Bloggsörjan och Magasinet Neo

Lisa Bjurwald myntar begreppet "bloggsörja", och avslöjar med det med all tydlighet att hon inte greppat någonting av vad IT-revolutionen inneburit.

Världen är en sörja av åsikter - gå in i valfritt fikarum och hör dig för vad de närvarande anser om exempelvis droger, svartjobb och invandring, och du inser snabbt att mysstatskonsensusvänstervinkeln som de tidigare etablerade medierna förde inte har särskilt mycket bäring hos gemene man.

Utan tekniska och byråkratiska barriärer kommer dessa gemene medelsvenssons att kunna publicera sina ibland genomtänkta, sympatiska, välskrivna och välgrundade åsikter och ibland betydligt mindre dito på en anslagstavla som hela världen kommer åt.

Sörjan är alltså det naturliga, sympatiska, myllrande tillståndet - det statsgodkända, skattefinansierade tidigare skråväsendet är en styggelse, men en styggelse som kan sägas ha varit relativt naturlig beroende på tidigare tekniska begränsningar.

Att sedan slå ihop denna myllrande flora av åsikter till en sörja genom att på något vis försöka räkna ut hur medelbloggen är och döma hela bloggosfären därefter är standardtänkande hos den politiska falang som Lisa Bjurwald med all sannolikhet bekänner sig till, men det är naturligtvis bara kortsynta uttryck för obehaglig kollektivisering.

Trots allt är det ändå inte märkligt att en medlem av en uttalad (stats-)vänsterfraktion hos en tidning med minst sagt svajande kompass uttrycker sådana åsikter - det är ändå hennes yrke som står under eld, och hon har ju trots allt bitit ihop och tagit sin journalistexamen och förtjänat ett jobb på den högst ansedda tidningen.

Värre då när Peter Wennblad hos Magasinet Neo - "det liberala samhällsmagasinet" - använder samma kollektivistiska ansats: Bloggarna var bättre förr. Neo exemplifierar sin tes med två blogginlägg med några år på nacken, där det enda inlägg som finns kvar att läsa idag visserligen på intet sätt är dåligt, men jag har också svårt att se att det ska vara så revolutionerande välskrivet att det ska minna om den glimrande forntid.

Dagens bloggosfär är oändligt mycket större och därmed svåröverblickad än den var 2004, och det verkar som att Wennblad fallit i den eviga stofilfällan att det han inte ser inte finns. Det produceras oändligt fler skräpinlägg av fler skräpbloggar idag än 2004, och skulle man göra ett försök att slå ihop bloggarna till någon medelkvalitet skulle denna hypotetiska sörjeblogg alldeles säkert hålla lägre kvalitet idag än 2004, men det produceras också betydligt fler kvalitetsinlägg idag än 2004.

Några exempel i mängden nyskriven (åtminstone betydligt nyare än 2004) bloggkvalitet: Blogge Bloggelito och barnporren på Pirate Bay, Fredrik R. Krohnman om Ulrika Kärnborgs och Olle Svennings Flat Earth-recensioner, Friktion om Littorins brevlådeexamen, Merit Wagers oförtröttliga granskande av flyktingpolitiken - exempelvis om Thanh, Mattias Svenssons [vars hela blogg är ett exempel på nutida kvalitet] och Fredrik Westerholms Westerlunds Döda politiska karriärers sällskap, eller varför inte LouiseP:s genomgång av tidigare nämnda Lisa Bjurwalds senaste kolumn. Nämnvärt också i sammanhanget att Wennblad hänvisar till ett blogginlägg för att söka påvisa bristerna i ett annat.

Jag vet inte vad jag tycker är värst av att reflexmässigt säga att det var bättre förr eller att söka kollektivisering av något så individualistiskt som bloggar, men båda är goda exempel på Wennblads slutkläm: slappt, slarvigt och oursäktligt.

Om att kallas för kinderägg

Sakine Madon skriver om att hon kallats för kinderägg, med tillägget "Du är ju ung, invandrare och tjej. Tre överraskningar i ett".

Nu kan det naturligtvis mycket väl vara så att den som sade det menade just så, men annars brukar kinderäggsliknelsen syfta till någon som är "brun utanpå och vit inuti" - alltså att man inte beter sig enligt någon sökt norm kontra utseende.

Kollektivism i samma unkna skola som uttryck som blattealibi och husneger, alltså.

Bibelns lagar om sexuella förhållanden

Blogge är som vanligt mer än läsvärd då han demolerar kollektivism i allmänhet och kristendom i synnerhet.

För att åtminstone göra något mer än att bara länka till Blogge så tänkte jag lägga in ett citat om Herrens syn på män i kvinnokläder, då jag tycker att det känns intressant att Gud (utöver att vila) mitt i all sin allsmäktighet tar sig tid att "avsky" människornas klädval:

5 Mos 22:5: En kvinna får inte bära mansdräkt, och en man får inte ta på sig kvinnokläder, ty Herren, din Gud, avskyr alla som gör sådant.

Men i anknytning till det citatet finns 5 Mos 22:13: Lagar om sexuella förhållanden, och de går helt enkelt inte att låta bli att omnämna:

5 Mos 22:13-15: Om en man gifter sig med en kvinna och efter att ha varit tillsammans med henne inte vill ha henne längre utan kommer med beskyllningar som ger henne dåligt rykte: ”Jag har gift mig med denna kvinna, men när jag låg med henne upptäckte jag att hon inte var oskuld”, då skall flickans far och mor gå till stadens äldste i stadsporten med beviset på att flickan var oskuld.

Beviset på oskulden är naturligtvis ett blodigt lakan, och man kan riktigt känna det romantiska sängkammarpratet turturduvor emellan efter debutnatten.

Bevisas det att mannen bluffade så berättar kommande stycken om vad straffet blir:

5 Mos 22:19: Hon skall förbli hans hustru, och han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

Och är det istället så att det inte finns bevis för att flickan är oskyldig (notera bevisbördan), så beskriver nästa stycken vad straffet då blir:

5 Mos 22:21: [Om anklagelsen är korrekt] skall flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom att hora i sin fars hus har gjort vad som är en vettlöshet i Israel. Du skall utrota det onda ur folket.

Vidare beskrivs lagarna kring mer tillfälliga relationer:

5 Mos 22:22: Om en man ertappas då han ligger med en annan mans hustru, skall båda dö, både mannen som låg med kvinnan och kvinnan själv. Du skall utrota det onda ur Israel.

och:

5 Mos 23-24: Om en orörd flicka är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne där, skall ni föra ut båda till stadsporten och stena dem till döds, flickan därför att hon inte ropade på hjälp inne i staden, och mannen därför att han lägrade en annans kvinna. Du skall utrota det onda ur folket.

Ångesten att vakna med minnesluckor i främmande säng måste sannerligen ha varit spektakulär i Moseböckernas samhälle. Dessutom: ligga med/våldta - tomato/tomato. Kvinnans önskan? Blasfemi!

Sedan läggs fokus på plats för händelsen - det finns ju faktiskt dem som träffas även på resande fot:

5 Mos 22:25-27: Men om det var utanför staden som mannen träffade den trolovade flickan och övermannade henne och låg med henne, så är det bara han som skall dö. Flickan skall du låta vara. Flickan har inte gjort något som förtjänar döden, ty detta brott motsvarar ett överfall då en man dräper en annan man. Det var ju utanför staden han träffade den trolovade flickan, och hon kan ha ropat på hjälp utan att någon kom och räddade henne.

Och det kan ju noteras att argumentet att våldtäkt är ett åtminstone lika allvarligt brott som mord inte direkt är purfärskt.

Slutligen avhandlas naturligtvis även de panelhönor som inte lyckats snärja någon:

5 Mos 22:28-29: Om en man träffar en orörd flicka som inte är trolovad och förgriper sig på henne och de ertappas när han ligger med henne, skall mannen som låg med henne ge femtio siklar silver till flickans far. Han skall sedan gifta sig med henne, eftersom han har lägrat henne, och får inte skilja sig från henne så länge han lever.

Och det är alltså tydligt att även principen "you break it, you buy it" har ett och annat år på nacken.

Att människor idag kallar sig bokstavstroende trots att det finns såpass många liknande bibeltexter som de ovan må vara skrämmande, men vad som är ännu mer skrämmande är att så många av ovannämnda argument så tydligt fortfarande ligger i grunden till så mångas kvinnosyn.