För barnens skull, igen

Ur Telegraph, via Mattias Svensson:

The EU toy safety directive, agreed and implemented by Government, states that balloons must not be blown up by unsupervised children under the age of eight, in case they accidentally swallow them and choke.

Som Mattias Svensson skriver så var bland andra konsumentminister Birgitta Ohlsson med och drev genom förslaget om bland annat då varningstexter på ballonger, vilket hon försvarade i en debattartikel innehållande fraser som "Leksaker är underhållande och kan i flera fall även vara pedagogiska. Men alla leksaker är inte av godo." och "Hittills har inte tillräcklig hänsyn tagits till det faktum att barn inte kan läsa varningstexter eller uppskatta risker." samt en jämförelse med leksaksmängden tidigt 1900-tal. Ohlsson står fortfarande upp för direktivet:

Precis som Svensson sedan svarar så är det där "mm" onekligen i mesta laget, men det finns mycket annat intressant här - dels blir politikersjukan om att "göra något" tydlig, och sedan även den hjärntvättande omgivningen där Birgitta Ohlsson stoltserar med att tydligen ha bromsat idiotin en smula; det allra tydligaste exemplet i det fallet är för övrigt Federley i FRA-frågan, där han alldeles uppenbart gjorde precis allt han orkade innan slutligen också han bröts ner.

Sedan är regleringar i stort drabbade av bootleggers and baptists-fenomenet - kontrollerna kostar i stort sett lika mycket i kronor för samtliga aktörer, vilket innebär ytterligare en enorm fördel för industribjässarna jämfört med mindre konkurrenter (ytterligare en stordriftsfördel är att kunna driva egna labb, vilket i så fall leder till att testerna till och med är billigare för storföretagen), samtidigt som det också ger en närmast oöverstiglig tröskel in på marknaden. Avsikterna må vara:

Det handlar inte bara om att främja en utveckling av säkrare leksaker; det handlar även om att stödja en produktion med låg miljöpåverkan och värdiga arbetsvillkor för de som tillverkar leksakerna. En kortsiktig köp-och-släng-mentalitet har präglat leksaksmarknaden och bör ersättas med en syn som värnar hållbarhet. Vi konsumenter måste tydligare kräva schyssta leksaker.

Det praktiska resultatet blir dock enligt regleringens järnlag att allt utom extrem stordrift slås ut. Exempel ur New York Times, via Adam Ozimek:

“This is absurd,” said Mr. Woods, whose toys are made of maple, walnut and cherry and finished with walnut oil and beeswax from a local apiary. He estimates it would cost him $30,000 — a figure he calculated from having to pay $400 in required tests for each of the 80 or so different items he produces — to show that they are not toxic.

New York Times-artikeln nämner också bekymmer för loppmarknader och liknande:

Thrift shops and used-toy stores have also joined the fight. Thrift stores say they have had to clear their stores of old toys and children’s clothes out of concern that some items might not be safe. Children’s books made before 1985, for example, contain lead in their ink.
[...]
“But how many 8-, 9- and 10-year-olds are going to be eating books?”

Loppmarknader borde annars generellt anses vara just miljöanpassat och ett alternativ till "kortsiktig köp-och-släng-mentalitet", men där "barn inte kan läsa varningstexter eller uppskatta risker" så blir även de fienden. Ur ett perspektiv där det historiskt räckt med "i genomsnitt bara mellan en och fem leksaker" och där leksaker ses som något som "[även kan] öka risken för cancer, utveckla allergier och ge hörselskador" så ses det dock gissningsvis inte som någon större förlust - ett citat ur Telegraphartikeln sammanfattar nolltoleransen:

"You might say that small children have been blowing up balloons for generations, but not anymore and they will be safer for it," said an official.

Några tidigare inlägg på liknande tema:
- Rättvisa, Frihet, Säkerhet - och Jämställdhet
- Gissa copytexten
- Folkhälsa, för barnens skull, igen
- Folkhälsoween - eller det går lika bra med selleri, åtminstone ifall den har lustiga ändar
- Gravgrävning medelst gnagande/livsglädje - tomat/tomat