Jag läser bloggen Ekonomikommentarer (vänsterekonomi) med behållning - vi intresserar oss ofta för samma ämnen, men drar olika slutsatser. Andreas Bryhn som driver bloggen argumenterar enligt en konsekvent politisk kompass och med hänvisning till forskning, så det blir mestadels läsvärt, och jag förstår ofta hans resonemang även om jag sällan håller med.
I fallet där myndigheterna i Los Angeles klubbat igenom ett förbud gällande att öppna snabbmatsrestauranger i "fattiga områden med överviktig befolkning" ser jag dock bara häpnadsväckande oblyg paternalism, och det är för mig fullständigt ofattbart hur han, som ligger på ett extremvärde på den frihetliga skalan enligt kompasstestet han publicerat på bloggen, kan undgå att reagera på förtrycket när det till och med explicit skrivs att det riktar sig mot fattiga.
Även Motvallsbloggen skriver om hamburgare, med funderingen:
[H]ur kommer det sig att man idag anser att samma mat som en gång förorsakade sjuklig avmagring numer istället skapar allvarliga överviktsproblem?
För mig är svaret uppenbart - reglerarna är paniskt rädda för alla nya tillskott till sina samhällsbyggen, samtidigt som de ständigt måste hitta nya områden att reglera för att kunna behålla jobben - uppenbara exempel är videovåldsdebatten och dansbandsdöden. Så eftersom kostbekymret för ungdomar då var underintag av diverse födoämnen fick naturligtvis hamburgarna antas späda på detta. Några decennier senare är bekymret ett annat, och då får följaktligen även hamburgarna representera något annat.
Reglerarna är en enorm bromskloss, och det förvånar mig storligen att även fristående vänster har så svårt att se det.
(Mattias Svensson hann naturligtvis före att skriva om ämnet.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar