Byråkratin och vindkraften

Ronald Reagan:

Government's view of the economy could be summed up in a few short phrases: If it moves, tax it. If it keeps moving, regulate it. And if it stops moving, subsidize it.

Och Reagan satte därmed precis fingret på statens självpåtagna roll i samhället- det finns ingen situation som inte går att byråkratisera.

Vindkraftssituationen är ett gott exempel på det fenomenet; det är dock en i stort opålitlig, dyr, ful och bullrig kraftkälla (åtminstone den generation vindkraftverk som byggs i nuläget i Sverige), och man får därför börja i andra änden av Reagans ramsa - med kraftiga subventioner. Därefter regleras det, så att inte vem som helst kan komma åt subventionerna hur som helst. Några entusiaster lyckades dock ta sig genom nålsögat och dra igång ett vindkraftsprojekt. Så som ett brev på posten - från DN:

I ett ställningstagande från juni 2008 har verket konstaterat att vindföreningarna bör beläggas med en uttagsskatt på 26,3 procent eftersom medlemmarna får ett rabatterat elpris understigande marknadspris.
/.../
O2 Els medlemmar har svårt att förstå hur det låga elpriset kan ses som en rabatt, eftersom det hänger ihop med att de gjort en investering i en förnybar energikälla som staten gör allt för att befrämja.

– Jag hade ju räknat med att investeringen skulle bli lönsam på tio år, men hur blir det nu? Och hur blir det med värdet på våra andelar? säger Bo Andersson från Nynäshamn.

Hotet om en uttagsskatt har gjort att den kooperativa vindkraften seglar i motvind.

– Förr hade vi 400 intresseanmälningar i veckan. Nu är det bara 25, berättar föreningens vd Linda Magnusson.