Ur en ledare i Flamman:
Under det stalinistiska välfärdssamhällets glansdagar när Socialstyrelsen talade man för medborgarna vad som är bra och vad som är skadligt för dem (”Die dumme Schweden”) var tandhälsan så god att man började tala om att lägga ner tandläkarutbildningen, det skulle inte finnas något behov av tandläkare.
Men taggtråden revs av den nyliberala valfrihetens rike, och nu har tandhälsan blivit en klassfråga (och övervikt ett samhällsproblem). Friheten har sitt pris. Från klasslöst till tandlöst.
Jag är en smula osäker på precis vilka som var "det stalinistiska välfärdssamhällets glansdagar", men ur Socialstyrelsens rapport Befolkningens tandhälsa (pdf):
Håkansson (10,11) visade i sina undersökningar på 1970- och 1980-talen att förekomsten av personer med enbart löständer i åldrarna 20–60 år hade minskat från de 16,5 procent, som Smedby (9) funnit år 1965, till 9,1 procent år 1975 och 3,9 procent år 1986. Senare undersökningar (1,12,13,14,15) visar att medelantalet kvarvarande tänder har ökat och upp till 50 års ålder har de flesta i stort sett kvar alla sina tänder. Också den parodontala hälsan har förbättrats och andelen individer som helt saknar egna tänder har påtagligt minskat (1,2,12,13).
Och eftersom det är omöjligt att inte kommentera barnen i välfärdssammanhang - från Socialstyrelsens Tandhälsan hos barn och ungdomar 1985-2005 (pdf):
Andelen barn som bedömts kariesfria i primära bettet (mjölktandbettet) har ökat för 3- och 6-åringar mellan åren 1985 och 2005. Någon stor för-ändring har inte skett under den senaste femårsperioden. Andelen kariesfria är 95 procent för 3-åringar och 73 procent för 6-åringar, en ökning med en respektive tre procentenheter mellan åren 2000 och 2005.
Procentenheter är ett underanvänt mått, men att andelen kariesfria 3- och 6-åringar ökat med en procentenhet innebär att andelen 3-åringar med karies minskat med cirka 17 procent mellan 2000 och 2005.
Procentuell andel kariesfria 12-åringar har ökat kraftigt mellan åren 1985 och 2000 då drygt 60 procent var kariesfria. För år 2005 kan en viss minskning noteras. Medelvärdet för DFT, d.v.s. antalet karierade och fyllda tänder, har minskat mellan åren 1985 och 2005 från drygt 3 till ca 1 år 2005.
Medelvärdet för karierade och fyllda tänder för 12-åringar har alltså minskat med cirka 67 procent mellan 1985 och 2005.
Andelen [19-åriga] individer kariesfria approximalt (approximalt = kontaktytor i tandbågen) har ökat med nästan 23 procentenheter mellan åren 1985 och 2005. År 2005 var 59 procent av undersökta 19-åringar kariesfria approximalt. Även andelen individer med många approximala tandskador har minskat. De approximala kariesskadorna är de som framförallt ger upphov till ett framtida vårdbehov genom att många fyllningar behöver revideras på grund av sekundärkaries eller fyllningsfrakturer.
Ökningen med 23 procentenheter betyder alltså att andelen kariesfria 19-åringar ökat med 64 procent mellan 1985 och 2005.
Det kan för övrigt noteras att Stalin själv rapporteras ha haft dålig tandhälsa, vilket jag dock tyvärr inte hittar bättre nätkällor på än inledningen till en betalartikel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Helt utanför sakfrågan:
Procentenheter fungerar bra eftersom man enkelt kan beskriva förändringen entydigt. När du räknar om till den procentuella förändringen av de som har/inte har karies börjar du helt enkelt förvanska statestiken. En procentenhet kan omvandlas till ~1% ökning (från 99 till 100%) eller omvänt 100% minskning (från 1 till 0%). Därför bör det hanteras varsamt, kanske bör man nämna båda procentsatserna?
Anonym: Jo, jag håller med - båda måtten har sina fördelar och båda bör redovisas om plats så tillåter, men att jag förvanskat statistiken är väl i hårdaste laget?
Och precis som du skriver - att exempelvis förbättra något med 0,09 procentenheter låter inte särskilt imponerande, men att gå från 99,9 till 99,99 procent kan utgöra skillnaden mellan ett SM-silver och ett VM-guld överfört till idrottsvärlden.
Jag håller med dig! Kanske ett lite för hårt ord. Du har ju dessutom med orginalstatistiken i citaten. Det jag ville påpeka var mer att du använt dig av de olika hållen "minskat med cirka 17 procent" och "ökat med 64 procent" där du i båda fallen valt det sätt som låter bäst.
Förvanska hade varit att göra detta medvetet och det har du nog inte gjort.
Hoppas du inte blev ledsen, var menat som konstruktiv kritik! Trevligt med folk som använder sig av statestik för att underbygga sina åsikter!
Anonym: Jo, jag har (ser jag nu) skiftat mellan att ange andelen med karies och utan karies, vilket Socialstyrelsen inte gjort, men skillnaden mellan att skriva att "andelen kariesfria 19-åringar ökat med 64 procent" jämfört med "andelen 19-åringar med karies har minskat med 45 procent" känns inte särskilt betydande.
Jag håller dock med om att det hade sett bättre ut att ha hållit det stringent, men min tanke var nog att ange det avvikande måttet (alternativt ren trötthet efter att ha plöjt något dussin inte allt för stimulerande folkhälsorapporter).
Och konstruktiv kritik är precis vad kommentarsfältet är till för, så jag är enbart tacksam för påpekandet.
Skicka en kommentar