg till den artikeln).
Vidare på tv-debattfronten så har SVT:s VD Eva Hamilton skrivit en artikel där hon bland annat skriver att SVT brukar få mer än 90 procent av rösterna angående vilken kanal som ska ta hand om ett visst sportprogram, vilket i stort är som att fråga några som redan tvångsbetalat för en buffé ifall de skulle önska att även oxfilé ingick.
Jag antar vidare att redigeraren satt den en smula bombastiska rubriken, men Hamilton skriver uttryckligen att "SVT är viktigt för demokratin", och sedan att "public service förlorar sin mening" ifall SVT tvingas "dra in på den typ av program som flest svenskar tittar på och uppskattar", och när Starke man, med 800 000 tittare nyligen lades ner så angavs dock "stenhård konkurrens" som skäl, vilket speglar Hamiltons synsätt, och vilket Johan Ingerö kommenterat:
Men vilken konkurrens då? SVT är, via de licenspengar som tas ut från landets alla tv-innehavare, befriat från verklig konkurrens. Företaget behöver inte stirra på tittarsiffror, och just detta är ju public service-mediernas raison d’être.
Precis som Ingerö skriver så rimmar praktiken illa med SVT:s egen formulering av uppdraget - att utbudet ska "präglas av demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner, mångfald och kvalitet och ska vara tillgängligt för alla oavsett förutsättningar och bakgrund"
När en modell är så uråldrig och verklighetsfrämmande att inte ens ledande företrädare för rörelsen lyckas representera den är det kortfattat god idé att avsluta tvångsfinansierandet av den.
Och vidare på public service-temat (filmen i fråga är för övrigt i mitt tycke dugligt sevärd, och finns upplagd i helhet av regissören på Vimeo) - från Warpdrive:
Några tidigare inlägg på temat:
- Om den förändringsimmuna teven
- Trender i tv-tittande 2010
- TV-tittande 2009
- Trender i TV-tittande
- Hur stor andel av hushållen betalar egentligen tv-avgiften?
- TV-tittandet i diagram
SVT totalt (SVT1, SVT2, SVT24, SVTB, Kunskapskanalen), minuter per dag, 1994-2011:
Räckvidd (sett minst fem sammanhängande minuter per dag), SVT1 och SVT2, 1998-2011:
Räckvidd, tv totalt, 1998-2011:
Tv-tittande 2011, minuter per dag, per kanal:
Tv-tittande 2011, minuter per dag, per åldersgrupp:
Skillnad mellan 2011 och 2010, minuter per dag, per kanal:
Skillnad mellan 2011 och 2010, minuter per dag, per åldersgrupp:
Det totala tv-tittandet gick från 165,9 minuter per dag 2010 till 162,1 minuter 2011; mest negativ är dessutom trenden i ålderskategorin 15-24 år, vilket åtminstone inte direkt gynnar Emanuel Karlstens tes att teven "stått immun mot alla förändringar" och att tv-tittandet "växer sig starkare för varje år" (svarsinlägg till den artikeln).
Vidare på tv-debattfronten så har SVT:s VD Eva Hamilton skrivit en artikel där hon bland annat skriver att SVT brukar få mer än 90 procent av rösterna angående vilken kanal som ska ta hand om ett visst sportprogram, vilket i stort är som att fråga några som redan tvångsbetalat för en buffé ifall de skulle önska att även oxfilé ingick.
Jag antar vidare att redigeraren satt den en smula bombastiska rubriken, men Hamilton skriver uttryckligen att "SVT är viktigt för demokratin", och sedan att "public service förlorar sin mening" ifall SVT tvingas "dra in på den typ av program som flest svenskar tittar på och uppskattar", och när Starke man, med 800 000 tittare nyligen lades ner så angavs dock "stenhård konkurrens" som skäl, vilket speglar Hamiltons synsätt, och vilket Johan Ingerö kommenterat:
Men vilken konkurrens då? SVT är, via de licenspengar som tas ut från landets alla tv-innehavare, befriat från verklig konkurrens. Företaget behöver inte stirra på tittarsiffror, och just detta är ju public service-mediernas raison d’être.
Precis som Ingerö skriver så rimmar praktiken illa med SVT:s egen formulering av uppdraget - att utbudet ska "präglas av demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner, mångfald och kvalitet och ska vara tillgängligt för alla oavsett förutsättningar och bakgrund"
När en modell är så uråldrig och verklighetsfrämmande att inte ens ledande företrädare för rörelsen lyckas representera den är det kortfattat god idé att avsluta tvångsfinansierandet av den.
Och vidare på public service-temat (filmen i fråga är för övrigt i mitt tycke dugligt sevärd, och finns upplagd i helhet av regissören på Vimeo) - från Warpdrive:
Några tidigare inlägg på temat:
- Om den förändringsimmuna teven
- Trender i tv-tittande 2010
- TV-tittande 2009
- Trender i TV-tittande
- Hur stor andel av hushållen betalar egentligen tv-avgiften?
- TV-tittandet i diagram
tisdagen den 3:e januari 2012
Juholtare inget nyord
Bland språkrådets 72 nya ord så ingår 'Juholtare - förhastat uttalande som man snart tvingas backa på'. 'Juholtare' som begrepp - även då som uttryck för (charmigt och ofta bilanknutet) klanteri - användes dock återkommande av Niklas Svensson på Politikerbloggen redan 2007; första förekomsten den 6 februari, då Juholt hamnat på fel begravning.
Andra tillfällen då begreppet använts - noterbart att Svensson skriver såväl att de "drunknar i historier" som att det "väller in tips" - är exempelvis då en punktering ledde till att Juholt fick hålla folkhälsoprojekt i en lekpark och då kosan bar till en ortsnamne ett halvt land bort.
Andra tillfällen då begreppet använts - noterbart att Svensson skriver såväl att de "drunknar i historier" som att det "väller in tips" - är exempelvis då en punktering ledde till att Juholt fick hålla folkhälsoprojekt i en lekpark och då kosan bar till en ortsnamne ett halvt land bort.
torsdagen den 22:e december 2011
Om frontalangrepp
Mikael Wiehe och Streisandeffekten
Sanna Rayman och Peter Santesson lade den 11 december upp En sång till en sluss, till tonerna av Mikael Wiehes Mitt hjärtas fågel, och med hjälp av annonsering på såväl egna bloggar som ett inlägg på SvD:s ledarblogg och Twitterspridning fick de relativt omgående cirka 2000 träffar, varefter intresset i vanlig nätordning raskt falnade.
Cirka en vecka senare hörde Anders Larsson, vd för Wiehes skivbolag United Stage, av sig och meddelade (trots att han enligt egen utsago inte lyssnat på sången) att "detta är absolut inte tillåtet utan tillstånd utan är ett intrång i upphovsrätten" och att de skulle "omedelbart ta bort detta från er hemsida och alla andra eventuella sammanhang" - och:
Från Bitly:
Från Knuff, där den tidigare toppen är kopplad till Wiehes avsnitt i 'Så mycket bättre', med över 1,5 miljoner tittare:
Och från Youtube:
(Direktlänk)
Några tidigare inlägg på temat:
- Streisandeffekten i vardagen
- Mer Streisandeffekt i vardagen
- Och ännu mer Streisandeffekt
Cirka en vecka senare hörde Anders Larsson, vd för Wiehes skivbolag United Stage, av sig och meddelade (trots att han enligt egen utsago inte lyssnat på sången) att "detta är absolut inte tillåtet utan tillstånd utan är ett intrång i upphovsrätten" och att de skulle "omedelbart ta bort detta från er hemsida och alla andra eventuella sammanhang" - och:
Från Bitly:
Från Knuff, där den tidigare toppen är kopplad till Wiehes avsnitt i 'Så mycket bättre', med över 1,5 miljoner tittare:
Och från Youtube:
(Direktlänk)
Några tidigare inlägg på temat:
- Streisandeffekten i vardagen
- Mer Streisandeffekt i vardagen
- Och ännu mer Streisandeffekt
onsdagen den 21:e december 2011
Detta är Sverige 8
Insändarsidan i Expressen den 4 juli 2011:
Bilden är något svårläst även förstorad, men insändarna gäller alltså drakoniska avloppsreningskrav för glesbygden och en som trots "bevis från Skatteverket" inte får byta namn från Karlsson till släktnamnet Carlsson. Sedan är det en webbfråga om detaljer i dobblerilagen.
Tidigare inlägg på temat: Detta är Sverige (bloggetikett)
Bilden är något svårläst även förstorad, men insändarna gäller alltså drakoniska avloppsreningskrav för glesbygden och en som trots "bevis från Skatteverket" inte får byta namn från Karlsson till släktnamnet Carlsson. Sedan är det en webbfråga om detaljer i dobblerilagen.
Tidigare inlägg på temat: Detta är Sverige (bloggetikett)
Rocky i DN den 19 december, en djupstudie
Ur DN [klickbar för förstoring]:
Jag kan hålla med Smacks om att Läderlappen är en stilig översättning av Batman - läderlappar är en fladdermusfamilj, och exempelvis Fladdermusmannen vore katastrofalt - men det finns astronomiska mängder superhjältekaraktärer (DC, Marvel), och där åtminstone jag inte har några problem med exempelvis Spider-Man–Spindelmannen, Wolverine–Järven eller ens Daredevil–Våghalsen så känns såväl Thing–Bamsen som Mr Fantastic–Herr Fantastisk fel, och Wasp–Get-Inga ger inte heller riktigt samma känsla (hon kunde väl fått heta Vassp?). Lucky Luke blev för övrigt Tursamme Ture, och Fantomen–Dragos är en ren felhämtning från den danska översättningen av Mandrake.
Angående Stålmannens (också en något märklig översättning, som jag trots allt tycker fungerar) krafter så var de ursprungligen begränsade - han kunde lyfta stålbalkar, springa snabbare än ett expresståg, hoppa runt 200 meter långt och ett höghus högt. Som uppenbar symbol för USA blev han sedan allt kraftfullare ju mer orolig omvärldssituationen tedde sig, och på höjden av sin förmåga kunde han bland annat flyga snabbare än ljuset, flytta planeter, utstå kärnvapenexplosioner utan att skadas, flyga genom stjärnor, se allt från infrarött till ultraviolett på ljusårs avstånd och på subatomär nivå, med mera. Han var dessutom ett geni med fotografiskt minne.
Manusförfattarna fick nu uppenbara problem med att ge Stålmannen utmaningar, vilket för övrigt är ett problem som Rune Andreasson upplevde med föregångaren till Bamse: Brum. Brum var superstark så länge han inte var förkyld, vilket ledde till att serierna kom att handla om att Brum på något vis drog på sig en förkylning och sedan botade den, vilket inte riktigt är hållbart på sikt. Precis som Bamse sedan istället behövde dunderhonung så justerades Stålmannens krafter, men de kom aldrig ens i närheten av ursprungskrafterna; Kjell Höglund har alltså i vanlig ordning en god poäng då han sjunger att inte ens Stålmannen längre är som förut. Vidare verkar Stålmannen i ett multiversum (innehållande bland annat Bizarro-världen), så det är till och med i försiktigaste laget att ange att han är "starkast i universum".
Som Rocky säger så kan detta kontrasteras med att Batman inte har några superkrafter, och just relativa krafter är generellt något svårlöst för manusförfattare - allt från att Storm besegrar Cyclops utan superkrafter till att Spindelmannen hjälper Transformers och att (Fantastic Four 2-spoiler) Silver Surfer besegrar Galactus (det kräver för många tecken att reda ut hur oändligt korkat det är), och även exempelvis wrestlingen får samma bekymmer då de skriver in bland andra David Arquette och ägaren Vince McMahon i handlingen.
Det går alltså lätt att förstå Anders invändning att Batman åker på självklar juling, men dessa två har drabbat samman några gånger, och Batman har då stått upp anmärkningsvärt väl via god taktik och lämpliga attiraljer (i praktiken är han alltså inte begränsad till att "bara kubba runt") - såvitt jag vet behövde han aldrig ens gå in på det riktigt tunga artilleriet. Stålmannen har även gett en kryptonitring till Batman för att Batman är den enda han kan lita på skulle kunna ta kål på honom ifall han skulle spåra ur.
Men sådan var tiden före internet - information var så svårtillgänglig att man i stort fick nöja sig med vad som stod i informationen som skickades med varan.
Jag kan hålla med Smacks om att Läderlappen är en stilig översättning av Batman - läderlappar är en fladdermusfamilj, och exempelvis Fladdermusmannen vore katastrofalt - men det finns astronomiska mängder superhjältekaraktärer (DC, Marvel), och där åtminstone jag inte har några problem med exempelvis Spider-Man–Spindelmannen, Wolverine–Järven eller ens Daredevil–Våghalsen så känns såväl Thing–Bamsen som Mr Fantastic–Herr Fantastisk fel, och Wasp–Get-Inga ger inte heller riktigt samma känsla (hon kunde väl fått heta Vassp?). Lucky Luke blev för övrigt Tursamme Ture, och Fantomen–Dragos är en ren felhämtning från den danska översättningen av Mandrake.
Angående Stålmannens (också en något märklig översättning, som jag trots allt tycker fungerar) krafter så var de ursprungligen begränsade - han kunde lyfta stålbalkar, springa snabbare än ett expresståg, hoppa runt 200 meter långt och ett höghus högt. Som uppenbar symbol för USA blev han sedan allt kraftfullare ju mer orolig omvärldssituationen tedde sig, och på höjden av sin förmåga kunde han bland annat flyga snabbare än ljuset, flytta planeter, utstå kärnvapenexplosioner utan att skadas, flyga genom stjärnor, se allt från infrarött till ultraviolett på ljusårs avstånd och på subatomär nivå, med mera. Han var dessutom ett geni med fotografiskt minne.
Manusförfattarna fick nu uppenbara problem med att ge Stålmannen utmaningar, vilket för övrigt är ett problem som Rune Andreasson upplevde med föregångaren till Bamse: Brum. Brum var superstark så länge han inte var förkyld, vilket ledde till att serierna kom att handla om att Brum på något vis drog på sig en förkylning och sedan botade den, vilket inte riktigt är hållbart på sikt. Precis som Bamse sedan istället behövde dunderhonung så justerades Stålmannens krafter, men de kom aldrig ens i närheten av ursprungskrafterna; Kjell Höglund har alltså i vanlig ordning en god poäng då han sjunger att inte ens Stålmannen längre är som förut. Vidare verkar Stålmannen i ett multiversum (innehållande bland annat Bizarro-världen), så det är till och med i försiktigaste laget att ange att han är "starkast i universum".
Som Rocky säger så kan detta kontrasteras med att Batman inte har några superkrafter, och just relativa krafter är generellt något svårlöst för manusförfattare - allt från att Storm besegrar Cyclops utan superkrafter till att Spindelmannen hjälper Transformers och att (Fantastic Four 2-spoiler) Silver Surfer besegrar Galactus (det kräver för många tecken att reda ut hur oändligt korkat det är), och även exempelvis wrestlingen får samma bekymmer då de skriver in bland andra David Arquette och ägaren Vince McMahon i handlingen.
Det går alltså lätt att förstå Anders invändning att Batman åker på självklar juling, men dessa två har drabbat samman några gånger, och Batman har då stått upp anmärkningsvärt väl via god taktik och lämpliga attiraljer (i praktiken är han alltså inte begränsad till att "bara kubba runt") - såvitt jag vet behövde han aldrig ens gå in på det riktigt tunga artilleriet. Stålmannen har även gett en kryptonitring till Batman för att Batman är den enda han kan lita på skulle kunna ta kål på honom ifall han skulle spåra ur.
Men sådan var tiden före internet - information var så svårtillgänglig att man i stort fick nöja sig med vad som stod i informationen som skickades med varan.
måndagen den 19:e december 2011
Frihetliga filmer: Nu blåser vi snuten
Spoilers kommer förekomma, så har man inte sett filmen och är känslig för spoilers rekommenderas det definitivt att se filmen först även om det inte finns särskilt mycket att spoila.
Nu blåser vi snuten (vilket är en intressant tolkning av den engelska titeln 'Smokey and the Bandit') inleds med att en åkare fastnar i poliskontroll och visar sig ha en full last av Coors. Han grips därför för "trying to smuggle alcoholic beverages across state lines". Noterbart alltså att det är delstatsgränser som avses.
Far och son Burdette letar sedan upp den något avdankade legendaren Bandit för ett vad där han ska frakta 400 lådor öl från Texas till Georgia (total körsträcka cirka 290 mil) inom 28 timmar. Bandit accepterar vadet om 80 000 dollar (cirka 2 miljoner kronor i dagens pengavärde), en ny lastbil och en långt bortom fantastisk bil, och tar hjälp av gamle radarpartnern Snowman (med bassetthund).
Sedan behöver man inte gå särskilt mycket djupare, men smugglarna är filmens självklara hjältar, för såväl filmpubliken som för samtliga utom poliserna i filmen (vilka i stort framställs som korkade, klumpiga och korrumperade) - och vikten av omgivningens hjälp, underlättad av den tidens internet: komradion, betonas tydligt. Även prostitution går helt fritt från moraliserande, och sexualitet (även kvinnlig) ses som något självklart positivt.
Några detaljer möjligtvis värda omnämnande:
På samma sätt som Tony Stark uppfann ett nytt grundämne så visar inte heller Bandit någon större respekt för omgivningens syn på begränsningar:
Snowman: How come we're doing this?
Bandit: Why do you ask?
Snowman: Well, they said it couldn't be done.
Bandit: Well, that's the reason, son.
Bandit bryter också omgående fjärde väggen genom att titta rakt in i kameran och flina efter att han lurat den första polisen, så inte ens filmkonventioner tillåts begränsa.
På temat kan det också vara värt att nämna Jesse Walkers inlägg hos Reason efter att Jerry Reed, som spelade Snowman, avled:
Let me say this firmly, with no room for quibbles or dissent: Jerry Reed is the coolest motherfucker who ever walked the planet.
Trailern:
(Direktlänk)
Tidigare på temat: Frihetliga filmer: Iron Man 2
Nu blåser vi snuten (vilket är en intressant tolkning av den engelska titeln 'Smokey and the Bandit') inleds med att en åkare fastnar i poliskontroll och visar sig ha en full last av Coors. Han grips därför för "trying to smuggle alcoholic beverages across state lines". Noterbart alltså att det är delstatsgränser som avses.
Far och son Burdette letar sedan upp den något avdankade legendaren Bandit för ett vad där han ska frakta 400 lådor öl från Texas till Georgia (total körsträcka cirka 290 mil) inom 28 timmar. Bandit accepterar vadet om 80 000 dollar (cirka 2 miljoner kronor i dagens pengavärde), en ny lastbil och en långt bortom fantastisk bil, och tar hjälp av gamle radarpartnern Snowman (med bassetthund).
Sedan behöver man inte gå särskilt mycket djupare, men smugglarna är filmens självklara hjältar, för såväl filmpubliken som för samtliga utom poliserna i filmen (vilka i stort framställs som korkade, klumpiga och korrumperade) - och vikten av omgivningens hjälp, underlättad av den tidens internet: komradion, betonas tydligt. Även prostitution går helt fritt från moraliserande, och sexualitet (även kvinnlig) ses som något självklart positivt.
Några detaljer möjligtvis värda omnämnande:
På samma sätt som Tony Stark uppfann ett nytt grundämne så visar inte heller Bandit någon större respekt för omgivningens syn på begränsningar:
Snowman: How come we're doing this?
Bandit: Why do you ask?
Snowman: Well, they said it couldn't be done.
Bandit: Well, that's the reason, son.
Bandit bryter också omgående fjärde väggen genom att titta rakt in i kameran och flina efter att han lurat den första polisen, så inte ens filmkonventioner tillåts begränsa.
På temat kan det också vara värt att nämna Jesse Walkers inlägg hos Reason efter att Jerry Reed, som spelade Snowman, avled:
Let me say this firmly, with no room for quibbles or dissent: Jerry Reed is the coolest motherfucker who ever walked the planet.
Trailern:
(Direktlänk)
Tidigare på temat: Frihetliga filmer: Iron Man 2
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







