Sakine Madon gillar inte alldeles oväntat Åsa Sandell, och har även bara gott att säga om hennes bok.
Jag har inte läst boken, men uppskattar att Sandell - utifrån Sakines citering - verkar så tydlig med att framhålla att könsfokuset upphör i kampsportslokalen, vilket är precis vad även jag upplevt - i ringen/på mattan gäller full respekt och lyhördhet; vill du sparra hårt så kolla med träningskamraten ifall det är okej, och håll dig sedan med god marginal på den tillbakahållna sidan.
Jag väntade mig en trygg och kontrollerad miljö i kampsportslokalen, men blev ändå förvånad över den slående respekten deltagarna emellan. Samtliga övningar inklusive sparring gjordes på samma sätt helt oberoende av exempelvis ålder och kön, och det är ögonöppnande att se småtjejer låsa ut stora killar.
Sakine skriver sedan att hon "nästan önskar att hon gillade att slåss", vilket är en formulering jag ogillar - i en kampsportslokal slåss man inte, man utövar en kampsport - en martial art, och man väljer själv vilken nivå allt ska ligga på. Kampsporterna är förvånansvärt skadebefriade, och tränar både kropp och psyke på ett fantastiskt sätt. Och gillar man inte den stående kampen så finns det - som det sägs i kommentarerna till hennes inlägg - en uppsjö av andra kampsporter att prova på.
Hade jag varit oddssättare hade jag knappt gett pengarna tillbaka på att Sakine skulle tycka att det var förvånansvärt roligt med kampsport ifall hon gav det en chans.
(Tidigare inlägg om Åsa Sandell här och här.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar