En kristen hyllning av späkandet

Ella Bohlin, ordförande i KDU och Årets Förvillare 2005, skrev i juni om nyblivna mammor och deras förhållande till sina kroppar hos Allt om barn:

Det som är tänkt som kom-i- form-guider blir en absurd orgie i hur man bäst undviker hård träning, proteindrinkar och fullkorn.

Hård träning, proteindrinkar och fullkorn som karaktärsdanande späkningsmedel, antar jag. Kostråden skiftar ständigt och det är individuellt vad man mår bra av, och att träna för hårt är ett klassiskt sätt att tröttna på motionerandet.

Ursäkta, men vad är lustfylld träning? Det är ungefär lika motsägelsefullt som att påstå att det är skönt att ha värkar. Att föda barn gör apont, att träna är jobbigt. Punkt. Vad är det för fel på folks karaktär egentligen?

Jag måste säga att jag inte riktigt greppar liknelsen, men det gör naturligtvis ont att föda barn - smärta som kan lindras genom att nyttja samhälleliga framsteg som exempelvis bedövning.

Löpträning och gymnötande passar långt ifrån alla, men alternativen på träningsfronten har aldrig varit fler, så numer kan i stort sett alla hitta någon motionsform som de trivs med. Karaktär i betydelsen "stå ut med plågor bara därför att" känns väl gammaltestamentligt i dagens samhälle.

Sedan förstår jag karaktärsanspelningen - mår man dåligt bör man ta tag i situationen, men det kanske snarare kan vara värt att ta sig en funderare på varför man egentligen tycker så illa om överflödskilona; forskningen har visat att några pluskilon är hälsosammare än några minuskilon, och bryr man sig inte nämnvärt om överflödskilon hos omgivningen så är det nog inte alltför långsökt att tro att även de behandlar dig med samma tolerans.

Ägnar man å andra sidan kraft åt omgivningens kroppsform bör man kanske börja med att analysera varför man reagerar på vad som bör vara andras ensak.

Överviktskilona försvinner inte av att softa, unna sig och ”ta haaand” om sig själv. Valkarna avdunstar inte genom att åka på en spa-helg och ligga på en massagebänk. Om man har ett BMI på över 25 så kan man inte UNNA sig! En liten kokosboll? Näpp! Lite brie till digestivekexet då? Tyvärr.

Min åsikt är att de skadliga överflödskilona, och andra tecken på misskött hälsa, försvinner just genom att man softar och tar hand om sig själv. Känner man efter vad man mår bra av att äta och göra istället för att hunsas av folkhälsofascister så kommer med all sannolikhet exempelvis ångestätandet att minska och sömnen förbättras, och därmed når man sin trivselvikt - som mycket väl kan ligga markant över BMI 25 (~72 kilo på 1,70 meter) - per proxy.

Det är var och ens plikt att faktiskt bry sig om sin hälsa.

I klarspråk: Det är din förbannade plikt att dö ett vackert lik.

Total Egon - Vänta tills du dör:

(Direktlänk)

(Via Sakine)