Vurmen för närproducerat

Lotta Gröning skriver en sedvanlig aftonbladsharang om att människan längtar tillbaks till gårdagssamhället, och att "[d]et är osäkert att vara beroende av andra länder för sin överlevnad".

Och just vurmen för det närproducerade är något som jag har svårt att förstå. Ifall det är osäkert att vara beroende av andra länder så borde det även vara osäkert att vara beroende av andra län, städer och gator, och det absolut säkraste borde följaktligen vara att producera själv. Om man sedan tänker sig in i situationen att man befinner sig naken och tomhänt i en skog någonstans så kan man sedan enkelt dra slutsatsen att isolering definitivt inte gör någon säkrare - du skulle kunna spendera en livstid på att tillverka en spik (eller en blyertspenna), något som i även dagens strypta bytessamhälle kan arbetas ihop på någon sekund. Det är positivt och "matsäkert" att närmare dubbelt så stor andel av amerikanens matpengar läggs på restaurangmat idag jämfört med 1955.

Gröning skriver även att "[d]et storskaliga lever ännu på att det är rationellt och billigt", och hon träffar egentligen alldeles rätt där. Ett lågt pris tyder på effektivitet, som är ett tecken på rationalitet, och rationalitet är vad som bygger en bra värld. Marknadsekonomin är häpnadsväckande effektiv - det kostar exempelvis bara drygt 10 öre att frakta ett kilo ris över halva jordklotet, så kostnaden för att gå för "säkerhet" blir enorm i förhållande.

En värld där människor utför arbeten effektivt som betalning för arbeten de gör mindre effektivt leder alldeles grundläggande till en värld där även lågproducerande lever ett långt bättre liv än de annars gjort, och det förvånar mig att så många låter något så uppenbart konstlat som nationsgränser styra deras tänkande - Reinfeldts idiotiska juluttalande är bara ett i mängden.

Vidare angående närproducerat rekommenderas Econtalk (som med god marginal vann Weblog Awards för bästa podcast).