Rättsväsendets väsende

Det tidigare nämnda exemplet, där husägarna dömdes att ansvara för inbrottstjuvarnas tillhörigheter, är talande på en mängd fronter - dels tydliggör det snällismens skador, men det utgör också ett exempel på hur staten hanterar sin sannolikt minst ifrågasatta funktion: rättsväsendet.

Skiljelinjen mellan minarkister (alltså förespråkare av en minimal stat) och anarkokapitalister (som vill avveckla all stat) är i mitt tycke intressant, och debatten ofta anmärkningsvärt hård - för att ta något exempel i mängden skrev Per Bylund relativt nyligen artikeln Varför minarkister är fienden och Henrik Sundholm svarade med Varför anarkister är fienden, och Mattias Svensson har vid upprepade tillfällen nämnt att hans bekantskap med Johan Norberg grundades i att Norberg inte var anarkist.

Jag håller istället med bland andra Carl Jakobsson och Niklas Wiklander om att konflikten är kraftigt överdriven, och jag anser dessutom att konflikt generellt är en dålig kommunikationsform.

Angående det tidigare berörda fallet så ger en Googlesökning på 'inbrott kränkt' (där träffar även ges för kränkning/kränkanden/etc) 477 000 träffar (där det bör noteras att 'kränkt' används i sin rätta mening), och statsmonopolet hanterar alltså sin innersta kärnverksamhet genom att ålägga brottsoffret ansvar för att hålla minnena av brottet intakta. Jag anar att gemene man resonerar som Ambush Predator och Attila - att domaren gott kan ta personligt ansvar för prylarna ifall de nu skulle anses vara så viktiga.

Ovanstående exempel är självfallet blott ett isolerat fall, precis som exempelvis upprepade frisläppanden av uppenbart olämpliga personer (Olofsson, Svartenbrandt, etc) och horribla straffskalor (några exempel i mängden: 1, 2, 3, 4) bara utgör fragment av helheten, men jag ser generellt inte en privatisering av rättsväsendet som något nämnvärt skrämmande - dels anser jag inte att dagens situation är ens tillnärmelsevis nog välskött för att erbjuda något att sakna och sedan överraskar alltid ett fritt samhälle positivt, men framförallt tror jag att människan i grunden är oerhört mycket fredligare än den generella debatten gör gällande. Internet har i stort visat hur ett avreglerat samhälles spontana ordning fungerar i praktiken (nä, jag tycker inte att nättroll är något nämnvärt bekymmer), och det är ingen slump att exempelvis Ebay, Google och Wikipedia är så välfungerande.

I en avreglerad värld kommer det helt enkelt vara enkelt att skrapa ihop till ett gott leverne samtidigt som ingen hindrar dig från fredliga fritidsaktiviteter och ingen byråkrati hindrar någon från att reda ut sina och omgivningens problem - resultatet kommer enligt min fasta övertygelse vara ett fascinerande trivsamt samhälle långt från maffiadystopier.