Johan Norberg bereddes plats på Expressens debattsida idag, vilket tvingade Maria Schottenius att skriva i dagens DN Kultur.
Hon följer i stort sett bara upp den bisarra radiodebatten, och ännu mer märkligt är det att DN pushat för krönikan på såväl förstasidan som DN Kulturs förstasida. Nå, över till hennes kommentar:
Eftersom kultursidorna är ett av de få ställen i offentligheten där man för en publik på flera hundra tusen människor kan skriva personligt och fritt har de blivit attraktiva platser.
Jo, och följaktligen också väldigt oattraktiva platser att sammankopplas med obehagliga åsikter.
Förra veckan fick min mejlbox minst sagt omfattande besök av den uppmärksamhetskrävande nyliberale ideologen och bloggaren Johan Norberg
Uppmärksamhetskrävande? Johan Norberg attackerades från absolut ingenstans av Andreas Malm och önskade få reda ut det. "Nyliberal ideolog och bloggare" är två tydligt pejorativa uttryck för Schottenius och gissningsvis stora delar av DN Kulturs läsare. Mer neutralt hade varit att kalla honom författare, men det hade gett mer tyngd än Schottenius ville dela ut.
och hans vänner och nätverk, som skummade av raseri över att Johan Norbergs namn hade förekommit i Andreas Malms artiklar om islamofobi
Sedan vill Schottenius visa att det är en begränsad skara människor - vänner och nätverk - och att de reagerar som djur - skummar av ilska.
i ett sammanhang han uppfattade som upprörande och ofördelaktigt.
Det handlar inte om "uppfattade" - Malm smetade ner Norberg med islamofobiska konspirationsteorier inför hundratusentals läsare - Norberg är en uttalad antirasist med åtskilliga böcker, artiklar, krönikor och blogginlägg som uppbackning för det.
Han fick svara i tidningen, och saken borde vara klar.
Nej, då Malm fick sista ordet och nyttjade det till ytterligare skruvade slutsatser var det fortfarande gravt snedfördelat.
Det som är störande och stötande är det sätt på vilket Norberg och hans bloggkompisar uppträder. En uppskruvad, manisk mejlattack med invektiv som verkar inspirerade av splatterfilmer.
Uppskruvad manisk mejlattack? Var det en uppskruvad manisk telefon-och-brevattack som drabbade Expressen efter "Kör ut dem!"-löpsedeln eller var det en befogad reaktion från ett flertal fristående personer?
Johan Norbergs politiska ideologi tar sig hos hans hejdukar uttryck i ett språkbruk som går ut på att jag borde hängas och skjutas och att blodet ska flyta.
Johan Norberg och liberalism har ingenting att göra med hatbreven, och det var sådan guilt by association Norberg vände sig emot till att börja med. Det enda Norberg skrivit om gällande att kontakta DN är: "Låt mig bara tillägga att om ni mailar Schottenius eller andra i detta ärende är det angeläget att ni är korrekta i tonen. Att de inte bryr sig om vanligt hyfs och respektfullt bemötande är inte ett skäl för oss andra att inte göra det.".
Hejduk är även det ett tydligt pejorativt uttryck - ur SAOB: "vanl. föraktligt om person som går annans ärenden".
Även tidningens och företagets styrelse och häpna medlemmar av familjen Bonnier får massmejl från Norbergs vänner i denna kampanj mot DN:s kultursidor, som man uppfattar som en ointaglig bastion där Norberg & co inte tillräckligt ofta fått tillträde.
Det vore intressant att veta vad Bonnierfamiljen tycker om det som hänt - särskilt som Bonniertidningen Expressen upplät debattplats åt Norberg. Och det handlar fortfarande inte om att DN Kultur skulle vara en ointaglig bastion dit Norberg inte fått tillträde, utan om att han från absolut ingenstans smetades ner med åsikter han lagt ett helt liv på att motverka.
Även om Johan Norberg med en rättshaverists envishet biter sig fast vid personliga oförrätter är det sorgligt att se hur en hel här av nyliberala pratkvarnar (på en påfallande låg stilistisk nivå) försöker skjuta sig in i offentligheten. Inte genom att tillföra kunskap eller intressanta tankar utan genom mejlbombning.
Personliga oförrätter? Det vore ju positivt om hon på något sätt kunde beröra själva sakfrågorna - först Stefan Jonsson och nu Andreas Malm har behandlat Johan Norberg på ett väldigt märkligt sätt inför hundratusentals läsare, vilket han nu tröttnat på. Tycker Schottenius verkligen att Jonsson och Malm hållit god höjd i sina artiklar bara för att drabbas av en rabiat rättshaverist? Ordet rättshaverist är för övrigt också naturligtvis tydligt pejorativt.
Och herre jävlar - "låg stilistisk nivå"? Vänligen, Schottenius, anmäl dig för en prao-period på något företag som arbetar med kundkontakt - arga människor har annat fokus än vilken stilistisk nivå deras kritik landar i. Sunt fungerande företag försöker då reda ut om det finns saklig botten i kritiken snarare än att göra narr av den. Många har aldrig ens intresserat sig för att kunna formulera sig på en nivå som behagar societeten, men de kan ändå engagera sig i att någon behandlats felaktigt. (Sedan kan man ju även undra om "pratkvarnar som mejlbombar" håller accepterbar stilistisk nivå.)
Men det verkligt allvarliga med deras hysteriska pockande är att dessa personer inte verkar vilja ha en öppen diskussion utan bara dela in människor och åsikter i rätt och fel.
Rätt: Införa rättelse när man gjort fel.
Fel: Förnedra den som försöker försvara sig efter att blivit felaktigt behandlad inför hundratusentals läsare.
Behöver det vara särskilt mycket svårare än så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar