Årets förmyndare 2008 ramlar vidare i inslagna hjulspår med alarmism redan i intresseväckaren:
De nämner sedan i artikeln att slitna idrottshallar, dåliga rutiner och för lite förebyggande arbete är några av förklaringarna till att olyckor sker, och exemplifierar med att två barn på kort tid skadats av fallande handbollsmål.
Över då till vad som egentligen hänt på barnolyckefronten de senaste decennierna - ur Räddningsverkets färskaste rapport gällande barn och skador - Olycksfall bland barn och ungdomar (pdf) [klickbara bilder]:
Antalet dödsfall halverades alltså på cirka 15 år, med Göteborgsbranden och tsunamin som utstickare - gissningsvis är det Estoniaolyckan som märks 1994, och kanske bussolyckan i Måbödalen 1988.
Även antal slutenvårdade till följd av olyckor minskar sakta men säkert över tiden:
Dessutom sker bara 18 procent av skador i skolan, medan hela 29 procent sker under idrottsutövande:
Tror man prompt på ett centralstyrt kontrollsamhälle och vill nå snabba resultat så borde man alltså istället förbjuda barnen att utöva idrott - sett till tiden sådant utövas kontra antalet skador så kan något liknande aldrig godkännas ur statsnyttoperspektiv; särskilt inte hästsporten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar