söndag 4 november 2007

Intressant debatt om positiva och negativa friheter

Mattias Svensson, med Sveriges kanske bästa blogg, gav sig på socialliberalismen med runt 14000 tecken i Liberal debatt (och på bloggen). Oscar Sundevall svarar med först runt 6000 tecken, och efter Svenssons 5000-teckenssvarkontrar Sundevall med ytterligare drygt 8000 tecken.

Även Lennart Regebro svarade på Svenssons artikel med runt 6000 tecken och sedan ytterligare drygt 3000 tecken då han fick mothugg i kommentarsfältet. Blogge Bloggelito replikerade därefter på Regebros replik med runt 9000 tecken, och sedan kommenterade Bloggen Bent med runt 6000 tecken.

Även med replik på Svenssons grundinlägg är David Ekstrand med runt 7000 tecken.

Ett redan massivt grundinlägg gav alltså på kort tid upphov till runt 50 000 tecken välskriven debatt (på de fåtal sidor jag besöker), och även om det är lätt att dra paralleller till förlöjligade debatter som "vad är punk" och vilka som är de sanna kommunisterna så är det här precis det vackra med informationsteknologin.

DN har begripit såpass mycket om bloggar att de insett att de får goda mängder trafik genom att ge bloggar utrymme, men har egentligen inte begripit någonting av det större fenomenet, vilket med all önskvärd tydlighet visas då de bland annat nämner att Ali Esbati tack vare sin blogg är mer profilerad än partiledaren och vice ordföranden, men sedan sammanfattar det i att "politiska bloggar är en flopp". Vi är mitt inne i ett enormt skifte i generella värderingar - från ryggmärgstänkande till konstruktivt tänkande - i Sverige, och den starkast drivande faktorn i det är den drastiskt ökade tillgången till alternativ information - där SVT inte kunde vara positiva ens till Berlinmurens fall så argumenterar Blogge fullständigt ocensurerat för polygami, prostitution och total yttrandefrihet (jo, jag vet att det är en tautologi) och når dagligen tusentals läsare, vilka även de sedan sprider informationen som ringar på vattnet.

Nåväl, tillbaka till kärnargumentationen om positiva och negativa friheter - negativa friheter kan sägas vara friheten att slippa tvingas till något och positiv frihet är friheten att få möjlighet att leva ut sin potential genom att få en önskan tillgodosedd av "samhället".

Mattias Svensson är i det närmaste fullständigt ointresserad av positiva friheter och Blogge skriver att det är av högsta vikt att balansera dessa friheter. Bloggen Bent verkar vilja sikta mot samma tema, men skriver att ett samhälle utan tvång leder till att Sverige får ett analfabetiskt proletariat med misslyckade vuxna och sönderkrasade ekonomier i en nedåtgående spiral, och låter i stora delar av sitt inlägg egentligen som Ali Esbati. Liknelsen med vad amerikanska staten bestämde på 1800-talet känns även den uppenbart fullständigt malplacerad.

Och det är där det lätt hamnar när man argumenterar för positiva rättigheter - att man sväljer vänsterns bild på människan som irrationell och därmed oförmögen att själv kunna styra sitt liv. Anser man att kampen för frihet innebär en kurva med någon form av optimum i mitten - där det då naturligtvis sitter en god mängd politiker och träter om åt vilket håll på kurvan man ska ta sina myrsteg så är det inte märkligt att man har sikte på att bli yrkespolitiker, men som teoretisk modell har jag svårt att finna det lockande. Det är tydligt att frånvaro av tvång inneburit välmående samhällen världen över, och det är viktigt att akta sig för att tappa det perspektivet.

Samtliga inblandade i debatten kan med all sannolikhet skriva under på att frihet är önskvärt och att frihet kan sammanfattas som frånvaro av tvång. Jag ligger solklart närmast Mattias Svensson i debatten, men ska följa det som skrivs med stort intresse.

(Som sidospår betraktat tyckte jag även att diskussioner om vad som egentligen är punk också var intressanta, och dessutom väldigt lika den här diskussionen.)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Att betrakta människan som en logisk maskin som har tillgång till adekvat information, förstår att tolka den och gör rationella val är totalt felaktig. Hon är som bäst partiellt rationell med variation över tiden och agerar ofta på felaktig(t tolkad) information. Att basera ett samhälle på någon sorts narcissistisk robotisk självbild skulle inte kunna leda till något annat än katastrof för en kvalificerad majoritet av befolkningen. Därmed inte sagt att man skall omyndigförklara individen. Det är en balansgång, men hon behöver otvetydigt positiva friheter för att klara av att leva ett fritt liv.

NonTelly sa...

Hur bra är då statens tillgång till adekvat information om individen som bäst och vad innebär det för statens möjlighet att tolka den och göra för individen rationella val?