Gissningsvis har de flesta sett SVT Tvärsnytts inslag om socialdemokraternas röstskola i Örebro-området Vivalla, SvD:s Ledarblogg är bara en i mängden skribenter som kommenterat det:
Nu har valresultatet inkommit, och som jämförelse kan nedanstående diagram - från val.se - över röstandet i Örebro stad fungera; S minskade alltså från 37,98 till 34,14 procent (-10,11 procent/-3,84 procentenheter) i staden sammantaget, och valdeltagandet ökade från 83,65 till 86,23 procent (+3,08 procent/+2,58 procentenheter) [klickbar för förstoring]:
Vivalla är uppdelat i tre valdistrikt: Vivalla norra, västra och östra, och nedanstående diagram gäller de tre distrikten ihopräknade [klickbar för förstoring]:
Valdeltagandet i Vivalla ökade alltså med 5,75 procent (3,70 procentenheter), så valskolan tycks ha gett önskat resultat. Att sedan Socialdemokraterna ökade sitt väljarstöd i området med 6,56 procent (4,01 procentenheter) räknas väl helt enkelt till sådant som gör Alaa Idris i inslaget glad trots att det inte tillhörde andemeningen med röstskolan. Idris fick för övrigt 198 personröster i området, motsvarande cirka 22 procent av samtliga personröster, vilket även det gissningsvis sorteras under den kategorin.
Synen på fattigdom och välstånd är något som i grunden skiljer liberaler från socialister - där fattigdom för liberalen är något som kan mätas i absoluta tal och upplevas på individnivå är det för socialisten generellt något som får sammanhang först i förhållande till omgivningen - eller som Ali Esbati skriver i ett av sina senaste inlägg:
[D]en sociala jämlikhet som i grunden är en förutsättning för att uppleva och utöva sina övriga friheter.
Bekymret med det socialistiska perspektivet är dock att utveckling på bred front försvinner ur analysen - som tidigare länkat förändrades exempelvis snitt-HDI bland världens länder med 0,111 mellan 1980 och 2006 (2006 motsvarar det ungefär skillnaden mellan Sverige och länder som Kuba, Costa Rica och Libyen - eller för den delen som skillnaden mellan Mexiko och länder som Syrien, Palestina och Gabon). Ett annat exempel på samma tema är hungern - från National Bureau of Economic Research:
According to conventional income measures, nineteenth century American and British industrial workers were two to four times as wealthy as poor people in developing countries today. Surprisingly, however, today's poor are less hungry than yesterday's wealthy industrial workers. I estimate the demand for calories of American and British industrial workers using the 1888 Cost of Living Survey and find that the estimated calorie elasticities for both American and British households are greater than calorie elasticity estimates for households in present day developing countries. The results are robust to measurement error, unreported food consumption, and indirect estimation bias. This finding implies substantial nutritional improvements among the poor in the twentieth century.
Göran Persson på socialistmötet i Beijing, ur People's Daily:
Developed countries should shoulder some responsibility for huge greenhouse gas emissions in developing countries, former Swedish Prime Minister Goran Persson told an international gathering of socialists in Beijing on Friday.
Persson said developed nations with "advanced economies exported production of some energy-wasting goods to those economies" in the developing world.
Men egoismproblematiken stannar inte där - i-länder importerar dessutom produkter från u-länder som orsakar koldioxidutsläpp i produktionslandet, exporterar produkter som orsakar koldioxidutsläpp vid användandet och har ibland till och med mage att besöka u-länderna i fråga och orsaka koldioxidutsläpp.
Absolut fattigdom och isolering är inte bara socialistpositivt ur klyftbekämpningssynpunkt - även koldioxidutsläppen minskar.
En man med ett skägg använde proggpoäng i sitt inlägg om Barbapapa. Jag saknar hans fallenhet för betygssättning, men bedöm gärna följande fraser med byråkratpoäng (jag törs lova att du under läsandets gång behöver revidera den ursprungligen tänkta skalan):
1: utredning
2: gigantisk utredning
3: gigantisk statlig utredning
4: gigantisk statlig ekonomiutredning
5: gigantisk statlig utredning där alla tänkbara konsekvenser av en övergång från tanklös tillväxtekonomi till hållbar ekonomi vädras och analyseras
6: gigantisk statlig utredning där alla tänkbara konsekvenser av en övergång från tanklös tillväxtekonomi till hållbar ekonomi vädras och analyseras - uttalat [uppdaterad länk] av Göran Greider
Daniel Ankarloo på ETC har skrivit en något förvirrad artikel om fattigas köpkraft, titulerad "Rika ska inte definiera fattigas köpkraft".
Men om nu inte "rika ska definiera fattigas köpkraft", vilka ska då tillåtas mäta världens tillstånd? Naomi Klein hänvisade nyss till UNDP, vilka hade följande ginikoefficient-diagram i sin senaste årsrapport (pdf): Det övre diagrammet visar att skillnaden vad gäller köpkraftskronor ökat sinsemellan länder, och det undre visar att skillnaden i hälsa och läskunnighet minskat.
I Daniel Ankarloos värld betyder ovanstående diagram att utsatta länder blivit än mer utsatta, trots att de inte bara fått bättre hälsa och ökad läskunnighet de senaste åren, utan även närmat sig de rikare länderna.
Det är inte åt kapitalisterna Charta 77 borde rikta undran om man kan äta makt och pengar, utan åt klassklyftedebattörerna.
Ungsocialisterna på bloggen Proletärbella skriver en "lektion i ämnet verklighetskunskap":
I det kapitalistiska samhället finns något som heter klasser. Dessa existerar och återskapas efter ekonomiska mönster. Den största delen av befolkningen tvingas för att överleva arbeta till en lägre lön än vad deras arbete är värt (det är arbetarklassen).
Nu är ju det naturligtvis relativt vad ett arbete är "värt", och Proletärbella-Jerka fördjupar inte heller resonemanget, men om man antar att det är köparen av arbetet som står för värderingen så är analysen alldeles korrekt och i fullständig enighet med marknadsekonomin - arbetsgivaren betalar varken arbetaren det fulla produktionsvärdet av arbetet eller det fulla värdet av vad han/hon anser att arbetet är värt.
Arbetsgivaren betalar dock arbetaren mer än vad arbetaren tycker att det är värt att göra arbetet för; arbetsgivaren har alltså en positiv marginal samtidigt som arbetaren har en positiv marginal - båda tjänar på transaktionen.
När produkten sedan säljs så betalar inte köparen det fulla priset han/hon tycker att varan är värd, samtidigt som säljaren får mer betalt än han skulle kunna tänkt sig att sålt varan för - båda tjänar på transaktionen.
Exempelvis så tycker jag rent teoretiskt att det inte hade varit märkligt ifall en dator kostat lika mycket i inköp som en bil, eller att månadskostnaden för en dator med skaplig uppkoppling varit densamma som för att pendla till jobbet. Jag slipper dock betala den kostnaden, men samtidigt betalar jag mer än min datortillverkare med mellanhänder och internetleverantör tycker att det är värt att leverera produkterna till mig för (och det sannolikt med god marginal). Båda lever alltså gott på marknadspriset.
Sådan är transaktionens och därmed marknadsekonomins mekanism - alla vinner.
Sedan snuddar de även vid ett annat intressant ämne:
Det är i princip omöjligt för någon från arbetarklassen att bli överklass pga det stora kapital som krävs men det finns också andra hinder för att ta sig upp till exempelvis mellanskiktet. Dessa hinder är inte alltid lika reella men fungerar ändå ofta som spärrar för individer. Jag syftar nu på kulturella och sociala hinder. Det är helt enkelt extremt mycket svårare för någon från arbetarklassen att utbilda sig än för någon från medel- eller överklassen. Det som skiljer sig är den intellektuella och kulturella traditionen men också vad man skulle kunna likna vid ett kollektivt självförtroende.
Det sorgliga är att arbetarrörelsen numera uppmanar sina barn att studera och skaffa sig en utbildning. När de väl är färdiga och har blivit något i samhället stämplas de som klassförrädare.
Jag antar att hon skriver som en kratta och egentligen menar att det sorgliga är stämplingen och inte utbildningen, för det är där som en stor del i alltihop ligger - det är lika tragiskt och korkat att begränsa kvinnor till kvinnoyrken som att begränsa "arbetare" till "arbetaryrken" - det tar gissningsvis emot att satsa på att förbättra sin tillvaro om man vet att ens bekantskapskrets kommer betrakta en som klassförrädare. All kollektivism är av ondo.
Det kan även noteras att Jerka halkat på tangenterna under sitt glödande klasshatsbrandtal:
Men det klart om man gör nationalekonomcdonmin till religion finns ju inte plats för särskilt många parametrar som överhuvudtaget har med verkligheten att göra.
Gissningsvis var det Ivar Lo-Johansson som inhandlades - han har ju släppt såväl Proletärförfattaren som Pubertet.
Mattias Svensson sätter i vanlig ordning fingret rakt på samhällspulsen när han undrar varför vänstern ägnar så mycken energi åt att hata - Kristoffer Ejnermark svarar här och Petter Nilsson svarar här.
Men mellan alla marxistiska analyser så är helt enkelt svaret att vänstern ser samhället som ett nollsummespel - allt någon har är stulet från någon annan; svälter någon är det alltså givet att de som har mer är orsaken till svälten.
En sådan samhällsanalys är djupt, djupt rotad i vänsterpolitiken, och det är därför självklart att vänstern förkastar nationalekonomin. Och inte bara förkastar de mer djupgående delarna av nationalekonomin (där det finns mycket att kritisera), utan även de allra mest grundläggande teorierna. Ett utbyte mellan två personer blir i nollsummespelets värld någon som blir sittandes med Svarte Petter, och att exempelvis bilmekanikern sitter hemma och hanterar ekonomin medan ekonomen skruvar på sin bil leder inte till några effektivitetsförluster.
Ännu tydligare blir det i synen på teknik - det är ingen slump att vänsterbloggarna aldrig ens nämner tekniska framsteg - i Petters värld är det "saker som människor skapat [som] kommer tillbaka som deras fiender" - tar någon tabletter för att underlätta arbetet vid det löpande bandet är det alltså tabletterna och det löpande bandet som är problemen.
Petter skulle kunna glädjas åt att i stort sett samtliga de jobb som slitit ner de pensionärer han värnar om har effektiviserats bort av de maskiner han föraktar, samtidigt som de innovatörer och entreprenörer han också föraktar ersatt de jobben med intressantare och mer lönsamma jobb, och han skulle även kunna glädjas åt att de föraktade maskinerna exempelvis håller hjärtsjuka vid liv, ger blinda synen tillbaka och döva hörseln tillbaka, att dagens informationsteknik - med exempelvis e-post, billiga digitalkameror, talsynteser och översättningsverktyg - innebär att det aldrig varit enklare att hålla kontakten med även släktingar som i generationer bott i andra länder, samtidigt som de oändligt förbättrade kommunikationerna gör det enklare och billigare än någonsin tidigare att besöka dem.
Och på ett mer personnära plan skulle han kunna glädjas åt att exempelvis medellivslängden i Sverige ökat runt 25 år sedan 1900-talets början (tidigare nämnda pensionärer är alltså inne på ren bonustid sett bara några generationer tillbaka), att antalet barn som dör före fem års ålder världen över halverats sedan 1960 eller att mer än 1,2 miljarder personer ytterligare fått tillgång till säkert dricksvatten sedan 1990, och så vidare i närmast all oändlighet, men det finns helt enkelt inte plats för sådant i nollsummeanalysen.
Istället startar vänsteranalysen i att vänstern är god och allt annat är ont - sedan får verkligheten modelleras utefter det, och det är exempelvis ingen slump att SSU:s tidning heter Frihet trots att jag törs garantera att ingen av dem skulle kunna stringent definiera vad frihet betyder för dem.
Ali Esbati länkade nyss till Åsa Linderborgs artikel om att bara vänstern kan rädda liberalismen. Jag tror att sambandet är det direkt omvända. Vänstern har ofta stått upp för sympatiska värden på det personliga planet - exempelvis gällande likabehandling av homosexuella och kvinnor, och ett motarbetande av könsroller, men har gått fullständigt vilse vad gäller frihet mellan människor.
Marknadsekonomi är grundläggande för friheten att umgås med andra människor utan att någon lägger sig i - så länge man inte hindrar andra, alternativet är inskränkt frihet. Ett fritt samhälle gynnar samarbete och missgynnar konflikter - som Mises sade: "There are no economic causes for armed aggression within a world of free trade and free enterprise".
Rätten att själv forma sitt liv bör vara fullständigt grundläggande, och inser inte vänstern att den står på fel sida vad gäller exempelvis fri rörlighet, tekniska framsteg och paternalism så kommer den helt enkelt att förtvina - särskilt nu när en stor och ständigt växande skara ägnar sig åt sådant staten ogillar (exempelvis nätpoker, kampsport, importsprit, lätta droger) - oavsett hur väl den menar med sina analyser.
Jag tror för övrigt att Petter skulle bli förvånad över de politiska preferenserna hos dem som jobbar i callcenter eller i butikskassor, men det är inte särskilt märkligt med tanke på att de uppenbart föredrar att jobba och förtjäna sitt eget uppehälle framför att bli försörjda av andra.
De Lyckliga Kompisarna - Hat som hobby: (Direktlänk)
Vad händer med alla barn och ungdomar som växer upp enligt mottot ”omedelbar tillfredställelse”? Dom som tillhör den växande skara som faktiskt får allt de pekar på. Är det dom som nu går ut och slår ner folk på stan? Skär sig själva i armarna? För att dom är lurade. För att dom trots allt materiellt överflöd förtärs av saknad av något helt annat. Kärlek? En mening med livet? Sådant som inte kan köpas för pengar.
Och så är det - kommer du ihåg när barn satt igenom en timme Sköna söndag för att inte riskera missa fem minuter Dundermusen? När de rusade in i tv-rummet när de hörde jingeln till Anslagstavlan och Språka på serbokroatiska för att det var tecknat? När de fick cykla omkring i samhället på måfå för att hitta någon kamrat eftersom mobiltelefonen inte var uppfunnen? När kläder var så dyra att en betydande andel fick dras med lappade, lätt urväxta kläder? När matpriserna var så höga och sortimentet så begränsat att det bara var någon dag i veckan föräldrarna hade råd med mat som barnen åt sig mätta av utan att trugas?
Det är därför ingenting effektiviserats det senaste decenniet - alla som växte upp under den tiden älskade det så mycket att de unnar sina barn detsamma.
I samlingarna på skolan hittar jag bland annat ljudbildserierna Vem äger Sverige och Multinationella företag, båda från 1975.
Det förstnämnda börjar med att berätta hur självklart det är att samhällelig service skall vara gemensamt ägd, för att sedan komma in på hur några familjer äger större delen av näringslivet i Sverige. Men lyckligtvis har "under den långa tid som socialdemokratin regerat i Sverige har kapitalets makt över näringslivet minskats... De anställdas inflytande över sina arbetsplatser ökar också. Det pågår en maktförskjutning i svenskt näringsliv från kapital till arbete."
Det andra bildbandet, Multinationella företag är en riktig skräckrulle. Här berättas om de otäcka, oftast amerikanska stora bolagen som flyttar arbetsplatser, vinster och annat undan strejkande arbetare och besvärliga regeringar. Eller till och med bidrar till att störta regeringar. Men "Alla multinationella företag ägnar sig inte åt att störta regeringar. Men ändå är det inte säkert att deras verksamhet är till nytta för folket. De är när allt kommer omkring inte till för att ge folk vad de behöver, utan för att ge sina ägare vinst".
/.../
Men det finns hopp: Bildbandets slutord är: "Men en sak är klar. Så länge vi har fri företagsamhet, så länge kan vi varken hindra utländska företag att arbeta i Sverige, eller svenska företag att verka i utlandet. Så länge måste vi leva med de multinationella företagen."
Expressen låter Jan Guillou kommentera kungens fasanjakt:
- Fasanjakt är den enda jaktformen som jag är tveksam till. Det handlar om utsatta fåglar som föds upp bara för att skjutas.
Jan Guillou är alltså inte emot jakt på arter med ansett hotade bestånd, som isbjörnar och valrossar, utan bara den där en arrangör föder upp ett jaktbestånd. Sådan är socialismen.
Socialism is good! Socialism is good! In socialist countries, the people have a high status. Click reactionaries are cut down, the imperialism flees the tail between the legs. The Great Union of the people of all the country raises an immense wave, an immense wave to build socialism. Socialism it is well! socialism it is well! The people protect the socialist system.
Som tidigare nämnt verkar Johan Norbergs serie om Atlas Shrugged i verkligheten ligga på is, men annars hade nog rapporteringen om Venezuela nämnts där. Utdrag ur The Guardian:
Welcome to Venezuela, a booming economy with a difference. Food shortages are plaguing the country at the same time that oil revenues are driving a spending splurge on imported luxury goods, prompting criticism of President Hugo Chávez's socialist policies.
When supplies do arrive long queues form instantly. Purchases are rationed and hands are stamped to prevent cheating. The sight of a milk truck reportedly prompted a near-riot last week.
Government price controls on staple foods are so low that producers cannot make a profit, they say, and farms and businesses hesitate to invest in crops or machinery, or stockpile inventories, for fear of expropriations.
The government says that shortages are exaggerated by the media and that they reflect greater spending power by the poor thanks to social programmes which have directed oil revenues into the slums.
Syn på kollektiv kontra individ är en grundläggande vattendelare mellan socialism och liberalism. Ingen behöver tvivla på Mona Sahlins politiska tillhörighet efter att ha läst hennes Wikiquote-citat - ett exempel:
Jag tycker fortfarande att det är häftigt att betala skatt, att vara beroende av andra och att andra är beroende av mig.
