måndag 4 maj 2009

Barnafödande och BNP per capita

Andreas Malm skrev nyligen i Arbetarens klimatblogg:

Efter inledningssessionen följde ett pass om en fråga som vänstern alltid haft notoriskt svårt att hantera: befolkningsmängd. Uppenbarligen finns det en gräns för hur många människor jorden kan härbärgera, även om vi så alla lever fossilfritt. En ledande demograf vid namn Wolfgang Lutz gav en översikt över de demografiska trenderna på jorden och framhöll att bevisen är entydiga: preventivmedel och utbildning för kvinnor är vägen till stabiliserade – och på sikt rentav krympande – befolkningar. Detta är alltså inte bara en feministisk angelägenhet, utan lika mycket en ekologisk.

Och så kom chocken: föregångslandet är – ”och ni kanske blir förvånade nu”, sade Lutz med ett litet leende – den Islamiska Republiken av Iran. Inget annat land i världen har iscensatt ett så snabbt fertilitetsfall de senaste 25 åren. År 1984 tyngdes en genomsnittlig iransk kvinna av sju barn; i dag ligger samma genomsnitt under reproduktionstalet på 2,1.


Och alldeles förutom det oerhört obehagliga draget att betrakta människor som virus så finns det ett tydligt samband gällande barnafödande - från fantastiska Gapminder [klicka för bildspel med utvecklingen på årsbasis från 1950 till 2007]:
Ju rikare människor blir desto mindre barn föder de alltså, och jämviktsläget tycks vara någonstans kring reproduktionstalet 2,1. Irans barnafödande har minskat kraftigt, men det har även exempelvis USA:s gjort genom åren, och USA har dessutom historiskt befunnit sig betydligt närmre reproduktionstalet än Iran gjort.

Och barnafödande är bara ett av de mått som balanseras i takt med ökande rikedom - jag har tidigare skrivit om skogsskövling och växthusgaser, men även om man bromsar analysen vid redan rika länder så minskar exempelvis Sveriges vatten- och elförbrukning, och även trafikens koldioxidutsläpp (precis som hela landets koldioxidutsläpp) minskar. Tyvärr för Malms åsiktsfränder ökar dock även förväntad livslängd.

Det förbluffar mig att den politiska falang som beundrar Iran - det enda land som klassas som 'repressed' av Heritage - och dessutom önskar en kommandominskning av mänskligheten anser sig själva så genuint godhjärtade. Malm önskar vänsterrespons kring hur befolkningsfrågan ska hanteras, och jag hoppas att åtminstone någon ur den etablerade vänstern tar uttryckligt avstånd från Malms tankegångar.

Det är fattigdom och kommandokollektivism, inte rikedom och frihet, som är ohållbart.

1 kommentar:

Stephen Graye sa...

Jag tycker Sverige skulle må mycket bättre med en befolkningsminskning. Exakt en (1) individ behöver vi minska med för att blomstra. Hoppas till Gud att Andreas Malm anmäler sig frivilligt.