Johan Norberg om ikonoklasm

Skillnaden mellan ifall man når libertarianska slutsatser från konservativt eller anarkistiskt håll slår tydligt genom i allt från problemformuleringar till slutsatser. Vanligtvis kan jag på förhand ana var diverse debattörer hamnar, men ibland tar jag fel - från @johanknorberg, angående att Sophie Zelmanis Going home (vilken för övrigt spelas i Johan Norbergs podcast om lycka) finns i version med country-arr:

Jag förstår nu självfallet ifall Norberg inte uppskattar just den versionen av just den låten, men jag hade inte väntat mig att han så explicit skulle anse att man inte "ska skoja med sånt heligt material" - måhända skulle det kunna kopplas till exempelvis Ayn Rands återkommande brandtal för det "sant vackra", men Norbergs honnörsord i övrigt är så tydligt och uttalat förändring och rörelse snarare än stum beundran och bevarande, så jag trodde långt snarare att han skulle dela min normkritiska syn på exempelvis sweded movies, nyversioner och covers.

Som tidigare nämnt så var det John Lydon som introducerade mig för begreppet ikonoklasm, alltså att ingenting är heligt, och även om förstörande generellt gör mig illa till mods, så på temat John Lydon och ikonoklasm:

(Direktlänk)