Paus i barnfetmalarmandet?

SvD skriver om en rapport (pdf) som visar att antalet överviktiga och feta fyraåringar minskat (och att tandhälsan förbättrats, bland annat).

Men förutom att det känns osympatiskt och hysteriskt (och fjärran från det ständiga barnavärnarmantrat att barn ska vara barn) med sådana mätningar så känns spannet för normalvikt - mellan ungefär 17,3-19,3 i BMI - snålt tilltaget; ett enmetersbarn som väger 17 kilo anses alltså vara underviktigt, ett som väger 19,5 anses lida av fetma.

Vad gäller barn och BMI så rapporterar dessutom BBC nu att en engelsk forskargrupp inte hittat något samband mellan BMI och barnhälsa, och hoppas på en revidering av folkhälsomålen.

Men naturligtvis är det ändå positivt att det tas upp någon motpol till det ständiga fetmalarmandet - förhoppningsvis tar sig den trenden även över till rapporteringen kring vuxna.

I väntan på ett sådant reportage så har SCB publicerat (självrapporterad) statistik kring längd och vikt sedan 1980 - omräknad till BMI ser den ut som följer:

Skillnaden i BMI är alltså +0,16/-0,03 enheter för män/kvinnor sedan 2000. Sett till att optimal BMI vad gäller överlevnad visats ligga mellan 23 och 24,9, och att undervikt visat sig vara långt farligare än övervikt, så tycker jag att det ser ut att vara ett diagram över en högst välmående befolkning - vilket om inte annat syns i att medellivslängden ökat drygt fem år för män och tre år för kvinnor sedan 1983.

Dagens liknelse

Lotta Gröning, debattredaktör på Aftonbladet, angående moralen i Ylva Johanssons (fullständigt ickenyhetsvärdiga) avdrag för hushållsnära tjänster:

Moderaterna har i alla tider bekämpat skattehöjningar och när sådana ändå har beslutats har även moderater betalat sin skatt.

Machine Girl

Gillade du trailern till Machine Girl så finns nu hela filmen streamad (dubbad) i god kvalitet.

Trailern är rättvisande för filmen, som går i samma skola som exempelvis Braindead och Planet Terror. En film som tål några öl i gott sällskap, med andra ord.

Lokalt producerad mat och växthusgaser

Miljötipset att köpa lokalproducerat är vanligt, och kortare avstånd mellan producent och återförsäljare minskar naturligtvis utsläpp, och då även växthusgasutsläpp.

Hur stor besparingen egentligen är nämns dock sällan i debatten, men enligt en rapport skriven av Christopher L. Weber och H. Scott Matthews utgör transporten mellan producent och återförsäljare fyra procent av de totala utsläppen av växthusgaser.

Jag har inte läst rapporten i fulltext, men det känns ändå som ett tryggt konstaterande att det finns gott om utrymme för förtjänster, även vad gäller utsläpp av växthusgaser, i att i än större utsträckning importera från länder som producerar effektivare.

Om att kallas för kinderägg

Sakine Madon skriver om att hon kallats för kinderägg, med tillägget "Du är ju ung, invandrare och tjej. Tre överraskningar i ett".

Nu kan det naturligtvis mycket väl vara så att den som sade det menade just så, men annars brukar kinderäggsliknelsen syfta till någon som är "brun utanpå och vit inuti" - alltså att man inte beter sig enligt någon sökt norm kontra utseende.

Kollektivism i samma unkna skola som uttryck som blattealibi och husneger, alltså.

Sandy Szwarc om salmonellalarmet

Sandy Szwarc om salmonellalarmet (som tydligen lika gärna kunde varit orsakat av sallad) - på fantastiska bloggen Junkfood Science:

As frightening as 810 people getting sick is, it pales to the 40% of Americans who died from diarrhea and enteritis in 1900, just before our Grandparents were born. Back then 142.7/100,000 people DIED from foodborne illnesses — a rate that would equate today to nearly half a million people a year. Our food is 100 times safer today, as modern food production has incorporated science, sanitation, and safety practices at each step in the food processing to help protect us.

Amerikaner äter ungefär 3,6 miljarder ton färska tomater varje år, vilket motsvarar ungefär 12 kilo per person. Att det larmas så om 810 matförgiftningar (inget dödsfall) under drygt en månad - vilket per capita skulle motsvara ungefär 25 matförgiftningar i Sverige - är naturligtvis bara ännu ett bevis på hur tryggt dagens leverne är.

Kabel-tv:s inverkan på indiska kvinnors liv

Robert Jensen och Emily Oster vid The Watson Institute for International Studies har genomfört en studie (pdf), publicerad i augusti 2007, gällande vad som hänt när kabel-tv nått den indiska landsbygden.

Resultatet:
We argue that the introduction of cable television reduces son preference, fertility, and the reported acceptability of beating, and increases women's autonomy and female school enrollment.

Overall, the effects are quite positive for women. It is also noteworthy that the large changes observed are accomplished despite there being little or no direct targeted appeals, such as through public service announcements or explicitly socially-oriented programming (such as the 'Sabido Method' soap operas used worldwide). It may be that cable television, with programming that features lifestyles in both urban areas and in other countries, is an effective form of persuasion because people emulate what they perceive to be desirable behaviors and attitudes, without the need for an explicit appeal to do so.

Resultatet är inte särskilt oväntat - det finns naturligtvis anledningar till att totalitära stater vill hindra icke-statskontrollerade sändningar, att det svenska tv-utbudet hade så kraftig politisk slagsida, att Socialdemokratiska kvinnoförbundet ville förbjuda privata parabolantenner i mitten av 80-talet och att det dröjde ända till slutet av 1987 innan någon konkurrerande svensk tv-kanal tog sig in på banan.

Att författarna bakom studien blir förvånade över att folk påverkas i positiv riktning trots att det inte är statlig propaganda kan inte heller sägas vara särskilt märkligt - forskning, och kanske ännu snarare genusforskning, tenderar att vara stats(bidrags)vänlig.

Men viktigast av allt är naturligtvis att solskensstudien bara representerar toppen av isberget - i och med utbyggnaden av internet kommer utbredningen gå betydligt fortare, samtidigt som utbudet för dem som nås av tekniksprånget är närmast oändligt.

Vänner av statliga kampanjer borde helt enkelt tänka över om det är medlet eller målen som är viktiga.

"Vem vill bo i en kostcirkel"

För att fortsätta spåret med sympatiska idrottare så har även Ida-Theres Nerell en blogg, där hon bland annat beskriver sin kosthållning:

Jag har tidigare gått hos dietister och fått råd och hjälp om hur jag kan lägga upp min kost i samband med träning och tävlig. Idag känner jag att jag har hittat en sund inställning till kost och bantning som jag mår bra av. Det tror jag är viktigt, att hitta sitt eget sätt och äta och leva på. Alla är vi olika i kroppen och knoppen vilket gör att våra kroppar har olika behov gällande kost och motion.

För mig är kosten en viktig del i vardagen och varför inte något som tar så stor del av våra liv till något positivt och roligt? Jag äter det jag mår bra av och det behöver inte alltid vara alldelses supernyttigt. Jag älskar mat och att laga till något riktigt gott. För mig är något gott något som kroppen och knoppen mår bra av. Min kropp och min själ samspelar med varandra och talar om för varandra hur de mår och vad de vill och det finns en form av ömsesidig respekt.

Jag håller naturligtvis med henne till fullo, och det är imponerande att hon lyckas hålla ett så klarsynt förhållande till mat mitt bland den mördande träningen och vikthetsen.

Paternalism killed the olympic star

Veronica Wagner (blogg), en av få som fått uppkalla en övning efter sig (en Wagner är en dubbel framåtvolt i pik), stoppas definitivt (webb-tv) från OS-medverkan trots att hon kvalade in redan i höstas.

Orsaken: SOK vill skydda hennes tidigare skadade knä från framtida men, vilket naturligtvis är ett alldeles uppenbart svepskäl - särskilt med tanke på att så gott som samtliga elitidrottare ständigt går småskadade och SOK inte yppat något om exempelvis Christian Olssons eller Susanna Kallurs nuvarande skador. (Lyckligtvis är USA:s motsvarande instans mer släpphänta, vilket - precis som Simon Bank skriver - ledde till ett av gymnastikhistoriens mest klassiska ögonblick genom tiderna.)

Veronica Wagner lider helt enkelt av samma bekymmer som Ida-Theres Nerell - frispråkiga och självständiga individer passar inte in i idrottens kollektivistiska byråkrativälden, trots att de är sina idrotters fixstjärnor och oerhört nyttiga förebilder - könsaspekten är också ofrånkomlig.

Tyvärr finns ingen väg runt paternalistmaffian, så Veronica Wagner får helt sonika finna sig i att någon någonstans kan besluta att stoppa en av få OS-deltagare som gemene svensk hade brytt sig om och i stället skicka en drös chanslösa och anonyma men fogliga idrottare.

(Direktlänk)

Baklängesevolution är ett nonsensord

Hur göra nyhet av att siktdjupet i en större sjö förbättrats från ungefär 75 centimeter (30 tum) till ungefär 7,5 meter (25 fot) på drygt 40 år?

Inte alls, tydligen, ända tills man hittat en fiskart - storspiggen - som anpassat sig till att synas, vilket Vetenskapsradion (och en mängd andra källor) kallat baklängesutveckling.

Rubrikmässigt ser det alltså ut som ännu en negativ miljönyhet, när det i själva verket inte bara är en solskenshistoria kring gott miljöarbete, utan även en god nyhet gällande naturens fantastiska anpassningsförmåga.

Ett dietsteg i rätt riktning

ScienceDaily skriver om en studie som funnit att en diet innehållande en kolhydrat- och proteinrik frukost fungerat bättre än en mer späkande dito.

Så sakta men säkert tycks även vetenskapen komma fram till att det är högst individuellt vilken mat som är lämplig för olika personer, och att det centrala för att kunna hantera mat är att kunna njuta av den. (Samma recept gäller naturligtvis även så gott som samtliga andra fenomen man kan stöta på.)

Vidare på dietspåret så har Mattias Svensson i stort sett sammanfattat sin bok Peta inte i maten! i en utförlig artikel hos Voltaire. Rekommenderas.

Föräldrars nätvanor näst minsta bekymret i Bris-rapporten

En mängd medier - Aftonbladet, DN, SvD, Allt om barn, Kvällsposten, med flera - skriver om Bris nya rapport (pdf) med liknande fokus: "Föräldrarnas nätsexliv oroar barnen".

I rapporten är dock "Föräldrars IT" det näst minsta av de bekymmer som listas upp, och i den kategorin ingår dessutom allt som har med föräldrar och datoranvändande att göra - exempelvis communities, nätpoker och spel:

Vad gäller föräldrars förhållande till datorer så fokuserar rapporten mer på att få föräldrarna att begripa sig på hela IT-fenomenet än på föräldrarnas eget datorrelaterade beteende, vilket naturligtvis är en sund infallsvinkel.

Men i stora drag är Bris-rapporten gravt stofil, vilket nämns redan i bakgrunden till studien:

Internet, IT och mobiltelefoner är idag fullständiga självklarheter i vardagen för i synnerhet unga. Detta gör att man brukar prata om att unga är digitala infödda, medan vi vuxna är digitala invandrare. Skillnaden kan också uttryckas som att vi vuxna använder IT på olika sätt, unga lever i det. Denna skillnad skapar främlingskap och hinder. Hinder till möten och förståelse. Därför är behovet stort att på olika sätt öka kunskapen bland vuxna om vad det unga Internet handlar om.

Och rent allmänt känns en del av den citerade konversation tveksam, som exempelvis:

Mejl Tjej 11 år
En gång råkade jag skriva fel på en hemsida så jag kom till en hemsk sida där det fanns en massa porr och sexspel. Jag blev hemskt äcklad och berättade för mamma om det och hon tyckte att det var förskräckligt. Men problemet är att jag gick tillbaka några gånger och spelade . Spelen var hemska och handlade om att våldta unga tjejer. Jag mådde dåligt efteråt och känner mig hemsk som går in på såna sajter. Problemet är att jag nästan inte kan sluta att gå in där och jag känner mig jättedålig efteråt. Jag vill inte berätta för mamma för då skulle hon bli väldigt arg och jag skulle få dataförbud på typ en månad. Snälla hjälp mig!

Rapporten i stort är alarmistisk (vilket lätt blir fallet när man bara hanterar bekymmer i sin verksamhet) och oförstående till hela internetfenomenet, vilket naturligtvis perfekt passar målgruppen: alarmistiska och oförstående föräldrar och tidningar.

Lyssnartips - P1 Sommar

Fredrik Härén är dagens sommarpratare, författare och föreläsare med fokus på kreativitet. Programmet sänds 13:00 idag, men kommer naturligtvis finnas i 30-dagarsarkivet efter det.

Vill man istället se honom föreläsa så finns han naturligtvis på Youtube.

Et tu, LouiseP?

Paternalismens oändligt långa svans blir sällan tydligare än när någon som Louise Persson känner sig nödgad att reda ut omständigheterna kring ett folkölsköp:

Detta är värre än när jag höggravid i nionde månaden och med femårig dotter i handen skulle köpa en folköl* på 7eleven, avkrävdes legitimation, och nekades för jag hade den inte med mig.
/.../
*) Obs! Obs! Inte till mig.

[Alternativt så är det jag som felläser och hon i själva verket menar att hon naturligtvis snarare intar en stadig absint än något så folkhemsosande som folköl.]

Du mår som du känner dig 2

Jag har skrivit om en liknande studie tidigare, och nu visar en tysk studie (pdf), refererad av Science Daily, att sambandet gäller även tyska ungdomar:

The quality of life is lower in obese adolescents. However, this correlates to a large extent with self-evaluation. If adolescents think they are "far too fat," they forfeit a lot of their quality of life, whatever their actual weight. This is particularly marked with girls. On the other hand, if they consider their weight "just right," their quality of life is the same as if they were of normal weight, even if this is not true. The proportion of adolescents who think they are overweight has been increasing more rapidly in recent years than the proportion of those who really are overweight.

Om att definiera fattigas köpkraft

Daniel Ankarloo på ETC har skrivit en något förvirrad artikel om fattigas köpkraft, titulerad "Rika ska inte definiera fattigas köpkraft".

Men om nu inte "rika ska definiera fattigas köpkraft", vilka ska då tillåtas mäta världens tillstånd? Naomi Klein hänvisade nyss till UNDP, vilka hade följande ginikoefficient-diagram i sin senaste årsrapport (pdf):
Det övre diagrammet visar att skillnaden vad gäller köpkraftskronor ökat sinsemellan länder, och det undre visar att skillnaden i hälsa och läskunnighet minskat.

I Daniel Ankarloos värld betyder ovanstående diagram att utsatta länder blivit än mer utsatta, trots att de inte bara fått bättre hälsa och ökad läskunnighet de senaste åren, utan även närmat sig de rikare länderna.

Det är inte åt kapitalisterna Charta 77 borde rikta undran om man kan äta makt och pengar, utan åt klassklyftedebattörerna.

Stimulerande graviditet bra för barnen

Själva ansatsen att direkt överföra djurresultat på människan är naturligtvis korkad, men resultatet är ändå intressant - Vetenskapsradion skriver om en studie som visat att dräktiga (bara människor är gravida) råttor som får mycket stimulans föder intelligentare avkomma.

Stimulans som i att paniskt undvika allt som tidigare var roligt, antar jag blir Folkhälsoinstitutets tolkning.

Svenska Spel marknadsanpassar sig

Svenska Spel känner av konkurrensen och går därför kunderna till mötes med "Xperten" - alltså att man kan ta rygg på någon anonym spelexpert.

Här analyseras denna nya väntjänst av en professionell spelare - när han satsade 100 kronor så tipsade experten om Sverige (till ett odds som man fick bege sig till Schweiz för att hitta sämre), satsade man istället 500 kronor så spikade experten istället Ryssland, och beroende på spel så antog "Xperten" att det antingen blir etta, kryss eller tvåa på Brasilien-Argentina.

Ett fult sätt att jämna ut spelandet på varje match och därmed minska risken för Svenska Spel, alltså, och ännu ett tecken på hur uselt monopolet passar in i den i övrigt knivskarpa konkurrensen på spelmarknaden.

Fetmaepidemilarm i Australien

Physorg skriver om Australiens stundande fettbomb (titeln på rapporten är "Australia's Future Fat Bomb") - 70 procent av männen och 60 procent av kvinnorna mellan 45 och 65 år är överviktiga eller feta.

Jag har inte hittat rapporten i fulltext, så jag vet inte hur fördelningen är mellan överviktiga och feta, men eftersom det är "överviktiga eller feta" det fokuseras på så antar jag att det är det som funnits mest alarmerande.

"Överviktig eller fet" innebär alltså ett BMI högre än 25, vilket innebär 81 kilo på 180 centimeter eller ~72 kilo på 170 centimeter. För jämförelse är Fredrik Ljungberg på gränsen till överviktig - 75 kilo fördelat på 176 centimeter ger honom ett BMI på ~24,2.

Är det verkligen någon som tycker att det på något sätt är kritiskt att sju av tio australiensiska män mellan 45 och 65 år är kraftigare än Fredrik Ljungberg? Jo, studiens upphovsman, naturligtvis, och hans lösningsförslag är inte särskilt oväntat:

The report calls for a national weightloss strategy on the scale of smoking and skin cancer campaigns, including subsidising gym memberships and personal training sessions.

Pyrrhusseger för oppositionen?

Som det ser ut så klubbas FRA-förslaget igenom med viss kosmetisk putsning för galleriet. Förslaget är djupt impopulärt, vilket med all önskvärd tydlighet framgick när oppositionen sparkade in öppna dörrar med breda leenden under debatten medan alliansföreträdarna mest nyttjade fosterställningsförsvaret kombinerat med Chewbacca-vibbar.

Och naturligtvis släpper varken oppositionen eller missnöjda bloggar det här, och det kommer gissningsvis hålla att slänga in hela vägen fram till valet. En stor, stor prestigeförlust för alliansen alltså, som inte bara måste dras med ett idiotiskt förslag, utan även tvingats visa upp sitt obehagliga partipiskearbete.

Vad som däremot känns närmast surrealistiskt är att se vänsterpartiet jämföra förslaget med Sovjet, prata om faran med övertro på staten - och dessutom med ständiga hänvisningarna till de goda liberalerna.

Det är helt enkelt ingen tillfällighet att övervakningssamhället döpts till Bodströmsamhället - omröstningen må vara ett hårt slag mot alliansen, men åsikten som uttryckts är att svenska folket är kritiskt inställda till statsinblandning, de vill alltså ha långt mindre socialism än vad den borgerliga regeringen ger dem, så oppositionsalternativet är naturligtvis inte aktuellt mer än i just den här sakfrågan. Att bita sig fast vid karriärvägar nu är som att jobba över som potatisskalare för att förhoppningsvis kunna ta över kockens plats på ett sjunkande Titanic.

Jag hoppas att Fredrick Federley, Annie Johansson och Karl Sigfrid (plus någon mer) står upp i morgon, förklarar att de röstar nej till förslaget och meddelar att de lämnar sina partier för antingen Liberala Partiet eller något nystartat snarlikt parti.

På så vis skulle de ha sin integritet kvar och de slipper försöka samsas med partier som uppenbarligen inte har det minsta uns respekt för dem, samtidigt som media och bloggar direkt skulle ge dem all tillbörlig positiv publicitet - kan ett pajasparti som sverigedemokraterna ligga på gränsen till riksdagen så borde det inte vara några bekymmer för ett sympatiskt parti som hamnat precis rätt i tiden att ta sig in. (För övrigt tappar de naturligtvis trovärdighet och därmed en stor andel personväljare om de jamsar med i det här beslutet, så de har även direkt personlig karriärvinning inblandad.)

Nog vore det skönare att 2010 läsa löpsedlar som "Fredrick Federley tar Staffan Danielssons plats i riksdagen" än "Fredrick Federley lade vågskålsrösten för att genomföra socialisering av livsmedelsindustrin"?

Barnporrhärva utredd

Från Helsingborgs Dagblad:

När kronofogden skulle vräka en 72-årig man i Malmö hittade de cirka 25 000 porrtidningar i hans lägenhet. Fogden misstänkte barnpornografibrott och larmade polisen.

Efter att ha ägnat nästan en vecka åt att gå igenom de elva lastpallarna med material kunde polisen konstatera att ett av magasinen innehöll barnporr. Mannen åtalas nu för barnpornografibrott och riskerar böter, skriver tidningen City.

72-åringen har i förhör uppgett att han inte noterat den enstaka tidningens innehåll. De övriga tidningarna har han rätt att [sic] tillbaka.

TV-tips

"De 20 farligaste drogerna" sänds idag klockan 20:00 på SVT 2 - en BBC-dokumentär baserad på en undersökning jag nämnt tidigare.

Dokumentären är fortfarande bitvis drogalarmistisk, men den placerar åtminstone alkohol och tobak i topp 10, vilket är långt mer än nog för att drastiskt skilja sig från SVT:s övriga rapportering kring droger.

Och skulle någon tycka att det är stenålder att behöva passa tider så finns dokumentären naturligtvis på Google Video - man missar dock då den med all sannolikhet folkskolande efterdebatten:

(Direktlänk)

Peter Perrett om kulturella "regler"

DN har en intervju med Peter Perrett angående The Only Ones comeback, och Perrett sammanfattar sin lyskraft i ett svar:

- Vår fördel var ju att vi 1977 inte gjorde treminuterslåtar som spelades i 150 kilometer i timmen. Vi följde aldrig några punkregler, vi var mycket mer sofistikerade och subtila. Jag tror att många gör misstaget att följa det musikaliska modet. Då är man snart daterad.

Och Perrett sätter därmed fingret på något intressant - punken är den regellösa gör-det-själv-på-ditt-sätt-kulturen, men som så mycket annat så drabbades den av någon märklig majoritetskultur där man skulle se ut på ett visst sätt och bete sig på ett visst sätt för att accepteras. John Lydon har adresserat problemet ett flertal gånger, bland annat här, och Mart Hällgren sjunger om punkarnas fördomar här och konformiteten här.

Samma tendens gäller naturligtvis även överallt i övrigt - går man in på ett vänstermöte så har gissningsvis de flesta liknande frisyrer, kläder och till och med matvanor, och det samma gäller även på högerkanten, vilket Niklas Wykman skrivit snubblande om. Samma fenomen återfinns även bland bloggarna - vänsterbloggar ser i stort ut på ett sätt och lägger märkligt stort fokus på vissa frågor, högerbloggar likaså fast på sitt sätt.

Det känns för mig märkligt att randgrupper som frihetsfrontare och anarkosyndikalister agerar så lika inom grupperingarna, men gruppdynamikens kvävande är svårt att värja sig ifrån - exempelvis kan nämnas att till och med livsstilsliberalismens flaggskepp Mattias Svensson inleder sin bok "Peta inte i maten!" med att beskriva de bekymmer han - som man - upplevt gällande att ändra sitt levnadsmönster.

Mönsterbrytare är oerhört välbehövliga för perspektiv - väldigt många begränsas/begränsar sig fullständigt i onödan - och det är helt enkelt ingen slump att Johan Johansson håller Peter Perrett och The Only Ones så högt. Att Perrett rockstereotypt fastnade i tungt heroinbruk får anses vara ödets ironi.

The Only Ones - Another Girl, Another Planet:

(direktlänk)

FDA om bisfenol A

Jag skrev tidigare om bisfenol A-larm, och Physorg skriver nu om en undersökning från FDA:

Small amounts of bisphenol A can be released as plastics break down. Dr. Norris Alderson, the Food and Drug Administration's associate commissioner for science, said, however, that the level of exposure was safe. Some studies had reported higher release levels than projected by the agency, but many of those studies were conducted under unrealistic conditions, he said.

"Although our review is ongoing, there's no reason to recommend consumers stop using products with (bisphenol A)," Alderson told a House subcommittee.

Bisphenol A also is used in many other products, from helmets to compact discs to goggles. Any ban of the chemical could result in less effective protection for children who wear the protective gear, said Dr. Michael Babich of the U.S. Consumer Product Safety Commission. About 99 percent of human exposure to the chemical comes from diet.

Det ständiga hönsmammandet kommer dock naturligtvis inte att minska, och Physorg-artikeln innehåller även det alldeles tydligt tidlösa men-tänk-om-argumentet:

"Do we wait for irrefutable proof of harm in people before taking action?" [ Dr. Ted Schettler, director of the Science and Environmental Health Network] asked.

Det är dock viktigt att ha i åtanke att sådan här oro i sig hotar barnen genom att flytta fokus från reella risker till hjärnspöken.

Peter Pedersen (v) 2

Peter Pedersen har inte bara föreslagit evighetsmaskiner och enhetliga mjölkförpackningar - han har även stått upp för kampsporten med faktabaserade, konsekventa och i sammanhanget frihetliga och antipaternalistiska argument:

Ur Motion 2005/06:Kr24:

Här bortser lagtexten från det som redan påpekades i utredningen, nämligen att våld mot huvudet kan skada hjärnan oavsett om våldet sker enligt regelboken eller ej, oavsett om våldet är avsiktligt eller oavsiktligt. Det kan i sammanhanget poängteras att syftet bakom förslaget om tillståndsplikt för vissa kampsportsmatcher är att minska risken för just huvudskador. Detta syfte i kombination med att regeringen valt att införa ett avsiktlighetsrekvisit framstår som märkligt med hänsyn till att antalet skador, inklusive huvudskador, inom kampsport är lägre än inom många andra idrotter.

Här bör också nämnas att det i t.ex. ishockey, som varken tillåter avsiktliga eller oavsiktliga slag, sparkar eller annat våld mot en motståndares huvud, förekommer förhållandevis ofta att spelare avsiktligt slår en motspelare i ansiktet eller huvudet med hand eller klubba trots att regelverket inte uttryckligen tillåter detta. Ett sådant regelbrott leder inte sällan endast till en tidsbegränsad utvisning. Men i ishockey tillhör tacklingar spelet och även tacklingar enligt regelboken kan ge förhållandevis allvarliga skador, t.ex. hjärnskakning. En regelrätt tackling som skadar motståndaren betraktas ändå som just regelrätt och leder inte till någon bestraffning för den som utdelat tacklingen. Den skada som uppkommer betraktas uppenbart som oavsiktlig eller som en olyckshändelse. Varför kan inte lagtexten inse att detsamma skall gälla även för slag som utdelas i enlighet med regelverket i en kampsport, dvs. att en skada som inträffar i en kampsportsmatch inte per definition är avsiktlig? I vissa delar av propositionstexten finns denna insikt, t.ex. under rubriken ”Vad är kampsport?”(s. 23–24) där följande skrivs: ”Kampsport utgörs i huvudsak av olika kampmoment, vanligen utövare mot utövare, där sparkar och slag med eller utan redskap tillåts träffa någon del av motståndarens kropp. Syftet med en match i sådan kampsport är att vinna genom att samla flest poäng eller andra vinstgivande moment, vilka utdelas efter en bedömning av hur väl deltagarna utför de olika kampmomenten.” Här framgår alltså klart att syftet är att ”vinna genom att samla flest poäng eller andra vinstgivande moment”, alltså är inte syftet att skada motståndaren. Begreppet ”annat våld” är däremot oklart och bör därför tas bort eller förklaras tydligt.
/.../
Det finns all anledning att värna idrottens självständighet när det gäller beslutsfattande, utformande av regelverk, tävlingsbestämmelser osv. Det är därför inte rimligt att genom politisk detaljreglering direkt eller indirekt avgöra hur lång en match i boxning eller fotboll skall vara. Det är inte heller rimligt att politiskt besluta om krav på utrustning för att skydda deltagarna i t.ex. backhoppning eller karate. Politiker skall inte heller bestämma hur tjock en boxningshandske skall vara eller hur hård en hockeypuck tillåts vara. Politiker skall inte heller avgöra den högst tillåtna lutningen i ett störtlopp eller hur långt ett långlopp på cykel eller i löpning tillåts vara. Alla sådana beslut skall rimligen hanteras av idrottsrörelsen och deras ingående förbund. Det är med all säkerhet dessutom så att det är där den största kunskapen finns och där omtanken om deltagarnas säkerhet är störst.

Ur Protokoll 2002/03:43:

Men i Sverige är det för alla andra idrotter numera fullt acceptabelt att ägna sig åt dem både på amatörnivå och som professionell. Det enda undantag som jag känner till är just boxningssporten. Då blir frågan: Varför är det så förkastligt att tjäna pengar på en idrott som är bra om man är amatör? Jag vill gärna ha ett svar på denna fråga.

Ur Motion 2005/06:Kr354 Villkor för kampsport:

Men när politiker i alla andra sammanhang säger sig värna om en självständig och beroende idrottsrörelse, så är det märkligt att politikerna via lagstiftning gått in med förbud mot en specifik idrott och med uppdelningen att amatörboxning är tillåten medan proffsboxning är förbjuden. Jag finner det dessutom anmärkningsvärt att politiker skall gå in och styra och ha synpunkter på hur en viss idrott skall utövas, hur långa matcherna skall vara, hur utrustningen skall se ut i detalj osv. Jag menar att det är en självklarhet att idrottens regelverk skall utformas inom idrotten, inte av självutnämnda expertpolitiker.

Ur Riksdagens protokoll 2005/06:142:

Vi kan inte ha oss själva som måttstock när vi talar om vad som ska vara tillåtet eller inte tillåtet. Jag skulle bli allvarligt skadad om jag ställde upp i störtlopp, till exempel, med mina förutsättningar just nu. Om jag ställde upp i en NHL-match skulle jag säkert bli allvarligt skadad, eller i en boxningsmatch. Vi måste se att detta är vältränade idrottsmän och idrottskvinnor som utövar olika idrotter. Vi kan inte bara ha en massa myter om att de som håller på med kampidrott mycket oftare än andra blir skadade på ett allvarligt sätt, att de får allvarliga huvudskador. Lägg då fram den bevisningen, om det är på det sättet! Det finns ingenting som styrker den åsikten.

och:

Men min poäng är att jag även i det här fallet tycker att det är märkligt att Folkpartiet kan tycka att vi ska gå in och ha synpunkter på hur tjocka handskarna ska vara, hur långa matcherna ska vara och så vidare. I alla andra sammanhang brukar vi vara överens om att idrotten själv faktiskt ska avgöra sina idrottsregler. Jag ser med fasa fram emot att vi får en reglering av hur hård pucken ska vara eller vilken lutning vi får ha på störtlopp, för om det lutar för mycket kan man faktiskt slå ihjäl sig om man kör omkull och så vidare. Nu överdriver jag lite, men idrotten värnar om sina utövare. De som inte gör det har inga utövare. Kom till vår idrott, här ska vi skada er till döds! Vem tror att någon skickar in ungarna där? Idrottsutövarna och deras ledare och tränare kommer förstås att se till att det fungerar på ett bra sätt.

Pedersen ska naturligtvis ha kudos för sin klarsynthet i kampsportsfrågan - synd bara att han inte står upp för sådana värden även i övriga frågor.

Vikt och typ 1-diabetes

Physorg skriver om en undersökning där forskare funnit att de typ 1-diabetesdrabbade (typ 1-diabetes kallades tidigare ungdomsdiabetes) som ökat sin BMI mest levt längst därefter, samt att undervikt var en tydlig faktor för ökad dödlighet.

Det är ytterst grundläggande att extrakilon är en reserv att ta ifrån vid kritiska lägen, så det fascinerande är i vanlig ordning att det finns nyhetsvärde i det, och att forskaren uppenbarligen känner sig tvingad att förtydliga att det inte ska tas som någon uppmaning att gå upp i vikt.

Hur homofoba är ishockeyfansen?

Så här (någon minut gammal skärmdump):

"Kvinnor bildar den framtida eliten om ingenting görs"

Anne Boschini hos Forskning och framsteg skriver om en rapport (pdf) från Högskoleverket angående att fler kvinnor än män väljer att vidareutbilda sig, och Anne ställer implicit frågan hur det ska åtgärdas.

Och naturligtvis ska ett sådant fenomen angripas på samma sätt som ifall ljushåriga/småfotade utbildar sig i högre grad än mörkhåriga/storfotade - föreligger det ingen diskriminering så roll with it.

Rätt person på rätt plats oavsett vilken konstlad gruppering personen kan tänkas tillhöra är den enda sunda vägen.

Naomi Klein om Johan Norberg och fattigdom

Dick Erixon skriver att Ekot agerat undfallande mot Naomi Klein. Jag håller inte med - Naomi Klein är tydligt frustrerad och ovillig att svara såväl på vad tycker om aktuella händelser som vad hon tjänar och ifall hon har några exempel på där hennes filosofier fungerat väl, och hon verkar förvånad över att han inte kommer fullständigt oförberedd till intervjun - hade han pressat henne hårdare hade hon gissningsvis avslutat intervjun.

Nå, Johan Norberg nämns, och jag antar att det kan finnas någon som är intresserad av vad hon hade att säga gällande det.

Så, från ~16 minuter in i intervjun (stamningar, upprepningar, tvekande osv helt bortplockat):

Anders Holmberg: You're familiar with a bit, I think, of the critique against your book - The Shock Doctrine - your critics say that your view of world development is not supported by statistical facts. They say for example that facts show that countries who have more economic freedom also have more political rights and civil liberties. What do you answer to those critics.

Naomi Klein: You know, I have read Johan Norberg's report.

AH: You know his name, yeah?

NK: Yeah, he's gotten himself quite a lot of mileage out of it. He's actually simply not engaging with the thesis of the book. The thesis of the book is that if you look at the big bang moments - the moments when this ideology has leapt forward - the official story that we get from places like the Cato Institute, where he works, is that this ideology triumphed because people wanted it to, because it was embraced by the people of these countries. And I'm telling an alternative history, where these ideologes have relied very conciously on exploiting moments of shock and crisis. And he has not engaged with that material, has not really dealt with that thesis. So he's talking about a different book - he's talking, maybe, about a book he'd like to write, but it's not about the book I wrote.

AH: And what about the figures that he produces?

NK: I don't accept the figures. What I see is that the most successful capitalist economy in the world is China. And China, by any traditional capitalist measures, is by far the most successful capitalist economy - ten percent growth rates per year. And it has done this in a climate of enormous repression. It is a Stalinist style police state, which is increasing its level of repression as we speak. And in fact, if you take China out of the picture, then all of the claims for progress for this economic model disappear, because almost all of the people who have been taken out of poverty are in China.

AH: Or India, I...?

NK: No, it's China. If you take China out, according to the UN, then you actually have a net decrease.

AH: Because there's also a picture that millions of people in India have left poverty during the last ten-fifteen-twenty years.

NK: Well, first of all, India has been something like a social democracy. Its most successful province is Kerola, which has a socialist government, and had many policies that were outside of the neo-liberal consensus - an incredible education system which has played a key role. The embrace of neo-liberalism in India is a fairly recent phenomenon. You know, you can cook these figures however you like, but I haven't heard a sufficient explanation for the fact that China is the most successful capitalist economy in the world. And a huge part of that success, I would argue, has to do with the fact that it lacks political freedoms, that its workers in the Pearl River Delta - making almost half of everything we own - aren't allowed to form independant trade unions. And that when people complain about the government they get thrown in jail. And that you don't have a free media. So these Freedom House freedom measures and economic freedom indexes are products - the measures that he's using come from the movement themselves. It's the Fraser Institute, which is a Friedmanite think-tank in Canada, which is a Canadian equivalent of the Cato Institute, that collects these figures - I don't think they're legitimate figures, they're very ideological figures.

AH: There are also figures from the UN, saying that extreme poverty has been reduced from...

NK: Yeah, but what the UN says is that the legacy of the past 30 years is enormous income inequalities. These are UNDP figures - what they show is that the sort of golden age of capitalism, from the 1930s through the 1960s, that's when you had the rise of the middle class, and from the 1970s onwards - what you have is a legacy of massive inequality. You have huge winners and you have big losers. That's what has happened in all the countries that have embraced these policies - at the same time. Then you have the extreme poverty measures, which are looking at people living on a dollar a day and whether you can get them up to two dollars a day. What makes somebody go from a dollar a day to two dollars a day is not whether or not that country has free trade, it's whether or not there was a World Health Organization program that had direct poverty alleviation. Because when you're dealing with people at that income level you're not dealing with jobs, you're dealing with aid.

AH: So just looking at that is not enough?

NK: Extreme income inequality? There's no correlation. I've had extensive discussions with the head of the UNDP's research department. He's the one who says that if you take China out of the picture, you can make no claims that this era has made net gains of poverty elimination. And that this concentrating on the poorest of the poor is actually just an advertisement for direct aid. Because when you're talking about people on a dollar a day, you're talking about alleviation through direct aid. Which, I'm sorry, free trade advocates can't take credit for.

Det finns en del att anmärka på, men angående fattigdomen så har just nämnda UNDP ett fattigdomsdiagram i sin årsrapport (pdf) från 2007:

Jan Huokko och hockeykodexen

Expressen skriver om den förre Tre Kronor-spelaren vars sexfilm stulits och spritts. Klubbens kommentar:

Stötta vet jag inte. Vi har fullt och fast tagit avstånd och vi vill inte förknippas med den typen av filmer. Det är hans bit som han får stå för.

och:

Vi får se om han behöver hjälp. Någon reaktion kommer det att bli. Det är inget man bara rycker på axlarna åt.

Och det är alltså Jan Huokko som filmats när han nyttjar en dildo.

Så här reagerade klubben när han anklagades för att ha misshandlat frun:

Nej, det här är definitivt ingenting för oss utan vi tar vårt arbetsgivaransvar och ger det stöd som behövs.

och:

Det känns inte som någon större grej, vi kommer nog kunna hantera det här.

FRA-lagen är ett jävla skit, men snart har vi baxat den ända hit

(Nä, bloggen är inte död, men ibland blir det pauser, beroende på allt mellan himmel och jord.)

Jag kan bara inte tro att FRA-lagen kommer klubbas igenom. Jag förstår att man vill ha kvar ett halvslappt och högbetalt jobb (särskilt som politiker inte direkt är högvilt ute i den verkliga ekonomin), men genom att rösta enligt partilinjen istället för enligt egna preferenser så underminerar man hela idén med riksdagen - precis som Maria Rankka skriver så kan man ju lika gärna ha sju personer i riksdagen om röstandet ändå bara sker enligt sju partiprogram. Har man däremot gett sig in i politiken som något som ens antyder någon idealism och önskan om att påverka - och då gissningsvis valts in på personkryss - så sänker man all sin trovärdighet om man bara vänder kappan efter vinden. Det finns alltså inte ens på det personliga karriärsplanet någon riktigt hållbar anledning att jamsa med partilinjen. Och det är djupt antidemokratiskt.

FRA-lagen är ett uselt förslag, inte bara för de direkta konsekvenserna, utan även för att vi i och med en sådan lag skulle ställa oss på ett kraftigt sluttande plan. Är det okej att staten övervakar all telefon- och e-posttrafik så är det naturligtvis även massvis med mindre integritetskränkande påhitt som kan klubbas igenom utan att någon kommer kunna protestera, och tidigare grundläggande skydd som posthemligheten blir direkt ologiska.

Dessutom blir de ständigt häpnadsväckande teknikframstegen skrämmande ifall staten ska ha mandat att nyttja dem för att kontrollera befolkningen - exempelvis har det gjorts kraftiga framsteg vad gäller tankeläsning.

Avvägningen som är själva kärnan i resonemanget - hur balansera frihet och trygghet - är en skenfråga som helt baseras på att man antar att staten är evigt god och att övervakning är effektivt. Historien visar dock att så inte är fallet, och även om nu inte Benjamin Franklin var så tydlig i sitt uttalande som jag hade önskat så kan man helt enkelt inte växla frihet mot säkerhet.

Ifall inte fyra ytterligare ledamöter kan stå upp mot sådan här uppenbar idioti så antar jag att även tidigare politiskt ointresserade kommer börja ifrågasätta vad statens funktion egentligen är, och ett samhälle med svällande makt för staten samtidigt som staten ifrågasätts allt mer är en obeveklig marsch mot ett kuvande storebrorssamhälle.

Köttgrottorna - Storebror ser dig:

(Direktlänk)

Fördomsfull redigering

Jonas Arnesen på SvD skriver om de forna öststaternas framgångar inom damtennisen, och förutom det tråkiga ihopklumpandet i öststater, och trots felstavningar till "öststats-", så är artikeln relativt neutral och välargumenterad, så jag antar att det inte var krönikören som valde bilden:
Och "Sebbe" ger den väntade associationen redan i första kommentaren till artikeln:

OJOJOJ! Vilka jäkla armar!!!! Svårt att inte tänka på doping...

Synd att få krönikan fördomsnedsmutsad på det sättet.

Då och nu

Då (Johan Norberg, När människan skapade världen, sid. 370):
Tågresenärer skulle kvävas när de färdades i den svindlande hastigheten av 30 kilometer i timmen, och de som överlevde skulle ändå få hjärnskador när de tittade ut genom fönstret, på det raskt förbipasserande landskapet.

Nu (forskning.se):
Dagens snabba informationsflöde ställer stora krav på människan. För vissa kan informationshanteringen bli så krävande att de inte klarar av den utan att drabbas av lindriga kognitiva störningar, MCI.