Frihetliga sagohjältar: Ett litet djur åt Pelle

Johan Ingerös serie om frihetliga sagohjältar har gått på sparlåga ett tag nu, vilket är synd på ett så bra koncept, så ett bidrag i serien: Saltkråkan - Ett litet djur åt Pelle:

I avsnittet vill Pelle ha ett eget djur, och nöjer sig inte med Tjorvens erbjudande om att få Båtsmans ena bakben (Båtsman går för övrigt okopplad alldeles utan att varningssignaler blinkar framför ögonen hos omgivningen). Farbror Melker lovar att Pelle ska få ett djur men är för upptagen för att kunna hjälpa till.

Pelle, Tjorven och Båtsman åker därför med Farbror Janssons kofärja till en närliggande holme (de tar på sig flytväst på eget initiativ), där ett äldre barn förklarar att det säljs kaniner fem minuters rodd bort och sedan lånar ut familjens roddbåt. Pelle, Tjorven och Båtsman sätter sig i båten och ropar till fadern i familjen som äger båten att de snart är tillbaka, på vilket han svarar att det blir bra och att de ses om en timme.

Kaninuppfödare Österman säljer sedan en kanin till dem alldeles utan att ställa fler frågor än vad de ska ha kaninen till. Pelle, Tjorven och Båtsman börjar sedan ro hem igen, men ett oväder drar in och skrämmer dem så att de tappar årorna i vattnet, så de tvingas ro i land på närmsta ö med hjälp av öskaret.

Väl på ön tar de sedan skydd i någon övergiven stuga, eller i Tjorvens ord: "Nu har vi i alla fall ett hus att bo i, ifall vi skulle stanna länge på den här ön". De städar sedan stugan och går och fiskar för att få mat. Tjorven tar även fram ett äpple, för "man ska aldrig hamna i sjönöd utan att ha någonting att äta", och de plockar även blåbär.

När ovädret sedan lagt sig tar de sig tillbaka, med Båtsman som bogserbåt. Väl hemma förklarar Pelle att han köpt en kanin, som Farbror Jansson lovat ska få bo i ladugården när Pelle åker tillbaka till staden. Därefter gör Farbror Melker en lustig min när han får se kaninen och sedan är avsnittet slut.

Ett sådant avsnitt skulle vara fullständigt omöjligt att göra idag, när barn mest ses som något som imploderar ifall inte föräldrarna finns inom två meters avstånd, men på den tiden var det inte konstigare än att den ytterst åsiktsbegränsade statstelevisionen bekostade det och visade det.

Lenore Skenazy har jag skrivit om tidigare då hon lät sin nioåring ta sig hem från Manhattan på egen hand och sedan skrev en kolumn om det, vilket föranledde en hel del kritik. Sedan dess har hon startat bloggen Free-Range Kids, och gett ut boken Free-Range Kids: Giving Our Children the Freedom We Had Without Going Nuts with Worry. Hon intervjuas av Salon om Free-Range-konceptet, och såväl intervjun som kommentarerna till artikeln är läsvärt.

Några tidigare inlägg om barnsäkerhetshysteri:
- Don Bennechi: Förbjud barnfotografering
- Nätbarnarov i siffror
- Dödsolyckor för barn halverade på 15 år
- Ytterligare några barnporrhärvor utredda
- Att tänka på barnen