Stefan Löfvens way with words, återigen

Ur Stefan Löfvens första möte i EU-nämnden nyligen, via HAX:
  (Direktlänk)

Det här är alltså egentligen ett i sammanhanget enkelt möte, där omgivningen är relativt överens och där de som teoretiskt ska fungera som motståndare dessutom sedan tidigare förklarat att de är generellt villiga att låta regeringen bedriva sin politik för att minska sverigedemokraternas inflytande.

Löfven har vidare haft gott om tid på sig att förbereda allt, det är inte särskilt mycket information att bearbeta och bara i grunden en sifferserie att förmedla, egentligen inga komplexa sammanhang som han kan väntas behöva förklara, han håller det på sitt modersmål och han har dessutom en utskrift med alla fakta framför sig.

Han läser sedan såpass intensivt innantill att han exempelvis uttalar sitt andra "inför" i klippet som verbet (alltså "de inför") istället för som det adverb det skulle vara (alltså "inför mötet"; det första "inför" är också adverbet, och han uttalar det då utan att titta i pappret korrekt).

Sedan är det uppenbart att han inte förstår sig på de få siffror som förekommer i sammanhanget då han blandar ihop dem och inte ens kan välja rätt siffror på direkt fråga med underlaget framför sig, men det hade också varit tydligt även om han lyckats säga rätt, då han medvetet sluddrar förbi siffrorna i hopp om att de som lyssnar inte ska fokusera på de delarna. Han pratar sedan anmärkningsvärt långsamt (och ändrar kroppsspråket) de stycken som inte kan ifrågasättas och som han tycker låter respektingivande (exempelvis "ska kunna göra utfästelser i linje med", "återigen då, inte knutet till respektive medlemsland, utan på EU-nivå" och "de här ska inkludera interna EU-målsättningar") och han skjuter in utfyllnadssatser ("bra att den här frågan kom upp") för att få några tiondelar ytterligare att förhoppningsvis komma på något att säga. Och som varje person som någonsin arbetat med någon form av service känner till så ger sådant alltid fullständigt omvänd effekt.

Måhända är det här ren projicering, och jag försörjer mig ännu inte som varken retorikkonsult eller psykolog, men det känns uppenbart att Löfven i klippet upplever tillvaron ganska exakt som
Patricia Pearson beskrev sin upplevelse av att hålla föredrag på Tedx:

The audience was silent as a crypt. My legs began shaking. I developed a surreal split-consciousness, where I was aware that my mouth was somehow going ahead with the memorized talk, while my brain ran its own commentary: “Holy fucking Christ, I’ve never been so embarrassed, it is actually possible that I’m going to fall over due to the ongoing instability of my legs.”

Och vidare på ren lekmannanivå och utan att lägga någon värdering i det så verkar Löfven helt enkelt ha vissa bekymmer med att tillgodogöra sig skriven kommunikation; det kan på den fronten noteras att Löfvens svar på Mats Knutssons fråga angående om han hade läst Skogsindustriernas rapport var att han "tagit del av innehållet", och hade han ens gjort en ansats att läsa den så hade han självfallet känt till att den endast var på tre A4-sidor. Och eventuellt kan den påfallande osmidiga reaktionen mot Annie Lööf ha haft sin grund i att hennes "du skulle väl kunna läsa den tills i morgon" skar djupare än väntat. Även på direkt och tämligen ledande fråga så kan anas att Löfven gärna undviker ämnet - från Expressen:

Jamen vill du inte signalera starkare att du är en läsande person?
- Nej, men "Utvandrarna" använde jag mig av några gånger på IF Metalltiden. Då var Sverige ett av Europas fattigaste länder. En miljon lämnade landet. Nu är vi ett av världens rikaste länder. Med fel och brister och nu håller det på att gå åt alldeles fel håll.

Några tidigare inlägg på temat:
- Stefan Löfvens way with words
- Stefan Löfvens way with words, igen

Träsmak i ögat

Peter Wolodarski på Twitter:

Enklare att debattera om man inte tror det sämsta om sina motståndare.
— Peter Wolodarski (@pwolodarski) July 19, 2014

Och för att ta några sedelärande exempel i mängden, exempelvis:

I en tid då USA mer än på länge behöver nationell samling och kompromisser har teapartyaktivister och andra delar av den amerikanska tokhögern spelat rysk roulett med landets ekonomi.

Syftet? Att bedriva utpressning mot president Barack Obama för att uppnå kortsiktiga ideologiska mål

Och:

Statsminister Fredrik Reinfeldt fortsätter att peka finger åt södra Europa och sprida villfarelser om att depressionen beror på budgetslarv, när det är depressionen som skapat de senaste årens underskott.

Och:

Det senaste påfundet – att väga blöjor och placera in sensorer för att avgöra om ett byte verkligen är nödvändigt (DN 11/11) – ringar in den okultur som spritt sig ned i bolaget från ägarnivå: totalt fokus på att minimera kostnader utan någon vidare hänsyn till kvalitet.

Och:

En av 1930-talets tragedier handlade om just detta: det var beslut (eller snarare icke-beslut) i den ekonomiska politiken som framkallade depressionen.

”Kollektivt dårskap”, har ekonomen Bradford DeLong sammanfattat tänkandet.
[...]
Så såg den ekonomiska ortodoxin ut, vilket banade väg för Hitlers maktövertagande.

Are you fucking sorry? Did I do that? I didn't do it.

I vanlig ordning inte dagsfärskt tema, men Luis Suárez ursäkt efter bitincidenten var intressant formulerad - från Suárez Twitter:

the truth is that my colleague Giorgio Chiellini suffered the physical result of a bite in the collision he suffered with me.

Det var alltså inte Suárez som sprang in i Chiellini och bet honom, utan en kollision uppstod, vilken resulterade i bettliknande skador (den sports code-intresserade kan även notera att Uruguays lagkapten valde att kommentera händelsen med att Chiellini bröt mot "every locker room code" genom att prata efter matchen).

En sådan "ursäkt" är självfallet helt utan värde och skrattretande i sitt fullständiga ansvarsduckande, och det skulle ju kunna vara värt att teoretiskt överföra sådant tänkande till centrala samhällsfunktioner för att se hur bisarrt det skulle låta - några exempel:

- Den misstänkte sprang emot poliserna och en polisrelaterad skjutning ägde rum.
- Den oskyldiga familjen råkade påverkas av polisoperationen.
- Polisvapnet avfyrade ett skott.

Och självfallet så är samtliga exempel ovan hobbyöversatt tagna ur verklig poliskommunikation, hämtade ur genialiske Radley Balkos artikel på temat:

Use of the passive voice in an admission of wrongdoing has become so common that the political consultant William Schneider suggested a few years ago that it be referred to as the “past exonerative” tense.

Och lika självfallet finns den här typen av ickeursäkter (Cracked-artikel på temat) även på närmre håll - ur Alexandra Pascalidous svar till Alice Teodorescu efter att Teodorescu inte varit fullt nöjd med att Pascalidou bemötte hennes utseende och bakgrund snarare än hennes åsikter:

Det är olyckligt om du känner dig förminskad, så ska det naturligtvis inte vara.

(Rubrikreferenserna är en gröntext, Steve Urkel och Bart Simpson.)

Sedan kan man svårligen hänvisa för mycket till Flula (vill man ha en referens till Ice, ice baby-inlägget så finns även det), så:

(Direktlänk)

Några tidigare inlägg på liknande tema:
- Putting the tack in attack
- Två polisrekryteringsfilmer
- Radley Balko being Radley Balko

Det kändes som att hitta Jesus i en postorderterroriseringsmonopolaffär

Göran Greider på Twitter:

En vänlig dag. Litet regnig, men vänlig. Väktarna på Systembolaget står som Jesusgestalter bland dem som druckit.
— Göran Greider  (@GreiderDD) April 11, 2014

Jesus gjorde alltså vin av vatten snarare än att bussa beväpnade gryningsräder på vinimportörer, och han var vidare tillräckligt personligt glad i drycken för att omnämnas som "drinkare" i Lukasevangeliet ("drunkard" i engelsk översättning, efter grekiskans "oinopotes" - "någon som dricker mycket vin") snarare än någon som arbetar med att ytterligare försura en vistelse till ett statligt monopol satt att motverka drickande.

Rubriken är en Stefan Sundström-referens:

(Direktlänk)

Avhumaniseringsretorik

Från Metros förstasida den 3 mars:

 Från Mittis förstasida (pdf):

Och från dagens Metros förstasida:

Kvinnorna i rubrikerna är alltså rena objekt, som "blir arbetskraft" och "importeras", och "några personers" materiella vardagstillvaro är "bråte" och "blandat avfall".

Några tidigare inlägg på retoriktemat:
- Tips från jobbcoachcoachcoachen
- It's funny because lemlästade barn
- It's funny 'cause it's fascism

Tips från jobbcoachcoachcoachen

Vid jobbintervjuer och utvecklingssamtal ställs man ibland inför svårare frågor, så vem lämpligare att lyss till än Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist på PR-turné i Almedalen?

Så, ett prima svar på frågan varför dina insatser senaste decennierna varit ytterst begränsade och varför såväl leverantörer som kunder har minimalt och kraschande förtroende för din arbetsplatstillvaro kan alltså uppenbart vara - ur SvD:

- Jo, men kris betyder möjlighet - och om 10-15 år, när orderingången havererat, då kommer det att se bättre ut.

Det här är alltså samma Bermudez-Svankvist som tidigare sagt att hon ibland önskar att hon skaffat hundar istället för barn ty ungdomar "vill tjäna mycket, jobba lite och helst inte anstränga sig i skolan så kanske det löser sig i alla fall":

(Direktlänk)

Och lite mer retorik från hennes håll:

(Direktlänk)

Vad hon fick för betyg i Chefs Ledarliga i december 2011? 5/5 för personlighet, beslutsfattande och "lysande" kommunikation.

Tidigare inlägg om Arbetsförmedlingen:
- So, ett statligt verk walked right into that one
- Jobbskapande, igen

Väder och klimat

En ögonblicksbild av en Aftonbladet-artikel från 2007 där Pär Holmgren kommenterar de senaste årens gröna vintrar:

"Ordningsförseelse" och "oschysst" var orden

Ordningsförseelse är ett nytt ord i min vokabulär, men bör i stort betyda brott mot Ordningslagen - alltså exempelvis att "inom ett område som redovisas i detaljplan anordna en sådan allmän sammankomst utomhus eller offentlig tillställning som det inte krävs tillstånd för enligt 4 §" utan att anmäla det eller att utan tillåtelse täcka ansiktet vid demonstration.

Oschyst (så stavas det) är dock ett ord jag känner till - några exempel från snabb googling:

Jag tycker att det är oschyst mot djuren [med hundkläder] om dom inte verkar gilla det.

Men säger Moderatorna att man ska sluta skicka onödiga meddelanden via det blåa frågetecknet så får man sluta och dessutom så tycker jag att det är oschyst att blockera ut Roger, även om han är en bott eller inte.

Men det är oschyst att krypa bakom fina principer och smita undan ditt ansvar när du har en medarbetare som uppenbarligen behöver tydligare styrning och mer kontroll.

Och så båda orden i samma stycke - kammaråklagare Rolf Hillegren i SvD:

– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han.

Och så var det dags för Lidl-bashing igen

Någon anställd på Lidl tröttnade på att behöva städa upp efter att hemlösa rotat igenom deras sopor, och förverkade därför den kastade maten genom att hälla ett Klorinliknande medel över den.

Lidl, som blivit polisanmälda, kommenterar det med att säga att det inte är något de förespråkar eller tillåter.

Och nu är det återigen dags för en sådan där ifall-undran som jag antar att en och annan finner fullständigt ointressant, men jag har svårt att tro att en sådan artikel skulle bildsatts motsvarande ifall det gällt exempelvis en Ica-butik:

Sedan är ordvalet också tydligt, rengöringsmedel är närmast per definition olämpliga att förtära, och utskrivandet av ordet "giftigt" kan därför enbart göras i syfte att leda tankarna till förgiftning snarare än förverkan. Natriumhypoklorit är ett ämne med kraftig klorlukt som dessutom bleker vad det kommer i kontakt med, så hade personalen verkligen velat förgifta någon så gjorde de ett uselt vapenval. Och skulle det nu vara så att folk stjäl klorstinkande, blekt mat så känns det som att det snarare är välfärdsstaten än Lidl som brustit. Men eftersom artikeln inte nämner något om att någon behandlats för frätskador så kan man gissningsvis anta att soporna förblivit oätna.

Och angående att Lidl borde skänka bort maten snarare än förverka den så nämner deras representant redan i artiklarna att det är (paternaliserande) lagstiftning snarare än Lidls önskan som förhindrar sådant.

Samtliga tidningar (SvD, Dagen, Aftonbladet) följde dock Mittis inslagna bana i stort sett ordagrant, och detsamma gjorde samtliga bloggar. Så mycket för medial mångfald.

Klippan Dolph Lundgren

Luciano Astudillo:

Nu träder också klippan Dolph Lundgren fram som Obama supporter.

Dolph Lundgren (via Johan Ingerö):

Jag funderar på att ställa upp i ert nästa val. Jag vet nämligen vad som måste fixas i Sverige. Mina tre vallöften: lägre skatter, längre straff – och billigare sprit. Då kommer vi ha det mycket roligare tillsammans.

En sann agnostiker

AIK:s säkerhetschef i e-postsvar till Mattias Svensson:

Jag tror kanske inte att din [5½-åriga] dotter skulle kasta in saker på planen

Gissa ingress

England släppte relativt nyligen på regleringarna kring öppettider för alkoholserveringar. Resultatet blev att det redan året efter regleringen infördes dracks i stort sett lika mycket som tidigare, fast utspritt över fler timmar.

Vad blir då ingressen? Jo:

Since the UK's move to 24-hour drinking, a large city centre hospital in Birmingham has seen an increase in drink-related attendances between the hours of 3am and 6am. A new study shows no significant decrease in alcohol-related attendances after 24-hour drinking was introduced but a significant shift in the time of attendances.

Bloggsörjan och Magasinet Neo

Lisa Bjurwald myntar begreppet "bloggsörja", och avslöjar med det med all tydlighet att hon inte greppat någonting av vad IT-revolutionen inneburit.

Världen är en sörja av åsikter - gå in i valfritt fikarum och hör dig för vad de närvarande anser om exempelvis droger, svartjobb och invandring, och du inser snabbt att mysstatskonsensusvänstervinkeln som de tidigare etablerade medierna förde inte har särskilt mycket bäring hos gemene man.

Utan tekniska och byråkratiska barriärer kommer dessa gemene medelsvenssons att kunna publicera sina ibland genomtänkta, sympatiska, välskrivna och välgrundade åsikter och ibland betydligt mindre dito på en anslagstavla som hela världen kommer åt.

Sörjan är alltså det naturliga, sympatiska, myllrande tillståndet - det statsgodkända, skattefinansierade tidigare skråväsendet är en styggelse, men en styggelse som kan sägas ha varit relativt naturlig beroende på tidigare tekniska begränsningar.

Att sedan slå ihop denna myllrande flora av åsikter till en sörja genom att på något vis försöka räkna ut hur medelbloggen är och döma hela bloggosfären därefter är standardtänkande hos den politiska falang som Lisa Bjurwald med all sannolikhet bekänner sig till, men det är naturligtvis bara kortsynta uttryck för obehaglig kollektivisering.

Trots allt är det ändå inte märkligt att en medlem av en uttalad (stats-)vänsterfraktion hos en tidning med minst sagt svajande kompass uttrycker sådana åsikter - det är ändå hennes yrke som står under eld, och hon har ju trots allt bitit ihop och tagit sin journalistexamen och förtjänat ett jobb på den högst ansedda tidningen.

Värre då när Peter Wennblad hos Magasinet Neo - "det liberala samhällsmagasinet" - använder samma kollektivistiska ansats: Bloggarna var bättre förr. Neo exemplifierar sin tes med två blogginlägg med några år på nacken, där det enda inlägg som finns kvar att läsa idag visserligen på intet sätt är dåligt, men jag har också svårt att se att det ska vara så revolutionerande välskrivet att det ska minna om den glimrande forntid.

Dagens bloggosfär är oändligt mycket större och därmed svåröverblickad än den var 2004, och det verkar som att Wennblad fallit i den eviga stofilfällan att det han inte ser inte finns. Det produceras oändligt fler skräpinlägg av fler skräpbloggar idag än 2004, och skulle man göra ett försök att slå ihop bloggarna till någon medelkvalitet skulle denna hypotetiska sörjeblogg alldeles säkert hålla lägre kvalitet idag än 2004, men det produceras också betydligt fler kvalitetsinlägg idag än 2004.

Några exempel i mängden nyskriven (åtminstone betydligt nyare än 2004) bloggkvalitet: Blogge Bloggelito och barnporren på Pirate Bay, Fredrik R. Krohnman om Ulrika Kärnborgs och Olle Svennings Flat Earth-recensioner, Friktion om Littorins brevlådeexamen, Merit Wagers oförtröttliga granskande av flyktingpolitiken - exempelvis om Thanh, Mattias Svenssons [vars hela blogg är ett exempel på nutida kvalitet] och Fredrik Westerholms Westerlunds Döda politiska karriärers sällskap, eller varför inte LouiseP:s genomgång av tidigare nämnda Lisa Bjurwalds senaste kolumn. Nämnvärt också i sammanhanget att Wennblad hänvisar till ett blogginlägg för att söka påvisa bristerna i ett annat.

Jag vet inte vad jag tycker är värst av att reflexmässigt säga att det var bättre förr eller att söka kollektivisering av något så individualistiskt som bloggar, men båda är goda exempel på Wennblads slutkläm: slappt, slarvigt och oursäktligt.

Subventioner, inte biobränslen, bakom krisen

DN sätter rubriken "Biobränsle bakom matkrisen", och bloggarna som kommenterar följer det inslagna spåret.

Men fokuset är felriktat. Även om biobränslen är långt ifrån någon optimal lösning så är det ändå ett uppslag till att ta sig ifrån den oljebaserade ekonomin. Bekymret är att en hel världs statsekonomier plötsligt bestämt sig för att sätta ner foten i en ekonomi som myllrar av tekniska uppslag och överexponera just etanollösningen.

I en fungerande ekonomi fasas nya teknologier in allt eftersom det passar individerna att göra så, odlingar sätts upp för att täcka den ökade efterfrågan, och i lagom takt - nu bombas marknaden sönder, och resultatet blir ofrånkomligen bekymmer på någon annan front än den man tänkt åtgärda.

Den oljebaserade ekonomin kommer att fasas ut långt snabbare och effektivare än någon politiker begriper sig på, och ingen kommer att sakna den, men subventioner är fel väg att gå.

Dagens liknelse

Lotta Gröning, debattredaktör på Aftonbladet, angående moralen i Ylva Johanssons (fullständigt ickenyhetsvärdiga) avdrag för hushållsnära tjänster:

Moderaterna har i alla tider bekämpat skattehöjningar och när sådana ändå har beslutats har även moderater betalat sin skatt.

Om att definiera fattigas köpkraft

Daniel Ankarloo på ETC har skrivit en något förvirrad artikel om fattigas köpkraft, titulerad "Rika ska inte definiera fattigas köpkraft".

Men om nu inte "rika ska definiera fattigas köpkraft", vilka ska då tillåtas mäta världens tillstånd? Naomi Klein hänvisade nyss till UNDP, vilka hade följande ginikoefficient-diagram i sin senaste årsrapport (pdf):
Det övre diagrammet visar att skillnaden vad gäller köpkraftskronor ökat sinsemellan länder, och det undre visar att skillnaden i hälsa och läskunnighet minskat.

I Daniel Ankarloos värld betyder ovanstående diagram att utsatta länder blivit än mer utsatta, trots att de inte bara fått bättre hälsa och ökad läskunnighet de senaste åren, utan även närmat sig de rikare länderna.

Det är inte åt kapitalisterna Charta 77 borde rikta undran om man kan äta makt och pengar, utan åt klassklyftedebattörerna.

Fördomsfull redigering

Jonas Arnesen på SvD skriver om de forna öststaternas framgångar inom damtennisen, och förutom det tråkiga ihopklumpandet i öststater, och trots felstavningar till "öststats-", så är artikeln relativt neutral och välargumenterad, så jag antar att det inte var krönikören som valde bilden:
Och "Sebbe" ger den väntade associationen redan i första kommentaren till artikeln:

OJOJOJ! Vilka jäkla armar!!!! Svårt att inte tänka på doping...

Synd att få krönikan fördomsnedsmutsad på det sättet.

Visionen av 40 000 arga människor

Petter Nilsson prickar alldeles rätt i stycket:

Tänk 40 000 arga människor som kraschar liberala klubbens möten. Det vore politikens återvändande.

Han satte dock inte rubriken "Majoritetsstyrets inneboende förtryck" utan "Kom igen, få nog..."

Gissa rubrik och ingress

Forskning.se skriver om en avhandling från Stockholms universitet gällande äldres hälsa.

Ur texten:

Avhandlingen visar att en orsak till ökad förekomst av komplexa hälsoproblem är att överlevnaden har ökat även bland mycket skröpliga personer. Närmare analyser visade att det var speciellt bland de skröpligaste männen som dödligheten minskat. Detta har lett till att dödligheten bland de skröpligaste männen har sjunkit till kvinnornas nivå.

Resultaten kan ses som ett gott betyg för ett samhälle. Goda levnadsförhållanden och en utvecklad sjukvård har medverkat till att även mycket gamla personer överlever trots allvarliga sjukdomar.

Rubriken:

Ökad andel mycket skröpliga äldre

Ingress:

En vanlig föreställning har varit att nya generationer av pensionärer är friskare än tidigare generationer. Detta gäller inte de allra äldsta. Tvärtom har andelen mycket skröpliga personer i åldrarna 77 år och äldre i Sverige ökat markant mellan 1992 och 2002. Det visar en ny avhandling vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet.

Man skulle ju kunna tycka att det inte är särskilt märkligt att skröpligheten bland 77+-befolkningen ökat när medellivslängden ökat ungefär 2,5 år - ett mer intressant mått hade varit hur de mellan exempelvis 75 och 80 år mår idag jämfört med 1992, men naturligtvis är även DN med på larmtåget (om än inte lika styggt i rubriken som forskning.se).

Gissa bilden

Vetenskapsradion skriver om en rapport (pdf) angående utsläpp i vattenmiljöer.

Ur artikeln, med rubriken "Oklart hur gifter påverkar våra sjöar":

Nya ämnen som diskuteras i rapporten är nanopartiklar, små partiklar som tar sig in i djur och växter utan att man riktigt vet vad de får för effekt där. De här ämnena spås en kraftig ökning, vilket skulle kunna innebära problem. Dock är kunskapen om vilka problem det kan bli mycket bristfällig.

Ett annat problem som nämns i rapporten är perflourerade ämnen. De är inte helt nya, men visar inte på den nedgång som man hade kunnat förvänta sig. Istället ökar de i naturen på ett alarmerande sätt. Perfluorerade föreningar finns bland annat i rengöringsmedel och brandsläckningsskum. De är stabila och kan finnas kvar oförändrade i naturen under mycket lång tid.

– Det välkända organiska miljögifterna PCB och DDT har sedan början av 70-talet minskat med 90 och 95 procent.

Ur rapporten i övrigt:

Även om det inte finns några belägg för att [perfluorerade ämnen och HBCD] skulle orsaka allvarliga toxiska effekter hos fiskar, så kan möjliga effekter inte uteslutas.

Bilden: