Mart sade sanningen, helt enkelt

DN skriver om att elever på bruksorter får sämre betyg än elever på andra ställen. Ingen som någonsin spenderat någon tid på en bruksort är det minsta förvånad.

Det kan hända att bruksorter har svårare att få duktiga lärare till sig, och det kan även mycket väl vara så att föräldrar med resurser att låta sina barn lära på bästa sätt och som dessutom kanske bättre själva kan hjälpa till med läxan hellre låter sina telningar studera på annat ställe än en bruksort.

Men vad som måste vara den absolut viktigaste orsaken är vi-och-dem-mentaliteten. På en bruksort är det fult att vara det minsta intelligent eller på minsta sätt anstränga sig i skolan. Det är de på kontoret och vi på golvet, de där stadsborna och vi andra, den där medelklassen och vi i arbetarklassen. Barnen lärs upp av föräldrar som hela sitt liv lärts upp av sina föräldrar att tycka illa om de där kontorsmänniskorna - överheten. Föräldrarnas föräldrar har samma uppväxt de, och så vidare i en hel drös generationer.

När eleverna sedan i dagens Tvärsnytt (hoppas det är en permalänk) fick frågan varför de hade så dåliga betyg så sade de planenligt att det visserligen inte var kul att plugga, men att anledningen till de dåliga betygen var att lärarna där var alldeles för krävande. Det är ju alltid någon annans fel.

Sedan klippte de över och frågade (numera sympatiskt tunnhårige) läraren Martin Hällgren - mer känd för allmänheten som Mart från De Lyckliga Kompisarna (ni vet de där som lanserade begreppet hockeyfrilla). Han förväntades nog säga att de fick dåligt med resurser i såväl skola som i bygden i stort, så barnen saknade motivation och fritidsstimulans och yadayada, men stod helt enkelt upp och sade att problemet var bruksmentaliteten.

"Arbetarklassens" uttalade vi-och-dem-mentalitet och förakt för teoretisk kunskap är märkligt för några som säger sig sjunga solidaritetens lov och oerhört dåligt anpassat till nutiden. Det hämmar dessutom samtliga i "klassens" närhet.

Låt oss hoppas att Marts visdomsord gjorde sitt till att leda till att en självdefinierad klass tar sitt förnuft till fånga. Bruksmentaliteten, med allt sitt förakt för dem som inte passar helt in i deras mall, måste bort - och det fort, vi har inte råd att offra fler på dumhetens altare. Det är lång väg att gå och ingen tid att förspilla.

(Det finns även drösvis andra grupperingar som lider av liknande bekymmer som "arbetarklassen". De måste också ändra på sig, men nu var det bruksmentaliteten som var på tapeten.)