Frihetliga sagor: De tre bockarna Bruse

De tre bockarna Bruse är en sedelärande historia där ett troll släpper en liten och en något större bock över bron för att sedan misslyckas med att övermanna den stora bocken.

Sagans sensmoral brukar generellt sägas vara "den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket", men sagan är egentligen inte berättad på det viset - skulle trollet gapat efter mycket men mist hela stycket så skulle det exempelvis kunnat ha fångat in de två första bockarna innan det även tyckt att det skulle passa att fånga in den stora bocken, och att de tre då gått samman och pucklat på trollet.

Alternativt kunde trollet ha fångat bockarna men släppt iväg dem så att de kunde äta sig "så feta, så feta" som de sedan gör - vilket de också upplyser trollet om, helt utan återkoppling i sagan - för att sedan försöka fånga dem igen på tillbakavägen, men att bockarna då är förberedda och övermannar trollet eller kanske går en annan väg tillbaka.

I det här fallet bjuder trollet inte ens upp till tillstymmelse till fight mot den stora bocken, och sett till det resultatet så borde även mellanbocken ha varit en jobbig matchning. Även den lilla bocken skulle nog också kunna tänkas försvara sig tillräckligt för att mellanbocken skulle hinna dit.

Vad sagan handlar om är istället vikten av att prova idéer i tid - hade trollet gett sig på den lilla bocken så hade det utöver den minskade skaderisken om inte annat fått en del tid över att försöka sig på andra försörjningsidéer.

Trolltänket är också ständigt återkommande vid statliga investeringar - skulle något verka misslyckas så tillförs ytterligare resurser ända tills de sitter där i Sydafrika i en arena för 30 000 personer med tre betalande åskådare eller med 2000 tåg som inte passar stationerna.

Det kan för övrigt noteras att Bruce Springsteens namn har tydlig bockkoppling - Bockarna Bruce, Springbock och Steenbock - take it away, internet:

(Direktlänk)

Tidigare inlägg på liknande tema: Frihetliga sagohjältar (bloggetikett), Frihetliga filmer (bloggetikett)

Frihetliga sagohjältar: Pippi Långstrump

Pippi är en intressant karaktär som egentligen förtjänar ett längre inlägg, men jag återkommer förhoppningsvis på temat - ur Boken om Pippi Långstrump:

Alltså:

Nu försökte Momo förklara för Pippi varför de låg på knä för henne.
- Du vara micke' fin vit prinsessa, sa han.
- Jag ingalunda vara micke' fin vit prinsessa, sa Pippi på bruten kurrekurreduttiska. Jag vara i stort sett bara Pippi Långstrump, och nu giva jag absolut katten i det här tronandet.
Hon hoppade ner från tronen. Och det gjorde kung Efraim också, för nu var han färdig med regeringsbestyren.

Det kan här tilläggas att Pippi redan på bokens andra sida anger att "det ska bli livat" att bli prinsessa.

Och på etablerat tema:

Tidigare på temat (samlat under bloggetiketten frihetliga sagohjältar):
- Frihetliga sagohjältar: Mumintrollet
- Frihetliga sagohjältar: Lilla blåa draken
- Frihetliga sagohjältar: Teletubbies
- Frihetliga sagohjältar: Hulken
- Frihetliga sagohjältar: Berlin Batman
- Frihetliga sagohjältar: Ett litet djur åt Pelle

Frihetliga sagohjältar: Mumintrollet

Det bör här omgående påpekas att jag inte är särskilt bekant med Muminvärlden, så för att inte göra bort mig fullständigt på temat så är jag högst medveten om möjligheten att Mumintrollets övriga varande skiljer sig vitt från följande [bilden klickbar för förstoring]:

Alltså:

Mumintrollets första stora äventyr ägde rum på vårisarna - fastän det förstås var strängt förbjudet att gå ner till stranden. Isen bröts och Mumintrollet föll ner i det iskalla vattnet. Han räddades dock som genom ett under och fattade sitt beslut: Jag tänker inte längre leva ett tryggt liv. Jag tänker skapa min egen lycka! Mumintrollet lämnade ett meddelande till barnhemsföreståndarinnan och gav sig iväg.

Vidare på temat så inleddes serien om frihetliga sagohjältar just med ett inlägg om en Muminkaraktär - Johan Ingerö skrev om Snusmumriken. Inlägget är numer låst liksom resten av bloggen, men citat ur inlägget, hämtat från Peo Wågström:

En sak gör honom (snusmumriken) dock upprörd, nämligen idiotiska förbud. I Farlig Midsommar genomför han en vågad räd mot en park i vilken en sur vakt spikat upp skyltar med drakoniska förhållningsregler för de arma föräldralösa barn som befolkar den. Efter att ha skrämt bort vakten samlar han ihop alla skyltarna i en hög och bränner dem.

Tidigare på temat (samlat under bloggetiketten frihetliga sagohjältar):
- Frihetliga sagohjältar: Lilla blåa draken
- Frihetliga sagohjältar: Teletubbies
- Frihetliga sagohjältar: Hulken
- Frihetliga sagohjältar: Berlin Batman
- Frihetliga sagohjältar: Ett litet djur åt Pelle

Frihetliga sagohjältar: Lilla blåa draken

Hann tyvärr inte blogga om programmet medan det fanns tillgängligt på SVT play, men ZDF sammanfattar avsnittet Drakes nya hobby:

Dragon is looking for a hobby and tries many different things. Finally he takes up knitting and enjoys it so much he decides to knit something for each of his friends. When he's finished his project he invites all his friends to receive their knitted gift - but they discover everything is too big, too small, too short or too long.

Och hur då lösa ett sådant dilemma? Jo:

Then they realize that if they trade their gifts everybody gets something that fits.

Och det här är helt enkelt hur marknadsekonomin fungerar - oavsett om det är så att två personer byter kläder för att få dem att passa bättre eller byter pengar mot varor eller tjänster så blir en sådan frivillig transaktion per definition endast genomförd ifall båda parter tjänar på det.

Programmet visar också med all önskvärd tydlighet marknadens oförutsägbarhet och flexibilitet - den misslyckade vanten blir ett prima svansfodral, och så vidare, på samma sätt som autotune ursprungligen uppfanns för att hitta olja - fler exempel:
- 9 Things Invented or Discovered by Accident
- 5 Accidental Inventions That Changed The World
- The 5 Most Insane Original Uses of Famous Products

Några tidigare inlägg på temat:
- Frihetliga sagohjältar: Teletubbies
- Frihetliga sagohjältar: Hulken
- Frihetliga sagohjältar: Berlin Batman
- Frihetliga sagohjältar: Ett litet djur åt Pelle

Frihetliga sagohjältar: Teletubbies

Det ska direkt sägas att jag lindrigt uttryckt inte är någon Teletubbies-connoisseur, men ur 'Again! Again!', från ABC Shop:

Laa-Laa wants to play indoors, but Tinky Winky, Dipsy and Po want to play outdoors – uh-oh!

Lösningen på denna dilly of a pickle blir att Laa-Laa efter att ha frågat de tre andra leker på egen hand inomhus alldeles okränkt och de andra leker utomhus.

Också ur filmen:

The tubby custard machine isn't working so the Teletubbies sing a special song to make it work.

Tubbykrämmaskinen börjar att fungera efter sjungandet, så slutet gott allting gott - och vem är väl jag att ifrågasätta tubbylogik - men det osar onekligen cargokultbeteende, vilket fantastiske Eric Crampton skrivit om tidigare:

And so it was with our departmental coffee machine. Push button, coffee arrives. It says empty grounds, we empty grounds. Then push button, coffee arrives. That stopped working early last week. After emptying grounds, the machine wouldn't recognize that we'd emptied the grounds and refused to deliver coffee. So we tried cleaning around inside the machine, thinking that some sensor or other up in there must be dirty. And, sometimes it worked! But not always. And so we developed more and more elaborate rituals, trying to make the coffee return. But whenever we thought we'd found the trick, it stopped working again.

The repair guy today tells us that there's a not uncommon electrical fault with the machine. If you leave the grounds tray out of the machine for long enough, it resets itself. So the lengthy cleaning sessions worked, not because we'd found the bit that needed cleaning but because the tray had been left out long enough. And just going back afterwards to clean the particular bit found later would never work because the tray hadn't been left out long enough.

Tidigare inlägg på temat: Frihetliga sagohjältar (bloggetikett)

Frihetliga filmer: Nu blåser vi snuten

Spoilers kommer förekomma, så har man inte sett filmen och är känslig för spoilers rekommenderas det definitivt att se filmen först även om det inte finns särskilt mycket att spoila.

Nu blåser vi snuten (vilket är en intressant tolkning av den engelska titeln 'Smokey and the Bandit') inleds med att en åkare fastnar i poliskontroll och visar sig ha en full last av Coors. Han grips därför för "trying to smuggle alcoholic beverages across state lines". Noterbart alltså att det är delstatsgränser som avses.

Far och son Burdette letar sedan upp den något avdankade legendaren Bandit för ett vad där han ska frakta 400 lådor öl från Texas till Georgia (total körsträcka cirka 290 mil) inom 28 timmar. Bandit accepterar vadet om 80 000 dollar (cirka 2 miljoner kronor i dagens pengavärde), en ny lastbil och en långt bortom fantastisk bil, och tar hjälp av gamle radarpartnern Snowman (med bassetthund).

Sedan behöver man inte gå särskilt mycket djupare, men smugglarna är filmens självklara hjältar, för såväl filmpubliken som för samtliga utom poliserna i filmen (vilka i stort framställs som korkade, klumpiga och korrumperade) - och vikten av omgivningens hjälp, underlättad av den tidens internet: komradion, betonas tydligt. Även prostitution går helt fritt från moraliserande, och sexualitet (även kvinnlig) ses som något självklart positivt.

Några detaljer möjligtvis värda omnämnande:

På samma sätt som Tony Stark uppfann ett nytt grundämne så visar inte heller Bandit någon större respekt för omgivningens syn på begränsningar:

Snowman: How come we're doing this?
Bandit: Why do you ask?
Snowman: Well, they said it couldn't be done.
Bandit: Well, that's the reason, son.

Bandit bryter också omgående fjärde väggen genom att titta rakt in i kameran och flina efter att han lurat den första polisen, så inte ens filmkonventioner tillåts begränsa.

 På temat kan det också vara värt att nämna Jesse Walkers inlägg hos Reason efter att Jerry Reed, som spelade Snowman, avled:

Let me say this firmly, with no room for quibbles or dissent: Jerry Reed is the coolest motherfucker who ever walked the planet.

Trailern:

(Direktlänk)

Tidigare på temat: Frihetliga filmer: Iron Man 2

Frihetliga filmer: Iron Man 2

På Flashback finns den läsvärda tråden Tips på filmer med ett liberalt budskap! med i nuläget 244 inlägg. Några filmer i mitt bibliotek saknas dock, så jag tänkte försöka skriva några inlägg på temat - först ut: Iron Man 2.

Det bör direkt noteras att anledningen till att jag alls skaffade filmen i fråga var Crackeds Iron Man 2: Tony Stark and Ayn Rand, så det här är på intet sätt något nyskapande. Inlägget innehåller vidare spoilers för såväl Iron Man 2 som Och världen skälvde/Atlas Shrugged och även Urkällan/The Fountainhead, så har du inte sett Iron Man 2 än så kan det här inlägget spara dig en del tid, och har du inte läst Och världen skälvde eller Urkällan så skulle jag rekommendera att du slutar läsa det här inlägget och istället läser dem först.

Iron Man 2 handlar alltså om Tony Stark - multimiljardär, supergeni, uppfinnare och företagare - som uppfunnit Iron Man-dräkten, kraftfull nog att hålla världen i terrorbalans - som Stark säger i filmen (efter det svulstigaste dansnumret jag sett sedan Rocky IV):

I've privatized world peace.

Tonys far Howard fyller sedan i:

Everything can be achieved through technology - better living, robust health, and for the first time in human history: The possibility of world peace.

Staten godkänner dock inte att inte ha tillgång till Iron Man-dräkten, och drar Stark inför domstol för att reda ut det, där dock Stark formligen manglar dem - från IMDB:

Senator Stern: My priority is to get the Iron Man weapon turned over to the people of the United States of America.
Tony Stark: Well, you can forget it. I am Iron Man. The suit and I are one. To turn over the Iron Man suit would be to turn over myself, which is tantamount to indentured servitude or prostitution, depending on what state you're in. You can't have it.
Senator Stern: Look, I'm no expert...
Tony Stark: In prostitution? You're a senator. Come on. 

Också från rättegången: Hilarious filmer från statsstaterna Nordkorea och Irans Iron Man-försök, och - från IMDB:

Tony Stark: You want my property? You can't have it. But I did you a big favor.
[stands and turns to face the Senate]
Tony Stark: I've successfully privatized world peace. What more do you want? For now! I tried to play ball with these ass-clowns.
Senator Stern: [Bleep] ... you, Mr. Stark.
Senator Stern: [Bleep] ... you, buddy. 

Parallellerna till såväl Och världen skälvde som Urkällan är högst uppenbara, men enligt regissörsspåret så var Howard Hughes förebilden.

Stark förklarar sedan att han skänkt bort hela konstsamlingen med att det är hans och ingen annans konstsamling, att anledningen till att han alls skaffade den var skatteavdrag och att han är bortom trött på 'the liberal agenda'.

Och även om Iron Man nu representerar det goda så uppskattade jag att Ivan Vanko (för övrigt en föredömligt balanserad karaktär) Tank Man-likt gav sig på Iron Man i direktsänd tv trots att han förstod att han skulle åka på stryk - från IMDB:

Ivan Vanko: [laughs] If you could make God bleed, people would cease to believe in him, there will be blood in the water, the sharks will come. All I have to do is sit back and watch as the world consumes you.

Statsrepresentanten Justin Hammer sammanfattar sedan åtminstone något tjog Stefan Molyneux-citat i samtalet med Ivan Vanko:

The only difference between you and I is that I have resources.

Via stöld får sedan staten kontroll över en Iron Man-dräkt, och Vanko påminner sedan Hammer om vikten av äganderätten - från IMDB:

Ivan Vanko: I want my bird.
Justin Hammer: Yeah, sure. We can get you a bird.
Ivan Vanko: I want *my* bird. *My* bird. 

Stark uppfinner därefter ett nytt grundämne, vilket ger associationer till såväl Rearden Metal som till Urkällan - från Wikiquote:

You've never felt how small you were when looking at the ocean."
He laughed. "Never. Nor looking at the planets. Nor at mountain peaks. Nor at the Grand Canyon. Why should I? When I look at the ocean, I feel the greatness of man. I think of man's magnificent capacity that created this ship to conquer all that senseless space. When I look at mountain peaks, I think of tunnels and dynamite. When I look at the planets, I think of airplanes."

Hammer håller därefter tal:

Ladies and gentlemen, for far too long this country has had to place its brave men and women in harm's way. Then the Iron Man arrived - we thought the days of losing lives was behind us. Sadly, that technology was kept out of reach - that's not fair, that's not right, that's too bad.

Hammer visar sedan upp resultatet av statsstölden innan Vanko tar över det. Iron Man+kamrat rensar sedan upp allt och staten tackar Stark, and that's the end of that chapter.

Tidigare inlägg på temat: Frihetliga sagohjältar (bloggetikett)

Frihetliga sagohjältar: Hulken

Vidare på Ingerö-temat frihetliga sagohjältar: Hulken-skaparen Stan Lee - från Wikipedia:

I had always loved the old movie Frankenstein. And it seemed to me that the monster, played by Boris Karloff, wasn't really a bad guy. He was the good guy. He didn't want to hurt anybody. It's just those idiots with torches kept running up and down the mountains, chasing him and getting him angry.

Det är också noterbart att en av Hulkens huvudmotståndare är general Thaddeus E. "Thunderbolt" Ross och hans bataljon ur USA:s armé - alltså staten.

Tidigare inlägg på temat: Frihetliga sagohjältar (bloggetikett)

Frihetliga sagohjältar: Berlin Batman

Johan Ingerös serie om frihetliga sagohjältar är som tidigare nämnts alldeles för bra för att dö ut, så ett enkelt om än måhända obskyrt inslag på temat: Vad får man om man korsar Batman med världens bästa stad? Jo, Berlin Batman - från Wikipedia:

In Berlin, Germany in the year 1938, wealthy socialite Baruch Wane learns from his friend komissar Garten that the police have confiscated the library, works, and notes of Austrian economist Ludwig von Mises, due to his stance against the Nazi Party policy of Adolf Hitler and the Third Reich. Unbeknownst to Garten, Baruch is actually the mysterious Batman who has been terrorizing the wealthy members of the Nazi Party.

Years ago, when Baruch was still a child, he watched his Jewish parents get beaten to death by an anti-semitic mob. From that point on, Baruch swore that he would avenge their deaths and spend the rest of his life on a war against all criminals and injustice. As he grew up, he developed his mind and his body, and upon inheriting his parents wealth and estate, he became inspired by a bat which flew into his home and decided to use this symbol as a means to frighten criminals.

The following night of his visit with Garten, Baruch suits up and heads down to the trainyard in order to steal back Mises's works. He tries to stop the train, but when Garten's men surround him, he instead blows up the train so that way Mises's works and ideals do not fall into the wrong hands.

The following is an excerpt from the unpublished memoirs of Baruch's assistant, Robin.
"...Ludwig Von Mises escaped to the United States when the Nazis ransacked his apartment in 1938. It was his landlady, a friend of his mother's, who told the authorities Von Mises was working on a new book which challenged Nazi social and economic policies. They slowed him down, but they couldn't stop him. He continued work on a book which was eventually published in '49, called 'Human Action', now considered one of the great libertarian works of our times. Von Mises anti-authoritarian ideas were first a threat to the Nazis, then the Soviets, and to all increasingly regulatory governments in our own times. He was against socialism in all its many forms. He was an advocate of individual liberty, free speech, and free thinking... and so, should I add, the Berlin Batman. The Batman, as we all know, got better at what he does, and the legends of his exploits continued to grow to this day.

Tidigare inlägg på temat:
- Frihetliga sagohjältar: Ett litet djur åt Pelle

Frihetliga sagohjältar: Ett litet djur åt Pelle

Johan Ingerös serie om frihetliga sagohjältar har gått på sparlåga ett tag nu, vilket är synd på ett så bra koncept, så ett bidrag i serien: Saltkråkan - Ett litet djur åt Pelle:

I avsnittet vill Pelle ha ett eget djur, och nöjer sig inte med Tjorvens erbjudande om att få Båtsmans ena bakben (Båtsman går för övrigt okopplad alldeles utan att varningssignaler blinkar framför ögonen hos omgivningen). Farbror Melker lovar att Pelle ska få ett djur men är för upptagen för att kunna hjälpa till.

Pelle, Tjorven och Båtsman åker därför med Farbror Janssons kofärja till en närliggande holme (de tar på sig flytväst på eget initiativ), där ett äldre barn förklarar att det säljs kaniner fem minuters rodd bort och sedan lånar ut familjens roddbåt. Pelle, Tjorven och Båtsman sätter sig i båten och ropar till fadern i familjen som äger båten att de snart är tillbaka, på vilket han svarar att det blir bra och att de ses om en timme.

Kaninuppfödare Österman säljer sedan en kanin till dem alldeles utan att ställa fler frågor än vad de ska ha kaninen till. Pelle, Tjorven och Båtsman börjar sedan ro hem igen, men ett oväder drar in och skrämmer dem så att de tappar årorna i vattnet, så de tvingas ro i land på närmsta ö med hjälp av öskaret.

Väl på ön tar de sedan skydd i någon övergiven stuga, eller i Tjorvens ord: "Nu har vi i alla fall ett hus att bo i, ifall vi skulle stanna länge på den här ön". De städar sedan stugan och går och fiskar för att få mat. Tjorven tar även fram ett äpple, för "man ska aldrig hamna i sjönöd utan att ha någonting att äta", och de plockar även blåbär.

När ovädret sedan lagt sig tar de sig tillbaka, med Båtsman som bogserbåt. Väl hemma förklarar Pelle att han köpt en kanin, som Farbror Jansson lovat ska få bo i ladugården när Pelle åker tillbaka till staden. Därefter gör Farbror Melker en lustig min när han får se kaninen och sedan är avsnittet slut.

Ett sådant avsnitt skulle vara fullständigt omöjligt att göra idag, när barn mest ses som något som imploderar ifall inte föräldrarna finns inom två meters avstånd, men på den tiden var det inte konstigare än att den ytterst åsiktsbegränsade statstelevisionen bekostade det och visade det.

Lenore Skenazy har jag skrivit om tidigare då hon lät sin nioåring ta sig hem från Manhattan på egen hand och sedan skrev en kolumn om det, vilket föranledde en hel del kritik. Sedan dess har hon startat bloggen Free-Range Kids, och gett ut boken Free-Range Kids: Giving Our Children the Freedom We Had Without Going Nuts with Worry. Hon intervjuas av Salon om Free-Range-konceptet, och såväl intervjun som kommentarerna till artikeln är läsvärt.

Några tidigare inlägg om barnsäkerhetshysteri:
- Don Bennechi: Förbjud barnfotografering
- Nätbarnarov i siffror
- Dödsolyckor för barn halverade på 15 år
- Ytterligare några barnporrhärvor utredda
- Att tänka på barnen

Pomperipossa i Monismanien

Johan Ingerös frihetliga sagohjältar-serie verkar tuffa fram på halvfart, så det finns god tid att klämma in Astrid Lindgrens klassiska debattartikelsaga Pomperipossa i Monismanien. Det är för många citeringsvärda stycken för att nämna exempel, men dikten kan jag bara inte låta bli:

Att du skapar ett värde kan samhället icke tåla,
byråkraternas tjafs är du skyldig att delta i,
du skall hjälpa Castro att föra krig i Angola
eller ock skall du sitta på gubbhus och få terapi.

Hela debattsagan här.