Please copy me skriver om en prisbelönt LRF-reklam från 1988 med texten:
Idag finns det femton utrotningshotade arter i Sveriges natur. En av dem bär keps. Tolv vargar. Sjuhundra uttrar. Fyrtio-femtio pilgrimsfalkar. Några enstaka exemplar av Bechsteins fladdermus. Och etthundratretusenfemhundranittiotvå bönder. Åtminstone var vi så många igår. I sammanhanget kan siffran låta imponerande. Men bara för tjugofem år sedan var vi dubbelt så många.
Vad har egentligen hänt? I timtal skulle vi kunna berätta om orsakerna till varför bonden är på väg att lämna vår jord. Om jordbruksregleringar, världsmarknadspriser och effektivitetshets. Men vi nöjer oss med förklaringen vi brukar ge till våra barn och våra kusiner från stan. Människor har fått alldeles för bråttom.
Viktigare är då att berätta vad som händer om bonden försvinner helt. Barnen lyssna storögt.
Inom fem år är det öppna, ljusa, odlade svenska naturlandskapet igenvuxet med sly och buskar. Inom trettio år med mörk barrskog. Floran och faunan är kraftigt reducerad. Tre av fyra arter har dukat under.
Nötkråka. Sånglärka. Fälthare. Lövgroda. Hasselmus. Borta. Och borta är gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Evert Taube kunde inte sagt det bättre.
År 1859 var vi en halv miljon bönder. Samma år utkom boken "Om arternas uppkomst". Men vi bönder visste långt innan Darwin hur sinnrikt och känsligt spelet i naturen är. Försvinner en art, försvinner automatiskt en mångfald arter till.
Idag skriver vi 1988. Etthundratretusenfemhundranittiotvå exemplar. Förmodligen har Sveriges natur aldrig varit så beroende av en enda art som just nu. - Sveriges bönder
Sedan dess har antalet bönder minskat kraftigt och även andelen åkermark har minskat (pdf):I övrigt har vi idag 180-200 vargar, 1500-2000 uttrar, 150-175 par pilgrimsfalkar och runt 50 av Bechsteins fladdermus.
Nötkråkan finns i runt 10 000 par och är under ökning (pdf), sånglärkan fanns i någon miljon par vid senaste kontrollen, fältharen är tillräckligt vanlig för att runt 80 000 ska kunna skjutas varje år, det fanns ungefär 15-16 000 lövgrodor år 2000 - och beståndet ökar, och det finns över 1000 hasselmöss bara i Borås kommun.
Gullvivan växer allmänt från Skåne till Jämtland, mandelblom allmänt från Skåne till Gästrikland - mycket ymnigt i ektrakter, kattfot är "ganska vanlig i hela landet" och violer är bara lokalt fridlysta.
Reklamen var alltså inte tillräcklig för att lyckas behålla antalet bönder, men resten i texten gick det ju åtminstone bra med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar