Peter Santesson-Wilson skrev nyligen - i vanlig ordning intressant - om Bayes' teorem och om false positive-problematiken:
# Antag att det test vi använder för att diagnosticera livmoderhalscancer ger positivt utfall med 99 % sannolikhet om kvinnan har cancer och negativt utfall med 99 % sannolikhet om kvinnan är frisk. (Siffran är bara ett räkneexempel, jag vet inte vad de verkliga testerna presterar.)
# Aj aj, provet ger positivt utfall. Hur stor är sannolikheten att damen i fråga verkligen har livmoderhalscancer?
/.../
Sannolikheten för cancer i räkneexemplet ovan är 2,2 %.
Cancerbryderiet är välvalt då det är ett i allra högsta grad reellt problem med tragiska konsekvenser, men bekymren stannar inte där - från Daily Mail:
Thousands of women have had unnecessary surgery, chemotherapy and radiotherapy as a result of routine breast cancer screening, doctors have warned.
For each woman whose life is saved, ten healthy ones needlessly receive mastectomies and other treatment, a study found.
/.../
'There is evidence to show that up to half of all cancers and their precursor lesions that are found by screening might not lead to any harm to the woman during her lifespan.
'Yet, if found at screening, they potentially label the woman as a cancer patient: She may then be subjected to the unnecessary traumas of surgery, radiotherapy and perhaps chemotherapy, as well as suffer the potential for serious social and psychological problems.
'The stigma may continue into the next generation as her daughters can face higher health insurance premiums when their mother's over-diagnosis is misinterpreted as high risk.
Det är alltså långt ifrån så självklart som samhällsdebatten antyder att yrka för ökade cancerkontroller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar