Brottsstatistik New York State kontra Stockholms län 1975-2007

En av de nya skribenterna på vanligtvis läsvärda inslag.se - Philip Streich - skriver om att japanska barn såväl klarar att vistas bland vuxna som att transportera sig på egen hand. Han nämner sedan Lenore Skenazy:

[Lenore Skenazy] was labeled America’s worst mom by Fox News for letting her kid ride alone on the New York subway. She probably deserves it. New York is just a different place.

Jag hittade tyvärr ingen riktigt bra japansk brottsstatistik, men Japan är onekligen ett omvittnat säkert samhälle. Såvitt jag vet skapar det dock inga löpsedlar att svenska nioåringar åker tunnelbana, och särskilt inte när någon gjorde det 1975, så Stockholm duger gott som jämförelseobjekt till New York.

Så, via statistik från BRÅ och Disaster Center - det bör direkt noteras att brottskategorierna inte nödvändigtvis stämmer perfekt överens, men de är tillräckligt närbesläktade för att åtminstone kunna visa trender. Från att New York State 1975 (första året i BRÅ:s statistik) hade runt 3,5 gånger så många 'murder'* som Stockholms län hade 'dödligt våld' så är 2007 alltså förhållandet nästan 1:1, och vad gäller 'forcible rape' kontra 'våldtäkt inkl. grov' så har det gått från cirka 2:1 till cirka 1:4,5 [samtliga diagram klickbara för förstoring]:
Föredrar man istället att ha New York 1975 som måttstock så ser diagrammet ut som följer:Och slutligen utvecklingen städerna emellan - 'våldsbrott'/'violent', 'murder'/'dödligt våld' och 'forcible rape'/'våldtäkt inkl. grov' på årsbasis:
New York är alltså en relativt säker stad, vilket även kan ses i Wikipedia-artikeln United States cities by crime rate - New York Citys 614 violent crimes per 100 000 invånare 2007 kan jämföras med de tre närmast mindre städerna (som det finns statistik för): Los Angeles 718, Houstons 1132 och Phoenix 724. Oavsett hur farligt New York än skulle vara så känns det dock djupt ovärdigt en annars så balanserad blogg som inslag.se att jamsa med kristpaternalistiskt bottenskrap som Fox News.

* Samtliga beräkningar är självfallet per capita, men texten skulle bli för tungrodd om det skulle skrivas ut vid varje tillfälle.

Några tidigare inlägg på samma tema:
- Frihetliga sagohjältar: Ett litet djur åt Pelle
- Därför lät hon sin nioåring ta sig hem själv

Hundar - kraftfulla individer som bör bemötas med respekt

Jag kommer skriva ett betydligt längre inlägg om idiotin i hunddebatten, men bara ett kortare nyhetssvep:

- I kategorin samtliga hundar kan skada allvarligt (tidigare inlägg: 1, 2) - från Kvällsposten:

Speciellt som det inte är första gången prins Henriks [taxar] ger sig på människor. I maj förra året blev en 20-årig soldat så illa biten att han blev sjukskriven i tre veckor.

- I kategorin hundar (och hundägare) är individer och bör bemötas som sådana - från SvD (via Julia Skott):

– [Åttaåringen] skulle, enligt egen utsago, klappa [golden retrievern] på ryggen när den bet henne. Det är en olycklig händelse, säger Johan Rapp, inre befäl vid polisen i östra Skaraborg, till SvD.se.

Bettet orsakade "betydande skador" på flickan vänstra kind. Hon opererades under måndagskvällen.

Jag törs vidare garantera att hunden i fråga inte skulle varit föremål för en utredning innan den togs från ägaren ifall den klassats som "kamphund", eller som TV4 Skaraborg skriver: "Den aktuella hunden ska ha varit en Golden retriever och alltså ingen s k kamphund."

Med nuvarande debatt - med braskande löpsedlar och politiker med varningssignaler blinkande framför ögonen - så överser föräldrarna med att deras tultande barn provocerar 35 kilo rovdjur - polisen "understryker" även i artikeln att det gällt "normala familjeomständigheter" - samtidigt som de aldrig skulle låta barnen leka oövervakat på närmsta lekplats eller röra sig i samma område som ens en kopplad "kamphund".

Samtliga "kamphundsraser" är för övrigt som kollektiv betraktade stabila, men på samma sätt som exempelvis pitbullen via den skruvade debatten drar åt sig olämpliga ägare så drar ansett ofarliga hundar till sig olämpligt beteende, vilket ovanstående händelse är ett tragiskt exempel på.

Regleringar i verkligheten, igen

Regleringar innebär närmast per definition svartmarknad och förbjuden frukt-lockelse - nu från Boing Boing:

Anyway, I now operate a little mini-library that no one has access to but myself. Practically a real library, because I keep an inventory log and give people due dates and everything. I would be in so much trouble if I got caught, but I think it's the right thing to do because before I started, almost no kid at school but myself took an active interest in reading! Now not only are all the kids reading the banned books, but go out of their way to read anything they can get their hands on.

Utöver ovanstående skiftar dessutom regleringar fokus från verkliga problem - från Physorg:

As such, Medicare will reduce reimbursement rates to hospitals if one of eight hospital-acquired conditions develops during the patient's stay; hospital falls and trauma were included as one of these eight.

"Our greatest concern is that the heightened focus on fall prevention will have unintended consequences," notes Inouye. These are likely to include a decrease in mobility and a resurgence in the use of physical restraints and other restraining devices, such as bed alarms, in what Inouye calls "a misguided effort to prevent fall-related injuries.

Teori, praktik, humor

Teori - från Kids Prefer Cheese:

Incentives matter more than intentions

Praktik - från Johan Norberg:

More than 2,000 Indian farmers commit suicide every year because they can´t sustain their farms and pay their debts.
/.../
The Indian government pay Indian families who have lost their father after a suicide about $3,000. It´s a way of helping of course. And it´s a fortune. About ten times the annual wage. Unfortunately it´s also a powerful incentive for someone who can´t provide for his family.

Humor - från Dilbert [klickbar för förstoring]:

Social jämlikhet och samhällsutveckling

Synen på fattigdom och välstånd är något som i grunden skiljer liberaler från socialister - där fattigdom för liberalen är något som kan mätas i absoluta tal och upplevas på individnivå är det för socialisten generellt något som får sammanhang först i förhållande till omgivningen - eller som Ali Esbati skriver i ett av sina senaste inlägg:

[D]en sociala jämlikhet som i grunden är en förutsättning för att uppleva och utöva sina övriga friheter.

Bekymret med det socialistiska perspektivet är dock att utveckling på bred front försvinner ur analysen - som tidigare länkat förändrades exempelvis snitt-HDI bland världens länder med 0,111 mellan 1980 och 2006 (2006 motsvarar det ungefär skillnaden mellan Sverige och länder som Kuba, Costa Rica och Libyen - eller för den delen som skillnaden mellan Mexiko och länder som Syrien, Palestina och Gabon). Ett annat exempel på samma tema är hungern - från National Bureau of Economic Research:

According to conventional income measures, nineteenth century American and British industrial workers were two to four times as wealthy as poor people in developing countries today. Surprisingly, however, today's poor are less hungry than yesterday's wealthy industrial workers. I estimate the demand for calories of American and British industrial workers using the 1888 Cost of Living Survey and find that the estimated calorie elasticities for both American and British households are greater than calorie elasticity estimates for households in present day developing countries. The results are robust to measurement error, unreported food consumption, and indirect estimation bias. This finding implies substantial nutritional improvements among the poor in the twentieth century.

Några tidigare blogginlägg på liknande tema:
- Varför hatar vänstern?
- Stalinistisk tandhälsa
- Dagens Konflikt och Rädda Barnen om barnfattigdomen
- Afrikas fattigdom
- Maskinerna är våra vänner
- Nya barnadödlighetssiffror från Unicef

Trafikaspekten av en åldrande befolkning

Jan Söderström, trafikexpert vid SKL på DN debatt:

Det finns en väl förankrad myt att äldre bilförare är en riskgrupp i trafiken. Senare års forskning visar tydligt att så inte är fallet. Statens väg- och transportforskningsinstitut har analyserat olycksstatistiken för äldre bilförare. De råkar visserligen ut för något fler olyckor per kilometer än yngre. Men när man jämför förare med samma årliga körsträcka försvinner skillnaden. Om något visar sig de äldre förarna faktiskt vara säkrare.

Frågan är i mitt tycke högst intressant då befolkningen under en lång period blivit äldre. Från Socialstyrelsen (pdf) [samtliga bilder klickbara för förstoring]:

Dödsfall i samband med trafikolyckor, kvinnor (grön linje är 65-79 år, brun linje är 80+):
Män (dito linjer - notera även den skilda skalan mellan diagrammen):
De äldre åldersgrupperna är alltså redan per capita överrepresenterade vad gäller olyckor, och då visar ovanstående diagram dessutom inte det fenomen som nämns i VTI-rapporten (pdf) som Söderström hänvisar till:

Resandet och antal resor minskar med åldern. Pensioneringen innebär en markant nedgång i det dagliga resandet eftersom antalet arbetsrelaterade resor minskar. Generellt gäller att ju äldre gruppen är, desto mindre är resandet. Jämfört med andra åldersgrupper, kör 75-åringar och äldre mer sällan bil och utnyttjar oftare andra ressätt.

VTI-rapporten vidgar dock perspektivet och tar med såväl antal körkortsinnehavare som transporterad sträcka:
Man bör ha i åtanke att äldre - precis som rapporten anger - tenderar att vara överrepresenterade vad gäller skador och olyckor då deras kroppar helt enkelt inte är lika stryktåliga, men överrepresentationen är tydlig.

Vidare ur DN debatt-artikeln:

I motsats till vad många tror innebär de äldre förarna inte någon ökad risk för andra vägtrafikanter.

Slutsatsen är tagen direkt från VTI-artikeln, men meningar som: "However, all statistical differences disappeared after controlling for certain background variables" formligen osar av vinklad ingång till problemet. Äldre personer har generellt fler fysiska och psykiska nedsättningar (syn, reflexer, koordination, demens, med mera) och är därför sämre bilförare som grupp betraktat. Det känns som en ytterst okontroversiell slutsats, men bör heller inte tolkas som att äldre bör bannlysas ur trafiken enbart baserat på ålder. Bilen innebär frihet, och frihet är något som de gamla har alldeles för lite av. En del av lösningen är - som VTI-rapporten nämner - att se över trafikskyltar, refuger och liknande och en annan att övervaka äldre personers hälsa, men vad som verkar bortglömt är att det i en bättre fungerande marknadsekonomi hade funnits en god marknad i att tillhandahålla inköp och transporter, så att åtminstone mindre lustfyllda transporter sköts av bättre lämpade än individen i fråga, oavsett ålder.

Vad Söderström däremot ska ha plus för är slutsatsen att även om de gamla dör i trafiken så är det bättre att de kör bil eftersom ännu fler hade dött ifall de hade nyttjat något annat transportmedel. Den insikten - Bastiats "that which is not seen", alltså att något annat hade hänt ifall det nuvarande inte hänt - borde vara en grundbult i varje resonemang, men så är tyvärr långt från fallet. Meningen: "Att cykla och promenera är givetvis att rekommendera ur folkhälsosynpunkt, men man måste vara uppmärksam på att risken för en olycka då är väsentligt större" säger vidare en hel del om folkhälsoperspektivet.

GDI kontra BNP per capita

HDI har fått några inlägg på slutet, men FN har fler index utöver HDI. Ett av dessa är GDI - Gender-related Development Index, skapat efter kriterierna förväntad livslängd, utbildning och förväntad inkomst, via värden som "log(40000)" och "förväntad livslängd -22,5" i syfte att visa könsskillnader.

Måttet är märkligt dåligt etablerat i debatten med tanke på samhällsdebatten i stort och att något så allmänt respekterat och ansett neutralt som FN (särskilt i de kretsar man spontant skulle kunna anta skulle vara intresserade av ett mått som GDI) som arbetat fram det - exempelvis var den enda omnämningen jag hittade i riksdagsprotokollen från 1995 (av folkpartisten Karl-Göran Biörsmark).

Hur som haver, motsvarande diagram som i det tidigare inlägget, fast med GDI istället för HDI - från UNDP [samtliga diagram klickbara för förstoring]:
Föga förvånande är alltså även sambandet mellan GDI och BNP per capita mycket starkt. Utstickarländerna vad gäller GDI-BNP-korrelation är Ekvatorialguinea (69 högre ranking i BNP än i GDI), Botswana (52) och Qatar (37) samt åt andra hållet Myanmar (48 högre ranking i GDI än i BNP), Tonga (42), Kuba och Madagaskar (båda 40).

Så trots att GDI tycks ha svårt att etablera sig i debatten så är i mitt tycke ändå korrelationen med BNP per capita klart intressant. "A rising tide lifts all boats, a falling tide smells really bad", som de säger, ekonomerna.

Not: Israel, Libyen, Seychellerna, Saudiarabien, Antigua och Barbuda, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, Ecuador, Bosnien-Hercegovina, Dominica, Grenada, Belize, Saint Vincent och Grenadinerna, Georgien, Gabon, Turkmenistan, Egypten, Solomonöarna, Haiti, Papua Nya Guinea, Angola och Timor-Leste saknar GDI i UNDP:s databas och saknas därför följaktligen även i ovanstående diagram.

Kinesisk spion gripen

Från Rapport:

(Direktlänk)

Always the sun

Physorg, 3 juni 2009:

Just as parents want to protect their children from skin cancer by putting sunscreen on them, parents should protect children's eyes by getting them in the habit of wearing sunglasses outdoors.

Physorg, 6 januari 2009:

Australian scientists from The Vision Centre say there is persuasive evidence that increased exposure to daylight can prevent the permanent short-sightedness and eye damage which now afflicts up to 80-90 per cent of children in cities in East Asia such as Singapore and Hong Kong.

HDI kontra BNP per capita, igen

Jag länkade tidigare till Justin Wolfers inlägg hos Freakonomics angående HDI kontra BNP per capita - ur inlägget [klickbar för förstoring]:Landsbeteckningarna gör i mitt tycke Wolfers diagram onödigt plottrigt, så jag sammanställde samma siffror. Jag tycks dock inte få fullt lika perfekt korrelation, så gissningsvis använde Wolfers en separat databas istället för FN:s BNP-index [samtliga diagram klickbara för förstoring]:
Samma diagram fast med index istället för ranking:
Vidare: FN:s angivna avvikelse mellan HDI-ranking och BNP-ranking mot 2006 års HDI:
De största utstickarna i diagrammet är för övrigt Ekvatorialguinea (86 högre ranking i BNP per capita än i HDI), Botswana (69) och Gabon (55), samt åt andra hållet Kuba (40 högre ranking i HDI än i BNP per capita), Tonga (32) och Myanmar (29). Den nedåtsluttande trendlinjen visar att länder med lågt HDI tenderar att ligga högre vad gäller BNP-index än HDI, men sambandet är svagt.

Debatten i botten är dock vad som är intressant i det här fallet - BNP må kännas som ett begränsat mått, och på många sätt är det naturligtvis så (vilket jag med god sannolikhet återkommer till), men den naturliga driften är att förbättra sin livssituation, och BNP är om inte annat åtminstone nära relaterat till möjligheten att göra så. BNP kommer därför korrelera med vad annat positivt godhjärtade byråkrater önskar så mycket att det andra måttet blir överflödigt. Och skulle inte BNP korrelera med det andra måttet så är det snarare ett gott läge för byråkraten att se över sina prioriteringar.

På samma sätt fungerar folkhälsopolitiken - den som exempelvis röker är överrepresenterad vad gäller bland annat övervikt, att slarva med kosten, att överkonsumera alkohol, sömnbrist,låg utbildning, och så vidare - eller sammanfattningsvis helt enkelt överrepresenterad att trivas sämre med tillvaron. Det är alltså inte nämnvärt farligt för en i övrigt välfungerande individ att exempelvis vara överviktig eller sova "för få timmar per natt", det är bara folkhälsoperspektivet som ofrånkomligen hamnar snett.