Planekonomi kontra marknadsekonomi, igen

Från Twitter:

Obama has a web site that doesn't work and drones that kill people. Amazon has a functioning web site and drones that deliver gifts.
— Robert Stacy McCain (@rsmccain) December 3, 2013

Tweeten refererar alltså å ena sidan de spektakulära bekymren med healthcare.gov och det hejdlösa drönarmördandet, och å andra sidan amazon.com:s ickebekymmer med 30 miljoner användare och deras försök att använda drönare till att leverera varor.

Några tidigare inlägg på temat:
- Cracked förklarar marknadsekonomi - och alternativet
- Cracked förklarar marknadsekonomi, igen
- Marknadsekonomi och planekonomi

Bilar och andrahandsvärde

Treehugger skriver om att elbilarna Nissan Leaf and Chevrolet Volt behåller 90-95 procent av nybilspriset efter ett år. Siffran är självfallet intressant, men främst för att den (precis som kommentarerna till inlägget påpekar) bygger på de bidrag/subventioner som följer med inköpet.

Vidare på temat bilars andrahandsvärde och politisk påverkan så är Trabanten värd att nämna - från Wikipedia:

Used Trabants would often fetch a higher price than new ones, as the former were available immediately, while the latter required the infamous long wait.

Väntetiden kunde vara upp till 15 år, vilket sedan ledde till att genomsnitts-Trabin användes i 28 år och följaktligen till lustifikationer som:
- Hur kunde det komma sig att 52 personer dog efter att en Trabant körde in i en lyktstolpe?
- Föraren och passageraren dog i kraschen, 50 ytterligare dog i slagsmålet om reservdelarna.

Trabanten är som bekant mest känd för att exemplifiera planekonomins klumpighet, och var självfallet representerad på Times lista över världens 50 sämsta bilar genom tiderna - Uncyclopedia om Trabin:

The Trabant was an East German car-like vehicle. In reality, it was more like a lunch box with the starter motor of a lawn mower as an engine. Its gigantic 0.5L two-stroke, quite comparable to a Dodge Challenger's 6.2L V8, could accelerate from 0 to 100km/h on the same day and was the only vehicle known to man, that had the squashed insects on the rear window rather than the wind screen.

Och vidare på andrahandstemat, från Dala-Demokraten:

I Östtyskland tillverkades 3 090 000 Trabanter, modellen såg i princip lika ut, från 1964 till 1990. I Tyskland är andrahandsvärdet på en Trabant mycket lågt. På frågan vad han skulle få för sin bil om han sålde den kommer svaret fort.
- Ingen skulle köpa den och ska du köpa en sådan här får du nog en för runt 50 euro, gissar Ronny Becher.

Ovanstående är också oerhört talande gällande diskussionen om hur länders tillväxt förändrats av att öppnas mot omvärlden - allt som tidigare producerades har i stort nollvärde jämfört med konkurrerande produkter, så det är ju inte särskilt märkligt ifall det behövs en omställningsperiod.

(Direktlänk)

Teori, praktik, humor 7

Teori, från Assar Lindbeck:

In many cases rent control appears to be the most efficient technique presently known to destroy a city — except for bombing.

Praktik, ur DN:

– Men hade vi haft fler tillgängliga hyresrätter om lägenheterna inte hade ombildats? Nej, det hade vi inte, människor släpper inte ett förstahandskontrakt.

Humor, via Mark J Perry:

Även värt att nämna i sammanhanget är Greg Mankiws inlägg om hur universitet elegant drar nytta av reglerade hyror:

In the end, the goal of the rent control laws is thwarted (the low rents are enjoyed by well-paid tenured faculty rather than the needy), the income tax laws are thwarted (a sizable part of compensation is untaxed), and all this is done by a nonprofit institution (the university) whose ostensible purpose is to serve the public interest.

Tidigare inlägg på temat:
- Teori, praktik, humor 6

- Teori, praktik, humor 5

- Teori, prakik, humor 4

- Teori, prakik, humor, återigen

- Teori, prakik, humor, igen

- Teori, prakik, humor

Planekonomins skolmateriel och snöskottning

Ur DN:

I fjol kostade en basuppsättning med penna, sudd, linjal med mera 100 kronor per elev i Oskarshamns kommun. I år är priset 1 500 kronor — en konsekvens av kommunens nya upphandling.

Ur GP:

Den aktuelle traktorföraren arbetar flitigt [åt Göteborgs kommun] med en mängd olika arbetsuppgifter såväl vinter som sommar. Under 2009 fick han betalt för motsvarande fler än 11 timmar per dag, varje dag året runt. Sammanlagt närmare fyra miljoner kronor.

Och då till den alldeles självklara frågan: Finns det någon som tror att något vinstdrivande företag hanterat resurserna på motsvarande sätt.

Milton Friedman på temat:

(Direktlänk)

Tidigare inlägg på temat:
- Planekonomins kalsonger

Göran Greider: Un trillion points

En man med ett skägg använde proggpoäng i sitt inlägg om Barbapapa. Jag saknar hans fallenhet för betygssättning, men bedöm gärna följande fraser med byråkratpoäng (jag törs lova att du under läsandets gång behöver revidera den ursprungligen tänkta skalan):

1: utredning
2: gigantisk utredning
3: gigantisk statlig utredning
4: gigantisk statlig ekonomiutredning
5: gigantisk statlig utredning där alla tänkbara konsekvenser av en övergång från tanklös tillväxtekonomi till hållbar ekonomi vädras och analyseras
6: gigantisk statlig utredning där alla tänkbara konsekvenser av en övergång från tanklös tillväxtekonomi till hållbar ekonomi vädras och analyseras - uttalat [uppdaterad länk] av Göran Greider

Kinesisk byråkrati

Jodå, Kina har byråkratiresurser till mer än porr - från Plenty:

The Weather Modification Office (WMO) is an arm of the Beijing Meteorological Bureau, which is the local branch of the Chinese Meteorological Administration. There are 31 provincial or municipal weather-modification offices in China. The administration employs 52,998 people by its own count.

Förhoppningsvis slutar de dela väntrum

Jag är lite osäker på om Sahlins indirekta citat är korrekt i DN, men hon säger åtminstone något liknande i SvD:

Mona Sahlin var kritisk till den ökande privatiseringen av vården och undrade om 2008 blir året då fabriksarbetarens dotter och direktörens son slutar dela väntrum på sjukhuset.

Svaret på Sahlins fundering är iallafall att fabriksarbetarens dotter och direktörens son (naturligtvis hamnar dottern i offerkategorin) till stor del kommer sluta dela väntrum om sjukvården tillåts marknadsanpassa sig - på samma sätt som fabriksarbetarens dotter och direktörens son slapp dela kö på ryska bagerier efter att de planekonomiska inslagen minskade. Väntetid rimmar illa med marknadseffektivitet.

Bildkälla

Ett kommunalt äldreboendes matlösning

Aftonbladet skriver om ett kommunalt äldreboende i Svärdsjö som hämtar usel mat lagad i Falun, vilken totalt färdats fyra timmar och 37 mil innan den kommer fram.

Åldringarna går ner i vikt och har ont i magen, 95 procent tycker att maten är äcklig - och det är naturligtvis dyrt. Men trots att två lokala skolkök redan lämnat in kostnadsförslag kommer dagens lösning fortsätta gälla åtminstone till "februari nästa år" då kommunen kan ta ställning till förslag om förändring.

Är det någon som tror att en privat entreprenör skulle hanterat situationen på det här sättet?

Sådan är planekonomin

Skånes sjukhus betalar ockerpriser för livsmedel. Inköpschefen "tycker att det är bra att personalen engagerar sig i frågan" och "medger att prisskillnaderna är så stora att regionen ska titta över dem", och någon skulle eventuellt kunna fråga sig vad hans arbetsuppgifter är.

Nåväl, det här är - precis som Lunds sjukhus kalsonghantering - ett perfekt exempel på vad som händer när besparingar bara resulterar i minskad budget.

Sådant här är naturligtvis ett skamligt missbruk av skattepengar, men det är också ett fullständigt självklart resultat av ett i grunden felaktigt system.

Bakpulver mot växthusgasutsläpp

Många vill att staten subventionerar metoder för att minska koldioxidutsläppen. Jag ogillar idén för att det dels lätt blir en byråkratisk koloss, och dels för att det förutsätter att staten vet bättre än de som sitter nära arbetsprocesserna. Resultatet blir lätt en dyr snedvridning, satsning på fel projekt och massvis med idéer som aldrig lämnar ritbordet.

Jag har exempelvis svårt att se att någon i en planekonomi skulle lyckas få särskilt mycket pengar till att minska växthusgasutsläppen genom att göra bakpulver av koldioxiden. Skyonic räknar med att minska koldioxidutsläppen med 90 procent och dessutom minska andra utsläpp.

Frågetecken finns naturligtvis, som hur man hittar materiel att balansera formlerna med, men det är ett gott exempel på hur mycket tankekraft och kreativitet det finns - förmågor som närmast per definition går förlorade i en planekonomisk värld.

(Via CNet)

'Och jorden skälvde' i verkligheten - igen

Som tidigare nämnt verkar Johan Norbergs serie om Atlas Shrugged i verkligheten ligga på is, men annars hade nog rapporteringen om Venezuela nämnts där. Utdrag ur The Guardian:

Welcome to Venezuela, a booming economy with a difference. Food shortages are plaguing the country at the same time that oil revenues are driving a spending splurge on imported luxury goods, prompting criticism of President Hugo Chávez's socialist policies.

When supplies do arrive long queues form instantly. Purchases are rationed and hands are stamped to prevent cheating. The sight of a milk truck reportedly prompted a near-riot last week.

Government price controls on staple foods are so low that producers cannot make a profit, they say, and farms and businesses hesitate to invest in crops or machinery, or stockpile inventories, for fear of expropriations.

The government says that shortages are exaggerated by the media and that they reflect greater spending power by the poor thanks to social programmes which have directed oil revenues into the slums.

Planekonomins misslyckande, igen

International Herald Tribune skriver om Iran och Venezuela, 82:a respektive 135:a (av 141 länder), på listan över världens mest ofria ekonomier (pdf, sid 138 - via Munkhammar):

Inflation:
"Rents are soaring, inflation has been hovering around 17 percent and 10 million Iranians live below the poverty line."

"Annual inflation has risen to 16 percent, the highest in Latin America, as Chávez tripled government spending in four years."

Resultat av prisreform:
"One of [Ahmadinejad's] first edicts was to order banks to lower interest rates to 12 percent, from as high as 17 percent. The order, like others, backfired, making loans harder to come by."

"Contreras called the government-set prices on many products "fantasy prices" that are below production costs. Milk, chicken, coffee and flour have disappeared from store shelves in Caracas at times this year.

In another case, Ahmadinejad decided that the price of cement was too high, so he ordered it reduced. Rashadi, the economist, said the decree frightened away investors who had planned to build new cement factories around the country."

Självsynen hos ledaren:
"There is an honorable butcher in our neighborhood who is aware of all the problems of the people," Ahmadinejad said, "and I also get important economic information from him."

"'It's like our director of marketing, our director of sales, our director of manufacturing is President Chávez,' said Edgar Contreras, who runs international operations at Molinos Nacionales, a Caracas-based food manufacturer that employs 1,500 people. 'We can't go on like this.'"

Bonus på samma ämne:
Göran Persson: "Jag kan gå Drottninggatan fram och läsa av opinionen på en halv procent när."

Vill man läsa vad Aftonbladet har att säga om Chávez finns det en krönika av John Pilger här och en av Åsa Linderborg här.

Och här är en Chávez-vänlig film (81 minuter) om vad som hände när han avsattes och tog tillbaka makten:

Planekonomins kalsonger

Lunds Universitetssjukhus funderar enligt DN och SvD på att köpa nya underkläder istället för att tvätta dem. Detta då det inte ens är hälften så dyrt att köpa nya som att tvätta dem.

Sjukhuset betalar enligt artiklarna 13:50 kr för varje par kalsonger de får tvättade - ett nytt par kalsonger skulle kosta 6 kr. Skulle de köpa nytt istället skulle de spara ungefär en miljon kronor per år. (Jag antar att jag inte vill veta varför sjukhuset tvättar drygt 133 000 par kalsonger per år.)

En normal affärsverksamhet hade naturligtvis sett över kostnaderna - att lägga runt två miljoner kronor varje år bara på att tvätta kalsonger hade sett något märkligt ut i budgeten, och det finns gissningsvis något företag som skulle kunna erbjuda sig att tvätta för 12:50 kr/kalsong, och sedan skulle det gradvis budas ner till marknadsanpassad nivå.

Men i planekonomin funkar det inte så. Där anger man istället sina kostnader till pappa stat, som sedan vrider på skattekranen i motsvarande utsträckning. Vem som betalar det? Du och jag.