Michael Jackson är död, vilket gissningsvis inte undgått någon. Jag har personligen aldrig varit något större fan av honom, men han har varit omöjlig att undgå att förhålla sig till - med bland annat sin ofrånkomligen briljanta musik, sin märkliga film, sin märkliga 3d-film, sitt märkliga tv-spel baserat på filmen, sina märkliga fans och sitt okonventionella leverne. Han var så stor redan tidigt 90-tal att det alternativa slutet på Terminator 2 använde honom som tidlös referens.
Mest intressant i sammanhanget tycker jag ändå att synen på honom är. Michael Jackson var inte som andra. Han sov i syrgastält, hade en schimpans som husdjur, blekte huden, opererade sönder allt han kom åt, skaffade barn på okonventionellt vis och umgicks med barn. För detta hånades han på bredast möjliga front. Ett tydligt minne ur dokumentären Living with Michael Jackson är där reportern står nedanför Michael Jacksons favoritträd, där han skapat några av sina största hits, och på direkt förfrågan från Jackson (som sitter i trädet) om att klättra upp i trädet istället stannar på marken med tydligt avståndstagande. Utgångsläget var alltid att avslöja och håna honom - till och med Johan Johansson delade ut en känga.
Jacksons beteende var dock fullständigt harmlöst (bortsett då från att han eventuellt antastade de besökande barnen och eventuellt misskötte sina egna) - ingen drabbas av att Michael Jackson inte sov i en Ikea-säng eller gick promenader med hunden, och att han idag är mer känd för sitt privatliv än för sin musikkarriär är en skamfläck i nutidshistorien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar