Ur The Atlantic, via Kottke, angående ett PR-stunt där Thermos skickat varmt kaffe cirka 150 mil:
But there’s something that enables all of this, from my supping of
the coffee to your reading this now: the global supply chain. The
ability to fling ingredients and products from coast-to-coast and
continent-to-continent makes not only Thermos’s contest but Spyhouse’s
very business possible. It’s the supply chain that moves coffee beans
from El Salvador to Minneapolis, where they can be roasted and sipped in
days. It’s the supply chain—in the form of FedEx, which, remember, has
the world’s fourth largest collection of aircraft—that performs the final stunt of getting coffee around the lower 48 in half a day. Behind every ingredients list stand the movers and shippers of our
world: each, like FedEx, possessing a private army of execution. I
accepted Thermos’s coffee contest because it seemed a spectacle of
logistics. But every single day of our lives is already that.
Even though Ferrero International, which makes [Nutella], is headquartered in Italy, it has factories in Europe,
Russia, North America and South America. And while certain inputs are
supplied locally—like, say, the plastic for the bottles or milk—many
others are shipped from all over the world. The hazelnuts are from
Turkey; the palm oil is from Malaysia; the cocoa is from Nigeria; the
sugar is from either Brazil or Europe; and the vanilla flavoring is from
France.
DN har tittat på åtta julgodisklassiker för att se hur svenska de egentligen är. Resultatet är inte så gult och blått som man kanske tror.
Av de åtta varorna är Juleskum det enda som ägs av ett helsvenskt bolag.
Går man sedan en smula djupare i ingredienslistan så kommer självfallet inte heller Juleskum att vara "helsvenskt", vilket lika självfallet endast är positivt - ur I, pencil, som aldrig kan hänvisas för ofta:
Simple? Yet, not a single person on the face of this earth knows how to make me. This sounds fantastic, doesn't it? Especially when it is realized that there are about one and one-half billion of my kind produced in the U.S.A. each year.
Årets Julklapp 2013 tar fasta på den kombinerade mat- och hälsotrenden där allt fler vill laga kvalitativ mat från grunden och styra innehållet. Det är en produkt som speglar konsumenternas ökade hälsomedvetenhet likväl som den starka gör-det-själv-trenden inom mat och dryck. Årets Julklapp 2013 är råsaftcentrifugen.
"Hälsomedvetenhet" bör i det här fallet snarare kallas tillsatshets, men det svenska skattetrycket och byråkratin kring att starta och driva företag är självfallet också en stor del i att gör-det-själv-trenden är så stark som den är.
Vidare på återkommande bloggtema: ostburgarmiraklet - från Waldo Jaquith, via Kottke:
Further reflection revealed that it’s quite impractical—nearly impossible—to make a cheeseburger from scratch. Tomatoes are in season in the late summer. Lettuce is in season in spring and fall. Large mammals are slaughtered in early winter. The process of making such a burger would take nearly a year, and would inherently involve omitting some core cheeseburger ingredients. It would be wildly expensive—requiring a trio of cows—and demand many acres of land. There’s just no sense in it.
A cheeseburger cannot exist outside of a highly developed, post-agrarian society. It requires a complex interaction between a handful of vendors—in all likelihood, a couple of dozen—and the ability to ship ingredients vast distances while keeping them fresh. The cheeseburger couldn’t have existed until nearly a century ago as, indeed, it did not.
Det bör också noteras att Jaquith ifall han nu verkligen ville göra allt från grunden även borde ha tillverkat de nödvändiga redskapen själv, vilket än mer belyser omöjligheten. Carl Sagan-citatet han sedan nämner är alldeles fantastiskt:
“If you wish to make an apple pie from scratch, you must first invent the universe."
Tidigare inlägg på temat: närproducerat (bloggetikett)
Nedan en redogörelse för hur man - med vad som verkar vara ungefär samma regelverk som Thomas Thwaites med brödrosten - egenproducerar en måltid - via Treehugger:
Jag håller dock med Treehugger om att "there is still much value in doing things for yourself" - nämligen att få upp ögonen för hur berikande handel är och att självhushåll innebär extrem fattigdom.
But while every national culinary tradition has
something to applaud, such traditions are the product of limits. They
come about because different foods work best in different climates and
circumstances. While much of the pleasure of eating out or travelling is
in discovering new foods, combinations and methods, chefs should never
be beholden to tradition any more than national and regional cultures
should be preserved in aspic. While you rightly say that chefs can
‘serve as an important bridge with other cultures’, ultimately there
should just be one great body of culinary practice and ingredients - the
world - from which everyone can share, and mix-and-match to find
pleasurable new experiences.
Och jag håller med Charles Kenny (via Reason) om att genmanipulation generellt är bra, att närproducerat generellt lämnar en hel del att önska, att det är bra att afrikanska länder exporterar mat till resten av världen och att ekologiskt jordbruk i stort är ohållbart:
If you want to do
the right thing, give up on locavorism and organics über alles and become a
globally conscious grocery buyer. This should be the age of the "cosmovore" --
cosmopolitan consumers of the world's food.
Jag håller dock självfallet även med Cornucopia? (där även kommentarerna är läsvärda) om att livsmedelstillverkning är tydligt bootleggers and baptists-osande sönderreglerat - vilket alldeles grundläggande missgynnar småskalighet - och att det på alla sätt och vis är självklart att göra en kraftig översyn på den fronten. (Jag förstår dock inte slängarna mot gårdsförsäljning av alkohol eller varför det enbart skulle vara tillåtet att sälja till slutkund.)
Tidigare inlägg på temat: Närproducerat (bloggetikett)
Fortune Magazine is reporting that Mark Zuckerberg has challenged himself to only eat animals that he kills by his own hands. As an omnivorous ex-vegan who has never killed my own dinner I commend his personal challenge. (Zuckerberg takes an annual challenge as a personal growth exercise. Last year he learned Chinese.)
I sammanhanget delar jag Mattias Svenssons hållning:
Min inställning är den exakt omvända. Jag tänker bara äta djur någon annan dödat, styckat, processat, förpackat, och gärna också lagat. För vilket jag gärna betalar en slant.
Sedan är även Svenssons marknadsbeskrivning värd att citera (en Borgs-krönika på nånannanism-temat finns här):
Samtidigt finns det en god ”nånannanism” som är fundamental för en frihetlig samhällsordning. ”Nån annan” har nämligen löst de flesta av dina problem utan att du ens behöver tänka på det; mat från andra sidan världen står på ditt frukostbord, du har ett välbyggt och uppvärmt hus att bo i, gator att förflytta dig på, ett jobb att gå till etc. På marknaden byts värde mot värde, och ditt ansvar blir att leverera motsvarande värde tillbaka genom din egen insats, men det är sällan en direkt relation.
Du tager en rentvättad glasdamejeanne, med tjugofem liters rymd ungefär, och pissljummet vatten direkt ifrån kran, och strösocker från din affär. Ja sju kilo socker och ett paket jäst, de renaste råvaror blir allra bäst. Så ställer du flaskan vid ditt element, där jäser det bäst, det är vittnat och känt.
Du fröjdas åt bubblor från glasrörets kolv, det känns ingen lukt ifrån den. När flaskan har stått där i dagarna tolv, slå i mera socker min vän. Ett kilo bör räcka och låt den sen va' ,tills den slutar jäsa och då är den bra. Du tar en kastrull med ett skruvlock så tätt, en muffskruv hos rörmokarn hittar du lätt.
Ett mjukglödgat kopparrör av tre meters längd, du fäster i locket så flink. Det böjs till en båge i luften så svängd, över diskbänken ner i en hink. I hinken skall röret va böjt i spiral, som kyles av vatten så att den blir sval. Låt röret gå ut genom hinkbottnen sen, och din apparat, den är färdig min vän.
Nu tänder du på under din mackapär, tills det blir åttifem grader hett. Och då skall du se att det blir resultat, det börjar att rinna så lätt. Du ser så högtidligt på röret av koppar och provsmakar värdigt kristallklara droppar. Till slut när det blott kommer vatten, min vän, slå i destillatet och kör om det igen.
Du får fyra liter med styrka som fem, som filtreras i finmalet kol. Om den du så vill kan du smaksätta den, eller drick som det är och säg skål. 99 68 18 ringer du till, och jag kommer dit med potatis och sill. Sen sätter vi vatten och socker och jäst, och ser med förtröstan på nästa fest.
Men går du och köper systembolagssprit, ja då må du gärna göra't. Med kärlek och omsorg och andäktig flit, jag trivs när jag själv får köra't. Ja föredrar inte fabrikslagad mat, jag får en liter för tre spänn ur min apparat. Ja vad vet du om det du från bolaget får ida'. Jag vet att den snapsen är färsk som jag får ta.
Och för den som inte behöver kunna nynna instruktionerna finns även en utförlig guide hos Ludwig von AnKa. Vill man sedan göra absint (för övrigt en dryck omskriven av såväl Johan Norberg som Mattias Svensson och numer tillåten även i Frankrike) så fanns det nyligen recept hos English Russia; de valde dock tydligen att ta bort det, men här är det i sin helhet (minus stiliga bilder):
Stage One. Infusion. Ingredients: Alcohol 80% and herbs (the most common bought in the chemist’s, in grams per 1 liter of alcohol): Herbs. Wormwood: 100 g [malört] Fennel (fruit): 50 g [fänkål] Anise: 50 g [anis] Mint: 15 g [mynta] Melissa: 8 g [citronmeliss] Chamomile: 3 g [kamomill] Cumin: 10 g [spiskummin] Angelica: 10 g [kvanne]
It would be nice to add 5-10 g of hyssop [isop], but it is difficult to find. The substance should be kept in a dark place at room temperature for 7-15 days. You can certainly speed up the process, infusing the substance for 24 hours at a temperature of 40 C, but this will worsen the result.
Stage Two. Distillation. The obtained infusion is diluted to about 55 degrees and poured into the distiller (with herbs). Distillation takes about 4 hours. A distillate should drip at a rate of 3-4 drops per second. The first 50 ml are ruthlessly discarded. When about 95% of the original volume is poured out it’s time to stop the process. Very important to prevent herbs from burning!
Stage Three. Coloring. Coloring requires about 15% of the distillate and the following herbs: Melissa: 8 g [citronmeliss] Licorice: 10 g [lakrits] Mint: 15 g [mynta] Chamomile: 2 g [kamomill] Angelica: 2 g [kvanne] Herbs are infused for a day, after which the infusion is wrung out directly into the distillate.
Stage Four. Aging.
The obtained beverage is put into a dark closet and kept there for at least 2 weeks.
Det går självfallet också att odla egen tobak - längre tråd på temat och ett New York Times-reportage om en hemodlare i "the state with the highest cigarette taxes in the country, in a city that has become one of the hardest places in America to find a place to smoke".
Och vill man prompt fortsätta egenproducera så finns instruktioner för en hookah här, steampunk-Mr. Potato Head här och oljeborrning här.
Outside, Homer concludes the tour: "So, Flanders, what do you think of the house that love built?" He pats the front door, which falls inside the house, causing the second story to cave in. Finally, the top story collapses, and the house is back to where it started from. "Aw shoot!" is his response, scratching his head to find out what went wrong.
Ned walks away from the demolished "house" and begins to buff his glasses. The right lens falls out, and Ned lets out a groan and puts on his glasses.
Ned: Calm down, Neddly diddily diddily diddily, doodily. They did their best shodaiddily iddily iddily diddily diddily. Gotta be nice, hostidididildilidilly ah HELL diddily ding dong crap! Can't you morons do anything RIGHT!? [shocked gasps] Marge: Ned! We meant well, and everyone here tried their best. Ned: Well my family and I can't live in good intentions, Marge! Oh, your family's out of control, but we can't blame you, because you have gooooooooood intentions!
George Monbiot skriver inte bara om strålning i Guardiankolumnen, utan snuddar också vid närproduceratproblematiken:
At high latitudes like ours, most small-scale ambient power production is a dead loss. Generating solar power in the UK involves a spectacular waste of scarce resources. It's hopelessly inefficient and poorly matched to the pattern of demand.
Och:
Some greens go even further: why waste renewable resources by turning them into electricity? Why not use them to provide energy directly? To answer this question, look at what happened in Britain before the industrial revolution.
The damming and weiring of British rivers for watermills was small-scale, renewable, picturesque and devastating. By blocking the rivers and silting up the spawning beds, they helped bring to an end the gigantic runs of migratory fish that were once among our great natural spectacles and which fed much of Britain – wiping out sturgeon, lampreys and shad, as well as most sea trout and salmon.
Traction was intimately linked with starvation. The more land that was set aside for feeding draft animals for industry and transport, the less was available for feeding humans. It was the 17th-century equivalent of today's biofuels crisis. The same applied to heating fuel. As EA Wrigley points out in his book Energy and the English Industrial Revolution, the 11m tonnes of coal mined in England in 1800 produced as much energy as 11m acres of woodland (one third of the land surface) would have generated.
Before coal became widely available, wood was used not just for heating homes but also for industrial processes: if half the land surface of Britain had been covered with woodland, Wrigley shows, we could have made 1.25m tonnes of bar iron a year (a fraction of current consumption) and nothing else. Even with a much lower population than today's, manufactured goods in the land-based economy were the preserve of the elite. Deep green energy production – decentralised, based on the products of the land – is far more damaging to humanity than nuclear meltdown.
Och till några praktiska tillämpningar av närproduceratprincipen:
In a bowl, whisk together 1 part buttermilk with 8 parts of the best heavy cream you can find — not ultra-pasteurized. (For example, 1/4 cup buttermilk to 2 cups cream.) Cover the bowl and leave it at room temperature for 12 hours to 2 days, until it thickens and separates. Whisk together and transfer to a container; refrigerate, tightly covered.
Och svårare än så är alltså inte alternativet till att spendera cirka 10 kronor i närmsta livsmedelsbutik - om man nu alltså har tillgång till kärnmjölk och grädde (och visp, skål, kyl, etc).
Souza, 35, had to panhandle in the Brazilian city of São José de Piranha and go hungry for four months in order to raise the initial $270 he needed for sheet metal, which he cut into shape using a borrowed hammer and chisel. He scrounged a 125cc motorcycle engine, and gathered other junked parts from all over the region.
Bygget tog fyra år och uppenbarligen alldeles anmärkningsvärda mängder begåvning - precis som ett fantastiskt diagram i DN nyligen visade så använder sig Volvo av över 300 underleverantörer i 41 länder för att leverera de över 20 000 delar som behövs för att bygga en V70, vilket även gör att såväl ursprungsmärkningar som BNP-uträkningar egentligen blir omöjliga.
Jag såg det nyligen länkas till ett blogginlägg där Dianas död - där en engelsk prinsessa med en egyptisk pojkvän åkte i en tysk bil med holländsk motor, etc - togs som äntligen en begriplig globaliseringsdefinition, men det för mig bästa exemplet på det är I, pencil (förklaras av Milton Friedman här och finns som diagram här), där den enorma processen bakom att tillverka en penna reds ut; samma penna kostar sedan någon minuts arbetsinsats för att köpa väl i butik. På samma tema reder Jeffrey Tucker ut varför det inte finns något som kan kallas hemlagad glass (obligatorisk Hassan-referens).
Även Lisa Simpson har tidigare gjort sig skyldig till feltänket, men kommit till sans - citat ur avsnittet The Debarted:
I never dreamed an American car designed in Germany, assembled in Mexico from parts made in Canada, could be so amazing.
Precis som Homer Simpson så är Peter Griffin en handlingens man, så han styr med all önskvärd elegans upp en perfekt tullmur genom att starta ett eget land och sedan invadera grannen Joes pool med resultatet att tomten barrikaderas av USA:s armé - ur avsnittet E. Peterbus Unum:
Peter: Good morning, subjects. What's for breakfast? Meg: Nothing, you idiot. We don't have any food. Lois: Peter, this has gotten way out of hand. Look at what we're reduced to! Our own baby has to use newspapers for diapers!
Så precis som Springfields invånare är Lois inte heller nämnvärt nöjd med tillvaron, trots den relativa rikedomen och familjens tjusiga titlar och trots att de slipper konkurrera med låglöneländer:
Lois: This is insanity! Peter: Whoa, where do you think you're going? Lois: America! I've had enough. You can keep this filthy mess you call a country! Come on, kids.
Saddam Hussein: And then Jerry guessed that her name was "Mulva." Muammar Qadhdhafi: That show is so funny. It really reminds me of me and my friends. How we hang out before I kill them for worshipping the wrong god.
I, Pencil är en klassisk ekonomiberättelse där det förklaras vilken fantastisk skapelse en alldeles vanlig blyertspenna är - ur I, Pencil:
Simple? Yet, not a single person on the face of this earth knows how to make me. This sounds fantastic, doesn't it? Especially when it is realized that there are about one and one-half billion of my kind produced in the U.S.A. each year.
Milton Friedman har även använt liknelsen i sitt Free to Choose:
(Direktlänk)
Dwight Eschliman har uppenbart annat fokus - "37 or so ingredients, many of which are polysyllabic chemical compounds", men hans bilder på ingredienserna i en Twinkie fungerar åtminstone för mig främst som exempel på fantastisk marknadsekonomi.
Tullmurar är ett vanligt begrepp i globaliseringsdebatten. Homer Simpson är dock i vanlig ordning en handlingens man och inför genialiskt helt sonika en perfekt tullmur - från Wikipedia:
However, Homer gets distracted and instead dumps the silo in the lake, re-polluting it. Moments later, a squirrel jumps into the lake and becomes severely mutated. Nearby, Flanders and Bart discover the squirrel during a hike, and the EPA captures it. Russ Cargill, head of the EPA, presents five options to President Schwarzenegger to keep Springfield's pollution contained; he randomly picks the action of enclosing Springfield in a large glass dome.
Julia Skott skriver hos Taffel om ett veckolångt experiment med att äta närodlat - definierat som 25 mils avstånd från Stockholm.
Artikeln är så välskriven och träffsäker att det är synd att klippa stycken ur den, men trots tillgång till Bondens marknad, trots att det bara gällde en vecka och trots vissa avsteg från de uppsatta begränsningarna så ägnade hon större delen av experimentveckan åt att längta efter tidigare tillgänglig mat.
Och det kan alltså noteras att hon tillät 25 mil radie, vilket utöver Stockholm bland annat täcker in Uppsala, Linköping, Norrköping, Västerås, Eskilstuna, Gävle, Örebro och Gotland, och alltså är ett betydligt större område än vad lokavorer vanligtvis anser vara närproducerat.
Det här med närproducerad mat... Det finns något äckligt med det. Något som får mig att tänka på medborgargarden och gated communitys och en jävligt sunkig typ av faluröd patriotism.
Han får dock ta emot ordentliga skopor ovett i kommentarerna, och har därför förtydligat ytterligare:
Jag anser bara att allt måste ske på lika villkor. Gillar inte att bli påverkad att köpa ett lite mindre gott ägg lite dyrare bara för att hönan som har värpt det bor nästgårds. Det finns ingen logik i det. För jag tänker absolut inte vara nostalgisk bara för att någon vägrar anpassa sig till marknadsläget och bli bättre och mer konkurrenskraftig.
From scratch means: You grow your tomato, you grow your lettuce, you cure your own bacon or pancetta, you bake your own bread (wild yeast preferred and gets higher marks but is not required), you make your own mayo. All other embellishments, creative interpretations of the BLT welcome. /.../ The point is to cook an American classic for ourselves and for our families without resorting to Oscar Meyer, Helmann's, Wonderbread, or even the Florida and California Tomato Growers associations.
Vinnarna i respektive kategorier har nu korats - vinnaren i Best Overall BLT From Scratch skriver om processen här och har ett flödesschema här. Exempelvis använde han 25 liter havsvatten för att få fram saltet som behövdes och samlade grenar i parker för att kunna röka baconet. Även någon så ambitiös tvangs dock inse sina begränsningar:
I couldn't do everything. Milling flour was out; I've no space for chickens; I can't press my own oil.
Och en sådan smörgås får man alltså färdiggjord för någon 50-lapp på varje café med självaktning.
Desrochers menar att “food miles”-diskussionen är missriktad, eftersom godsfrakter trots allt är relativt energieffektiva och bara svarar för en liten andel av alla livsmedelsrelaterade utsläpp. Att odla rosor i holländska växthus tar sex gånger mer energi än att göra det under solen i Kenya, till exempel. Kött från frigående lamm på Nya Zeeland produceras på ett betydligt mer miljövänligt och effektivt sätt än någon annanstans, och då kanske den långa transporten till konsumenterna blir sekundär. Lokala inköpsresor med bil, som mellan gårdsbutiker på landet, är en annan miljöbov.
Angående just lamm från Nya Zeeland så skrev James E. McWilliams en New York Times-kolumn på temat:
Incorporating these measurements into their assessments, scientists reached surprising conclusions. Most notably, they found that lamb raised on New Zealand’s clover-choked pastures and shipped 11,000 miles by boat to Britain produced 1,520 pounds of carbon dioxide emissions per ton while British lamb produced 6,280 pounds of carbon dioxide per ton, in part because poorer British pastures force farmers to use feed. In other words, it is four times more energy-efficient for Londoners to buy lamb imported from the other side of the world than to buy it from a producer in their backyard. Similar figures were found for dairy products and fruit.
Here’s where it seems counterintuitive: If you look at the path traveled by any one given box of produce, it’s much longer than it used to be. It no longer travels in a single straight line from farm to store; it now travels the two long sides of the triangle in its path from farm to distribution center to store. But quite obviously, this narrow view omits the overall picture, where the stores are all stocked with produce that got there much more efficiently.
A large aircraft emits about three times the greenhouse gases per passenger kilometer traveled than a train during operation. But if you consider the infrastructure that supports train and light rail travel, it effectively increases greenhouse gas emissions by a factor of 155 percent. A similar calculation for jets only increases the effective greenhouse gas emissions by 31 percent.The two modes of transport are basically neck-and-neck, but on the U.S. east coast, where fossil fuels provide electricity for rail travel, trains end up being bigger greenhouse gas emitters than planes.
Och vidare på samma tema - från DN-artikeln "Finlands problem är vårt" (090602), som inte verkar finnas på nätet: Det bör noteras att stapeln näst längst till höger gäller kortfibrig massa från Finland, men tryckfelet åsido så gäller alltså att pappersmassa produceras i Brasilien och skeppas till Sverige billigare än bara virkeskostnaden i Finland (tack vare snabbväxande eukalyptusträd).
Jag skrev tidigare om 100 mile suit-projektet, där en kostym tillverkades med allt vad 100 miles omkrets hade att erbjuda.
Det finns dock en annan sida av närproducerat, som bland annat berörts finstämt av Göran Persson: "Folk kan städa efter sig själva, det tycker jag gott." Att han vid det tillfället hade fem timmar betald städning per vecka och senare fick cirka 13 000 kronor i avdrag för hushållsnära tjänster är blott en parentes i sammanhanget.
Och enligt närproduceratlogik har han en självklar poäng - är det positivt att hålla jobben i närheten borde det vara optimalt att hålla jobben till sig själv. Thomas Thwaites har beslutat att testa teorin och har gett sig i kast med att tillverka en brödrost alldeles på egen hand (jag står dock en smula frågande inför projektets avgränsningar):
I'm Thomas Thwaites and I'm trying to build a toaster, from scratch - beginning by mining the raw materials and ending with a product that Argos sells for only £3.99. A toaster. How hard can it be?
Thwaites har dock upptäckt vissa bekymmer:
Well, quite hard. After some research I have discovered that I will need the following materials to make a toaster. Copper, to make the pins of the electric plug, the cord, and internal wires. Iron to make the steel grilling apparatus, and the spring to pop up the toast. Nickel to make the heating element. Mica (a mineral a bit like slate) around which the heating element is wound, and of course plastic for the plug and cord insulation, and for the all important sleek looking casing. The first four of these materials are dug out of the ground, and plastic is derived from oil, which is generally sucked up through a hole.
Men till skillnad från 100 mile suit-projektet är han åtminstone inte bunden geografiskt:
Part of the project consists of going to the places where it's possible to dig up these raw materials. Mining no longer happens in the UK, but the country is dotted with abandoned mines, some having been worked since before the 'UK' existed, but all currently uneconomical. We shot some footage at Clearwell Iron mine in South Wales before Christmas. /.../ The only known deposit of Nickel in the UK has long since been exhausted. In Finland however exploitation of a huge deposit has begun. I'd very much like to go and bring back a lump of nickel ore from this remote industrial area, and make it in to an element for my toaster. I'm also trying to negotiate a helicopter ride to an oil rig in the North Sea to collect some oil from which I would try (and certainly fail) to make plastic.
Thwaites skulle i nuläget behöva hjälp främst med följande delar:
# Access to an oil rig. # Information about any nickel mines in the UK. # A contact at Talvivaara Mining Company Plc. # Information about how to reach the Knoydart mica mine in Scotland.
Skulle du vara en av dem som kan hjälpa honom så kan han nås på thomas@thetoasterproject.org, och vill du se filmer från projektet så finns det på hemsidan.
Wired skriver om Kelly Cobb, som beslutade att ge närproducerat ett försök och planerade att göra en kostym (med strumpor, skor, underkläder och slips) där allt material kom från inom drygt 16 mil (100 engelska mil) från hemmet. Projektet tog månader att slutföra, och trots att 20 hantverkare anlitades tog det dem totalt 500 arbetstimmar. Bilder på resultatet finns här.
Åtta procent av materialet (bland annat gummisulorna till skorna) kom dock från områden utanför cirkeln, men Cobb uppskattar att de hade kunnat få bort de åtta procenten om de lagt 1,5 år på projektet.
För att överföra projektet till svensk standard så är USA 55 procent mer tätbefolkat än Sverige, så för att täcka in lika mycket personer i en cirkel skulle den behöva vara runt 20 mil i radie - motsvarande ungefär halva Norrland (eller cirka 40 procent större än Svealand).
Som Johan Norberg skriver i När människan skapade världen är det ingen slump att "byta pojkvänner som andra byter skjortor" är ett nyare talesätt än "kosta skjortan".
Ikonoklasm som begrepp såg jag först användas kring fantastiske John Lydon, och det var en term jag direkt tog till mig - i betydelsen att inget är för heligt för att undgå kritik. För mig var det ett av de första tydliga ställningstaganden jag sett för sann yttrandefrihet - alltså inte bara rätten att smeka medhårs.
Det förvånar mig därför att så många som jag i stort sympatiserar med, som exempelvis Johan Ingerö och Sanna Rayman, så instinktivt sparkar bakut inför vissa försök att förändra i det lilla - i det här fallet barnsagor. Ur Sanna Raymans inlägg på SvD:s ledarblogg:
Men, att förändra innehållet i klassiska barnsånger och sagor är väl ändå att ta ifrån något? Något, närmare bestämt barnlitteraturens kanon och historia, förändras ju? Man kan förstås tycka att det är en välgärning eller att syftet är gott, men omärkligt är det ändå inte, då det de facto skapar en tillrättalagd bild av barnlitteraturen i stort.
Till att börja med är sagoberättandet traditionellt just en process i ständig förändring - via muntligt berättande, och via något liknande viskleksfenomenet, trimmades sagorna konstant, och det är ingen slump att samma grundberättelse ofta finns i något olika varianter i olika kulturer. Hade sagorna huggits i sten tidigare hade de gissningsvis inte blivit de klassiker vi relaterar till idag.
Och många barnsagor ter sig märkliga i dagens samhälle - jag har full förståelse ifall det tar emot för föräldrar att läsa om jägaren som sprättar upp vargens mage och fyller den med sten (Rödluvans sensmoral förtjänar också definitivt att ifrågasättas) eller reagerar inför den överväldigande könskonservatismen i exempelvis Richard Scarrys fantastiskt tecknade berättelser (bildspel med skillnader mellan 1963 års version och 1991 års dito här), och jag förstår inte upprördheten över att föräldrar sållar bland vilka sagor de vill exponera barnen inför. Att byta kön på någon i berättelsen är ett enkelt sätt att vidga barnens vyer, och kan även bidra till en mer korrekt berättelse - det är ju faktiskt så att björnhonor i stort är vad man ska akta sig för vad gäller björnar.
Vidare ur Sanna Raymans inlägg:
Vad sker med karaktären Pippi Långstrump när alla andra flickor i sagorna plötsligt också är modiga och starka?
Gissningsvis skulle det hända samma sak med henne som hände med Stålmannen när även Spindelmannen, Bamse, He-Man och Karl-Alfred var modiga och starka.
Anledningen till att jag kom att tänka på ämnet var dock att Reason idag ägnade ett inlägg åt tidigare nämnde Lydons smörreklam, där han för övrigt effektivt sågar närproduceratvurmen. Lydon hade enkelt kunnat ramla in i tradig marknadskritik, som stora delar av den övriga punkrörelsen, men Lydon går sin väg, precis som allt annat som gör historia, och redan Herakleitos förstod att förändring är det enda konstanta.
Någonstans anar jag för övrigt att det finns en intressant grundskillnad mellan liberalkonservatism och anarkoliberalism i botten till de olika infallsvinklarna kring historiens helighet - förhoppningsvis återkommer jag till det.
John Lydon om bland annat skivbolag hos Jimmy Kimmel, 2003:
Lotta Gröning skriver en sedvanlig aftonbladsharang om att människan längtar tillbaks till gårdagssamhället, och att "[d]et är osäkert att vara beroende av andra länder för sin överlevnad".
Och just vurmen för det närproducerade är något som jag har svårt att förstå. Ifall det är osäkert att vara beroende av andra länder så borde det även vara osäkert att vara beroende av andra län, städer och gator, och det absolut säkraste borde följaktligen vara att producera själv. Om man sedan tänker sig in i situationen att man befinner sig naken och tomhänt i en skog någonstans så kan man sedan enkelt dra slutsatsen att isolering definitivt inte gör någon säkrare - du skulle kunna spendera en livstid på att tillverka en spik (eller en blyertspenna), något som i även dagens strypta bytessamhälle kan arbetas ihop på någon sekund. Det är positivt och "matsäkert" att närmare dubbelt så stor andel av amerikanens matpengar läggs på restaurangmat idag jämfört med 1955.
Gröning skriver även att "[d]et storskaliga lever ännu på att det är rationellt och billigt", och hon träffar egentligen alldeles rätt där. Ett lågt pris tyder på effektivitet, som är ett tecken på rationalitet, och rationalitet är vad som bygger en bra värld. Marknadsekonomin är häpnadsväckande effektiv - det kostar exempelvis bara drygt 10 öre att frakta ett kilo ris över halva jordklotet, så kostnaden för att gå för "säkerhet" blir enorm i förhållande.
En värld där människor utför arbeten effektivt som betalning för arbeten de gör mindre effektivt leder alldeles grundläggande till en värld där även lågproducerande lever ett långt bättre liv än de annars gjort, och det förvånar mig att så många låter något så uppenbart konstlat som nationsgränser styra deras tänkande - Reinfeldts idiotiska juluttalande är bara ett i mängden.
