800 svar, du kan lita på mig

Jag har länge haft funderingar på att skriva längre på temat, men partipolitik är sammanfattningsvis så ointressant att motivationen saknas. I stort tycker jag dock att Mona Sahlin gjorde ett så bra jobb som någonsin kunde önskas i en omöjlig position, och att hon tog över ett parti i fritt fall efter att Göran Persson varit så alldeles revolutionerande dryg att många för första gången började lyssna på argumenten istället för att blint rösta på socialdemokraterna. Informationsrevolutionen sköt dessutom taktiken att bygga politik helt utan argument i sank; när Thomas Bodström var med i FCZ så sade någon i laget att alla politiska åskådningar var representerade i laget, utom då socialdemokratin - oerhört få som tar intresse i politiken landar helt enkelt som socialdemokrater, på samma sätt som att få blir religiösa först i vuxen ålder.

Håkan Juholt är inte vald för att någon med mina preferenser ska uppskatta honom, men citat som "förmåga att ta in allt omkring mig samtidigt" och "överraskad över att jag var så väl förberedd på allt" är i stort bara omskrivningar av Persson-citaten "Jag kan gå Drottninggatan fram och läsa av opinionen på en halv procent när" och "Kanske jag blir lite för duktig ibland... Kanske är jag för påläst och kan ibland uppfattas som lite mästrande". Persson säger sig följaktligen också se likheter mellan sig och Juholt.

Ännu mer förvånande är Juholts (närmast Sarah Palin-inspirerade) fullständigt onödiga och anmärkningsvärt uppenbara lögner - några exempel:

- Jag fick 800 svar på min annons. (Anonym och utan bild och på den tid det tog att jobba i Albanien.)
- Oskarshamnsborna kallar mig för deras fjärde kärnkraftverk.
- Jag har fått 3 500 SMS-gratulationer på ett dygn efter att valberedningen nominerat mig.

Juholt kommenterar sanningshalten med: "Allt det där är sant. Det är bäst att alltid säga sanningen, det underlättar när man sen ska komma ihåg vad man har sagt" - Juholt missar alltså inte ett endaste pampbeat - han är "energisk", "eftertänksam och vansinnigt beslutsför" och ser det alldeles grundläggande inte som ett bekymmer att vilja detaljstyra en ekonomi trots att han uppger sig vara en "teknisk analfabet" som häller olja i spolarvätsketanken. Att Thomas Bodström kallar någon för pamp känns ungefär motsvarande som när Göran Greider efterlyste en gigantisk statlig utredning.

Gissningsvis så söker Juholt förknippas med forna tiders statsbärande storhet, eller kanske snarare att distansera sig från Mona Sahlin, jag får dock snarare Putin-vibbar. Perssons dryghet må vara relativt bortglömd idag, men det bör räcka med ett fåtal Juholt-debatter för att väcka upp det igen, och min gissning sedan 2009 att socialdemokraterna får vara nöjda om resultatet i Stockholm 2010 (~22 %) gäller på landsnivå 2014 känns - trots de senaste undersökningarna - definitivt möjlig, såvida då inte alliansen fullständigt havererar.

(Via SvD ledare)

Resultatet av socialdemokraternas röstskola i Vivalla

Gissningsvis har de flesta sett SVT Tvärsnytts inslag om socialdemokraternas röstskola i Örebro-området Vivalla, SvD:s Ledarblogg är bara en i mängden skribenter som kommenterat det:

(Direktlänk)

Nu har valresultatet inkommit, och som jämförelse kan nedanstående diagram - från val.se - över röstandet i Örebro stad fungera; S minskade alltså från 37,98 till 34,14 procent (-10,11 procent/-3,84 procentenheter)  i staden sammantaget, och valdeltagandet ökade från 83,65 till 86,23 procent (+3,08 procent/+2,58 procentenheter) [klickbar för förstoring]:

Vivalla är uppdelat i tre valdistrikt: Vivalla norra, västra och östra, och nedanstående diagram gäller de tre distrikten ihopräknade [klickbar för förstoring]:

Valdeltagandet i Vivalla ökade alltså med 5,75 procent (3,70 procentenheter), så valskolan tycks ha gett önskat resultat. Att sedan Socialdemokraterna ökade sitt väljarstöd i området med 6,56 procent (4,01 procentenheter) räknas väl helt enkelt till sådant som gör Alaa Idris i inslaget glad trots att det inte tillhörde andemeningen med röstskolan. Idris fick för övrigt 198 personröster i området, motsvarande cirka 22 procent av samtliga personröster, vilket även det gissningsvis sorteras under den kategorin.

Sysselsättning 2005K2-2009K3

Mona Sahlin i DN:

Vi inger störst förtroende när det gäller att klara jobben.

Cornucopia? skriver att han saknar tid att göra en graf över hur situationen på arbetsmarknaden sett ut på sistone, och då bistår självfallet jag med tid - siffror från SCB [diagrammen klickbara för förstoring]:
Cirka 122 000 fler i ålderskategorin 15-74 år är alltså sysselsatta under den största finanskrisen i modern tid än som var det under socialdemokratiskt styre andra kvartalet 2006, under högkonjunktur. Det är dessutom inom den privata sektorn som arbetstillfällena ökat mest.

Andelen med arbete har däremot minskat något, men det återkommande bloggtemat att befolkningsfördelningen är stadd i hastig förändring slår igenom även här - enligt SCB [xls] så ökade antalet 15-18-åringar med 28 614 personer mellan 2006 och 2008, och det ålderssegmentets andel av befolkningen ökade från 5,38 till 5,57 procent.

Samtidigt ökade även antalet 65-74-åringar med 109 271 under samma period, och andelen från 8,47 till 9,15 procent.

En något bättre (men fortfarande uppenbart bristfällig) befolkningsindelning på sysselsättning är det andra måttet SCB anger - 16-64 år:
I ålderskategorin 16-64 år har alltså även andelen sysselsatta bara minskat med 0,2 procentenheter mellan andra kvartalet 2006 och tredje kvartalet 2009. Det bör dessutom tilläggas att alliansregeringen varit förhållandevis sparsmakad vad gäller stödpaket och räddningsaktioner för döende företag, vilket ökar arbetslösheten på kort sikt, men som kommer visa sig positivt inom sinom tid.

Mona Sahlin visar sedan traditionellt socialdemokratiskt att hon inte har den blekaste aning om vad ett arbete är, vilket må vara en smula ironiskt med tanke på partinamnet. Arbetstillfällen uppkommer ytterst grundläggande då nytta överväger kostnad. Varje uns av skatt innebär att kostnaden för att anställa ökar, och på precis samma sätt som ökad skatt på bananer skulle innebära att bananefterfrågan minskar så innebär ökad skatt på arbete att arbetskraftsefterfrågan minskar.

Jag har exempelvis aldrig sett Ali Esbati använda begreppet skattekil annat än inom citationstecken, men begreppet är centralt i debatten - skulle exempelvis hela världen vara lika bra bilmekaniker, utom du som är 50 procent bättre, så skulle du ändå gå arbetslös ifall tillkommande avgifter på arbetet överstiger 50 procent.

Tar man ner det på lägre nivå så att du är en 50 procent bättre bilmekaniker än grannen och grannen en 50 procent bättre stenläggare än du så kommer ni båda tjäna på att göra båda arbetena själva ifall avgifterna är högre än 50 procent, trots att båda utför respektive ickespecialitet högst amatörmässigt.

Hög skatt (och byråkratiska hinder, och så vidare) leder till isolerade människor, utelämnade till egen förmåga - alltså raka motsatsen till solidaritet.

Google kan allt

Från Googles nya tjänst för att söka efter liknande bilder [klickbar för förstoring]:

Sahlin och cargokulterna

Cargokulter var ett intressant samhälleligt fenomen där tidigare isolerade civilisationer studerade flygplatser och noterade att det med jämna mellanrum helt sonika ramlade ner varor till människorna där.

Alltså byggde de efter bästa förmåga flygplatser med kringutrustning och satte sig att vänta på att godsakerna skulle dimpa ner från himlen.

Eller i Mona Sahlins tappning:

- Jobben måste komma genom rättvisa, rättvisa ger jobb.

Förhoppningsvis slutar de dela väntrum

Jag är lite osäker på om Sahlins indirekta citat är korrekt i DN, men hon säger åtminstone något liknande i SvD:

Mona Sahlin var kritisk till den ökande privatiseringen av vården och undrade om 2008 blir året då fabriksarbetarens dotter och direktörens son slutar dela väntrum på sjukhuset.

Svaret på Sahlins fundering är iallafall att fabriksarbetarens dotter och direktörens son (naturligtvis hamnar dottern i offerkategorin) till stor del kommer sluta dela väntrum om sjukvården tillåts marknadsanpassa sig - på samma sätt som fabriksarbetarens dotter och direktörens son slapp dela kö på ryska bagerier efter att de planekonomiska inslagen minskade. Väntetid rimmar illa med marknadseffektivitet.

Bildkälla

Skattens häftighet

Syn på kollektiv kontra individ är en grundläggande vattendelare mellan socialism och liberalism. Ingen behöver tvivla på Mona Sahlins politiska tillhörighet efter att ha läst hennes Wikiquote-citat - ett exempel:

Jag tycker fortfarande att det är häftigt att betala skatt, att vara beroende av andra och att andra är beroende av mig.

Heteronormavasadu?

Mona Sahlin: "[Heteronormativitet innebär] att folk tycker att det är normalt att gilla olikheter."

En smula pinsamt med tanke på hennes mångåriga HBT-engagemang (hon blev utsedd till årets hetero av QX 2002). Testet i sig är också väldigt pinsamt på en hel del nivåer, men det lämnar jag därhän.

Mona Sahlin ger Youtube-stöd till Riga Pride

Samtidigt som ryktet om den famösa "Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel" började gå så lade SAP med närmast folkpartistisk tajming upp en film där Mona Sahlin på engelska försvarar det alldeles självklara att sängkammaren är något privat.

Youtube är naturligtvis ett perfekt medel att backa det moderna (snarare icke-medeltida) budskapet med, och kontrasten mot de åldrade borgarnas märkliga DN debatt-artikel är spektakulär.

Stiligt jobbat, Mona, fortsätt nu i samma spår och håll staten (och kyrkan) borta från så mycket som bara är möjligt. (Några tips bara: någon lektion i engelskt uttal och att försöka låta bli att läsa innantill skulle göra budskapet än fräschare; någon krona till kunde nog också lagts på bakgrunden och på bättre ljud).

Don't hate the player, hate the game

Mona Sahlin debatterade igår med sverigedemokraternas Jimmie Åkesson på god sändningstid på bred kanal. Jag gav det en chans men skämdes så mycket å debattanternas vägnar att jag fick se mig besegrad. Vill någon ändå läsa in sig så har DN efterkommentarer från Mona Sahlin här, citaten från debatten här, debatterar om huruvida det var rätt att ta debatten här. SvD skriver om det här, och Aftonbladet har en efterkommentar med Mona Sahlin här.

Nåväl, sverigedemokraterna är ett rent enfrågesparti, och deras tes är att invandringen kostar för mycket pengar. Och om detta debatteras det. Men om det nu skulle vara så att invandringen kostar ett samhälle pengar - alltså att det kostar pengar att folk får bo och verka var de önskar - så är det inte fel på invandrarna utan på systemet.

I en god värld ska naturligtvis folk få bo och leva i vilket land de vill - om de sedan väljer att fly landet de föddes i för att de bombades därifrån, för att de förföljdes för sexuell läggning eller för att de helt enkelt inte tycker om klimatet eller skattenivån ska inte spela någon roll.

Kostar invandrarna pengar så förändra då systemet så att de inte längre kostar pengar - minska trösklarna till arbetsmarknaden, bland annat - ingen ska tvingas leva där den inte trivs, svårare än så ska det helt enkelt inte vara.

Lästips (på engelska) om invandring: http://www.johannorberg.net/?page=articles&articleid=65

Föga förvånande

Föga förvånande siktar Mona Sahlin nu på det säkra kortet droger, vilket jag antog här.

Och som hon säger - många testade, två blev missbrukare. Om inte hasch/marijuana/whatever funnits - hade då de två helt enkelt stannat vid att nöja sig med ett glas rött till fredagssteken?

Jag antar att S kommer med en skolturnékampanj inom någon månad då det är den absolut tryggaste vägen till positiva reaktioner och mittuppslag. Vad kampanjen kommer heta? Jag tippar på: "Vi bryr oss".

Perssons avslutande långfinger

Göran Persson har fått drösvis med kritik för att ha drivit en pompös och självgod enmansshow. Sahlin har profilerat sig som en lyssnande ledare, för att markera att det är nya tider nu, och SvD:s andra fråga till Sahlin efter presskonferensen är också mycket riktigt ett upplägg för Sahlin att ta avstånd från Perssons ledarstil.

Vad säger då Göran Persson i sitt sannolikt väldigt välplanerade avskedstal? Jo:

- Jag räddade Sverige.

Ett stort långfinger till allt och alla, alltså. Sedan förutspår han vänsterseger i nästa val, och säger han så så blir det naturligtvis på det viset. Nu är det upp till Sahlin att skaffa förtroende. Om 53 procent av S-väljarna säger att de har förtroende för henne bör det betyda att någonstans runt 10 procent verkligen har det. Dessutom tror runt två av tre att Reinfeldt är en bättre statsminister än Sahlin. Och steget är inte särskilt långt varken till folkpartiet, centern eller miljöpartiet, så det blir många intressanta ställningstaganden att begrunda och heliga kor att vårda/slakta för att lyckas vinna opinion.

Jag antar att Aftonbladet kommer brassa bamsekampanjer (i stil med Leijonkungen) för att ge Sahlin lite vind i seglen inom kort. Jag tror inte det kommer fungera, men det ska sannerligen bli intressant att följa.

Mona Sahlin - hyllad i media, omtyckt av ingen

Det var till och med en hel del tveksamhet uttryckt i media inför Mona Sahlins tillträde, vilket borde betyda att det var orkan innanför de socialdemokratiska väggarna.

Nu har dock de flesta accepterat att Sahlin kommer väljas, och tvingas därför agera som att allt är alldeles prima. Men måste de verkligen ta i så angående hennes förträfflighet?

Jag träffar dagligen drösvis med vänsterväljare, varav en stor majoritet socialdemokrater. Jag har ännu inte hört ett positivt ord om Sahlin - inte ett enda positivt ord. Inte ens när jag någon gång försökt klämma ur någon några goda sidor hos Sahlin har jag fått respons.

Nu vet jag att Sahlin inte var förstavalet, och jag vet inte vem de skulle valt för folklig acceptans efter att Margot Wallström tackade nej. De jag frågat har mest sagt att det inte funnits några bra alternativ, men Thomas Bodström har nämnts, och faktiskt även Lars Danielsson. Så det var onekligen svart på socialdemokraternas avbytarbänk.

Jag tror att Sahlin kommer leda socialdemokraterna till det sämsta valet i modern tid, och skulle sverigedemokraterna hålla sig från att krascha skulle de mycket väl kunna stjäla en bra drös av de rösterna, tragiskt nog. Annars tror jag att miljöpartiet och centern blir de som främst tar röster ifall dagens trender håller i sig.

Det ska däremot bli väldigt intressant att se vilka ämnen hon väljer att fokusera på, och hur de andra partierna bemöter henne. Det ska också bli intressant hur dels hon och dels de andra hanterar hennes förflutna.

Britta Svensson om Mona Sahlin

Landsfadern blev prygelpojke

Mona Sahlin har ett intressant arv - hon tar över efter en av de mest dominanta politiker vi haft, som i stort sett ensam representerat socialdemokraterna sedan han tillträdde.

Göran gick från att vara illa omtyckt till att refereras till som landsfader, och hyllningarna till hans kunnande och debatteknik haglade, och han träffade Luuk, Grynet, kossan Doris, Jihde, och charmade dem alla samtidigt som han charmade tv-publiken. Att han sedan hanterade statistik på ett väldigt märkligt sätt och att hans mysutstrålning kanske inte var särskilt äkta var det relativt få som anmärkte på.

Sedan kraschade socialdemokraterna i senaste valet. Jag tror också att det var många som var trötta på Göran Persson, men framför allt är väljarkåren bättre påläst och med mer intryck från andra kulturer nu än någonsin tidigare och sväljer därför inte föråldrad politik som socialismen.

Socialdemokraterna i stort verkar dock inte vilja acceptera detta faktum, och vad enklare då än att helt enkelt maximalt sabla ner syndabocken?

Ur SvD:s reportage om Sahlin:

”Mona Sahlin börjar inte våra ­möten med en 40-minuters föreläsning” konstaterar en ledamot som ser fram emot bytet. Med Sahlin blir det en ”helt ­annan form av diskussion där hon tar intryck och lyssnar”.

”Det är inte jaget utan laget”. Med den one-linern har Mona Sahlin turnerat runt i landets samtliga 26 socialdemokratiska distrikt på lite drygt en månad.

Kontrasten mot föregångaren är en av Mona Sahlins främsta tillgångar internt. Hennes löften om ett ”lyssnande ledarskap” är massage för parti­kroppen som ibland värker efter den behandling som Göran Persson utsatt den för.

–Det är inte jag som är ledare för socialdemokraterna, det är vi alla som är ledare, säger Sahlin, och ser ut som om hon nästan sagt för mycket.

Genom att skjuta en kopp över bordet markerar hon gränsen. ”Om jag är här, och mitt parti är här borta, då ser de inte ens ryggen på mig och då har jag ingen möjlighet alls att få med dem”.

–Oavsett vad jag tycker, så får man bara gå så långt före att folk ser och förstår och har en chans att hinna i kapp.

Det måste svida för Göran att nu se så mycket öppet förakt mot honom efter allt arbete han lagt ner och alla hyllningar som var.

Mona Sahlin tar över ett kraschande, brinnande parti, och det ska bli intressant att se vad hon försöker göra för att vända trenden. Flirt med småföretagare känns lagom fräscht för att komma från just S, och lagom ofarligt för att hon ska kunna trycka en del på det och stjäla en del vind från Maud Olofsson.

Som nästa fråga tror jag att hon kommer fortsätta (länken dock bortplockad från Expressen) debattera mot droger, någon som har en annan gissning?