Göran Greider skriver en kolumn i Aftonbladet om hur vänstern nu bör nyttja finanskrisen, och anger bland annat Kris i befolkningsfrågan som ett gott exempel för vad som göras kan (Mattias Svensson har skrivit om den boken här, här och här och sammanfattar den som "en ideologisk hotbild som inte stämde med verkligheten, och på vilken lösningen skulle vara steriliseringar, förmynderi och statlig planering av hela tillvaron"). Greider hänvisar även till Roosevelts New Deal, även den ifrågasatt.
Så först Rahm Emanuel och nu Göran Greider med chockdoktrinsretorik, alltså. Det vore intressant att se även de som hyllade Kleins bok nu ge sig in i debatten kring hur kriser bör hanteras - är det rätt med chockdoktriner så länge man önskar genomföra vänsterprojekt?
(Ur min synvinkel är för övrigt hela Kleins grundtes att kriser skulle användas till liberaliseringar fullständigt häpnadsväckande verklighetsfrånvänd, särskilt då alla har 11 september med patriot act med mera i färskt minne. Greider hamnar alltså rätt då han vädrar möjligheter till frihetsinskränkningar och generella tillbakavridningar.)
Visar inlägg med etikett Naomi Klein. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Naomi Klein. Visa alla inlägg
tisdag 18 november 2008
söndag 16 november 2008
Chockdoktrinen
Gissa citatet:
- You don’t ever want a crisis to go to waste; it’s an opportunity to do important things that you would otherwise avoid.
- You don’t ever want a crisis to go to waste; it’s an opportunity to do important things that you would otherwise avoid.
Rahm Emanuel, Obamas nyvalde stabschef. Jag törs anta att det citatet uppmärksammats en smula mer ifall det varit en republikan som sagt det.
lördag 14 juni 2008
Naomi Klein om Johan Norberg och fattigdom
Dick Erixon skriver att Ekot agerat undfallande mot Naomi Klein. Jag håller inte med - Naomi Klein är tydligt frustrerad och ovillig att svara såväl på vad tycker om aktuella händelser som vad hon tjänar och ifall hon har några exempel på där hennes filosofier fungerat väl, och hon verkar förvånad över att han inte kommer fullständigt oförberedd till intervjun - hade han pressat henne hårdare hade hon gissningsvis avslutat intervjun.
Nå, Johan Norberg nämns, och jag antar att det kan finnas någon som är intresserad av vad hon hade att säga gällande det.
Så, från ~16 minuter in i intervjun (stamningar, upprepningar, tvekande osv helt bortplockat):
Anders Holmberg: You're familiar with a bit, I think, of the critique against your book - The Shock Doctrine - your critics say that your view of world development is not supported by statistical facts. They say for example that facts show that countries who have more economic freedom also have more political rights and civil liberties. What do you answer to those critics.
Naomi Klein: You know, I have read Johan Norberg's report.
AH: You know his name, yeah?
NK: Yeah, he's gotten himself quite a lot of mileage out of it. He's actually simply not engaging with the thesis of the book. The thesis of the book is that if you look at the big bang moments - the moments when this ideology has leapt forward - the official story that we get from places like the Cato Institute, where he works, is that this ideology triumphed because people wanted it to, because it was embraced by the people of these countries. And I'm telling an alternative history, where these ideologes have relied very conciously on exploiting moments of shock and crisis. And he has not engaged with that material, has not really dealt with that thesis. So he's talking about a different book - he's talking, maybe, about a book he'd like to write, but it's not about the book I wrote.
AH: And what about the figures that he produces?
NK: I don't accept the figures. What I see is that the most successful capitalist economy in the world is China. And China, by any traditional capitalist measures, is by far the most successful capitalist economy - ten percent growth rates per year. And it has done this in a climate of enormous repression. It is a Stalinist style police state, which is increasing its level of repression as we speak. And in fact, if you take China out of the picture, then all of the claims for progress for this economic model disappear, because almost all of the people who have been taken out of poverty are in China.
AH: Or India, I...?
NK: No, it's China. If you take China out, according to the UN, then you actually have a net decrease.
AH: Because there's also a picture that millions of people in India have left poverty during the last ten-fifteen-twenty years.
NK: Well, first of all, India has been something like a social democracy. Its most successful province is Kerola, which has a socialist government, and had many policies that were outside of the neo-liberal consensus - an incredible education system which has played a key role. The embrace of neo-liberalism in India is a fairly recent phenomenon. You know, you can cook these figures however you like, but I haven't heard a sufficient explanation for the fact that China is the most successful capitalist economy in the world. And a huge part of that success, I would argue, has to do with the fact that it lacks political freedoms, that its workers in the Pearl River Delta - making almost half of everything we own - aren't allowed to form independant trade unions. And that when people complain about the government they get thrown in jail. And that you don't have a free media. So these Freedom House freedom measures and economic freedom indexes are products - the measures that he's using come from the movement themselves. It's the Fraser Institute, which is a Friedmanite think-tank in Canada, which is a Canadian equivalent of the Cato Institute, that collects these figures - I don't think they're legitimate figures, they're very ideological figures.
AH: There are also figures from the UN, saying that extreme poverty has been reduced from...
NK: Yeah, but what the UN says is that the legacy of the past 30 years is enormous income inequalities. These are UNDP figures - what they show is that the sort of golden age of capitalism, from the 1930s through the 1960s, that's when you had the rise of the middle class, and from the 1970s onwards - what you have is a legacy of massive inequality. You have huge winners and you have big losers. That's what has happened in all the countries that have embraced these policies - at the same time. Then you have the extreme poverty measures, which are looking at people living on a dollar a day and whether you can get them up to two dollars a day. What makes somebody go from a dollar a day to two dollars a day is not whether or not that country has free trade, it's whether or not there was a World Health Organization program that had direct poverty alleviation. Because when you're dealing with people at that income level you're not dealing with jobs, you're dealing with aid.
AH: So just looking at that is not enough?
NK: Extreme income inequality? There's no correlation. I've had extensive discussions with the head of the UNDP's research department. He's the one who says that if you take China out of the picture, you can make no claims that this era has made net gains of poverty elimination. And that this concentrating on the poorest of the poor is actually just an advertisement for direct aid. Because when you're talking about people on a dollar a day, you're talking about alleviation through direct aid. Which, I'm sorry, free trade advocates can't take credit for.
Det finns en del att anmärka på, men angående fattigdomen så har just nämnda UNDP ett fattigdomsdiagram i sin årsrapport (pdf) från 2007:
Nå, Johan Norberg nämns, och jag antar att det kan finnas någon som är intresserad av vad hon hade att säga gällande det.
Så, från ~16 minuter in i intervjun (stamningar, upprepningar, tvekande osv helt bortplockat):
Anders Holmberg: You're familiar with a bit, I think, of the critique against your book - The Shock Doctrine - your critics say that your view of world development is not supported by statistical facts. They say for example that facts show that countries who have more economic freedom also have more political rights and civil liberties. What do you answer to those critics.
Naomi Klein: You know, I have read Johan Norberg's report.
AH: You know his name, yeah?
NK: Yeah, he's gotten himself quite a lot of mileage out of it. He's actually simply not engaging with the thesis of the book. The thesis of the book is that if you look at the big bang moments - the moments when this ideology has leapt forward - the official story that we get from places like the Cato Institute, where he works, is that this ideology triumphed because people wanted it to, because it was embraced by the people of these countries. And I'm telling an alternative history, where these ideologes have relied very conciously on exploiting moments of shock and crisis. And he has not engaged with that material, has not really dealt with that thesis. So he's talking about a different book - he's talking, maybe, about a book he'd like to write, but it's not about the book I wrote.
AH: And what about the figures that he produces?
NK: I don't accept the figures. What I see is that the most successful capitalist economy in the world is China. And China, by any traditional capitalist measures, is by far the most successful capitalist economy - ten percent growth rates per year. And it has done this in a climate of enormous repression. It is a Stalinist style police state, which is increasing its level of repression as we speak. And in fact, if you take China out of the picture, then all of the claims for progress for this economic model disappear, because almost all of the people who have been taken out of poverty are in China.
AH: Or India, I...?
NK: No, it's China. If you take China out, according to the UN, then you actually have a net decrease.
AH: Because there's also a picture that millions of people in India have left poverty during the last ten-fifteen-twenty years.
NK: Well, first of all, India has been something like a social democracy. Its most successful province is Kerola, which has a socialist government, and had many policies that were outside of the neo-liberal consensus - an incredible education system which has played a key role. The embrace of neo-liberalism in India is a fairly recent phenomenon. You know, you can cook these figures however you like, but I haven't heard a sufficient explanation for the fact that China is the most successful capitalist economy in the world. And a huge part of that success, I would argue, has to do with the fact that it lacks political freedoms, that its workers in the Pearl River Delta - making almost half of everything we own - aren't allowed to form independant trade unions. And that when people complain about the government they get thrown in jail. And that you don't have a free media. So these Freedom House freedom measures and economic freedom indexes are products - the measures that he's using come from the movement themselves. It's the Fraser Institute, which is a Friedmanite think-tank in Canada, which is a Canadian equivalent of the Cato Institute, that collects these figures - I don't think they're legitimate figures, they're very ideological figures.
AH: There are also figures from the UN, saying that extreme poverty has been reduced from...
NK: Yeah, but what the UN says is that the legacy of the past 30 years is enormous income inequalities. These are UNDP figures - what they show is that the sort of golden age of capitalism, from the 1930s through the 1960s, that's when you had the rise of the middle class, and from the 1970s onwards - what you have is a legacy of massive inequality. You have huge winners and you have big losers. That's what has happened in all the countries that have embraced these policies - at the same time. Then you have the extreme poverty measures, which are looking at people living on a dollar a day and whether you can get them up to two dollars a day. What makes somebody go from a dollar a day to two dollars a day is not whether or not that country has free trade, it's whether or not there was a World Health Organization program that had direct poverty alleviation. Because when you're dealing with people at that income level you're not dealing with jobs, you're dealing with aid.
AH: So just looking at that is not enough?
NK: Extreme income inequality? There's no correlation. I've had extensive discussions with the head of the UNDP's research department. He's the one who says that if you take China out of the picture, you can make no claims that this era has made net gains of poverty elimination. And that this concentrating on the poorest of the poor is actually just an advertisement for direct aid. Because when you're talking about people on a dollar a day, you're talking about alleviation through direct aid. Which, I'm sorry, free trade advocates can't take credit for.
Det finns en del att anmärka på, men angående fattigdomen så har just nämnda UNDP ett fattigdomsdiagram i sin årsrapport (pdf) från 2007:
tisdag 18 december 2007
Norberg och Benulic om Klein
Idag lade Timbro (ingen permalänk än) upp Johan Norbergs och Boris Benulics föredrag om Naomi Kleins Chockdoktrinen på hemsidan.
Klein kapas längs med fotknölarna med det ena citatet mer häpnadsväckande än det andra, och det är oerhört uppenbart att vänstern inte har en aning om hur den ska förhålla sig till liberalism. Ett tips i all välmening: att knyta liberaler till statligt våld är ingen hållbar idé.
Får kritiken stå obemött så finns det helt enkelt inget fog för de många hyllningarna av boken, så det vore intressant om någon stod upp och försvarade Klein.
Johan Norbergs föredrag
Boris Benulics föredrag
Här är för övrigt en längre intervju med Milton Friedman - själva måltavlan för hela Chockdoktrinen. Jag törs ana att även de som är fullständigt ointresserade av politik begriper att Kleins kritik mot honom är helt felriktad direkt de hör honom prata. (Notera även att han kallar sig 'liberal' i filmen.)
Klein kapas längs med fotknölarna med det ena citatet mer häpnadsväckande än det andra, och det är oerhört uppenbart att vänstern inte har en aning om hur den ska förhålla sig till liberalism. Ett tips i all välmening: att knyta liberaler till statligt våld är ingen hållbar idé.
Får kritiken stå obemött så finns det helt enkelt inget fog för de många hyllningarna av boken, så det vore intressant om någon stod upp och försvarade Klein.
Johan Norbergs föredrag
Boris Benulics föredrag
Här är för övrigt en längre intervju med Milton Friedman - själva måltavlan för hela Chockdoktrinen. Jag törs ana att även de som är fullständigt ointresserade av politik begriper att Kleins kritik mot honom är helt felriktad direkt de hör honom prata. (Notera även att han kallar sig 'liberal' i filmen.)
fredag 16 november 2007
Penn & Teller om chockdoktrin
onsdag 14 november 2007
Naomi Klein i Aftonbladet
Naomi Klein är högt ansedd i många kretsar, men även om jag inte delar hennes åsikter så har jag svårt att förstå hennes status. Ur intervjun i Aftonbladet:
– Redan invasionen av Irak representerar en ny fas. Nu sprider man inte längre nyliberalism genom Världshandelsorganisationen, Valutafonden och andra organ, utan man tvingas använda militära medel, säger Klein.
Det är en smula otydligt vad hon anser vara "nyliberalism", men stora delar av forna östblocket sänker skatterna drastiskt och inför plattskatt, alldeles utan militär inblandning, och har rekordtillväxt. Till och med Naomi Klein borde tycka att exempelvis befolkningen i baltstaterna fått det bättre det senaste decenniet, och det blir nog en smula problematiskt att knyta den förbättringen till ökad statlig kontroll.
- Till exempel såg vi nyligen i Kalifornien under skogsbränderna hur privata brandkårer räddade de rikas hem.
I Naomi Kleins värld är det alltså fel att hem räddas, om de inte räddas av staten.
- De har försökt sätta likhetstecken mellan demokrati och nyliberalism. Men det tror ju ingen längre på. Kina är ju onekligen ett bevis på att det inte är samma sak.
Så den kommunistiska staten Kina är nyliberal?
– Men vad som varit mer framgångsrikt är idén att alla socialdemokratiska alternativ skulle vara katastrofala, att det enda som skulle vara värre än kapitalism är alternativet. Detta tror folk fortfarande på. Till och med vänstermänniskor gör det innerst inne.
Länder som skyr marknadsekonomin finns i botten på listan över ekonomisk frihet. Det kan vara värt en funderare på vilka av länderna på listan man skulle kunna tänka sig att bo i och var i listan de länderna ligger.
- Kapitalflykten är verkligen inget tomt hot. Det är inbyggt i själva modellen. Processen sätts gång med politisk chockbehandling. Men sedan blir chockerna – den snabba kapitalflykten – automatiserade. De behöver inte skapas av politiker, arméer eller IMF, utan skapas automatiskt av det frisläppta kapitalet.
Frihet att investera i andra länder än det man råkar ha fötts i är alltså något ont som hindrar socialdemokratin att lyckas. Vad är alternativet till det och hur rimmar det alternativet med exempelvis solidaritet?
– Men det är just därför jag tycker att det som händer i Latinamerika är så intressant. Där handlar det inte om enskilda länder. De har insett att de behöver ett regionalt samarbete för att skydda sig mot chocker.
Jaha, regionalt samarbete är alltså bra, men världsomspännande samarbete är dåligt? Sverigedemokraterna står säkert på din sida i den saken, Klein.
– [Irland] har verkligen försökt förvandla sig till det mest gästvänliga i världen för multinationella företag. De har till exempel 12,5 procent i bolagsskatt. Men nu är de rädda att miraklet – den keltiska tigern – är över. Högteknologiföretagen flyttar till Asien. Så även om man spelar efter kapitalets regler, finns inget skydd.
Korrekt, i en ren marknadsekonomi finns inga automatiserade skydd för verksamheter som inte lönar sig. Frågan är dock om befolkningen i ett land verkligen blir gladare för att man subventionerar kvar varvsindustri, engelska kolgruvor eller olönsamma fiskare. Principen är att man byter till sig saker man gör bra mot saker som andra gör bättre. En enkel princip som medför att rätt saker produceras på rätt sätt. På vilket sätt skulle skyddet mot detta fungera och vilka skulle tjäna på det?
- Och speciellt om man har råvaror, som olja, som nu kostar 100 dollar fatet. Då ökar friheten.
Ja, oljeländerna är sannerligen rena frihetsbastionerna.
– Men de progressiva i USA förmådde inte ens dra nytta av orkanen Katrina. Och då var det som skedde i New Orleans inget annat än en kraftfull anklagelseakt mot nyliberalismen: vallarna brister, de offentliga transportmedlen fungerar inte, evakueringen fungerar inte. Katastrofen var resultatet av en ekonomisk modell, av kombinationen av klimatförändringar och en svag stat.
Finns det månne någon solskenshistoria från en socialistisk stat som drabbats av någon naturkatastrof?
– En orsak till att högern har lyckats så bra i sina angrepp på den offentliga sektorn är att den blivit så avlägsen, trög och byråkratisk. Den kritiken är ju riktig. Jag tror inte svaret är privatisering. Men vi som tror på den offentliga sektorn har inte förstått att det bästa sättet att försvara den är att hela tiden förbättra och förnya den, så att den verkligen tillhör allmänheten och inte blir bara en byråkrati som kallas gemensam.
Vilket system ger bäst motivation till att undvika att något blir avlägset, trögt och byråkratiskt? Det där exempelvis sjukhusen går i konkurs om det inte levererar som det ska eller det där det bara vrids på skattekranen om ett sjukhus har bekymmer?
Vi måste vara beredda. För det är inte över. Katastroferna kommer hårt och snabbt. I många andra länder försöker man nu mest reparera skadorna. Men vi kan fortfarande skydda oss.
Ja, än har vi chansen att bli framtidens motsvarighet till Nordkorea och Iran, bara vi skyddar folkmassan tillräckligt väl från möjligheter.
– Redan invasionen av Irak representerar en ny fas. Nu sprider man inte längre nyliberalism genom Världshandelsorganisationen, Valutafonden och andra organ, utan man tvingas använda militära medel, säger Klein.
Det är en smula otydligt vad hon anser vara "nyliberalism", men stora delar av forna östblocket sänker skatterna drastiskt och inför plattskatt, alldeles utan militär inblandning, och har rekordtillväxt. Till och med Naomi Klein borde tycka att exempelvis befolkningen i baltstaterna fått det bättre det senaste decenniet, och det blir nog en smula problematiskt att knyta den förbättringen till ökad statlig kontroll.
- Till exempel såg vi nyligen i Kalifornien under skogsbränderna hur privata brandkårer räddade de rikas hem.
I Naomi Kleins värld är det alltså fel att hem räddas, om de inte räddas av staten.
- De har försökt sätta likhetstecken mellan demokrati och nyliberalism. Men det tror ju ingen längre på. Kina är ju onekligen ett bevis på att det inte är samma sak.
Så den kommunistiska staten Kina är nyliberal?
– Men vad som varit mer framgångsrikt är idén att alla socialdemokratiska alternativ skulle vara katastrofala, att det enda som skulle vara värre än kapitalism är alternativet. Detta tror folk fortfarande på. Till och med vänstermänniskor gör det innerst inne.
Länder som skyr marknadsekonomin finns i botten på listan över ekonomisk frihet. Det kan vara värt en funderare på vilka av länderna på listan man skulle kunna tänka sig att bo i och var i listan de länderna ligger.
- Kapitalflykten är verkligen inget tomt hot. Det är inbyggt i själva modellen. Processen sätts gång med politisk chockbehandling. Men sedan blir chockerna – den snabba kapitalflykten – automatiserade. De behöver inte skapas av politiker, arméer eller IMF, utan skapas automatiskt av det frisläppta kapitalet.
Frihet att investera i andra länder än det man råkar ha fötts i är alltså något ont som hindrar socialdemokratin att lyckas. Vad är alternativet till det och hur rimmar det alternativet med exempelvis solidaritet?
– Men det är just därför jag tycker att det som händer i Latinamerika är så intressant. Där handlar det inte om enskilda länder. De har insett att de behöver ett regionalt samarbete för att skydda sig mot chocker.
Jaha, regionalt samarbete är alltså bra, men världsomspännande samarbete är dåligt? Sverigedemokraterna står säkert på din sida i den saken, Klein.
– [Irland] har verkligen försökt förvandla sig till det mest gästvänliga i världen för multinationella företag. De har till exempel 12,5 procent i bolagsskatt. Men nu är de rädda att miraklet – den keltiska tigern – är över. Högteknologiföretagen flyttar till Asien. Så även om man spelar efter kapitalets regler, finns inget skydd.
Korrekt, i en ren marknadsekonomi finns inga automatiserade skydd för verksamheter som inte lönar sig. Frågan är dock om befolkningen i ett land verkligen blir gladare för att man subventionerar kvar varvsindustri, engelska kolgruvor eller olönsamma fiskare. Principen är att man byter till sig saker man gör bra mot saker som andra gör bättre. En enkel princip som medför att rätt saker produceras på rätt sätt. På vilket sätt skulle skyddet mot detta fungera och vilka skulle tjäna på det?
- Och speciellt om man har råvaror, som olja, som nu kostar 100 dollar fatet. Då ökar friheten.
Ja, oljeländerna är sannerligen rena frihetsbastionerna.
– Men de progressiva i USA förmådde inte ens dra nytta av orkanen Katrina. Och då var det som skedde i New Orleans inget annat än en kraftfull anklagelseakt mot nyliberalismen: vallarna brister, de offentliga transportmedlen fungerar inte, evakueringen fungerar inte. Katastrofen var resultatet av en ekonomisk modell, av kombinationen av klimatförändringar och en svag stat.
Finns det månne någon solskenshistoria från en socialistisk stat som drabbats av någon naturkatastrof?
– En orsak till att högern har lyckats så bra i sina angrepp på den offentliga sektorn är att den blivit så avlägsen, trög och byråkratisk. Den kritiken är ju riktig. Jag tror inte svaret är privatisering. Men vi som tror på den offentliga sektorn har inte förstått att det bästa sättet att försvara den är att hela tiden förbättra och förnya den, så att den verkligen tillhör allmänheten och inte blir bara en byråkrati som kallas gemensam.
Vilket system ger bäst motivation till att undvika att något blir avlägset, trögt och byråkratiskt? Det där exempelvis sjukhusen går i konkurs om det inte levererar som det ska eller det där det bara vrids på skattekranen om ett sjukhus har bekymmer?
Vi måste vara beredda. För det är inte över. Katastroferna kommer hårt och snabbt. I många andra länder försöker man nu mest reparera skadorna. Men vi kan fortfarande skydda oss.
Ja, än har vi chansen att bli framtidens motsvarighet till Nordkorea och Iran, bara vi skyddar folkmassan tillräckligt väl från möjligheter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)