Arbetsmiljöverket är visserligen ofina nog att inte redovisa LO-medlemmar separat i sin rapport (pdf) gällande 2006, men den borde ändå kunna vara relativt representativ (de anger dock varje yrkeskategori, så för den djupt intresserade finns det en del att hugga i).
Några citat ur rapporten:
Mellan 1988 och 1993 mer än halverades arbetsolycksfrekvensen.
För tredje året i rad minskar antalet anmälda arbetssjukdomar med nästan en femtedel jämfört med året innan och man får gå tillbaka till 1997 för att hitta ett år när det anmäldes färre arbetssjukdomar.
Med undantag för näringsgrenen Skogsbruk har antalet anmälda arbetssjukdomar minskat inom samtliga näringsgrenar jämfört med året dessförinnan.
Och i diagramform:
Gällande dödsfall ser statistiken ut så här:
Vår bästa tid är alltså nu, och Mikael Sjöberg, generaldirektör på Arbetsmiljöverket, känns mer värnande om sin och kollegernas arbetssituation än resten av folkets när han kommenterar artikeln.Littorin säger däremot något intressant:
Även om vi står oss väl i internationella jämförelser, är det orimligt många som skadas eller rent av dödas på jobbet, och orimligt höga samhälls- och företagsekonomiska kostnader för en arbetsmiljö som inte är tillräckligt god.
Hur människors hälsa ska värderas samhälls- och företagsekonomiskt korrekt är en het potatis, och jag hoppas och antar att Littorin kommer få försvara den meningen - det skulle kunna bli en intressant debatt. Milton Friedman diskuterar ämnet här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar