Fikaspråk

Från Arbetarbladet, via @Basse_H:

Enligt reportaget från Håkan Juholts besök i Gävle förra veckan fick han i Gasklockorna träffa bland annat en grupp italienska ungdomar. Till dessa ställde Juholt frågan om de lärt sig någon svenska och tillade: ”The most important swedish word is fika”.

Och med Juholts ständiga känsla för feeling så är 'fica' (homofont med 'fika') mindre vårdad italienska för kvinnligt könsorgan. Sådana missar är svåra att undvika, och långt från värda ett blogginlägg, men angående just ordet 'fika' så har jag hört en etymologigissning värd att nämna, och sannolikt får jag inte bättre tillfälle än så här.

Fikonspråk är idag en generell term för obegripligt fackspråk, men hade faktiskt ursprungligen en struktur - från Wikipedia:

Fikonspråket är ett kodspråk grundat på korsvis omkastning av ords stavelser. För att konstruera ett ord på fikonspråket delas originalordet efter första vokalen (ex. ka | ffe). Man byter därefter ordning på de uppkomna delarna och lägger stavelsen ”fi-” till den första och ”-kon” efter den andra.

Ex.: kaffe delas i ka- och -ffe, kastas om till –ffe och ka-, fi- och -kon läggs till och fiffe kakon bildas. Varje ord ger alltså upphov till två nya ord. Sammansatta ord behandlas oftast som flera ord. Vill man säga "kaffekopp" blir det fiffe kakon fipp kokon, etc.

Wikipedia nämner sedan 'fimp' (stump - fimp stukon) som det enda svenska ordet sprunget ur fikonspråket och därefter uttalat att just 'fika' anses ha andra rötter, men enligt vad jag hörde så användes 'fiffe kakon' för kafferast, vilket sedan av effektivitetsskäl kortades just till 'fika', och ett så bra ord borde helt enkelt ha så bra etymologi.

Vidare på temat: