Ur De Lyckliga Kompisarnas Dammsugarförsäljare blues (Spotifylänk; Youtubelänk inklusive inbäddning i slutet av inlägget):
Kvällen kom och jag sa: Du har städat ganska bra. Tack ska du ha, men tyvärr nån dammsugare från nån dörrförsäljare det vill jag inte ha!
På samma tema, ur något av Magnus Betnérs uppträdanden (letade kort på Youtube utan att hitta det, men det fanns citerat på något spelforum):
Min dotter är två och ett halvt, när hon är tjugotvå och ett halvt och
åker på finlandskryssningen och ligger med 1000 killar under samma
kryssning och den 1001 har halva inne och hon säger "nej tack, det är
bra nu" då ska det vara, Nej tack, det är bra nu.
Alltså exakt den typen av ömsesidig frihet och ömsesidigt gynnande som är så självklart i marknadssammanhang att DLK:s låt ovan avslutas med ovannämnda stycke.
Det är så grundläggande att dammsugarförsäljaren helt enkelt får ta sitt pick och pack och gå trots den oavlönade helkvällen att det inte behöver nämnas i texten - om och endast om båda inblandade parter (säljare och köpare) anser sig tjäna på ett utbyte så äger det rum; är endera part inte
intresserad så blir det ingen affär oavsett hur intresserad den andra
parten är.
CHEFER FRÅN BÖRS OCH FOND OCH STAT OCH EN KONSULTKONSULT OCH JAG VI SPELADE MONOPOL IBLAND OCH ALLA BARA VANN OCH VANN OCH SEN NÄR ALLTING GICK OMKULL SÅ SA VI "HOPPSAN!" MED EN MUN MEN SEN SÅ KOM VI PÅ ATT NI KAN JU TA HAND OM VÅRAN SKIT!
Och:
VÅR BANK GICK NÄSTAN HELT OMKULL MEN NI BETALADE VÅRAN SKULD OCH NÄR VI SÅLDE UT DEN SEN JA, DÅ BETALADE NI IGEN!
Han sammanfattade även väl berättelsen om det heliga vattnet i Mumbai, från New Scientist:
I had a close look at a nearby washroom and the connected drainage
system that passed underneath the concrete base of the cross. I removed
some stones from the drain and found it was blocked. I touched the
walls, the base and the cross and took some photographs for
documentation. It was very simple: water from the washroom, which had
been blocked in the clogged drainage system, had been transmitted via
capillary action into the adjacent walls and the base of the cross as
well as into the wooden cross itself. The water came out through a nail
hole and ran down over the statue's feet.
Johansson:
JA, KARUSELLERNA GÅR RUNT TACK VARE DIG, SOM ÄR SÅ DUM ÄLSKADE TROGNA IDOIT! BON APETíT! HÄR FÅR DU SKIT!
För mig, precis som för Albin Ring Broman, satte dock Attentat punkt i debatten redan tidigt 80-tal med 'Operahuset', innehållande bland annat textraderna "Det är fanimig skandal, hur kan man vara så jävla banal?" och "Inte undra på att de säger att skatten är hög, dessa jävla högerbög" (där slutledet i andra textraden återigen visar hur före sin tid Attentat var):
BrewDog är ett av ett fåtal företag som återkommer i den här bloggen (länkar till tidigare inlägg i slutet av inlägget). Sammanfattningsvis gav de ut Tokyo* - ett drygt 18-procentigt öl, som statliga institutioner självfallet jämrade sig över. BrewDog gav då ut så gott som alkoholfria Nanny State, som enligt instruktionerna skulle inmyndigas iförd skyddsutrustning.
Därefter gav de ut Tactical Nuclear Penguin, ett cirka 32-procentigt öl. När ett tyskt bryggeri framställde ett ännu starkare öl så kontrade BrewDog med 41-procentiga Sink the Bismarck.
Tyskarna gjorde sedan ett ännu starkare öl, vilket fick BrewDog att sätta ner foten med The End of History:
The End of History är alltså 55-procentig öl, serverad i uppstoppade smådjur - för runt 5 000 kronor flaskan.
"Beer for punks" är BrewDogs slogan, och trots att vad de gör är i stort raka motsatsen till vad som kallas punköl i delar av Sverige så känns det som att båda fenomenen symboliserar punken alldels prima.
Åsa Linderborg har rätt gällande Ryssland - förväntad livslängd har minskat i Ryssland och befolkningen upplevde sig vara mindre lycklig efter murens fall - ur rapporten [samtliga diagram klickbara för förstoring] (köpkraftsjusterad BNP per capita): Ryssland (och Ungern) är dock undantagen - världen i stort har blivit stadigt lyckligare även i självupplevt index, och mätt till 2006 har till och med ryssarna enligt rapporten blivit lyckligare sedan 1990: Rapporten kretsar annars mycket kring sambandet mellan frihet och välbefinnande - ett onödigt rörigt men ändå talande diagram ur rapporten: Så måhända är det att sparka in öppna dörrar, men siffrorna ur rapporten samkört med Heritages [.xls] siffror angående ekonomisk frihet - ekonomisk frihet 2007 kontra andel av befolkningen som uppgett sig vara "very happy" 2007: Och ekonomisk frihet 2007 kontra Subjective Well-Being Index 2005-2007 (mätningarna svajar en del mellan åren, så jag tog med samtliga länder där SWB-värde mellan 2005 och 2007 angavs för att få ett större urval): Ändå inne på lyckotemat så har Information is Beautiful samkört en karta över lycka med en karta över bruk av illegala droger: Och för sammanfattning av debatten - möjlighet att drömma/längta/sträva är centralt på lyckofronten - Captain Sensible - Happy Talk:
Att nailgun-ammunitionslådorna i Quake bar Nine Inch Nails-loggan (Trent Reznor skrev musiken till spelet) kan vara den stiligaste produktplaceringen någonsin, och via Offsetting Behaviour hittar jag att det ingalunda var någon engångshändelse:
Och undrar någon över blogghuvudet hos Offsetting Behaviour så visar det en Tullock airbag, uppkallad efter Gordon Tullock - alltså ett spjut som spetsar föraren vid minsta kontakt med något i trafiken och som gissningsvis inför respekt och hänsyn i trafiken på ett sällsynt effektivt sätt.
Judge Owen M. Panner issued a permanent injunction that bars the federal government from penalizing or prohibiting the Church of the Holy Light of the Queen from sacramental use of "Daime" tea. /.../ According to the church's lawsuit, the tea is the central ritual and sacrament of the religion where members believe "only by taking the tea can a church member have direct experience with Jesus Christ."
De Lyckliga Kompisarna - Hallucinationer i himlen:
Hallucinationer i himmelen Det du ser är det du tänker på Hallucinationer i himmelen Är du säker på att det inte är..? Är du säker på att det inte är..? Jag är säker på att det är LSD (Direktlänk)
Mathias Sundin i Correnangående att "[e]n flicka i sexårsåldern höll på att strypas då hunden slet tag i hennes huvudsjal":
Inget parti, inte heller Folkpartiet, driver i dag frågan om ett förbud av kamphundar. Det måste först bli en ändring på det och sedan en snabb ändring av lagen. Agerar vi inte nu riskerar vi att något riktigt allvarligt händer. Varningssignalerna blinkar framför våra ögon.
Charta 77 - Grisfesten (version 03) [hela texten finns på Youtubelänken]:
Rädslan blir till fördomar och verkligheten suddas bort Vi vet inte hur eller varför men att slöddret ska hållas kort Och tycker du det luktar skit så kanske näsan är för nära mun
Traditioner är inget jag är nämnvärt glad i, men så här i juletid brukar jag ändå sända en tanke till det jultecknade.
I det forna DDR-Sverige ansåg staten att det nöjestecknade var imperialismens genväg till känsliga barnahjärtan, och försåg istället den suktande befolkningen med ett fåtal LSD-osande och politiskt drivna tecknade program som Professor Balthazar (Balthazar borde annars snarare kunna anses vara en motvikt till serievärldens överflöd av onda vetenskapsgenier, men gissningsvis kopplades Balthazar långt snarare till Tito än till gottgörande privata innovatörer).
Som vängärning bjöd dock staten på relativt otyglat (ocensurerad husvagnssemester här) tecknat en gång per år - på familjehögtiden julafton, gissningsvis i syfte att visa på usla tittarsiffror (vem vill se på teve när familjen är på besök). Resultatet blev dock ett annat - miljoner och åter miljoner tog chansen att uppleva någon timmes flykt från plansamhället, och sedan kom Super-Ted i Sköna Söndag och därefter Disneytajm (med grav risk för partiell historierevisionism) - och sedan var snöbollen i rullning.
Jultecknat må vara obsolet i dagens samhälle, men symbolhandlingen är tidlös.
På julklappsfronten kan annars meddelas att vad som bara nämndes i förbifarten på bloggen diskuterades en smula mer i vardagslivet, och vänliga själar införskaffade därför Korv, mos och människor - en bok som bådade gott vid snabb genombläddring och som gissningsvis resulterar i framtida skriverier.
Ramones - Merry Christmas (I don't want to fight tonight):
Sverige är som att se en trafikolycka i extrem slow motion. Man ser vad som går åt helvete. Man kan inte göra något åt det. Och man kan inte låta bli att titta.
Har någon bekymmer att höra vad Hugh Cornwell, som studerade vid Lunds universitet, sjunger så bidrar Youtube-användaren Discoballe med texten i kommentarerna till låten:
Låt mig berätta om Sverige Enda landet där molnen intresserar Storebror säger det är stället för dej För mycket tid att tänka, för lite att göra För mycket tid, för lite att göra Jag är insnöad på östfronten
Förändringen är på minimum Hypokondrisk gravsten Känslan för humor är förlorad nånstans Cumulus numbus för dej Förändringen är på minimum Hypokondrisk gravsten Storebror säger det är stället för dej Jag är insnöad på östfronten
Och eftersom jag spenderat ett och annat år i landet där det finns för lite att göra så vet jag naturligtvis att "Cumulus numbus" ska vara cumulonimbus.
Och eftersom punkens grundläggande idé är friheten så delar naturligtvis punken och Mattias Svensson ofta idéer, vilket syns i bland annat Svenssons Frihetssvensktopp, där Ebba Grön, Asta Kask och KSMB ingår. (Sedan har jag alltid klassat Bengt Sändh som punk, och om inte annat har ju Johan Johansson gjort en cover på Det angår dig inte.)
Vidare sjunger exempelvis Asta Kask om friheten som centralt mål, Radioaktiva Räker om drömmen att "världen ses ur ett frihetsobjektiv" och DLK om att ta vara på livet istället för att drömma om evigt liv.
Ella Bohlin, ordförande i KDU och Årets Förvillare 2005, skrev i juni om nyblivna mammor och deras förhållande till sina kroppar hos Allt om barn:
Det som är tänkt som kom-i- form-guider blir en absurd orgie i hur man bäst undviker hård träning, proteindrinkar och fullkorn.
Hård träning, proteindrinkar och fullkorn som karaktärsdanande späkningsmedel, antar jag. Kostråden skiftar ständigt och det är individuellt vad man mår bra av, och att träna för hårt är ett klassiskt sätt att tröttna på motionerandet.
Ursäkta, men vad är lustfylld träning? Det är ungefär lika motsägelsefullt som att påstå att det är skönt att ha värkar. Att föda barn gör apont, att träna är jobbigt. Punkt. Vad är det för fel på folks karaktär egentligen?
Jag måste säga att jag inte riktigt greppar liknelsen, men det gör naturligtvis ont att föda barn - smärta som kan lindras genom att nyttja samhälleliga framsteg som exempelvis bedövning.
Löpträning och gymnötande passar långt ifrån alla, men alternativen på träningsfronten har aldrig varit fler, så numer kan i stort sett alla hitta någon motionsform som de trivs med. Karaktär i betydelsen "stå ut med plågor bara därför att" känns väl gammaltestamentligt i dagens samhälle.
Sedan förstår jag karaktärsanspelningen - mår man dåligt bör man ta tag i situationen, men det kanske snarare kan vara värt att ta sig en funderare på varför man egentligen tycker så illa om överflödskilona; forskningen har visat att några pluskilon är hälsosammare än några minuskilon, och bryr man sig inte nämnvärt om överflödskilon hos omgivningen så är det nog inte alltför långsökt att tro att även de behandlar dig med samma tolerans.
Ägnar man å andra sidan kraft åt omgivningens kroppsform bör man kanske börja med att analysera varför man reagerar på vad som bör vara andras ensak.
Överviktskilona försvinner inte av att softa, unna sig och ”ta haaand” om sig själv. Valkarna avdunstar inte genom att åka på en spa-helg och ligga på en massagebänk. Om man har ett BMI på över 25 så kan man inte UNNA sig! En liten kokosboll? Näpp! Lite brie till digestivekexet då? Tyvärr.
Min åsikt är att de skadliga överflödskilona, och andra tecken på misskött hälsa, försvinner just genom att man softar och tar hand om sig själv. Känner man efter vad man mår bra av att äta och göra istället för att hunsas av folkhälsofascister så kommer med all sannolikhet exempelvis ångestätandet att minska och sömnen förbättras, och därmed når man sin trivselvikt - som mycket väl kan ligga markant över BMI 25 (~72 kilo på 1,70 meter) - per proxy.
Det är var och ens plikt att faktiskt bry sig om sin hälsa.
I klarspråk: Det är din förbannade plikt att dö ett vackert lik.
Jag har full förståelse för att man kan åka till Berlin och fokusera på slitna byggnader och klotter.
Men bland tillbyggda läktaruteserveringar med minnesmonument över restaurangrökning, löst gående raggiga blandrashundar, mängder av invandrare, bögar, transvestiter, utbrett offentligt öldrickande, loppmarknader, ambulerande korvförsäljare i rullstol och hundratals kebaberior så är lugnet alldeles häpnadsväckande även för en utpräglad mänsklighetsoptimist - hundarna bryr sig varken om människor eller andra hundar, ingen hundlort på gatorna, det finns inga skränande fylltrattar, inga krossade flaskor, inget bråk, och ser någon brydd ut så kommer alltid någon och hjälper till.
Dessutom är det värmande att se byggkranar fullständigt överallt, och även om arbetslösheten är hög så söker i stort sett samtliga affärer personal. Plus också för att tyskarna inte försöker skyla över sitt dunkla förflutna - Topographie des Terrors är ett häpnadsväckande kallt konstaterande över vidrigheterna som skedde, och Berlinmuren är ett historiskt monument över statsvåldet.
DN har en intervju med Peter Perrett angående The Only Ones comeback, och Perrett sammanfattar sin lyskraft i ett svar:
- Vår fördel var ju att vi 1977 inte gjorde treminuterslåtar som spelades i 150 kilometer i timmen. Vi följde aldrig några punkregler, vi var mycket mer sofistikerade och subtila. Jag tror att många gör misstaget att följa det musikaliska modet. Då är man snart daterad.
Och Perrett sätter därmed fingret på något intressant - punken är den regellösa gör-det-själv-på-ditt-sätt-kulturen, men som så mycket annat så drabbades den av någon märklig majoritetskultur där man skulle se ut på ett visst sätt och bete sig på ett visst sätt för att accepteras. John Lydon har adresserat problemet ett flertal gånger, bland annat här, och Mart Hällgren sjunger om punkarnas fördomar här och konformiteten här.
Samma tendens gäller naturligtvis även överallt i övrigt - går man in på ett vänstermöte så har gissningsvis de flesta liknande frisyrer, kläder och till och med matvanor, och det samma gäller även på högerkanten, vilket Niklas Wykman skrivit snubblande om. Samma fenomen återfinns även bland bloggarna - vänsterbloggar ser i stort ut på ett sätt och lägger märkligt stort fokus på vissa frågor, högerbloggar likaså fast på sitt sätt.
Det känns för mig märkligt att randgrupper som frihetsfrontare och anarkosyndikalister agerar så lika inom grupperingarna, men gruppdynamikens kvävande är svårt att värja sig ifrån - exempelvis kan nämnas att till och med livsstilsliberalismens flaggskepp Mattias Svensson inleder sin bok "Peta inte i maten!" med att beskriva de bekymmer han - som man - upplevt gällande att ändra sitt levnadsmönster.
Mönsterbrytare är oerhört välbehövliga för perspektiv - väldigt många begränsas/begränsar sig fullständigt i onödan - och det är helt enkelt ingen slump att Johan Johansson håller Peter Perrett och The Only Ones så högt. Att Perrett rockstereotypt fastnade i tungt heroinbruk får anses vara ödets ironi.
The Only Ones - Another Girl, Another Planet: (direktlänk)
Mattias Svensson sätter i vanlig ordning fingret rakt på samhällspulsen när han undrar varför vänstern ägnar så mycken energi åt att hata - Kristoffer Ejnermark svarar här och Petter Nilsson svarar här.
Men mellan alla marxistiska analyser så är helt enkelt svaret att vänstern ser samhället som ett nollsummespel - allt någon har är stulet från någon annan; svälter någon är det alltså givet att de som har mer är orsaken till svälten.
En sådan samhällsanalys är djupt, djupt rotad i vänsterpolitiken, och det är därför självklart att vänstern förkastar nationalekonomin. Och inte bara förkastar de mer djupgående delarna av nationalekonomin (där det finns mycket att kritisera), utan även de allra mest grundläggande teorierna. Ett utbyte mellan två personer blir i nollsummespelets värld någon som blir sittandes med Svarte Petter, och att exempelvis bilmekanikern sitter hemma och hanterar ekonomin medan ekonomen skruvar på sin bil leder inte till några effektivitetsförluster.
Ännu tydligare blir det i synen på teknik - det är ingen slump att vänsterbloggarna aldrig ens nämner tekniska framsteg - i Petters värld är det "saker som människor skapat [som] kommer tillbaka som deras fiender" - tar någon tabletter för att underlätta arbetet vid det löpande bandet är det alltså tabletterna och det löpande bandet som är problemen.
Petter skulle kunna glädjas åt att i stort sett samtliga de jobb som slitit ner de pensionärer han värnar om har effektiviserats bort av de maskiner han föraktar, samtidigt som de innovatörer och entreprenörer han också föraktar ersatt de jobben med intressantare och mer lönsamma jobb, och han skulle även kunna glädjas åt att de föraktade maskinerna exempelvis håller hjärtsjuka vid liv, ger blinda synen tillbaka och döva hörseln tillbaka, att dagens informationsteknik - med exempelvis e-post, billiga digitalkameror, talsynteser och översättningsverktyg - innebär att det aldrig varit enklare att hålla kontakten med även släktingar som i generationer bott i andra länder, samtidigt som de oändligt förbättrade kommunikationerna gör det enklare och billigare än någonsin tidigare att besöka dem.
Och på ett mer personnära plan skulle han kunna glädjas åt att exempelvis medellivslängden i Sverige ökat runt 25 år sedan 1900-talets början (tidigare nämnda pensionärer är alltså inne på ren bonustid sett bara några generationer tillbaka), att antalet barn som dör före fem års ålder världen över halverats sedan 1960 eller att mer än 1,2 miljarder personer ytterligare fått tillgång till säkert dricksvatten sedan 1990, och så vidare i närmast all oändlighet, men det finns helt enkelt inte plats för sådant i nollsummeanalysen.
Istället startar vänsteranalysen i att vänstern är god och allt annat är ont - sedan får verkligheten modelleras utefter det, och det är exempelvis ingen slump att SSU:s tidning heter Frihet trots att jag törs garantera att ingen av dem skulle kunna stringent definiera vad frihet betyder för dem.
Ali Esbati länkade nyss till Åsa Linderborgs artikel om att bara vänstern kan rädda liberalismen. Jag tror att sambandet är det direkt omvända. Vänstern har ofta stått upp för sympatiska värden på det personliga planet - exempelvis gällande likabehandling av homosexuella och kvinnor, och ett motarbetande av könsroller, men har gått fullständigt vilse vad gäller frihet mellan människor.
Marknadsekonomi är grundläggande för friheten att umgås med andra människor utan att någon lägger sig i - så länge man inte hindrar andra, alternativet är inskränkt frihet. Ett fritt samhälle gynnar samarbete och missgynnar konflikter - som Mises sade: "There are no economic causes for armed aggression within a world of free trade and free enterprise".
Rätten att själv forma sitt liv bör vara fullständigt grundläggande, och inser inte vänstern att den står på fel sida vad gäller exempelvis fri rörlighet, tekniska framsteg och paternalism så kommer den helt enkelt att förtvina - särskilt nu när en stor och ständigt växande skara ägnar sig åt sådant staten ogillar (exempelvis nätpoker, kampsport, importsprit, lätta droger) - oavsett hur väl den menar med sina analyser.
Jag tror för övrigt att Petter skulle bli förvånad över de politiska preferenserna hos dem som jobbar i callcenter eller i butikskassor, men det är inte särskilt märkligt med tanke på att de uppenbart föredrar att jobba och förtjäna sitt eget uppehälle framför att bli försörjda av andra.
De Lyckliga Kompisarna - Hat som hobby: (Direktlänk)
Jag har nu lagt upp 20 låtar på symppunk-kontot på Youtube, lagt 30 låtar som favoriter och fått över 1000 visningar totalt, så jag tänkte att det kunde bli dags för ett snabbtips.
Det kommer att byggas på med såväl egna videor som favoriter (och förhoppningsvis även spellistor) allt eftersom, så kolla gärna in med jämna mellanrum. Dessutom hoppas jag att det finns tid och ork till att ge musiken det utrymme den förtjänar även på bloggen.
Jag har svårt för uppfattningen att covers skulle vara något dåligt - det finns åtskilliga exempel på covers som är bättre än originalet, och där fantastiska låtar når den publik de förtjänar.
Dagens kulturgärning från min sida är hur som helst att - delvis för att underlätta sympatisk punk-serien - tanka upp bland annat Det angår dig inte, med såväl Bengt Sändh som med Johan Johansson, på Youtube:
Bengt Sändh:
Johan Johansson:
I mitt tycke är covern långt bättre, men hur som helst ska Johan Johansson ha stort tack för att han gjorde en så fantastisk text tillgänglig för så många som behövde höra den.
Fler klipp kommer läggas upp på Youtube och här allteftersom det passar.
Charta 77 om paternalismens och statsförtryckets sluttande plan:
Men du vaknade upp för sent min vän. Under natten har dom tagit makten igen. Du frågar vad som ska hända nu Men dina frågor får inga svar, För nu är det du, Som står ensam kvar
Och vill man se ett dagsaktuellt exempel på när staten går markant över gränsen kan man läsa hos HAX om att det snart tas ett beslut angående om FRA ska övervaka all telefontrafik (telefon, SMS, e-post, surfande). opassande har lagt upp en textfil med e-postadresserna till samtliga riksdagsledamöter, så ta någon minut och låt dem få veta att de är på väg att göra väldigt, väldigt fel. Du vill väl inte bli ensam kvar?
