Vidare på tidigare tema - vad fick Bob Sapp att gå från det här (och två K-1-vinster mot legendaren Ernesto Hoost):
(Direktlänk)
Till (och, och):
(Direktlänk)
Jodå, från MMA Fighting:
"I am No. 1 in every media category," Sapp declared. "No. 1 in the entertainment. No. 1 for the views, for the fights, for that organization. I'm No. 1, and I have a losing record. So if I was to even come in on a winning record, obviously these small organizations, the last thing they would be able to do is afford my services. And on top of it, what am I going to do? Be No. 1 (in fighting) and No. 1 (in entertainment)? Okay, if I am, they're no longer going to be able to afford me, so I've just won myself out of a job. Congratulations Bob."
Visar inlägg med etikett kampsport. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kampsport. Visa alla inlägg
lördag 26 maj 2012
söndag 6 november 2011
Dan Severn om incitament
Kampsportslegendaren Dan Severn på det återkommande incitamentstemat - från CagePotato:
Fighters will always develop according to the rules. For example, if they were to make any rule change – regardless of what it may be – you would see the athletes evolve in a different direction. Take the example of time limits. If there was unlimited time or if there were stalemates, that would change how athletes would prepare. The rules really dictate what the fighters are able to do and train for. Certain things that I teach right now are that you are able to exploit some of the rules in the way that you attack or counter-attack in the heat of the action, if the way that you apply the attack is disguised. There is black and white in the sport but there is also a lot of gray.
Ovanstående resonemang går också alldeles uppenbart igen i allt från exempelvis den eviga diskussionen kring värderingen av nedtagningar i UFC - vilket bland annat ledde till att Anthony Pettis uttalat ändrade stil - till Chris Lytles bonusjagande och Rich Franklins råd till Matt Serra att hålla kvar ett knä i marken för att begränsa motståndarens tillåtna tekniker.
Fighters will always develop according to the rules. For example, if they were to make any rule change – regardless of what it may be – you would see the athletes evolve in a different direction. Take the example of time limits. If there was unlimited time or if there were stalemates, that would change how athletes would prepare. The rules really dictate what the fighters are able to do and train for. Certain things that I teach right now are that you are able to exploit some of the rules in the way that you attack or counter-attack in the heat of the action, if the way that you apply the attack is disguised. There is black and white in the sport but there is also a lot of gray.
Ovanstående resonemang går också alldeles uppenbart igen i allt från exempelvis den eviga diskussionen kring värderingen av nedtagningar i UFC - vilket bland annat ledde till att Anthony Pettis uttalat ändrade stil - till Chris Lytles bonusjagande och Rich Franklins råd till Matt Serra att hålla kvar ett knä i marken för att begränsa motståndarens tillåtna tekniker.
måndag 3 oktober 2011
To teh larmmobil!
Se det här klippet - no, really, se det:
(Direktlänk)
Det sägs alltså uttryckligen i klippet att idrotten barnen utövar är submission wrestling, där sparkar och slag inte existerar - därav att de inte ens behöver handskar för att utöva sporten, och pojken som grät säger själv att han inte skadades - tårarna kom av att det är jobbigt att förlora, och att det var kul att tävla inför publik. Varken deltagarna, föräldrarna, publiken, klubben eller polisen (vad nu polisen skulle ha med saken att göra) hade alltså minsta problem med arrangemanget, men larmas gör det ändå.
Och då till Sveriges rapportering av ovanstående - MMA-matcher mellan barn väcker ilska, Ramaskri över barn i burslagsmål, och TV4-sporten utsåg matchen till veckans kalkon.
Trots oerhört hård konkurrens så tror jag faktiskt att det här är den sämsta MMA-rapporteringen på mycket länge.
Tidigare inlägg på temat: kampsport (bloggetikett)
(Direktlänk)
Det sägs alltså uttryckligen i klippet att idrotten barnen utövar är submission wrestling, där sparkar och slag inte existerar - därav att de inte ens behöver handskar för att utöva sporten, och pojken som grät säger själv att han inte skadades - tårarna kom av att det är jobbigt att förlora, och att det var kul att tävla inför publik. Varken deltagarna, föräldrarna, publiken, klubben eller polisen (vad nu polisen skulle ha med saken att göra) hade alltså minsta problem med arrangemanget, men larmas gör det ändå.
Och då till Sveriges rapportering av ovanstående - MMA-matcher mellan barn väcker ilska, Ramaskri över barn i burslagsmål, och TV4-sporten utsåg matchen till veckans kalkon.
Trots oerhört hård konkurrens så tror jag faktiskt att det här är den sämsta MMA-rapporteringen på mycket länge.
Tidigare inlägg på temat: kampsport (bloggetikett)
söndag 18 april 2010
Skatter och boxningshistoria
Jag är svag för talande punktnedslag i skatte- och regleringsidiotin, som exempelvis Mattias Svenssons dansbandsbetraktelse, så ur Henry D. Fetters boxningsartikel på skattefridagen:
The 1950s was the era of the 90 percent top marginal tax rate, and by the end of that decade live gate receipts for top championship fights were supplemented by the proceeds from closed circuit telecasts to movie theaters. A second fight in one tax year would yield very little additional income, hardly worth the risk of losing the title. And so, the three fights between Floyd Patterson and Ingemar Johansson stretched over three years (1959-1961); the two between Patterson and Sonny Liston over two years (1962-1963), as was also true for the two bouts between Liston and Cassius Clay (Muhammad Ali) (1964-1965). Then, the Tax Reform Act of 1964 cut the top marginal tax rate to 70 percent effective in 1965. The result: two heavyweight title fights in 1965, and five in 1966.
Några tidigare inlägg på temat:
- Skatter och kultur
- Rädda Barnen bjuder upp till tornering
The 1950s was the era of the 90 percent top marginal tax rate, and by the end of that decade live gate receipts for top championship fights were supplemented by the proceeds from closed circuit telecasts to movie theaters. A second fight in one tax year would yield very little additional income, hardly worth the risk of losing the title. And so, the three fights between Floyd Patterson and Ingemar Johansson stretched over three years (1959-1961); the two between Patterson and Sonny Liston over two years (1962-1963), as was also true for the two bouts between Liston and Cassius Clay (Muhammad Ali) (1964-1965). Then, the Tax Reform Act of 1964 cut the top marginal tax rate to 70 percent effective in 1965. The result: two heavyweight title fights in 1965, and five in 1966.
Några tidigare inlägg på temat:
- Skatter och kultur
- Rädda Barnen bjuder upp till tornering
onsdag 17 februari 2010
Inte heller Fjodor vill bo i en kostcirkel
Fantastiske Fjodor Emelianenko, världens bäste fighter, i intervju översatt på Sherdog:
Q: Can you say that your titles and achievements are because of a remarkable health style? Do you have a personal doctor who watches your diet, or your daily schedule, or your physical training regimen?
A: I don't have any doctors, or dietologists or psychologists. I listen to my own body. Regarding food, I eat everything. If there is no fasting, then I eat absolutely everything that happens to be there. I only go to doctors when I have an injury. I don't really think about my well-being (laughs).
(Direktlänk)
Tidigare inlägg på samma tema:
- "Vem vill bo i en kostcirkel"
Q: Can you say that your titles and achievements are because of a remarkable health style? Do you have a personal doctor who watches your diet, or your daily schedule, or your physical training regimen?
A: I don't have any doctors, or dietologists or psychologists. I listen to my own body. Regarding food, I eat everything. If there is no fasting, then I eat absolutely everything that happens to be there. I only go to doctors when I have an injury. I don't really think about my well-being (laughs).
(Direktlänk)
Tidigare inlägg på samma tema:
- "Vem vill bo i en kostcirkel"
fredag 10 juli 2009
UFC 100 på ingång
Aftonbladet skrev för några månader sedan en artikel där författaren ska ha kudos för en öppen inställning till MMA. Sedan lyser självfallet okunskapen igenom, och jag gillar inte artikelvinkeln, men det är ändå en lovvärd artikel sett till medieklimatet i övrigt.
UFC 100 är på ingång nu, och Brock Lesnar, som artikeln handlar om, ska försvara sitt tungviktsbälte för första gången. Georges St-Pierre ska dessutom försvara sitt welterviktsbälte, så för första gången sedan UFC 82 tänkte jag gissa resultat (odds från Nordicbet):
- Brock Lesnar - Frank Mir (1,45 - 2,55)
Jag tippade Lesnar-vinst senast de möttes, och förutom att domaren valde att ställa upp dem efter några missriktade slag och att Lesnar gav bort ett benlås hade jag rätt. Mir må ha sett imponerande ut mot Nogueira, men det var snarare ett resultat av att Nogueira var komplett urusel.
Enligt mig är Frank Mir helt enkelt inte tillräckligt bra vare sig för att vara mästare eller för att väga upp Lesnars styrkefördel, och jag betvivlar varken Lesnars kondition eller förmåga att ta stryk, så jag tror att Lesnar avslutar matchen via TKO efter slag på marken i första ronden.
Uppskattningsvis 80 procent sannolikhet att Lesnar vinner.
- Georges St-Pierre - Thiago Alves (1,30 - 3,15)
Thiago Alves såg suverän ut mot Hughes och Koscheck, men Hughes är en skugga av sitt forna jag samtidigt som sporten utvecklats, och Koscheck tog matchen på kort varsel. Alves är kraftfull, aggressiv och orädd, och det föreligger en del tvivel kring GSP:s förmåga att ta stryk, men GSP är ändå en av världens absolut mest talangfulla fighters, så jag tror att det kommer se ut som en Houston Alexander-match - lyckas inte Alves knocka GSP tidigt kommer han tas ner, och därifrån är han helt i GSP:s värld. Jag skulle inte bli förvånad ifall GSP avslutar det i första ronden på antingen TKO eller armlås, RNC efter slag från mount skulle inte heller förvåna.
Uppskattningsvis 85 procent GSP.
- Dan Henderson - Michael Bisping (1,43 - 2,60)
Henderson är en legendar, men har i mitt tycke alltid varit överskattad. Av de fyra senaste matcherna har han förlorat två mot suveränt motstånd och vunnit två domslut mot bra motstånd (enligt mig borde han dock förlorat mot Rich Franklin).
Bisping slog igenom i en dokusåpa och har pushats egentligen mer för att UFC hoppats på att nå den engelska marknaden snarare än för att ha sett fantastisk ut i ringen. Jag tyckte dessutom att han förlorade mot Matt Hamill.
Henderson är dock snart 40 år gammal, och tiden är sällan vänlig mot idrottare i gemen; reflexbaserad idrott som kampsport är dessutom än värre. Jag skulle därför inte alls bli förvånad ifall Bisping inte bara lyckades vinna matchen, utan dessutom får Henderson att se dålig ut. Jag tror att Henderson kommer underskatta Bisping medan Bisping är så taggad han någonsin kan bli.
Matchen känns öppen, och Henderson borde vinna sett till det mesta, men jag tippar att Bisping vinner, och att han dessutom kommer komma nära att knocka Hendo.
Känns sannolikhetsmässigt som en ren 50/50-match.
Gällande matcherna i övrigt så hoppas jag att Mark Coleman får en värdig pensionering och att Dong Hyun-Kim vinner - enligt mig blev han bortdömd mot Karo Parisyan. Vinner Fitch och GSP skulle jag dessutom med stort intresse se returmatchen mellan Fitch och Alves.
För att återknyta till Aftonbladets artikel så är Lesnar på intet sätt "fightingvärldens störste" mer än sett till fysisk storlek. Världens solklart bäste tungviktare heter Fjodor Emelianenko (Фëдор blir Fjodor på svenska, stavningen av efternamnet är jag osäker på; han omnämns dock vanligtvis som Fedor):
(Direktlänk)
Georges St-Pierre är dock otvivelaktigt världens bäste welterviktare, och Lesnar är sevärd på egna meriter. Tyvärr innebär kvällstid i USA att det är omöjligt för gemene svensk att se det direktsänt (sändningen börjar 04:00 på TV4 Sport natten till söndag), och det verkar dessutom inte gå några repriser, men jag rekommenderar att spela in det alternativt leta upp matcherna på annat vis - galan kommer med all sannolikhet vara högst sevärd.
UFC 100 är på ingång nu, och Brock Lesnar, som artikeln handlar om, ska försvara sitt tungviktsbälte för första gången. Georges St-Pierre ska dessutom försvara sitt welterviktsbälte, så för första gången sedan UFC 82 tänkte jag gissa resultat (odds från Nordicbet):
- Brock Lesnar - Frank Mir (1,45 - 2,55)
Jag tippade Lesnar-vinst senast de möttes, och förutom att domaren valde att ställa upp dem efter några missriktade slag och att Lesnar gav bort ett benlås hade jag rätt. Mir må ha sett imponerande ut mot Nogueira, men det var snarare ett resultat av att Nogueira var komplett urusel.
Enligt mig är Frank Mir helt enkelt inte tillräckligt bra vare sig för att vara mästare eller för att väga upp Lesnars styrkefördel, och jag betvivlar varken Lesnars kondition eller förmåga att ta stryk, så jag tror att Lesnar avslutar matchen via TKO efter slag på marken i första ronden.
Uppskattningsvis 80 procent sannolikhet att Lesnar vinner.
- Georges St-Pierre - Thiago Alves (1,30 - 3,15)
Thiago Alves såg suverän ut mot Hughes och Koscheck, men Hughes är en skugga av sitt forna jag samtidigt som sporten utvecklats, och Koscheck tog matchen på kort varsel. Alves är kraftfull, aggressiv och orädd, och det föreligger en del tvivel kring GSP:s förmåga att ta stryk, men GSP är ändå en av världens absolut mest talangfulla fighters, så jag tror att det kommer se ut som en Houston Alexander-match - lyckas inte Alves knocka GSP tidigt kommer han tas ner, och därifrån är han helt i GSP:s värld. Jag skulle inte bli förvånad ifall GSP avslutar det i första ronden på antingen TKO eller armlås, RNC efter slag från mount skulle inte heller förvåna.
Uppskattningsvis 85 procent GSP.
- Dan Henderson - Michael Bisping (1,43 - 2,60)
Henderson är en legendar, men har i mitt tycke alltid varit överskattad. Av de fyra senaste matcherna har han förlorat två mot suveränt motstånd och vunnit två domslut mot bra motstånd (enligt mig borde han dock förlorat mot Rich Franklin).
Bisping slog igenom i en dokusåpa och har pushats egentligen mer för att UFC hoppats på att nå den engelska marknaden snarare än för att ha sett fantastisk ut i ringen. Jag tyckte dessutom att han förlorade mot Matt Hamill.
Henderson är dock snart 40 år gammal, och tiden är sällan vänlig mot idrottare i gemen; reflexbaserad idrott som kampsport är dessutom än värre. Jag skulle därför inte alls bli förvånad ifall Bisping inte bara lyckades vinna matchen, utan dessutom får Henderson att se dålig ut. Jag tror att Henderson kommer underskatta Bisping medan Bisping är så taggad han någonsin kan bli.
Matchen känns öppen, och Henderson borde vinna sett till det mesta, men jag tippar att Bisping vinner, och att han dessutom kommer komma nära att knocka Hendo.
Känns sannolikhetsmässigt som en ren 50/50-match.
Gällande matcherna i övrigt så hoppas jag att Mark Coleman får en värdig pensionering och att Dong Hyun-Kim vinner - enligt mig blev han bortdömd mot Karo Parisyan. Vinner Fitch och GSP skulle jag dessutom med stort intresse se returmatchen mellan Fitch och Alves.
För att återknyta till Aftonbladets artikel så är Lesnar på intet sätt "fightingvärldens störste" mer än sett till fysisk storlek. Världens solklart bäste tungviktare heter Fjodor Emelianenko (Фëдор blir Fjodor på svenska, stavningen av efternamnet är jag osäker på; han omnämns dock vanligtvis som Fedor):
(Direktlänk)
Georges St-Pierre är dock otvivelaktigt världens bäste welterviktare, och Lesnar är sevärd på egna meriter. Tyvärr innebär kvällstid i USA att det är omöjligt för gemene svensk att se det direktsänt (sändningen börjar 04:00 på TV4 Sport natten till söndag), och det verkar dessutom inte gå några repriser, men jag rekommenderar att spela in det alternativt leta upp matcherna på annat vis - galan kommer med all sannolikhet vara högst sevärd.
torsdag 19 mars 2009
Legalize it!
Skulle man tillhöra kategorin som är tveksam till ifall MMA bör tillåtas i New York så kan man alltid läsa Cage Potatos intervjuer med en politiker mot och en för legalisering (båda tillhör demokraterna):
Bob Reilly, mot legalisering:
What you’re saying to me is, aren’t they putting half a million in tax revenue into the local economy? But do they take three and a half million back to Vegas? Yes.
Jonathan Bing, för legalisering:
[Cage Potato:] Assemblyman Reilly’s opposition to the sport seems to be in large part a question of morality. He compared MMA to prostitution and gambling, and said that just because these activities would bring in tax and tourism dollars — and just because some New Yorkers want to engage in them — it doesn’t mean they should be allowed in New York just because the state has a budget deficit. What do you think of those comparisons?
[Jonathan Bing:] I think war is immoral, and I think torture is immoral. I don’t think that a sport that's as highly regulated as MMA should be described with the same adjectives as things that are truly immoral. The hyperbole used by those in the opposition doesn’t really make sense to me.
Bob Reilly, mot legalisering:
What you’re saying to me is, aren’t they putting half a million in tax revenue into the local economy? But do they take three and a half million back to Vegas? Yes.
Jonathan Bing, för legalisering:
[Cage Potato:] Assemblyman Reilly’s opposition to the sport seems to be in large part a question of morality. He compared MMA to prostitution and gambling, and said that just because these activities would bring in tax and tourism dollars — and just because some New Yorkers want to engage in them — it doesn’t mean they should be allowed in New York just because the state has a budget deficit. What do you think of those comparisons?
[Jonathan Bing:] I think war is immoral, and I think torture is immoral. I don’t think that a sport that's as highly regulated as MMA should be described with the same adjectives as things that are truly immoral. The hyperbole used by those in the opposition doesn’t really make sense to me.
lördag 24 januari 2009
Sakine Madon om Åsa Sandells "Bakom garden"
Sakine Madon gillar inte alldeles oväntat Åsa Sandell, och har även bara gott att säga om hennes bok.
Jag har inte läst boken, men uppskattar att Sandell - utifrån Sakines citering - verkar så tydlig med att framhålla att könsfokuset upphör i kampsportslokalen, vilket är precis vad även jag upplevt - i ringen/på mattan gäller full respekt och lyhördhet; vill du sparra hårt så kolla med träningskamraten ifall det är okej, och håll dig sedan med god marginal på den tillbakahållna sidan.
Jag väntade mig en trygg och kontrollerad miljö i kampsportslokalen, men blev ändå förvånad över den slående respekten deltagarna emellan. Samtliga övningar inklusive sparring gjordes på samma sätt helt oberoende av exempelvis ålder och kön, och det är ögonöppnande att se småtjejer låsa ut stora killar.
Sakine skriver sedan att hon "nästan önskar att hon gillade att slåss", vilket är en formulering jag ogillar - i en kampsportslokal slåss man inte, man utövar en kampsport - en martial art, och man väljer själv vilken nivå allt ska ligga på. Kampsporterna är förvånansvärt skadebefriade, och tränar både kropp och psyke på ett fantastiskt sätt. Och gillar man inte den stående kampen så finns det - som det sägs i kommentarerna till hennes inlägg - en uppsjö av andra kampsporter att prova på.
Hade jag varit oddssättare hade jag knappt gett pengarna tillbaka på att Sakine skulle tycka att det var förvånansvärt roligt med kampsport ifall hon gav det en chans.
(Tidigare inlägg om Åsa Sandell här och här.)
Jag har inte läst boken, men uppskattar att Sandell - utifrån Sakines citering - verkar så tydlig med att framhålla att könsfokuset upphör i kampsportslokalen, vilket är precis vad även jag upplevt - i ringen/på mattan gäller full respekt och lyhördhet; vill du sparra hårt så kolla med träningskamraten ifall det är okej, och håll dig sedan med god marginal på den tillbakahållna sidan.
Jag väntade mig en trygg och kontrollerad miljö i kampsportslokalen, men blev ändå förvånad över den slående respekten deltagarna emellan. Samtliga övningar inklusive sparring gjordes på samma sätt helt oberoende av exempelvis ålder och kön, och det är ögonöppnande att se småtjejer låsa ut stora killar.
Sakine skriver sedan att hon "nästan önskar att hon gillade att slåss", vilket är en formulering jag ogillar - i en kampsportslokal slåss man inte, man utövar en kampsport - en martial art, och man väljer själv vilken nivå allt ska ligga på. Kampsporterna är förvånansvärt skadebefriade, och tränar både kropp och psyke på ett fantastiskt sätt. Och gillar man inte den stående kampen så finns det - som det sägs i kommentarerna till hennes inlägg - en uppsjö av andra kampsporter att prova på.
Hade jag varit oddssättare hade jag knappt gett pengarna tillbaka på att Sakine skulle tycka att det var förvånansvärt roligt med kampsport ifall hon gav det en chans.
(Tidigare inlägg om Åsa Sandell här och här.)
måndag 12 januari 2009
lördag 29 november 2008
Majlard och taekwondon, igen
Jag skrev tidigare om Majlard och taekwondon, men jag missade tydligen att han skrivit ännu en krönika på ämnet. Ur krönikan:
Jag undrar vad det föräldrapar i Gävle tänkte, som fick sin son ihjälsparkad i en portuppgång på Kungsgatan i Stockholm, om de händelsevis slog på tv:n när denna avart spelades upp? Just en snygg sport.
Det spelar ingen roll om OS-utövarna är skyddade. Vilka föredömen är de för barn och ungdom? Är det så man ska göra? Usch, jag står fast vid att taekwondo borde sparkas ut från OS. Jacques Rogge och Gunilla Lindberg kanske behöver en spark i arslet för att vakna!
Men vissa principer kan man inte rucka på. Som att sparkar mot kropp och huvud inte är idrott. Jag skulle aldrig kunna uppmuntra till sådan sysselsättning.
Jag undrar vad det föräldrapar i Gävle tänkte, som fick sin son ihjälsparkad i en portuppgång på Kungsgatan i Stockholm, om de händelsevis slog på tv:n när denna avart spelades upp? Just en snygg sport.
Det spelar ingen roll om OS-utövarna är skyddade. Vilka föredömen är de för barn och ungdom? Är det så man ska göra? Usch, jag står fast vid att taekwondo borde sparkas ut från OS. Jacques Rogge och Gunilla Lindberg kanske behöver en spark i arslet för att vakna!
Jag har skrivit om Majlard och kampsport tillräckligt tidigare (1, 2, 3, 4), för att inte orka upprepa särskilt mycket, och stycket ovan är även i sedvanlig Majlard-stil så korkat att det känns hopplöst att kommentera, men bara en enkel fråga: Vilka idrotter är föredömlig "så ska man göra"-undervisning för barn?
En till förresten: Hur många gånger känns det fräscht att ordvitsa kring "sparka"?
söndag 2 november 2008
Majlard om kampsport, igen
Jan Majlard är en av relativt få personer som förärats en bloggetikett av mig, och han fortsätter oförtrutet försvara den på sitt fullständigt oefterhärmliga vis:
Men med samma etiska måttstock – hur kan en avart som MMA (Mixed Martial Arts) vara tillåten sedan maj 2007? Utövarna gör upp i en bur och slåss som på stenåldern med fötter, knän och armbågar. En illa åtgången tävlande måste banka med handen i golvet för att domaren ska ingripa.
Jag har svårt att begripa avskyn inför kampsport, särskilt som Majlard via sitt boxningsintresse uppenbarligen sett att folk inte imploderar vid kroppskontakt och även skriver: "Ingen funderar väl på att halvera ett maratonlopp eller en motocrosstävling på grund av hälsoskäl? Det står individen fritt att spänna bågen.", men jag antar att han byggt sin syn på kampsport på att betrakta Van Damme-filmer som dokumentärer:
Men med samma etiska måttstock – hur kan en avart som MMA (Mixed Martial Arts) vara tillåten sedan maj 2007? Utövarna gör upp i en bur och slåss som på stenåldern med fötter, knän och armbågar. En illa åtgången tävlande måste banka med handen i golvet för att domaren ska ingripa.
Naturligtvis kan även domarna, läkarna och ringhörnan stoppa matchen (och utövaren kan dessutom ge upp muntligen eller klappa med foten, för den delen) - MMA är en sanktionerad och relativt skadebefriad idrott, som dessutom är i kraftigt uppsving i popularitet i stora delar av världen. Dessutom går matcherna lika ofta i ring som i bur, ifall man nu skulle fastna just vid buraspekten (buren är praktisk då matcher i ring ofta tappar tempo då deltagarna hindras av repen).
Travis Fulton har 244 noterade MMA-proffsmatcher (varav 45 förluster), och har fortfarande hälsan i hyggligt behåll, vilket vore en smula svårt att genomföra ifall MMA vore de gladiatorspel som Majlard antar att de är.
Jag förstår naturligtvis att alla sportjournalister inte kan intressera sig för samtliga idrotter, men det skulle vara fullständigt omöjligt att döma ut en bollsport efter egenpåhittade regler och utan att ha sett en match, och detsamma borde självfallet gälla även kampsporter.
Och sedan:
För att inte tala om Taekwondo som borde kläs i sparkdräkt efter skandalen vid OS i Kina då en deltagare ju tappade besinningen och sparkade en domare i huvudet.
Nej, Ángel Matos som utförde handlingen borde bestraffas för något som inte har det minsta att göra med taekwondon. Och så har skett - han är avstängd på livstid. Och angående Majlards tidigare undran gällande taekwondons brutalitet så blev resultatet från OS en nedslagning (herrar, damer) under sammanlagt 152 matcher.
Jag har svårt att begripa avskyn inför kampsport, särskilt som Majlard via sitt boxningsintresse uppenbarligen sett att folk inte imploderar vid kroppskontakt och även skriver: "Ingen funderar väl på att halvera ett maratonlopp eller en motocrosstävling på grund av hälsoskäl? Det står individen fritt att spänna bågen.", men jag antar att han byggt sin syn på kampsport på att betrakta Van Damme-filmer som dokumentärer:
Såväl David Bielkheden som Per Eklund vann för övrigt sina matcher vid UFC 89. Galan sågs av runt 3,4 miljoner personer enbart på Spike TV, och svenska medier skrev så vitt jag hittar exakt noll tecken om det.
söndag 21 september 2008
Reinfeldt om boxning
DN skriver (finns inte på nätet) om att Fredrik Reinfeldt besökt Malmö boxningsklubb och fått bra betyg av Dallas för sitt säckboxande.
Reinfeldt nämner även att han anser att proffsboxning bör tillåtas, vilket naturligtvis är positivt, men sedan lägger han till:
- Det är bättre med disciplinerat våld i boxningsringen än okontrollerat våld på gator och torg, sade [Reinfeldt].
Jag förstår naturligtvis varför han tycker att ett sådant uttalande känns lämpligt, och jag förstår också att han menar väl, men boxning är en idrott bland andra idrotter och har därför ingen koppling till gatuvåld.
Ett slag i boxningsringen är idrott, ett slag på gatan misshandel på samma sätt som en tackling är idrott i hockeyrinken men misshandel på gatan. Svårare än så är det inte.
(Via Mattias Svensson)
Reinfeldt nämner även att han anser att proffsboxning bör tillåtas, vilket naturligtvis är positivt, men sedan lägger han till:
- Det är bättre med disciplinerat våld i boxningsringen än okontrollerat våld på gator och torg, sade [Reinfeldt].
Jag förstår naturligtvis varför han tycker att ett sådant uttalande känns lämpligt, och jag förstår också att han menar väl, men boxning är en idrott bland andra idrotter och har därför ingen koppling till gatuvåld.
Ett slag i boxningsringen är idrott, ett slag på gatan misshandel på samma sätt som en tackling är idrott i hockeyrinken men misshandel på gatan. Svårare än så är det inte.
(Via Mattias Svensson)
lördag 6 september 2008
Och lite antikampsportsretorik
Expressen nämner kampsport fyra gånger och boxning tre gånger samt illustrerar med en boxningsbild i en 167 ord lång artikel om ett mutbrott. Ur artikeln:
SSG-officeren tävlade under 80-talet som boxare. Han och Mustchefen John Daniels delar intresset för en mycket tuff variant av kampsport där bland annat strypgrepp ingår.
De åsyftar naturligtvis MMA, men även sporter som är alldeles för etablerade för att användas så skuldbeläggande - exempelvis judo (den mjuka vägen) och jujutsu (den mjuka tekniken) - innehåller strypgrepp.
Och ur faktarutan:
Expressen berättar också att Rikskriminalpolisen varnat försvarsmakten för att John Daniels rör sig i kampsportkretsar där många kriminella rör sig.
Ur Arbetaren:
Under torsdagen fick blockaden mot restaurang Josefina på Djurgården besök av en grupp unga män iklädda kampsortsjackor märkta ”Superior Fighting”.
– De provocerade, knuffades och kom med hotelser av typen ”passa dig om vi ses senare i kväll”, säger Anders Knutsson, journalist från tidningen Syndikalisten.
Sedan korsade kampsportarna blockadlinjen – för att knäppa på sig ordningsvaktsbrickor och förena sig med Josefinas tjugo man starka vaktstyrka.
En ordningsvakt ska fungera som en slags ”ställföreträdande polis”. Finns det poliser på plats står ordningsvakterna under deras befäl. Deras klädsel är också reglerad – de får bland annat inte bära några reklammärken, för kampsportsklubbar eller annat.
Kampsport är helt enkelt en idrottsgren precis som bollsport eller friidrott, men det är uppenbart att artiklarna inte skulle formulerats som ovan ifall de inblandade intresserat sig för något som artikelförfattarna sympatiserat med. För den stora massan dog kampsportens Bruce Lee-/Mr Miyagi-/shaolinmystik när MMA etablerades, men i gammelmedia frodas den.
(Några tidigare inlägg: 1, 2, 3, 4)
SSG-officeren tävlade under 80-talet som boxare. Han och Mustchefen John Daniels delar intresset för en mycket tuff variant av kampsport där bland annat strypgrepp ingår.
De åsyftar naturligtvis MMA, men även sporter som är alldeles för etablerade för att användas så skuldbeläggande - exempelvis judo (den mjuka vägen) och jujutsu (den mjuka tekniken) - innehåller strypgrepp.
Och ur faktarutan:
Expressen berättar också att Rikskriminalpolisen varnat försvarsmakten för att John Daniels rör sig i kampsportkretsar där många kriminella rör sig.
Ur Arbetaren:
Under torsdagen fick blockaden mot restaurang Josefina på Djurgården besök av en grupp unga män iklädda kampsortsjackor märkta ”Superior Fighting”.
– De provocerade, knuffades och kom med hotelser av typen ”passa dig om vi ses senare i kväll”, säger Anders Knutsson, journalist från tidningen Syndikalisten.
Sedan korsade kampsportarna blockadlinjen – för att knäppa på sig ordningsvaktsbrickor och förena sig med Josefinas tjugo man starka vaktstyrka.
En ordningsvakt ska fungera som en slags ”ställföreträdande polis”. Finns det poliser på plats står ordningsvakterna under deras befäl. Deras klädsel är också reglerad – de får bland annat inte bära några reklammärken, för kampsportsklubbar eller annat.
Kampsport är helt enkelt en idrottsgren precis som bollsport eller friidrott, men det är uppenbart att artiklarna inte skulle formulerats som ovan ifall de inblandade intresserat sig för något som artikelförfattarna sympatiserat med. För den stora massan dog kampsportens Bruce Lee-/Mr Miyagi-/shaolinmystik när MMA etablerades, men i gammelmedia frodas den.
(Några tidigare inlägg: 1, 2, 3, 4)
onsdag 3 september 2008
fredag 8 augusti 2008
Majlard stofilar vidare
Jan Majlard har härmed förärats en egen bloggetikett, då det här inte är första gången jag skriver om hans krönikor, och med all sannolikhet heller inte sista.
I sin senaste krönika skriver han på sitt fullständigt oefterhärmliga vis om vilka sporter han anser bör få plats på OS-programmet och vilka sporter han vill plocka bort - några exempel (krönikan förtjänar egentligen att Fiskas i sin helhet, då det finns oändligt mycket mer att anmärka på):
Men tennisen borde inte vara här. Sporten får redan tillräckligt med rampljus.
Blir för många intresserade av en idrott ska alltså den idrotten kastas ut från det största mästerskapet.
Men det ändrar inte min grundsyn. Jag har alltid tyckt det varit roligare när ett gäng collegegrabbar vinner OS-guld, som när USA:s hockeygrabbar lade den ryska björnen på rygg i Lake Placid 1980, än när ett Dream Team flygs in och stjäl showen.
Ifall Majlards kriterier hade följts så hade USA:s unga och på förhand så gott som fullständigt okända lag slagit Sovjets unga och på förhand så gott som okända lag. Det känns misstänkt likt en dussinfinal i junior-VM, snarare än ett idrottsögonblick så klassiskt att det fortfarande hänvisas till närmare 30 år senare.
Sportchef Ola Billger upplyste mig vid frukosten om att en av cykelsportens många ekrar lystrar till namnet Keirin. I mina öron kunde han lika gärna ha talat om en japansk salva mot muskelvärk.
En idrottsskribent som alltså inte ens känner till de grenar som ingår i världens största idrottstävling - och det koketterar han med?
Även simningen håller sig med avarter i form av den synkroniserade varianten.
Gymnastik på matta går alltså bra, medan gymnastik i vatten är en avart. Synkroniserat simhopp tycks också flyga under radarn.
Samma meningslösa vattentrampande bjuder inte vattenpolo på. Inte bara för att förra OS-finalen bjöd på en blötlagd rysare där Ungern besegrade Serbien med 8-7, utan även för att sporten introducerades på OS-programmet redan 1900. Det tog damerna 100 år att få chansen att utöva samma sammansatta, krävande bassängsport.
Vattenpolo är krävande - alltså till skillnad från synkroniserad simning, som naturligtvis är rena siestan att utföra. Och ingen bollsports-eker heller.
Den stenhårda [landhockey-]bollen vågar du inte röra, Rogge!
Nä, Majlard var nämligen bara en militärtjänstgöring ifrån att 1979 ta ett SM-guld i sporten, så landhockeyn är inte en bollsportseker utan en bländande teknik- och temposport.
In: Bowling. Kusin på parkett till isens curling. Också ett sällskapsspel som bygger på finlir. Kräver bara ett par skor.
Ja, och klot och käglor, vilka uppenbart hör hemma på en idrottsbana, till skillnad från skyttets lerduvor som trots "sysselsättningens referensramar" är så idrottsfrämmande att skyttet bör tas bort från OS.
Ut: Taekwondo. Den olympiska rörelsen borde inte befatta sig med sporter där den aktive uppmuntras sparka sin motståndare. Jag förstår inte hur Gunilla Lindberg kan tiga still.
Taekwondo, Koreas nationalsport och enligt Wikipedia världens mest utövade kampsport, är - i likhet med all annan kampsport - sällsynt skadebefriad.
Poängen bedöms även så gott som enbart på själva träffen (hårdheten i sparken är alltså mycket sekunda, och deltagarna bär skyddsutrustning), vilket resulterar i att utövarna hänger armarna längs sidan istället för att använda dem till att blockera huvudet. Jag törs för övrigt anta att de flesta som ser någon slumpvis vald taekwondomatch reagerar på bristen på våldsamheter snarare än motsatsen.
Noterbart i sammanhanget att Majlard uppenbarligen inte har något emot exempelvis boxningens slag mot huvudet (slag mot huvudet är förbjudna i OS-taekwondo), judons kast, lås och strypningar, vattenpolons dränkningsmanövrar eller brottningen. Han vill dessutom plocka in rugby, vilket då alltså varken är en bollsportseker eller för våldsamt.
I sin senaste krönika skriver han på sitt fullständigt oefterhärmliga vis om vilka sporter han anser bör få plats på OS-programmet och vilka sporter han vill plocka bort - några exempel (krönikan förtjänar egentligen att Fiskas i sin helhet, då det finns oändligt mycket mer att anmärka på):
Men tennisen borde inte vara här. Sporten får redan tillräckligt med rampljus.
Blir för många intresserade av en idrott ska alltså den idrotten kastas ut från det största mästerskapet.
Men det ändrar inte min grundsyn. Jag har alltid tyckt det varit roligare när ett gäng collegegrabbar vinner OS-guld, som när USA:s hockeygrabbar lade den ryska björnen på rygg i Lake Placid 1980, än när ett Dream Team flygs in och stjäl showen.
Ifall Majlards kriterier hade följts så hade USA:s unga och på förhand så gott som fullständigt okända lag slagit Sovjets unga och på förhand så gott som okända lag. Det känns misstänkt likt en dussinfinal i junior-VM, snarare än ett idrottsögonblick så klassiskt att det fortfarande hänvisas till närmare 30 år senare.
Sportchef Ola Billger upplyste mig vid frukosten om att en av cykelsportens många ekrar lystrar till namnet Keirin. I mina öron kunde han lika gärna ha talat om en japansk salva mot muskelvärk.
En idrottsskribent som alltså inte ens känner till de grenar som ingår i världens största idrottstävling - och det koketterar han med?
Även simningen håller sig med avarter i form av den synkroniserade varianten.
Gymnastik på matta går alltså bra, medan gymnastik i vatten är en avart. Synkroniserat simhopp tycks också flyga under radarn.
Samma meningslösa vattentrampande bjuder inte vattenpolo på. Inte bara för att förra OS-finalen bjöd på en blötlagd rysare där Ungern besegrade Serbien med 8-7, utan även för att sporten introducerades på OS-programmet redan 1900. Det tog damerna 100 år att få chansen att utöva samma sammansatta, krävande bassängsport.
Vattenpolo är krävande - alltså till skillnad från synkroniserad simning, som naturligtvis är rena siestan att utföra. Och ingen bollsports-eker heller.
Den stenhårda [landhockey-]bollen vågar du inte röra, Rogge!
Nä, Majlard var nämligen bara en militärtjänstgöring ifrån att 1979 ta ett SM-guld i sporten, så landhockeyn är inte en bollsportseker utan en bländande teknik- och temposport.
In: Bowling. Kusin på parkett till isens curling. Också ett sällskapsspel som bygger på finlir. Kräver bara ett par skor.
Ja, och klot och käglor, vilka uppenbart hör hemma på en idrottsbana, till skillnad från skyttets lerduvor som trots "sysselsättningens referensramar" är så idrottsfrämmande att skyttet bör tas bort från OS.
Ut: Taekwondo. Den olympiska rörelsen borde inte befatta sig med sporter där den aktive uppmuntras sparka sin motståndare. Jag förstår inte hur Gunilla Lindberg kan tiga still.
Taekwondo, Koreas nationalsport och enligt Wikipedia världens mest utövade kampsport, är - i likhet med all annan kampsport - sällsynt skadebefriad.
Poängen bedöms även så gott som enbart på själva träffen (hårdheten i sparken är alltså mycket sekunda, och deltagarna bär skyddsutrustning), vilket resulterar i att utövarna hänger armarna längs sidan istället för att använda dem till att blockera huvudet. Jag törs för övrigt anta att de flesta som ser någon slumpvis vald taekwondomatch reagerar på bristen på våldsamheter snarare än motsatsen.
Noterbart i sammanhanget att Majlard uppenbarligen inte har något emot exempelvis boxningens slag mot huvudet (slag mot huvudet är förbjudna i OS-taekwondo), judons kast, lås och strypningar, vattenpolons dränkningsmanövrar eller brottningen. Han vill dessutom plocka in rugby, vilket då alltså varken är en bollsportseker eller för våldsamt.
onsdag 2 juli 2008
Wanderlei Silva - Rich Franklin
God taktik av Wanderlei att välja sax som förstaval. En hel värld väntade sig gissningsvis sten:
(Direktlänk)
(Direktlänk)
lördag 14 juni 2008
Peter Pedersen (v) 2
Peter Pedersen har inte bara föreslagit evighetsmaskiner och enhetliga mjölkförpackningar - han har även stått upp för kampsporten med faktabaserade, konsekventa och i sammanhanget frihetliga och antipaternalistiska argument:
Ur Motion 2005/06:Kr24:
Här bortser lagtexten från det som redan påpekades i utredningen, nämligen att våld mot huvudet kan skada hjärnan oavsett om våldet sker enligt regelboken eller ej, oavsett om våldet är avsiktligt eller oavsiktligt. Det kan i sammanhanget poängteras att syftet bakom förslaget om tillståndsplikt för vissa kampsportsmatcher är att minska risken för just huvudskador. Detta syfte i kombination med att regeringen valt att införa ett avsiktlighetsrekvisit framstår som märkligt med hänsyn till att antalet skador, inklusive huvudskador, inom kampsport är lägre än inom många andra idrotter.
Här bör också nämnas att det i t.ex. ishockey, som varken tillåter avsiktliga eller oavsiktliga slag, sparkar eller annat våld mot en motståndares huvud, förekommer förhållandevis ofta att spelare avsiktligt slår en motspelare i ansiktet eller huvudet med hand eller klubba trots att regelverket inte uttryckligen tillåter detta. Ett sådant regelbrott leder inte sällan endast till en tidsbegränsad utvisning. Men i ishockey tillhör tacklingar spelet och även tacklingar enligt regelboken kan ge förhållandevis allvarliga skador, t.ex. hjärnskakning. En regelrätt tackling som skadar motståndaren betraktas ändå som just regelrätt och leder inte till någon bestraffning för den som utdelat tacklingen. Den skada som uppkommer betraktas uppenbart som oavsiktlig eller som en olyckshändelse. Varför kan inte lagtexten inse att detsamma skall gälla även för slag som utdelas i enlighet med regelverket i en kampsport, dvs. att en skada som inträffar i en kampsportsmatch inte per definition är avsiktlig? I vissa delar av propositionstexten finns denna insikt, t.ex. under rubriken ”Vad är kampsport?”(s. 23–24) där följande skrivs: ”Kampsport utgörs i huvudsak av olika kampmoment, vanligen utövare mot utövare, där sparkar och slag med eller utan redskap tillåts träffa någon del av motståndarens kropp. Syftet med en match i sådan kampsport är att vinna genom att samla flest poäng eller andra vinstgivande moment, vilka utdelas efter en bedömning av hur väl deltagarna utför de olika kampmomenten.” Här framgår alltså klart att syftet är att ”vinna genom att samla flest poäng eller andra vinstgivande moment”, alltså är inte syftet att skada motståndaren. Begreppet ”annat våld” är däremot oklart och bör därför tas bort eller förklaras tydligt.
/.../
Det finns all anledning att värna idrottens självständighet när det gäller beslutsfattande, utformande av regelverk, tävlingsbestämmelser osv. Det är därför inte rimligt att genom politisk detaljreglering direkt eller indirekt avgöra hur lång en match i boxning eller fotboll skall vara. Det är inte heller rimligt att politiskt besluta om krav på utrustning för att skydda deltagarna i t.ex. backhoppning eller karate. Politiker skall inte heller bestämma hur tjock en boxningshandske skall vara eller hur hård en hockeypuck tillåts vara. Politiker skall inte heller avgöra den högst tillåtna lutningen i ett störtlopp eller hur långt ett långlopp på cykel eller i löpning tillåts vara. Alla sådana beslut skall rimligen hanteras av idrottsrörelsen och deras ingående förbund. Det är med all säkerhet dessutom så att det är där den största kunskapen finns och där omtanken om deltagarnas säkerhet är störst.
Ur Protokoll 2002/03:43:
Men i Sverige är det för alla andra idrotter numera fullt acceptabelt att ägna sig åt dem både på amatörnivå och som professionell. Det enda undantag som jag känner till är just boxningssporten. Då blir frågan: Varför är det så förkastligt att tjäna pengar på en idrott som är bra om man är amatör? Jag vill gärna ha ett svar på denna fråga.
Ur Motion 2005/06:Kr354 Villkor för kampsport:
Men när politiker i alla andra sammanhang säger sig värna om en självständig och beroende idrottsrörelse, så är det märkligt att politikerna via lagstiftning gått in med förbud mot en specifik idrott och med uppdelningen att amatörboxning är tillåten medan proffsboxning är förbjuden. Jag finner det dessutom anmärkningsvärt att politiker skall gå in och styra och ha synpunkter på hur en viss idrott skall utövas, hur långa matcherna skall vara, hur utrustningen skall se ut i detalj osv. Jag menar att det är en självklarhet att idrottens regelverk skall utformas inom idrotten, inte av självutnämnda expertpolitiker.
Ur Riksdagens protokoll 2005/06:142:
Vi kan inte ha oss själva som måttstock när vi talar om vad som ska vara tillåtet eller inte tillåtet. Jag skulle bli allvarligt skadad om jag ställde upp i störtlopp, till exempel, med mina förutsättningar just nu. Om jag ställde upp i en NHL-match skulle jag säkert bli allvarligt skadad, eller i en boxningsmatch. Vi måste se att detta är vältränade idrottsmän och idrottskvinnor som utövar olika idrotter. Vi kan inte bara ha en massa myter om att de som håller på med kampidrott mycket oftare än andra blir skadade på ett allvarligt sätt, att de får allvarliga huvudskador. Lägg då fram den bevisningen, om det är på det sättet! Det finns ingenting som styrker den åsikten.
och:
Men min poäng är att jag även i det här fallet tycker att det är märkligt att Folkpartiet kan tycka att vi ska gå in och ha synpunkter på hur tjocka handskarna ska vara, hur långa matcherna ska vara och så vidare. I alla andra sammanhang brukar vi vara överens om att idrotten själv faktiskt ska avgöra sina idrottsregler. Jag ser med fasa fram emot att vi får en reglering av hur hård pucken ska vara eller vilken lutning vi får ha på störtlopp, för om det lutar för mycket kan man faktiskt slå ihjäl sig om man kör omkull och så vidare. Nu överdriver jag lite, men idrotten värnar om sina utövare. De som inte gör det har inga utövare. Kom till vår idrott, här ska vi skada er till döds! Vem tror att någon skickar in ungarna där? Idrottsutövarna och deras ledare och tränare kommer förstås att se till att det fungerar på ett bra sätt.
Pedersen ska naturligtvis ha kudos för sin klarsynthet i kampsportsfrågan - synd bara att han inte står upp för sådana värden även i övriga frågor.
Ur Motion 2005/06:Kr24:
Här bortser lagtexten från det som redan påpekades i utredningen, nämligen att våld mot huvudet kan skada hjärnan oavsett om våldet sker enligt regelboken eller ej, oavsett om våldet är avsiktligt eller oavsiktligt. Det kan i sammanhanget poängteras att syftet bakom förslaget om tillståndsplikt för vissa kampsportsmatcher är att minska risken för just huvudskador. Detta syfte i kombination med att regeringen valt att införa ett avsiktlighetsrekvisit framstår som märkligt med hänsyn till att antalet skador, inklusive huvudskador, inom kampsport är lägre än inom många andra idrotter.
Här bör också nämnas att det i t.ex. ishockey, som varken tillåter avsiktliga eller oavsiktliga slag, sparkar eller annat våld mot en motståndares huvud, förekommer förhållandevis ofta att spelare avsiktligt slår en motspelare i ansiktet eller huvudet med hand eller klubba trots att regelverket inte uttryckligen tillåter detta. Ett sådant regelbrott leder inte sällan endast till en tidsbegränsad utvisning. Men i ishockey tillhör tacklingar spelet och även tacklingar enligt regelboken kan ge förhållandevis allvarliga skador, t.ex. hjärnskakning. En regelrätt tackling som skadar motståndaren betraktas ändå som just regelrätt och leder inte till någon bestraffning för den som utdelat tacklingen. Den skada som uppkommer betraktas uppenbart som oavsiktlig eller som en olyckshändelse. Varför kan inte lagtexten inse att detsamma skall gälla även för slag som utdelas i enlighet med regelverket i en kampsport, dvs. att en skada som inträffar i en kampsportsmatch inte per definition är avsiktlig? I vissa delar av propositionstexten finns denna insikt, t.ex. under rubriken ”Vad är kampsport?”(s. 23–24) där följande skrivs: ”Kampsport utgörs i huvudsak av olika kampmoment, vanligen utövare mot utövare, där sparkar och slag med eller utan redskap tillåts träffa någon del av motståndarens kropp. Syftet med en match i sådan kampsport är att vinna genom att samla flest poäng eller andra vinstgivande moment, vilka utdelas efter en bedömning av hur väl deltagarna utför de olika kampmomenten.” Här framgår alltså klart att syftet är att ”vinna genom att samla flest poäng eller andra vinstgivande moment”, alltså är inte syftet att skada motståndaren. Begreppet ”annat våld” är däremot oklart och bör därför tas bort eller förklaras tydligt.
/.../
Det finns all anledning att värna idrottens självständighet när det gäller beslutsfattande, utformande av regelverk, tävlingsbestämmelser osv. Det är därför inte rimligt att genom politisk detaljreglering direkt eller indirekt avgöra hur lång en match i boxning eller fotboll skall vara. Det är inte heller rimligt att politiskt besluta om krav på utrustning för att skydda deltagarna i t.ex. backhoppning eller karate. Politiker skall inte heller bestämma hur tjock en boxningshandske skall vara eller hur hård en hockeypuck tillåts vara. Politiker skall inte heller avgöra den högst tillåtna lutningen i ett störtlopp eller hur långt ett långlopp på cykel eller i löpning tillåts vara. Alla sådana beslut skall rimligen hanteras av idrottsrörelsen och deras ingående förbund. Det är med all säkerhet dessutom så att det är där den största kunskapen finns och där omtanken om deltagarnas säkerhet är störst.
Ur Protokoll 2002/03:43:
Men i Sverige är det för alla andra idrotter numera fullt acceptabelt att ägna sig åt dem både på amatörnivå och som professionell. Det enda undantag som jag känner till är just boxningssporten. Då blir frågan: Varför är det så förkastligt att tjäna pengar på en idrott som är bra om man är amatör? Jag vill gärna ha ett svar på denna fråga.
Ur Motion 2005/06:Kr354 Villkor för kampsport:
Men när politiker i alla andra sammanhang säger sig värna om en självständig och beroende idrottsrörelse, så är det märkligt att politikerna via lagstiftning gått in med förbud mot en specifik idrott och med uppdelningen att amatörboxning är tillåten medan proffsboxning är förbjuden. Jag finner det dessutom anmärkningsvärt att politiker skall gå in och styra och ha synpunkter på hur en viss idrott skall utövas, hur långa matcherna skall vara, hur utrustningen skall se ut i detalj osv. Jag menar att det är en självklarhet att idrottens regelverk skall utformas inom idrotten, inte av självutnämnda expertpolitiker.
Ur Riksdagens protokoll 2005/06:142:
Vi kan inte ha oss själva som måttstock när vi talar om vad som ska vara tillåtet eller inte tillåtet. Jag skulle bli allvarligt skadad om jag ställde upp i störtlopp, till exempel, med mina förutsättningar just nu. Om jag ställde upp i en NHL-match skulle jag säkert bli allvarligt skadad, eller i en boxningsmatch. Vi måste se att detta är vältränade idrottsmän och idrottskvinnor som utövar olika idrotter. Vi kan inte bara ha en massa myter om att de som håller på med kampidrott mycket oftare än andra blir skadade på ett allvarligt sätt, att de får allvarliga huvudskador. Lägg då fram den bevisningen, om det är på det sättet! Det finns ingenting som styrker den åsikten.
och:
Men min poäng är att jag även i det här fallet tycker att det är märkligt att Folkpartiet kan tycka att vi ska gå in och ha synpunkter på hur tjocka handskarna ska vara, hur långa matcherna ska vara och så vidare. I alla andra sammanhang brukar vi vara överens om att idrotten själv faktiskt ska avgöra sina idrottsregler. Jag ser med fasa fram emot att vi får en reglering av hur hård pucken ska vara eller vilken lutning vi får ha på störtlopp, för om det lutar för mycket kan man faktiskt slå ihjäl sig om man kör omkull och så vidare. Nu överdriver jag lite, men idrotten värnar om sina utövare. De som inte gör det har inga utövare. Kom till vår idrott, här ska vi skada er till döds! Vem tror att någon skickar in ungarna där? Idrottsutövarna och deras ledare och tränare kommer förstås att se till att det fungerar på ett bra sätt.
Pedersen ska naturligtvis ha kudos för sin klarsynthet i kampsportsfrågan - synd bara att han inte står upp för sådana värden även i övriga frågor.
torsdag 29 maj 2008
måndag 5 maj 2008
"Hampus, 16, ska sparkas medvetslös"
I hård konkurrens tror jag ändå att Expressen slår rekord vad gäller antikampsportsretorik hittills:
Hampus vinner alltså den enda matchen som omnämns i artikeln på poäng - och skulle någon undra över knockoutfrekvensen i thaiboxning så finns resultaten från senaste SM här: 35 poängsegrar, 4 RSC (referee stopped contest), 1 corner stop (inkastad handduk) och två TKO [med reservation för eventuellt felräknande]; alltså noll rena knockouter.
Artikeln i övrigt är så ofantligt taffligt skriven att jag inte ens orkar anmärka på den.
Hampus vinner alltså den enda matchen som omnämns i artikeln på poäng - och skulle någon undra över knockoutfrekvensen i thaiboxning så finns resultaten från senaste SM här: 35 poängsegrar, 4 RSC (referee stopped contest), 1 corner stop (inkastad handduk) och två TKO [med reservation för eventuellt felräknande]; alltså noll rena knockouter.Artikeln i övrigt är så ofantligt taffligt skriven att jag inte ens orkar anmärka på den.
onsdag 30 april 2008
Majlards vänsterkrok
Äh, jag kan bara inte släppa Majlards boxningskrönika [tidigare inlägg här].
Följande hypotetiska stycke hade varit fullständigt omöjligt att publicera:
Jag erkänner att jag inte är helt uppmärksam i sista perioden, men de gånger jag ser ett direktskott från blålinjen, mitt favoritskott som verkligen kan avgöra en match, går att räkna på ena handens fingrar.
Men Majlard ansåg ändå att följande stycke var värt publicering:
Jag erkänner att jag inte är helt uppmärksam över alla de 36 finalronderna (en wo-seger), men de gånger jag ser en boxare ta ett steg tillbaka och sedan kontra med en vänsterkrok, mitt favoritslag som verkligen kan avgöra en match, går att räkna på ena handens fingrar.
Men samtidigt säger det väl en hel del om boxningens nuvarande status, så jag antar att Majlards grundpoäng gäller.
Följande hypotetiska stycke hade varit fullständigt omöjligt att publicera:
Jag erkänner att jag inte är helt uppmärksam i sista perioden, men de gånger jag ser ett direktskott från blålinjen, mitt favoritskott som verkligen kan avgöra en match, går att räkna på ena handens fingrar.
Men Majlard ansåg ändå att följande stycke var värt publicering:
Jag erkänner att jag inte är helt uppmärksam över alla de 36 finalronderna (en wo-seger), men de gånger jag ser en boxare ta ett steg tillbaka och sedan kontra med en vänsterkrok, mitt favoritslag som verkligen kan avgöra en match, går att räkna på ena handens fingrar.
Men samtidigt säger det väl en hel del om boxningens nuvarande status, så jag antar att Majlards grundpoäng gäller.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)