Bloggsörjan och Magasinet Neo

Lisa Bjurwald myntar begreppet "bloggsörja", och avslöjar med det med all tydlighet att hon inte greppat någonting av vad IT-revolutionen inneburit.

Världen är en sörja av åsikter - gå in i valfritt fikarum och hör dig för vad de närvarande anser om exempelvis droger, svartjobb och invandring, och du inser snabbt att mysstatskonsensusvänstervinkeln som de tidigare etablerade medierna förde inte har särskilt mycket bäring hos gemene man.

Utan tekniska och byråkratiska barriärer kommer dessa gemene medelsvenssons att kunna publicera sina ibland genomtänkta, sympatiska, välskrivna och välgrundade åsikter och ibland betydligt mindre dito på en anslagstavla som hela världen kommer åt.

Sörjan är alltså det naturliga, sympatiska, myllrande tillståndet - det statsgodkända, skattefinansierade tidigare skråväsendet är en styggelse, men en styggelse som kan sägas ha varit relativt naturlig beroende på tidigare tekniska begränsningar.

Att sedan slå ihop denna myllrande flora av åsikter till en sörja genom att på något vis försöka räkna ut hur medelbloggen är och döma hela bloggosfären därefter är standardtänkande hos den politiska falang som Lisa Bjurwald med all sannolikhet bekänner sig till, men det är naturligtvis bara kortsynta uttryck för obehaglig kollektivisering.

Trots allt är det ändå inte märkligt att en medlem av en uttalad (stats-)vänsterfraktion hos en tidning med minst sagt svajande kompass uttrycker sådana åsikter - det är ändå hennes yrke som står under eld, och hon har ju trots allt bitit ihop och tagit sin journalistexamen och förtjänat ett jobb på den högst ansedda tidningen.

Värre då när Peter Wennblad hos Magasinet Neo - "det liberala samhällsmagasinet" - använder samma kollektivistiska ansats: Bloggarna var bättre förr. Neo exemplifierar sin tes med två blogginlägg med några år på nacken, där det enda inlägg som finns kvar att läsa idag visserligen på intet sätt är dåligt, men jag har också svårt att se att det ska vara så revolutionerande välskrivet att det ska minna om den glimrande forntid.

Dagens bloggosfär är oändligt mycket större och därmed svåröverblickad än den var 2004, och det verkar som att Wennblad fallit i den eviga stofilfällan att det han inte ser inte finns. Det produceras oändligt fler skräpinlägg av fler skräpbloggar idag än 2004, och skulle man göra ett försök att slå ihop bloggarna till någon medelkvalitet skulle denna hypotetiska sörjeblogg alldeles säkert hålla lägre kvalitet idag än 2004, men det produceras också betydligt fler kvalitetsinlägg idag än 2004.

Några exempel i mängden nyskriven (åtminstone betydligt nyare än 2004) bloggkvalitet: Blogge Bloggelito och barnporren på Pirate Bay, Fredrik R. Krohnman om Ulrika Kärnborgs och Olle Svennings Flat Earth-recensioner, Friktion om Littorins brevlådeexamen, Merit Wagers oförtröttliga granskande av flyktingpolitiken - exempelvis om Thanh, Mattias Svenssons [vars hela blogg är ett exempel på nutida kvalitet] och Fredrik Westerholms Westerlunds Döda politiska karriärers sällskap, eller varför inte LouiseP:s genomgång av tidigare nämnda Lisa Bjurwalds senaste kolumn. Nämnvärt också i sammanhanget att Wennblad hänvisar till ett blogginlägg för att söka påvisa bristerna i ett annat.

Jag vet inte vad jag tycker är värst av att reflexmässigt säga att det var bättre förr eller att söka kollektivisering av något så individualistiskt som bloggar, men båda är goda exempel på Wennblads slutkläm: slappt, slarvigt och oursäktligt.