Ytterligare lite Juholts way with words

Håkan Juholt vilade upp sig i Mexiko en månad, kom tillbaka "som en bättre människa" och gick sedan direkt tillbaka till att vara yvig, för att sedan försvara det med dels att hans "nya analys ligger på en för hög nivå helt enkelt", vilket självfallet uppmärksammats som sig bör; däremot verkar hans "[s]jälvklart vet också jag att Sverigedemokraterna inte satt i riksdagen den förra mandatperioden" åtminstone enligt vad jag läst ha glömts bort.

Självfallet vet Juholt att sverigedemokraterna inte satt i riksdagen förra mandatperioden, vad han har tagit miste på är under vilken mandatperiod värnplikten avskaffades, och enligt sedvanligt absolut pampgehör darrar han alltså inte en millimeter och inte en millisekund innan han vrängt det till ovanstående - vilket självfallet inte gör annat än puffar upp hans ego, men sådan är pampismen.

Det kan också vara värt att notera att Juholt, som anser att hela livet handlar om att kunna ge och ta emot förlåtelse i det stora och det lilla först "verkligen inte" tänkte be om ursäkt innan han sedan gjorde just det.

Och ändå inne på Juholttemat - från Frihetssmedjan:

Även "Juholt är"-bilden förtjänar att uppdateras:

Juholtare inget nyord

Bland språkrådets 72 nya ord så ingår 'Juholtare - förhastat uttalande som man snart tvingas backa på'. 'Juholtare' som begrepp - även då som uttryck för (charmigt och ofta bilanknutet) klanteri - användes dock återkommande av Niklas Svensson på Politikerbloggen redan 2007; första förekomsten den 6 februari, då Juholt hamnat på fel begravning.

Andra tillfällen då begreppet använts - noterbart att Svensson skriver såväl att de "drunknar i historier" som att det "väller in tips" - är exempelvis då en punktering ledde till att Juholt fick hålla folkhälsoprojekt i en lekpark och då kosan bar till en ortsnamne ett halvt land bort.

Politiskt matematikprov

Fråga 1:

Bollnäs kommun köpte 2007 järnvägsstationen i Kilafors för 365 000 kronor, och renoverade den sedan för cirka fyra miljoner kronor innan de nyligen sålde den - vad blev försäljningspriset?

1: 360 000 kronor
X: 4 365 000 kronor
2: 5 000 000 kronor

Fråga 2:

Globen hade 2007 sitt bästa år: 1,4 miljoner besök - vad blev resultatet det året?

1: -68 miljoner kronor
X: +7 miljoner kronor
2: +175 miljoner kronor

Fråga 3:

Håkan Juholt sade nyligen följande till Östran: "1982 när jag jobbade på Östra Småland så bytte vi tryckpress från bly till offset. Samtidigt som jag åkte ner med Nyheternas hjälpsändningar så var jag med i ett projekt i Polen med SSU. Jag var 17 år gammal och när vi kom tillbaka så säger föraren: 'Nu du Håkan, nu har du varit om något historiskt!'" - vilket år är Juholt född?

1: 1962
X: 1965
2: 1969

Facit:

Fråga 1: Alternativ 1 - från helahälsingland.se via Grevad Lux:

Bollnäs kommun köpte järnvägsstationen i Kilafors 2007. Priset var 365 000 kronor, men stationen renoverades därefter för nära fyra miljoner.
Trots den omfattande upprustningen säljs nu fastigheten för 360 000 kronor.

Fråga 2: Alternativ 1 - Johan Ingerö i SvD:

Globen, exempelvis, har sedan invigningen 1989 aldrig gått med vinst. Även publikrekordåret 2007 skrevs den slutliga förlusten till 68 miljoner kronor. Totalt har skattebetalarna i Stockholm skickat över en miljard kronor till Globen, enbart för att täta de ekonomiska hålen.

Fråga 3: Alternativ 1 - från Wikipedia:

Håkan Juholt, född 16 september 1962 i Oskarshamn

Det kan också noteras att reportern inleder tryckpressfrågan till Juholt med formuleringen "På tal om sanningar och lögner", så det kan passa med ytterligare en Google-komplettering:

Och ännu mer Juholts way with words

Jag försöker verkligen hålla mig borta från partipolitiken, men Juholt och gänget gör det så gott som omöjligt.

Ur DN:

– Jag kommer likt boxaren Muhammad Ali, min ungdomsidol, att fortsätta att dansa som en fjäril och sticka som ett bi. Men jag kommer att hålla upp garden mycket, mycket hårdare. Jag har hängt mot repen och motståndarna har slagit mig i mellangärdet intensivt i två månader.

Johan Ingerö har skrivit om citatet - att Juholt snarare fladdrar som en fjäril och surrar som ett bi. Men förutom då att jag anar att Juholt är alldeles ensam om att koppla sitt varande till Ali (fast med vissa förbättringar) så är citatet - trots att det är uppenbart noggrant planterat - direkt osammanhängande.

Liknelsen med fjärilen och biet (som för övrigt generellt brister då biet dör av att sticka) kommer från Alis match mot Sonny Liston, en vida fruktad hårding som precis skrämt slag på tidigare mästaren Floyd Patterson och knockat honom i första ronden två matcher i rad. Liston var storfavorit mot Ali (Ali gav sju gånger pengarna, och 43 av 46 sportjournalister tippade knockoutseger för Liston), men Ali menade att oavsett hur stark Liston var och hur hårt han slog så kunde han inte träffa vad han inte kunde se, och Ali vann också mycket riktigt matchen på sin snabbhet och smarthet. Ironiskt nog fick dock Ali just bekymmer med synen i matchen efter att Listons handskar preparerats, och Ali knockade sedan Liston med ett slag ingen såg i returmötet.

Liknelsen med att hänga mot repen kommer dock från Alis möte med George Foreman, drygt tio år efter matchen mot Liston. Foreman var precis som Liston en knockoutmaskin, och det ansågs generellt att Ali kunde vinna ifall han lyckades hålla sig undan, men att han annars skulle vara chanslös. Ali valde istället att trötta ut Foreman genom att hänga mot repen och låta Foreman slå sig trött, hänga på Foreman och ständigt psyka honom, för att sedan knocka honom i åttonde ronden.

Att "fortsätta att dansa som en fjäril och sticka som ett bi", är alltså den absoluta antitesen till att ange sig ha hängt mot repen och mörbultats i två månader.

Juholt anger vidare att han lärt en läxa - att det absolut viktigaste just nu är att visa en politisk linje, och hänvisar till Leif Pagrotsky, så det kan ju vara intressant att se vad Pagrotsky har att säga om sin skatteutredning - ur SVT Forum, cirka 14 minuter in:

Reportern: Men du kan väl säga iallafall var ska ni börja när ni ska ta itu med det som de borgerliga har skapat?
Pagrotsky: Ja, vi ska börja med att tänka efter noga, men det gör jag nu och det är det jag ska berätta om i eftermiddag. Däremot får du vänta ett år tills du vet vad jag tycker, och så får du vänta i två år tills du vet vad mitt parti tycker och sen får du vänta tre år tills du ser vad väljarna tycker på valdagen 2014. Så att jag vill inte lägga ut alltihopa på en gång - då vore ju resten av mitt utredningsarbete helt meningslöst.

Och sedan, på temat (1, 2) Googles allsmäktighet [klickbar för förstoring]:

Tidigare inlägg: Håkan Juholt (bloggetikett)

Juholts Skavlanintervju transkriberad

Anna Ardin (via Peter Santesson) skriver välformulerat om Håkan Juholt som mobboffer. Angående exempelvis "[n]är han var rolig vågade inte publiken skratta så kan det dock vara av intresse att verkligen se vad han sade - så Skavlans intervju med Juholt transkriberad:

Skavlan: Hej, välkommen.
Juholt: Tack, förlåt att jag inte kommit tidigare.
Skavlan: Du har ju varit ute på en förlåt mig-turné, som man kallar det. Vi har en del norska tittare här, så du måste förklara - varför har du det?
Juholt: Ja, det handlar om att lyssna in stämningarna i landet. Man kan inte leda ett stort parti och sitta inlåst i ett rum i Stockholm och gissa vad som händer, man måste lägga örat mot marken och lyssna. Så jag lyssnar in stämningarna efter den turbulens som jag varit inblandad i och hur känslan är.
Skavlan: Ja, men turbulensen har ju varit flera olika saker, och det senaste var att du hade fått en massa bidrag som du inte skulle ha - som du har lämnat tillbaka. Därför diskuterades det ifall du skulle avgå eller inte - du valde att inte avgå och åkte på den här turnén - är det ungefär rätt tolkning?
Juholt: En väldigt snabb version.
Skavlan: Ja, det är en snabbversion. Är det något mer du vill lägga till?
Juholt: Nja, möjligen att jag hela tiden har trott att jag har gjort rätt, men det där ligger nu bakom mig och nu är det framåt som gäller.
Skavlan: Hur bra är du på att be om förlåtelse?
Juholt: Jag är bra på det. Jag tror nämligen att hela livet handlar om att kunna ge och ta emot förlåtelse - och att det är starkt [vänder sig mot Linn Ullmann] i det stora och det lilla.
Skavlan, till Linn Ullmann: Där fick du något att tänka på, du också.
Juholt: Ja, jag lyssnade ju tidigare...
Ullmann: Jo, men, du tänker ju att du alltid har gjort rätt, jag tänker ju väldigt ofta att jag har gjort fel när jag ber om förlåtelse - att det är hela poängen.
Juholt: Det är rätt - att kunna säga förlåt, men också ta emot ursäkten eller förlåtelsen för den som kommer.
Skavlan: Har du fått mycket av det på sista tiden?
Juholt: Jag har lärt mig väldigt mycket de här månaderna. Jag har träffat väldigt många människor, och fått höra både det ena och det andra, så jag är en starkare människa idag än för 3-4 månader sedan.
Skavlan: Håkan Juholt, du är ju vad jag vill kalla en politiker to the bone. Du har varit med länge, suttit i riksdagen sedan början på 90-talet...
Juholt: Precis.
Skavlan: ...och det sades om dig att innan du blev partiledare så hade du bak i bilen alltid en affisch för socialdemokraterna - som är ungefär som Arbeiderpartiet.
Juholt: Just det - väldigt lika.
Skavlan: Ja, och varför hade du det?
Juholt: Jag tror så starkt på att politiker ska vara synliga - det har jag ju också verkligen varit. Men politiker ska vara synliga hela tiden, så från det jag blev riksdagsledamot så har jag försökt att ställa upp mig officiellt och möta frågor och folks synpunkter och kommentarer på gågatan hemma i Oskarshamn eller var det än kan vara någonstans. Och då hade jag en sådan här rulle i bilen och har fortfarande i min bil, men nu använder jag den inte för nu åker jag med polisen mest, men fortfarande i bilen ligger rullen kvar. Då kan man sätta upp den, och då vet man om att ja, nu vill Håkan sitta här, och han är beredd att ta emot kommentarer och frågor om politik. Jag har försökt göra det väldigt mycket.
Skavlan: När du har liksom en halvtimme till övers?
Juholt: Ja precis, jag kommer från ett jobb eller jag kommer från något uppdrag och sedan innan jag ska gå och handla eller hämta barnen eller något liknande - ja då kan jag använda den halvtimmen till att faktiskt träffa några människor, lyssna och...
Skavlan: Men var sätter du upp den affischen? På gatan?
Juholt: Ja, det handlar ju om att rulla upp den här då, naturligtvis, runt en soffa, ett cykelställ eller vad det nu kan vara för någonting.
Skavlan: Du har inget stativ?
Juholt: Nej, det är en rulle - en sådan här wellpapprulle som du rullar upp.
Skavlan: Och så börjar du bara prata?
Juholt: Nja, jag pratar eller så gör jag mig tillgänglig - ja, det kan jag göra. Men framför allt så handlar det ju om att säga att här står nu en ledande politiker, en socialdemokrat - kom och säg vad du tycker, ge dina synpunkter. Jag tycker nämligen inte om att politiker ska springa och gömma sig - de ska vara synliga.
Skavlan: Men nu är du ju ett väldigt känt ansikte, och nu kanske du inte behöver affischen längre.
Juholt: Nu behöver jag inte affischen längre - det är helt rätt slutsats.
Skavlan: Men jag tänker - så som det står till i mätningarna nu - det är inte helt topp, så att säga. Triggas du av det, är du en konkurrensmänniska?
Juholt: Absolut, så är det. Det är väldigt många människor i vårt land som vill att vi socialdemokrater ska göra mycket bättre, som vill att jag ska göra mycket bättre, som vill att partiet ska göra mycket bättre. Det triggar mig.
Skavlan: Så du är som bäst när du ligger på botten?
Juholt: Ja, jag är tävlingsmänniska.
Skavlan: Men är du det privat också?
Juholt: Ja, jag är en tävlingsmänniska.
Skavlan: Hur då?
Juholt: Jag är en tävlingsmänniska i allt. Jag tycker inte om att förlora. Det kanske inte är någon god egenskap, men jag har aldrig låtit mina barn vinna i någonting bara för att de är barn. De får vinna när de är bättre, men inte för att de är barn.
Skavlan: Så du vinner alltid över...
Juholt: Nä, nu är de ju ifatt och vinner - men då vinner de ju för att de är bättre, inte för att de är barn.
Skavlan: Ja, just det. Men du spelar fortfarande mot dem?
Juholt: Jag försöker undvika det nu, för nu vinner de ju oftast - det är faktiskt sant. Nä, men jag är tävlingsmänniska, och jag tycker det ska vara på allvar, det ska inte vara skådespel, man ska inte låtsas - varken i politiken eller i spel. Och hur skulle det se ut om man faktiskt höll på att vinna en pingismatch, och sedan helt plötsligt så säger någon: "Låt honom vinna, annars blir han ledsen". Och då ska man helt plötsligt börja spela dåligt? Nä, det där funkar inte, tycker jag - varken i livet eller i politiken.
Skavlan till Ullmann: Är du tävlingsmänniska?
Ullmann: Ja, det är jag nog, men jag har nog låtit barn vinna... barn och män.
Juholt: Men tänk så glada de blir när de vinner och känner att nu vinner vi för att vi är bättre, inte för att hon är snäll.
Ullmann: Ja, men precis.
Juholt: Då blir det ju en lycka.
Ullmann: Det är ju den lyckan vi vill ha, eller hur?
Juholt: Ja precis.
Skavlan: Här är det ju att man kan ljuga lite då, och så kan man låtsas att man inte var så bra som man var...
Juholt: Jag tycker att det är fel.
Skavlan: Det är fel... Du har sagt en gång att du är yvig - vad betyder det? Det är ett ord jag inte kan på svenska.
Juholt: Jag är inte som en liten grå sten som ligger vid vägkanten. Jag har kanter, jag hörs, jag syns, jag märks, jag tycker saker, jag är beredd att ta stryk för det jag tycker och tycker är viktigt. Jag drar mig inte undan. Jag var ordförande i vårt försvarsutskott i riksdagen en stund, och jag sade att då kan du inte vara skotträdd, du måste vara beredd att stå där, och det är den sortens yvighet som jag har...
Skavlan: Är det det som yvig betyder?
Juholt: Ja, det tycker jag.
Skavlan: Jag har nämligen läst lite om dig, och det som jag tycker är intressant är att du har sagt väldigt mycket - bland annat det här med yvighet - som karaktäriserar din personlighet, innan du blev partiledare. Och jag måste ju säga att det har varit tydligt att du inte har haft ambitionen att bli partiledare eftersom du har uttalat dig så ostrategiskt innan.
Juholt: Absolut. Du kan politik.
Skavlan: Ja, du har till exempel sagt att du är yvig då, och att du är ostrukturerad - alltför ostrukturerad, att du inte passar till uppdraget - det har du varit väldigt tydlig med.
Juholt: Jag är en känslomänniska. Jag är en människa som drivs av värderingar - vad som är rätt och fel i ett samhälle; sjuka och arbetslösa ska inte tvingas till fattigdom. Jag drivs av värderingar...
Skavlan: Men kan man inte passa till det här uppdraget även om man drivs av värderingar?
Juholt: Jo, absolut, det är ju det jag gör.
Skavlan: Men du har ju sagt att du inte passar till uppdraget?
Juholt: Ja, men jag visste aldrig vad det innebar att vara ordförande för ett stort politiskt parti. Jag visste inte vilka stödfunktioner vi har, och vilka som kan finnas runt omkring - det vet jag nu. Och nu handlar det om mig - att kombinera mina värderingar med riktigt duktiga människor runt omkring mig.
Skavlan: Men du säger att du inte har ändrat dig - det är de här stödfunktionerna?
Juholt: Jag tror att det är väldigt svårt att ändra på en 49-åring, och att den ska spela någon annan. Men det är mitt ansvar att se till att det finns de runt omkring som är väldigt duktiga på det som jag är mindre duktig på. Jag är en ledare för att jag har politiska värderingar.
Skavlan: Men du passar fortfarande inte som partiledare?
Juholt: Nu tycker ju omgivningen och partiet att jag är den bästa, då tycker jag att de har rätt.
Skavlan: Skulle du säga att det bor en statsman inom dig?
Juholt: Vad är en statsman egentligen? Jag tror att en statsman är den som förstår vad som händer, och som förstår hur människor har det, och som förstår vart samhället är på väg. Att vara statsman handlar inte om teater och skådespel det heller - det är att veta vad som händer runt omkring.
Skavlan: Så svaret är?
Juholt: Ja, jag har väldigt svårt att se att inte ordföranden för socialdemokraterna kan lyssna in samtiden och faktiskt dra slutsatser av att ja, vi kan leda landet, vi förstår vad som händer, vi vet vad som sker i morgondagen...
Skavlan: Så du vill säga att...
Juholt: Men, du blir inte statsman som riksdagsledamot. Du blir statsman när du blir prövad i ditt ämbete, och jag har blivit prövad i en orkan och i en storm och har stått upp - det vet jag att jag klarar. Jag är inte en sådan som viker ner mig.
Skavlan: Men betyder det att du känner dig som en statsman idag?
Juholt: Statsman blir du ju inte förrän du är statsråd eller statsminister och sköter dig - då kan du bli statsman. En riksdagsledamot, vilket jag är, har aldrig någonsin varit en statsman i något land.
Skavlan: Nej, det förstår jag, men har du känslan av att det bor en statsman inom dig?
Juholt: Jag är helt övertygad om att jag är beredd att kunna ta ansvaret för Sverige och faktiskt utveckla Sverige.
Skavlan: Det går ju att svara ja eller nej...
Juholt: Nja, det gör faktiskt inte det. För då handlar det om att jag ska recensera mig. Vi har faktiskt haft statsministrar som inte har varit statsmän, men vi har också haft statsministrar som har varit statsmän - det handlar om vad du gör med ditt uppdrag.
Skavlan: Din norske motsvarighet, ledaren för Arbeiderpartiet, Jens Stoltenberg - där är ju siffrorna mycket bättre.
Juholt: Det är en fantastisk ordförande för socialdemokraterna ni har. Vi har en bra kontakt. Jag har lärt mig mycket.
Skavlan: Ja, men kanske inte nog.
Juholt: Nä, men han har varit statsminister ganska länge. Jag har inte varit det än.
Skavlan: Tror du att det är skälet till att han lyckas bättre?
Juholt: Jag tror att det är en väldig skillnad mellan att ha varit statsminister i flera år och att bara ha varit riksdagsledamot.
Skavlan: Känner du också att några av skälen till att det går dåligt för er nu är alla frågor kring din person.
Juholt: Vi hade mycket stark uppgång i opinionen under våren och hösten, och därför så är mycket kopplat till turbulensen kring mig. Nu kommer återigen frågorna om morgondagen, och då blir det tid att prata politik.
Skavlan: Bara en sista fråga på det - för du sade ju om din företrädare, Mona Sahlin, att ett så stort parti inte kan ha en så ifrågasatt politiker som henne. Varför gäller inte det dig?
Juholt: Vi var överens, Mona och jag, att efter valförlusten så skulle vi gå tillbaka till våra medlemmar och välja ledning - det tyckte vi båda två. Och de ordföranden som ledde partiet har prövats i val, det är nästan tre år till nästa val, det är mer än tusen dagar - där kommer min prövning, och där kommer jag också att mätas mot den politik som förs.
Skavlan: Men då du sade det här om Mona så var det ju också långt kvar till valet.
Juholt: Nej, då hade vi gjort vår största valförlust någonsin.
Skavlan: Ja, just det, men det var långt till nästa val.
Juholt: Ja, men bakom oss låg ju den största valförlusten någonsin, och man prövas i val - det är den enda opinionsmätning som gäller.
Skavlan: Så du menar att för socialdemokratin nu så är det inget problem att ha en så ifrågasatt partiledare?
Juholt: Det är klart att vi är i en grop. Det är klart att det är väldigt många människor som sätter förhoppningar till socialdemokraterna...
Skavlan: Men det är inte ett problem...?
Juholt: Miljontals...
Skavlan: Men det är inte ett problem...?
Juholt: Det är miljontals som vill att jag och partiet ska göra bättre - det är klart att det är ett problem med låga opinionssiffror - självklart.
Skavlan: Och ett problem att du är ifrågasatt?
Juholt: Det är alltid ett problem när man är ifrågasatt.
Skavlan: Du är gammal journalist - hade du varit tillfreds med det svaret?
Juholt: Ja, jag tycker nog det, för världen kan inte delas in i ja och nej.
Skavlan: Okej. Du har suttit i riksdagen i snart 20 år, och du säger att du inte har något nätverk?
Juholt: Sociala nätverk. Politiska nätverk har jag hur många som helst, både nationellt och internationellt.
Skavlan: Menar du att du inte har några vänner?
Juholt: Ja, sociala nätverk, därför att jag hade min familj i Oskarshamn - det var där jag har mina nätverk, i min hemstad. Här var jag, i Stockholm, för att jobba och slita dygnet runt - jag var inte här för att umgås privat, jag var här för att jobba. Så de sociala nätverken har jag med mina ungdomsvänner, barndomsvänner hemma i Oskarshamn.
Skavlan: Men har du under så många år inte fått några vänner i riksdagen?
Juholt: Jag har fått vänner i andra politiska partier - också mitt eget, men mina bästa vänner är en miljöpartist och en centerpartist, så det handlar om att jag är här i riksdagen som riksdagsledamot för att jobba, företräda mitt län.
Skavlan: Så du vill inte kombinera vänskap och jobb?
Juholt: Nej, det vill jag inte - jag ville jobba här, slita hårt, och det gjorde jag också. Därför blev jag också omvald år efter år.
Skavlan till Ullmann: Är du en som kan ha vänner på jobbet, eller det kanske inte finns så många att välja mellan?
Ullmann till Juholt: Jag försöker förstå - säger du att du inte har vänner, du säger inte det?
Juholt: Jag har väldigt många vänner.
Ullmann: För det måste ju vara så enormt viktigt i politiken, även om du säger att politik inte är teater och skådespel - där kan vi säkert vara lite oeniga - så tänker jag att vänner är ju det viktigaste man har - vänner som kan korrigera, det tänker jag är det allra viktigaste.
Juholt: Ja, men så är det. Jag har väldigt gott om vänner, jag har mycket vänner privat, men det är inte dem jag jobbar med.
Ullmann: Men kan de korrigera dig?
Juholt: Absolut.
Ullmann: Kan de säga till dig att...
Juholt: Men här tycker jag att det är viktigt att jag anställer dem - jag jobbar med dem som är duktiga, professionella och talar om "här gör du fel", inte dem jag firar midsommar och jul med. Utan jag vill jobba med de bästa, sedan det sociala nätverket, det är det andra.
Skavlan: Vem får du råd från då?
Juholt: Många.
Skavlan: Någon utanför politiken?
Juholt: Ja, jag får råd från konstnärer, skådespelare, filmproducenter, teaterproducenter har jag träffat idag, jag får råd från författare, jag får råd från idrottsmän, jag får råd från företagare. Det är många som vill ge råd till socialdemokraternas ordförande, och det tycker jag är bra.
Skavlan: Men vad lyssnar du mest på?
Juholt: Kloka råd.
Skavlan: Teaterregissörer?
Juholt: Nä, men jag lyssnar på dem som förstår samtiden och har idéer om framtiden - inte de som kommer och berättar historier om gårdagen, det är jag inte så intresserad av. Jag vill ha spaden i marken nu, och blicken ställd mot horisonten. De som förmår det, dem lyssnar jag på.
Skavlan: Vad är det roligaste med jobbet?
Juholt: Människorna - att varje dag få träffa så många olika människor. Att varje dag få chans att träffa studenter eller pensionärer, företagaren eller skådespelaren - varje dag året om, det är utan tvekan det roligaste.
Skavlan: Och oss här?
Juholt: Det är också roligt.
Skavlan: Det är bra.
Juholt: Det är väldigt roligt.

Jag ser inga direkta humorpoänger som gick publiken förbi, och det är också noterbart att Juholt kom in till stående applåder och jubelrop, så publiken verkar inte ha varit fullt så fientligt förinställd som Ardin anser.

Intervjun kunde självfallet varit betydligt smidigare och trevligare, men angående tv-sänd Juholtmobbning så är sången hos Robins ett betydligt bättre exempel:

(Direktlänk)

Vidare angående intervjun så nämnde jag tidigare sossewellpappen, men det är också anmärkningsvärt exempelvis att hans självbild är att han ständigt stått upp som en fura, samtidigt som SVT Humor gjort ett spel där man styr Juholt undan omgivningen, och hela vändiskussionen känns kort sagt märklig. Angående hans lokalframgångar så bör det även noteras att socialdemokraterna tappade kraftigt i Oskarshamn senaste riksdagsvalet trots att de gick framåt i kommunvalet, och trots Juholts synlighetsmantra så får han där kritik just för att ha varit osynlig. Och angående att "jobba och slita dygnet runt" så lämnade Juholt 2002 - efter att tidigare bara lämnat in en handfull motioner per år - in 47 motioner, gällande bland annat förslag om att förbjuda SMS-reklam, förslag om varvsstöd och om "den grymma fågeljakten på Cypern och Malta" - motivering: "för att inte framstå som en lat en som inte gör något".

Och ska man anmärka på Ullmanns utseende så kan det också vara på sin plats att visa hur Juholt såg ut under intervjun:

Sedan försörjer jag mig ännu inte som illustratör, men då det finns en vida länkad blogg om Spontane Fredriks spontaniteter så kunde det passa att illustrera även Juholts spontana sida:

Tidigare inlägg: Håkan Juholt (bloggetikett)

#stuffsossarnadid

Partipolitik är tråkigt, men - från Twitter:

Fredrik Segerfeldt har skrivit så mycket på ämnet att det enklaste är att citera honom rakt av upprepade gånger:

Dels:

På bilden nedan syns Ingvar Carlsson hand i hand med Robert Mugabe. På besök i Zimbabwe hyllade Carlsson Mugabe, samtidigt som regimkritiker mördades. De två samarbetade också intimt i FN.

Och:

[Sverige vill inte] bidra till någon separatism där. Vi har erkänt den nuvarande situationen…

• om kraven på baltisk självständighet. Källa: Svenska Dagbladet, 5 september 1989.

Och:

Vi valde alltså mottagarländer för vårt bistånd av politiska skäl. Och åtta av de tio största mottagarna av svenskt bistånd på 1980-talet var socialistiska enpartistater. Sådana regimer fick också 80 procent av hjälpen. Forskning har vidare kunnat visa att valet av mottagarländer präglades mer av ideologiska överväganden än av analyser av det relativa behovet i fattiga länder.

Och, Olof Palme:

Den demokratiska processen har gjort stora framsteg. Det är helt möjligt för en socialdemokrat att föra en dialog i det här landet. Jag har träffat många ledare i kommunistiska och socialistiska länder men aldrig någon så intresserad av svensk företagsdemokrati och demokratiska processer som Fidel Castro.

Vidare gällande Palme, från Wikiquote:

Man kan inte med ett individualkapitalistiskt betraktelsesätt hålla på och tala om mina barn och dina, utan det är fråga om våra barn – det gäller varenda tjatting.

Så självfallet har inte socialdemokraterna ett fläckfritt förflutet - partipolitik fungerar inte så.

Juholts way with words, återigen

Juholt var trending worldwide i 18 minuter (enligt TweetStats) på Twitter efter framträdandet i Skavlan, där han bland annat bjöd på poesi som "jag är ingen grå sten som ligger vid vägkanten, jag har kanter" och "världen kan inte delas in i ja och nej".

Han förklarade även hur han tidigare arbetat politiskt - att han alltid haft med en socialdemokratmärkt wellpapprulle i bilen, och när han hade tid till övers innan han skulle handla eller hämta barnen så rullade han ut den runt en soffa eller ett cykelställ och tog emot kommentarer och frågor om politik.

Juholt har självfallet inte återkommande spontant vecklat ut en wellpapprulle offentligt - Google ger inte antydan till träff, och det närmsta jag hittade hos lokaltidningarna var en artikel där Juholt säger att han "försöker vara synlig, tydlig och lättillgänglig", och kanske är det även närliggande att han trots sen start personligen besökte minst tusen hushåll inför valet 2002; jämförelsevis ger Googlesökningen corazza cykel 16 200 resultat.

Mer intressant än själva lögnen är dock den totala bristen på verklighetskontakt - Juholt vill uppenbarligen framställa sig som en av folket, men har inte ens tillräckligt med insyn i omvärlden för att kunna ljuga attraktivt - en relativt okänd medelålders man som står vid ett cykelställ inlindat i sossewellpapp symboliserar helt enkelt lindrigt uttryckt inte främst "synlig, ledande politiker".

Framträdandet hos Skavlan:

(Direktlänk)

Tidigare inlägg: Håkan Juholt (bloggetikett)

Fikaspråk

Från Arbetarbladet, via @Basse_H:

Enligt reportaget från Håkan Juholts besök i Gävle förra veckan fick han i Gasklockorna träffa bland annat en grupp italienska ungdomar. Till dessa ställde Juholt frågan om de lärt sig någon svenska och tillade: ”The most important swedish word is fika”.

Och med Juholts ständiga känsla för feeling så är 'fica' (homofont med 'fika') mindre vårdad italienska för kvinnligt könsorgan. Sådana missar är svåra att undvika, och långt från värda ett blogginlägg, men angående just ordet 'fika' så har jag hört en etymologigissning värd att nämna, och sannolikt får jag inte bättre tillfälle än så här.

Fikonspråk är idag en generell term för obegripligt fackspråk, men hade faktiskt ursprungligen en struktur - från Wikipedia:

Fikonspråket är ett kodspråk grundat på korsvis omkastning av ords stavelser. För att konstruera ett ord på fikonspråket delas originalordet efter första vokalen (ex. ka | ffe). Man byter därefter ordning på de uppkomna delarna och lägger stavelsen ”fi-” till den första och ”-kon” efter den andra.

Ex.: kaffe delas i ka- och -ffe, kastas om till –ffe och ka-, fi- och -kon läggs till och fiffe kakon bildas. Varje ord ger alltså upphov till två nya ord. Sammansatta ord behandlas oftast som flera ord. Vill man säga "kaffekopp" blir det fiffe kakon fipp kokon, etc.

Wikipedia nämner sedan 'fimp' (stump - fimp stukon) som det enda svenska ordet sprunget ur fikonspråket och därefter uttalat att just 'fika' anses ha andra rötter, men enligt vad jag hörde så användes 'fiffe kakon' för kafferast, vilket sedan av effektivitetsskäl kortades just till 'fika', och ett så bra ord borde helt enkelt ha så bra etymologi.

Vidare på temat:

Dagens citat

Håkan Juholt i Dagens industri:

Det är omöjligt att i en så uppskruvad situation ta ett rationellt beslut.

Juholt tar sig an "vår tids största säkerhetspolitiska utmaning"

2011-01-16:

I dag sorterar frågor om IT-säkerhet under näringsdepartementet och IT-minister Anna-Karin Hatt, men det är inte tillräckligt enligt Juholt.

- Hon har IT-frågorna som en sidoportfölj och i den sidoportföljen har hon IT-säkerhet. Det är det som är min poäng, att det är nedprioriterat. Och den här frågan är vår tids största säkerhetspolitiska utmaning.

2011-05-10:

Monica Green ny ansvarig för IT-frågor i S

Rätt till heltid, igen

Ur Widar Anderssons ledarkrönika, via DN ledare:

I en fråga gav Juholt ett överraskande klart besked. Enligt honom är det Kommunalfackets ledning "som skriver lagtexten till den lag om rätt till heltid som blir den första proposition som en ny S-regering" lägger på riksdagens bord.

Som tidigare nämnt så är dock 'rätt till heltid' så uppenbart korkat att till och med just Kommunals tidning Kommunalarbetaren nyligen skrivit reportage om regleringens baksida - ur tidigare inlägg:

Här är några exempel på effekter som uppstått på grund av att kommunen infört rätt till heltid.
- Tjänsterna görs inte alltid om till heltidstjänster. All arbetstid schemaläggs inte, det blir upp till personalen själv att pussla ihop sin heltid.
- Kombinationstjänster införs och personalen får jobba på två eller flera olika arbetsställen.
- Varannan helgarbete har återinförts.
- Det har blivit fler så kallade delade turer, där en arbetsdag kan styckas upp i två eller flera arbetspass.
- Kortare men fler arbetspass.

Juholts way with words, igen

Enligt Faktoider så sade Håkan Juholt nyligen: "Jag tror att man i Kina har samma tecken för kris som för möjlighet", och ifall det nu är den retorikvägen han vill gå så kan jag självfallet bistå med lite hjälp, dessutom anknutet till den senaste Sifo-undersökningen:

- Trots att vi bara använder drygt 25 procent av hjärnan så lever vi fullgoda liv.

- Det räcker med drygt 25-procentig Coca-Cola-lösning för att fullständigt lösa upp en tand inom ett dygn.

- Trots att humlan bara har drygt 25 procent av den lyftkraft den egentligen behöver så kan den flyga.

Och från Per T Ohlsson, på temat: "Det är bäst att alltid säga sanningen, det underlättar när man sen ska komma ihåg vad man har sagt":

”Jag höll på att smuggla ner lite grejer till en fackföreningsrörelse som hette Solidaritet ... Det var tidningen Östra Smålands gamla tryckpress som vi smugglade ner i omgångar till Polen.”

Som senare följdes av:

”Jag har aldrig organiserat en smuggling av någon tryckpress”, sade han. Men ”vid ett tillfälle”, efter hemkomsten till Sverige, var det någon som berättade att Juholt hade varit med om något stort, för i lasten hade det funnits tryckeriutrustning. ”Jag hade ingen aning”, tillade Juholt, som alltså skall ha fått kunskap om leveransen först när han återvänt hem. Till detta fogade han en brasklapp.

"Jag vet heller inte om det är sant.”

Tidigare inlägg på temat: Håkan Juholt (bloggetikett)

Juholts way with words

Håkan Juholt i Expressen:

- Vi tillsammans har kommit på att vi är kulbo. När vi träffas har vi kul så jag beskriver mig som kulbo med Åsa. Det är en innovation i svenska språket, säger Juholt.

Östen Dahl skriver på Lingvistbloggen att det visserligen - precis som allt annat - är en innovation, men att en Lilian Bäckström använde uttrycket i Sydsvenskan (ej online vad det verkar) tre veckor före Juholts första medieträff på temat.

Precis som Dahl skriver så är det hela i grunden egentligen inte märkligare än att det är väldigt svårt att vara nyskapande, men det är också anmärkningsvärt att i stort sett varje mening Juholt yttrar innehåller märkligheter - jag har varit inne på ämnet tidigare, men exempelvis hans sista svar i Expressen-intervjun:

- Jag blir en helt annan offentlig person nu. Men jag tycker om att pussa på Åsa och att vi tycker om att fotografera när vi gör det på en romantisk restaurang och skickar det till vänner och bekanta, det tycker jag bara är mjukt och fint.

Jag saknar ord för att beskriva ovanstående, men det känns ungefär som vad Michael Jackson skulle ha sagt ifall han hade försökt ljuga ihop sitt sociala liv.

Även när han pratar värderingar så blir allt förbluffande ytligt - Karl Malmqvist nämnde följande citat av Juholt ur den senaste partiledardebatten:

Det fina är att det inte bara är drömmar. Det är finansierat. Jag använder ju mina pengar till att göra dessa satsningar i stället för att dela ut dem till skattesänkningar som dina experter säger inte har någon verkan. Har du över huvud taget några idéer om Sveriges framtid? 

Och det här är inget som bara slant ur Juholt, utan det är genuint hans syn i frågan - ett annat exempel ur samma debatt:

Det är ett intellektuellt haveri när det införs skatteavdrag för att ge gåvor. Då går vi från välfärd till välgörenhet. Självfallet ska resurserna användas till att stimulera välfärdstjänsterna – inte till att stimulera dem som av sin nåd vill ge något till någon annan. Det är barmhärtighet.

Det är alltså "intellektuellt haveri" att person A frivilligt ger något till person B, men "barmhärtighet" när tingest C tilltvingar sig samma sak från person A och ger till person B.

I varje någorlunda normalt samhällsklimat så skulle Juholt gå till historien som den sämste partiledaren i modern tid, men uppenbarligen verkar motståndarna inte särskilt intresserade av att erbjuda alternativ.

Tidigare inlägg på temat: Håkan Juholt (bloggetikett)

Radarparet Juholt och Waidelich

Håkan Juholt anger i SvD att han och Tommy Waidelich "kommer att vara det radarpar som leder partiet fram till valet", så det kan vara av visst intresse att jämföra deras svar gällande ekonomiska frågor i SVT:s Valpejlsenkät inför valet 2010:

- Arbete och näringsliv - Juholt:

- Arbete och näringsliv - Waidelich:

Anmärkningsvärt nog så ansåg alltså Waidelich att det var ett "mycket bra förslag" (med reservation) att sänka skatterna på arbete medan Juholt såg det som "ganska dåligt", och dessutom i sin presentation angav det som sin tredje viktigaste fråga att motsätta sig skattesänkningar. Vidare såg Juholt det som ett "mycket bra förslag" och en hjärtefråga att statliga bolag inte ska säljas, medan Waidelich ansåg det vara ett "ganska dåligt förslag".

- Skatter - Juholt:

- Skatter - Waidelich:

Där Juholt ansåg det vara ett "mycket bra förslag" att återinföra förmögenhetsskatten så såg Waidelich det alltså som "ganska dåligt" (med reservation). De var däremot överens om att det var ett "mycket dåligt förslag" att behålla RUT-avdraget. I skuggbudgeten blev dock RUT-avdraget kvar, om än halverat.

Waidelich ställde sig istället positiv till "t ex sänkt tjänstemoms"; alliansens beslut om halverad restaurangmoms är han dock i nuläget negativ till då "sänkt krogmoms inte kommer leda till tillväxt och fler jobb" - Juholt valde istället att säga att det gav 3500 jobb, men att det inte duger, och att fokus bör ligga på skolan istället för "bidrag [...] till Stureplanshögern när den ska gå på krogen".

Det bör även noteras att Juholt ansåg det vara ett "mycket dåligt förslag" och en hjärtefråga att privata vårdföretag som drivs med skattemedel ska kunna ge vinst åt ägarna, medan Waidelich såg det som ett "ganska bra förslag" (med reservation).

Slår man in Juholts svar i Valpejl så ser man att han matchade Waidelich till 70 procent, vilket är en betydligt sämre matchning än med vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson (82 %). Även såväl Lars Ohly (80 %) som samtliga aspiranter till att efterträda Ohly matchade Juholt avsevärt bättre än vad Waidelich gör: tidigare nämnda Ulla Andersson (82 %), Jonas Sjöstedt (80 %), Hans Linde (80 %) och Rossana Dinamarca (77 %).

Andra kända politiker med betydligt bättre matchning än Waidelich var exempelvis Josefin Brink (81 %), Monica Green (78 %) och Mikael Damberg (74 %) - bland de 303 socialdemokrater som besvarade enkäten så matchade 241 personer - cirka 80 procent - Juholt bättre än vad Waidelich gjorde.

Juholts boendeformer och retorik

Ur Dagens Industri:

”Jag har i alla sammanhang till alla sagt att jag bor i en lägenhet med Åsa i Västertorp. Det kan inte uppfattas som att jag försökt hemlighålla detta”, fortsatte han.

Och jodå, visst har han angivit att han är sambo, men utöver att Åsa klassades som särbo när hennes historia dryftades så myntades som bekant även uttrycket kulbo, och tidigare klassade han henne som delbo - Sven Höckert smashar in upplägget i Juholts ökända Facebooktråd (med i nuläget 1388 kommentarer):

I vanlig pampordning så blir tidigare drygheter alltid citatvärdiga - ur tidigare citerade fantastiska Expressenintervju:

Det är bäst att alltid säga sanningen, det underlättar när man sen ska komma ihåg vad man har sagt.

Sedan vet jag att Mattias Svensson varit väldigt uttalad i sitt retorikförakt, och jag håller visserligen med honom i den framförda kritiken, men språket avslöjar ofta mer än vad som är tänkt, och som ren amatöranalys så är det något som klingar fel i följande citat:

– Vi har gått tillbaka och tittat i revisionen och där finns ingenting sådant. Den uppgiften är en lögn och den förs fram av någon som vill utnyttja detta tillfälle för att skada mig ytterligare lite grann.
– 100 procent kan jag förneka detta, säger Håkan Juholt.

Även om jag inte kan ge exempel på hur han hade uttryckt sig ifall han verkligen varit övertygad om att han inte fått informationen så formligen osar hans ordval av uppenbar lögn.

Min gissning är att Juholt med karaktäristiskt absolut pampgehör testar det spelteoretiska draget att fullständigt blotta strupen - han vet att bevisen finns mot honom och han vet att hans partikamrater har den informationen fullt tillgänglig. Han skulle då framöver kunna lagomantyda att han ställer sin plats till förfogande ifall så önskas, så att nästa partiledare får tid att förbereda sig - vilket gör att omgivningen släpper ärendet då han redan kan anses ha straffats nog samt att ytterligare skriverier främst skadar partiet, och då även angivarnas karriärer - avsättingar sköts fördelaktigast i det tysta.

Vidare på retoriktemat så anger Juholts Facebookformulering: "Är inte felfri alls, men just i den här frågan har jag hela tiden försökt göra rätt" att det med god sannolikhet finns betydligt fler slarvärenden att gräva fram.

Tidigare inlägg:
- 800 svar, du kan lita på mig

Seriebidrag?

Ida Thulin har, precis som i stort sett varje annan ledarredaktion, skrivit om att Juholts parodiska pampbeteende gör honom precis så omöjlig att handskas med som allt hela tiden pekat mot.

Hon skriver dock även:

Med sådana inkomster skulle väl inte ens Krösus Sork och Joakim von Anka försöka lura till sig ett hyresbidrag på några tusenlappar.

Och jag kan bara inte låta bli att undra ifall någon av dem någonsin sökt eller tagit emot ett bidrag; magkänslan säger att så inte är fallet, och det är tyvärr svårt att söka fram något svar på frågan - men ifall någon känner till något i ärendet så skulle jag uppskatta en kommentar.

800 svar, du kan lita på mig

Jag har länge haft funderingar på att skriva längre på temat, men partipolitik är sammanfattningsvis så ointressant att motivationen saknas. I stort tycker jag dock att Mona Sahlin gjorde ett så bra jobb som någonsin kunde önskas i en omöjlig position, och att hon tog över ett parti i fritt fall efter att Göran Persson varit så alldeles revolutionerande dryg att många för första gången började lyssna på argumenten istället för att blint rösta på socialdemokraterna. Informationsrevolutionen sköt dessutom taktiken att bygga politik helt utan argument i sank; när Thomas Bodström var med i FCZ så sade någon i laget att alla politiska åskådningar var representerade i laget, utom då socialdemokratin - oerhört få som tar intresse i politiken landar helt enkelt som socialdemokrater, på samma sätt som att få blir religiösa först i vuxen ålder.

Håkan Juholt är inte vald för att någon med mina preferenser ska uppskatta honom, men citat som "förmåga att ta in allt omkring mig samtidigt" och "överraskad över att jag var så väl förberedd på allt" är i stort bara omskrivningar av Persson-citaten "Jag kan gå Drottninggatan fram och läsa av opinionen på en halv procent när" och "Kanske jag blir lite för duktig ibland... Kanske är jag för påläst och kan ibland uppfattas som lite mästrande". Persson säger sig följaktligen också se likheter mellan sig och Juholt.

Ännu mer förvånande är Juholts (närmast Sarah Palin-inspirerade) fullständigt onödiga och anmärkningsvärt uppenbara lögner - några exempel:

- Jag fick 800 svar på min annons. (Anonym och utan bild och på den tid det tog att jobba i Albanien.)
- Oskarshamnsborna kallar mig för deras fjärde kärnkraftverk.
- Jag har fått 3 500 SMS-gratulationer på ett dygn efter att valberedningen nominerat mig.

Juholt kommenterar sanningshalten med: "Allt det där är sant. Det är bäst att alltid säga sanningen, det underlättar när man sen ska komma ihåg vad man har sagt" - Juholt missar alltså inte ett endaste pampbeat - han är "energisk", "eftertänksam och vansinnigt beslutsför" och ser det alldeles grundläggande inte som ett bekymmer att vilja detaljstyra en ekonomi trots att han uppger sig vara en "teknisk analfabet" som häller olja i spolarvätsketanken. Att Thomas Bodström kallar någon för pamp känns ungefär motsvarande som när Göran Greider efterlyste en gigantisk statlig utredning.

Gissningsvis så söker Juholt förknippas med forna tiders statsbärande storhet, eller kanske snarare att distansera sig från Mona Sahlin, jag får dock snarare Putin-vibbar. Perssons dryghet må vara relativt bortglömd idag, men det bör räcka med ett fåtal Juholt-debatter för att väcka upp det igen, och min gissning sedan 2009 att socialdemokraterna får vara nöjda om resultatet i Stockholm 2010 (~22 %) gäller på landsnivå 2014 känns - trots de senaste undersökningarna - definitivt möjlig, såvida då inte alliansen fullständigt havererar.

(Via SvD ledare)

Om pingvinens "underutvecklade vingar"

I vanlig ordning inte direkt först på bollen, men Johan Ingerö länkar till Lisa Magnussons massakrering av Juholts pingvinmetafor.

I stort håller jag med Magnusson - liknelsen är pinsam (och Kajsa Ekis Ekmans text på temat är bland det absolut mest infantila jag läst), men även om jag självfallet förstår vad hon menar så kan jag (precis som med Isobel Hadley-Kamptz blodomloppsliknelse) bara inte släppa en formulering som "[pingviner] har underutvecklade vingar som gör att de inte kan flyga".

Som tidigare nämnt är baklängesevolution ett nonsensbegrepp - pingvinerna behöver simförmåga mer än de behöver flygförmåga, och precis som alla övriga djur är de häpnadsväckande väl anpassade till sin omgivning - exempel från Science Daily:

Breathing heavily at the edge of an ice hole, an Antarctic emperor penguin prepares to dive. Taking a last gulp of air, the bird descends and may not emerge again for another 20 minutes. The penguin initially carries sufficient oxygen in three stores -- the blood, lungs and myoglobin in muscle -- to sustain aerobic metabolism. However, around 5.6 minutes after leaving the surface, lactate begins appearing in the penguin's blood and the bird crosses the so-called 'aerobic dive limit', switching to anaerobic metabolism in some tissues.

och:

Finally, having confirmed that the dive muscles are the source of the aerobic dive limit, Williams calculated the muscle oxygen consumption rate for dives with the first oxygen depletion pattern and was amazed to see that it was only 12.4ml of oxygen per kg of muscle per minute: 1/10th the value calculated for penguins swimming in an artificial flume and only 2-3 times their resting metabolic rate. 'I think this metabolic rate is impressive. You can see how hard they are working underwater but they are efficient swimmers and very hydrodynamic,' says Williams.