FRA-lagen är ett jävla skit, men snart har vi baxat den ända hit

(Nä, bloggen är inte död, men ibland blir det pauser, beroende på allt mellan himmel och jord.)

Jag kan bara inte tro att FRA-lagen kommer klubbas igenom. Jag förstår att man vill ha kvar ett halvslappt och högbetalt jobb (särskilt som politiker inte direkt är högvilt ute i den verkliga ekonomin), men genom att rösta enligt partilinjen istället för enligt egna preferenser så underminerar man hela idén med riksdagen - precis som Maria Rankka skriver så kan man ju lika gärna ha sju personer i riksdagen om röstandet ändå bara sker enligt sju partiprogram. Har man däremot gett sig in i politiken som något som ens antyder någon idealism och önskan om att påverka - och då gissningsvis valts in på personkryss - så sänker man all sin trovärdighet om man bara vänder kappan efter vinden. Det finns alltså inte ens på det personliga karriärsplanet någon riktigt hållbar anledning att jamsa med partilinjen. Och det är djupt antidemokratiskt.

FRA-lagen är ett uselt förslag, inte bara för de direkta konsekvenserna, utan även för att vi i och med en sådan lag skulle ställa oss på ett kraftigt sluttande plan. Är det okej att staten övervakar all telefon- och e-posttrafik så är det naturligtvis även massvis med mindre integritetskränkande påhitt som kan klubbas igenom utan att någon kommer kunna protestera, och tidigare grundläggande skydd som posthemligheten blir direkt ologiska.

Dessutom blir de ständigt häpnadsväckande teknikframstegen skrämmande ifall staten ska ha mandat att nyttja dem för att kontrollera befolkningen - exempelvis har det gjorts kraftiga framsteg vad gäller tankeläsning.

Avvägningen som är själva kärnan i resonemanget - hur balansera frihet och trygghet - är en skenfråga som helt baseras på att man antar att staten är evigt god och att övervakning är effektivt. Historien visar dock att så inte är fallet, och även om nu inte Benjamin Franklin var så tydlig i sitt uttalande som jag hade önskat så kan man helt enkelt inte växla frihet mot säkerhet.

Ifall inte fyra ytterligare ledamöter kan stå upp mot sådan här uppenbar idioti så antar jag att även tidigare politiskt ointresserade kommer börja ifrågasätta vad statens funktion egentligen är, och ett samhälle med svällande makt för staten samtidigt som staten ifrågasätts allt mer är en obeveklig marsch mot ett kuvande storebrorssamhälle.

Köttgrottorna - Storebror ser dig:

(Direktlänk)