Socialistisk oro över marknadsekonomins sortiment tillhör den kategori ämnen jag inte för mitt liv kan begripa. I en värld av almanackor med surfande westiehundar, metspöpennor, hulahulastolar, ansiktsstretchare, banankaviar och Kriss Kross-spel så oroar sig en uppenbart begåvad person som Katrine Kielos över snapsens framtid.
Exempel på i efterhand skrattretande övertro till regleringar går det tretton på dussinet av, men för att ta ett i mängden kan man se till falukorven. När det pratades om att gå med i EU var oron för falukorvens framtid stor - nu skulle säkert sådana där otäcka kapitalister rida på svensk folkhemskultur och kränga allsköns dynga i falukorvens goda namn.
Nå, godhjärtade EU-byråkrater - gissningsvis i fruktbart samarbete med såväl folkhälsoinstanser som köttproducenter - satte ner foten i förebyggande syfte och namnskyddade falukorven:
Korven måste innehålla minst 40 g kött, vattenhalten får inte vara högre än 65 g och fetthalten inte högre än 23 g per 100 g korv. Stärkelsevärdet ska ligga under 4 g.
Sedan rullade naturligtvis världen och marknadsekonomin vidare, och exempelvis innehåller Scans vanliga falukorv idag 58 gram kött, medan den dyrare Deli-korven innehåller 68 gram kött. Regleringen var alltså fullkomligt överflödig, och bidrog gissningsvis snarare till att hålla kvar en lägre kötthalt onödigt länge, men vem kommer väl ihåg sådan oro något decennium senare?
(Johan Ingerö och Mattias Svensson skrev om Kielos krönika när den var aktuell.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar