Barnfattigdomsminskning i Storbritannien!

Ali Esbati på fattigdomstemat:

Det är en riktig skandal egentligen, att Sveriges regering varit drivande för att EU:s fattigdomsstatistik inte ska vara relativ, alltså baseras på hur många som har lägre inkomster än 60 procent av medianinkomsten.

Esbati länkar även till Lena Sommestad och Marika Lindgren Åsbrink som skriver med samma infallsvinkel - som Esbati skriver senare i inlägget (den understrukna texten är kursiv i originaltexten):

Detta är förstås helt centralt. Fattigdom är ett socialt förhållande. Om man bara mäter inkomst utan att relatera det till inkomstnivåerna i övrigt i samhället, då har man inte en särskilt relevant statistik – för att följa fattigdomsutvecklingen.

Kristian Niemietz, via Paul Walker:

Between 2008 and 2011, the rate of relative child poverty has fallen by 2.6 percentage points and the rate of relative working age poverty by 0.4 percentage points.

Och anledningen till det:

The phenomenon is explained by the following pattern: during recessions, incomes fall across the board, but they fall at different paces. For households at the bottom of the distribution, the most important income source is government transfers, while for households in the middle of the distribution, it is wages. Transfers are not as exposed to the recession as wages, so the middle often takes a harder hit. When middle incomes fall, they automatically take the poverty line with them, and poverty ‘falls’. 

 Några tidigare inlägg på temat:
- Fattigdom 1991-2007
- Social jämlikhet och samhällsutveckling
- Barnfattigdomen i Sverige, Rädda Barnens årsrapport 2008
- Dagens Konflikt och Rädda Barnen om barnfattigdomen