torsdag 15 januari 2009

TV-tittandet i diagram

Kerstin Brunnberg, Eva Hamilton och Christina Björk på SvD Brännpunkt:

Sanningen är att public service sedan länge krymper snabbt och obönhörligt relativt de kommersiella mediehusen.

Sammanställt från MMS årsundersökningar (klickbara bilder):
SVT1 stod sig alltså relativt väl fram till 2005, men har sedan dess tappat runt 5 procentenheter (20 procent av andelen). SVT2 har konsekvent försämrat siffrorna, och ses ungefär hälften så mycket idag som 1994.

Ovanstående statistik döljer dock den sneda åldersfördelningen kanalerna emellan, så sammanställt från 2008 års rapport (pdf):SVT-kanalerna och till viss del TV4 ses alltså övervägande av äldre tittare, medan de övriga kanalerna har relativt jämn åldersfördelning.
Nedbrutet per ålderskategori blir det än tydligare hur lite dagens ungdom nyttjar ång-TV, och framför allt hur oerhört lite de tittar på SVT, trots att tvångsfinansieringen borde kunna inbjuda till buffébeteende.

Ur Brännpunkt-artikeln:

Medborgarna betalar sin tv-avgift för att få ett oberoende och trovärdigt alternativ till kommersiella medier. Det är vad de bör få, också när medieverkligheten förändras.

Möjligen skulle det uttalandet kunna tänkas vara representativt för den under decennier monopolindoktrinerade senioriteten, men bland 18-25-åringar var 2007 obetalda TV-licensavgifter den tredje vanligaste orsaken till skulder registrerade hos Kronofogden. Peter Santesson-Wilson har sammanfattat TV-licensen betydligt träffsäkrare:

Inom sisådär tio år kommer tv-licensen, förlåt public service-avgiften, vara en medieskatt vi ska betala för att landets pensionärer ska slippa byta vanor. Undrar hur brett stöd den avgiften får?

Inga kommentarer: