Juholts Skavlanintervju transkriberad

Anna Ardin (via Peter Santesson) skriver välformulerat om Håkan Juholt som mobboffer. Angående exempelvis "[n]är han var rolig vågade inte publiken skratta så kan det dock vara av intresse att verkligen se vad han sade - så Skavlans intervju med Juholt transkriberad:

Skavlan: Hej, välkommen.
Juholt: Tack, förlåt att jag inte kommit tidigare.
Skavlan: Du har ju varit ute på en förlåt mig-turné, som man kallar det. Vi har en del norska tittare här, så du måste förklara - varför har du det?
Juholt: Ja, det handlar om att lyssna in stämningarna i landet. Man kan inte leda ett stort parti och sitta inlåst i ett rum i Stockholm och gissa vad som händer, man måste lägga örat mot marken och lyssna. Så jag lyssnar in stämningarna efter den turbulens som jag varit inblandad i och hur känslan är.
Skavlan: Ja, men turbulensen har ju varit flera olika saker, och det senaste var att du hade fått en massa bidrag som du inte skulle ha - som du har lämnat tillbaka. Därför diskuterades det ifall du skulle avgå eller inte - du valde att inte avgå och åkte på den här turnén - är det ungefär rätt tolkning?
Juholt: En väldigt snabb version.
Skavlan: Ja, det är en snabbversion. Är det något mer du vill lägga till?
Juholt: Nja, möjligen att jag hela tiden har trott att jag har gjort rätt, men det där ligger nu bakom mig och nu är det framåt som gäller.
Skavlan: Hur bra är du på att be om förlåtelse?
Juholt: Jag är bra på det. Jag tror nämligen att hela livet handlar om att kunna ge och ta emot förlåtelse - och att det är starkt [vänder sig mot Linn Ullmann] i det stora och det lilla.
Skavlan, till Linn Ullmann: Där fick du något att tänka på, du också.
Juholt: Ja, jag lyssnade ju tidigare...
Ullmann: Jo, men, du tänker ju att du alltid har gjort rätt, jag tänker ju väldigt ofta att jag har gjort fel när jag ber om förlåtelse - att det är hela poängen.
Juholt: Det är rätt - att kunna säga förlåt, men också ta emot ursäkten eller förlåtelsen för den som kommer.
Skavlan: Har du fått mycket av det på sista tiden?
Juholt: Jag har lärt mig väldigt mycket de här månaderna. Jag har träffat väldigt många människor, och fått höra både det ena och det andra, så jag är en starkare människa idag än för 3-4 månader sedan.
Skavlan: Håkan Juholt, du är ju vad jag vill kalla en politiker to the bone. Du har varit med länge, suttit i riksdagen sedan början på 90-talet...
Juholt: Precis.
Skavlan: ...och det sades om dig att innan du blev partiledare så hade du bak i bilen alltid en affisch för socialdemokraterna - som är ungefär som Arbeiderpartiet.
Juholt: Just det - väldigt lika.
Skavlan: Ja, och varför hade du det?
Juholt: Jag tror så starkt på att politiker ska vara synliga - det har jag ju också verkligen varit. Men politiker ska vara synliga hela tiden, så från det jag blev riksdagsledamot så har jag försökt att ställa upp mig officiellt och möta frågor och folks synpunkter och kommentarer på gågatan hemma i Oskarshamn eller var det än kan vara någonstans. Och då hade jag en sådan här rulle i bilen och har fortfarande i min bil, men nu använder jag den inte för nu åker jag med polisen mest, men fortfarande i bilen ligger rullen kvar. Då kan man sätta upp den, och då vet man om att ja, nu vill Håkan sitta här, och han är beredd att ta emot kommentarer och frågor om politik. Jag har försökt göra det väldigt mycket.
Skavlan: När du har liksom en halvtimme till övers?
Juholt: Ja precis, jag kommer från ett jobb eller jag kommer från något uppdrag och sedan innan jag ska gå och handla eller hämta barnen eller något liknande - ja då kan jag använda den halvtimmen till att faktiskt träffa några människor, lyssna och...
Skavlan: Men var sätter du upp den affischen? På gatan?
Juholt: Ja, det handlar ju om att rulla upp den här då, naturligtvis, runt en soffa, ett cykelställ eller vad det nu kan vara för någonting.
Skavlan: Du har inget stativ?
Juholt: Nej, det är en rulle - en sådan här wellpapprulle som du rullar upp.
Skavlan: Och så börjar du bara prata?
Juholt: Nja, jag pratar eller så gör jag mig tillgänglig - ja, det kan jag göra. Men framför allt så handlar det ju om att säga att här står nu en ledande politiker, en socialdemokrat - kom och säg vad du tycker, ge dina synpunkter. Jag tycker nämligen inte om att politiker ska springa och gömma sig - de ska vara synliga.
Skavlan: Men nu är du ju ett väldigt känt ansikte, och nu kanske du inte behöver affischen längre.
Juholt: Nu behöver jag inte affischen längre - det är helt rätt slutsats.
Skavlan: Men jag tänker - så som det står till i mätningarna nu - det är inte helt topp, så att säga. Triggas du av det, är du en konkurrensmänniska?
Juholt: Absolut, så är det. Det är väldigt många människor i vårt land som vill att vi socialdemokrater ska göra mycket bättre, som vill att jag ska göra mycket bättre, som vill att partiet ska göra mycket bättre. Det triggar mig.
Skavlan: Så du är som bäst när du ligger på botten?
Juholt: Ja, jag är tävlingsmänniska.
Skavlan: Men är du det privat också?
Juholt: Ja, jag är en tävlingsmänniska.
Skavlan: Hur då?
Juholt: Jag är en tävlingsmänniska i allt. Jag tycker inte om att förlora. Det kanske inte är någon god egenskap, men jag har aldrig låtit mina barn vinna i någonting bara för att de är barn. De får vinna när de är bättre, men inte för att de är barn.
Skavlan: Så du vinner alltid över...
Juholt: Nä, nu är de ju ifatt och vinner - men då vinner de ju för att de är bättre, inte för att de är barn.
Skavlan: Ja, just det. Men du spelar fortfarande mot dem?
Juholt: Jag försöker undvika det nu, för nu vinner de ju oftast - det är faktiskt sant. Nä, men jag är tävlingsmänniska, och jag tycker det ska vara på allvar, det ska inte vara skådespel, man ska inte låtsas - varken i politiken eller i spel. Och hur skulle det se ut om man faktiskt höll på att vinna en pingismatch, och sedan helt plötsligt så säger någon: "Låt honom vinna, annars blir han ledsen". Och då ska man helt plötsligt börja spela dåligt? Nä, det där funkar inte, tycker jag - varken i livet eller i politiken.
Skavlan till Ullmann: Är du tävlingsmänniska?
Ullmann: Ja, det är jag nog, men jag har nog låtit barn vinna... barn och män.
Juholt: Men tänk så glada de blir när de vinner och känner att nu vinner vi för att vi är bättre, inte för att hon är snäll.
Ullmann: Ja, men precis.
Juholt: Då blir det ju en lycka.
Ullmann: Det är ju den lyckan vi vill ha, eller hur?
Juholt: Ja precis.
Skavlan: Här är det ju att man kan ljuga lite då, och så kan man låtsas att man inte var så bra som man var...
Juholt: Jag tycker att det är fel.
Skavlan: Det är fel... Du har sagt en gång att du är yvig - vad betyder det? Det är ett ord jag inte kan på svenska.
Juholt: Jag är inte som en liten grå sten som ligger vid vägkanten. Jag har kanter, jag hörs, jag syns, jag märks, jag tycker saker, jag är beredd att ta stryk för det jag tycker och tycker är viktigt. Jag drar mig inte undan. Jag var ordförande i vårt försvarsutskott i riksdagen en stund, och jag sade att då kan du inte vara skotträdd, du måste vara beredd att stå där, och det är den sortens yvighet som jag har...
Skavlan: Är det det som yvig betyder?
Juholt: Ja, det tycker jag.
Skavlan: Jag har nämligen läst lite om dig, och det som jag tycker är intressant är att du har sagt väldigt mycket - bland annat det här med yvighet - som karaktäriserar din personlighet, innan du blev partiledare. Och jag måste ju säga att det har varit tydligt att du inte har haft ambitionen att bli partiledare eftersom du har uttalat dig så ostrategiskt innan.
Juholt: Absolut. Du kan politik.
Skavlan: Ja, du har till exempel sagt att du är yvig då, och att du är ostrukturerad - alltför ostrukturerad, att du inte passar till uppdraget - det har du varit väldigt tydlig med.
Juholt: Jag är en känslomänniska. Jag är en människa som drivs av värderingar - vad som är rätt och fel i ett samhälle; sjuka och arbetslösa ska inte tvingas till fattigdom. Jag drivs av värderingar...
Skavlan: Men kan man inte passa till det här uppdraget även om man drivs av värderingar?
Juholt: Jo, absolut, det är ju det jag gör.
Skavlan: Men du har ju sagt att du inte passar till uppdraget?
Juholt: Ja, men jag visste aldrig vad det innebar att vara ordförande för ett stort politiskt parti. Jag visste inte vilka stödfunktioner vi har, och vilka som kan finnas runt omkring - det vet jag nu. Och nu handlar det om mig - att kombinera mina värderingar med riktigt duktiga människor runt omkring mig.
Skavlan: Men du säger att du inte har ändrat dig - det är de här stödfunktionerna?
Juholt: Jag tror att det är väldigt svårt att ändra på en 49-åring, och att den ska spela någon annan. Men det är mitt ansvar att se till att det finns de runt omkring som är väldigt duktiga på det som jag är mindre duktig på. Jag är en ledare för att jag har politiska värderingar.
Skavlan: Men du passar fortfarande inte som partiledare?
Juholt: Nu tycker ju omgivningen och partiet att jag är den bästa, då tycker jag att de har rätt.
Skavlan: Skulle du säga att det bor en statsman inom dig?
Juholt: Vad är en statsman egentligen? Jag tror att en statsman är den som förstår vad som händer, och som förstår hur människor har det, och som förstår vart samhället är på väg. Att vara statsman handlar inte om teater och skådespel det heller - det är att veta vad som händer runt omkring.
Skavlan: Så svaret är?
Juholt: Ja, jag har väldigt svårt att se att inte ordföranden för socialdemokraterna kan lyssna in samtiden och faktiskt dra slutsatser av att ja, vi kan leda landet, vi förstår vad som händer, vi vet vad som sker i morgondagen...
Skavlan: Så du vill säga att...
Juholt: Men, du blir inte statsman som riksdagsledamot. Du blir statsman när du blir prövad i ditt ämbete, och jag har blivit prövad i en orkan och i en storm och har stått upp - det vet jag att jag klarar. Jag är inte en sådan som viker ner mig.
Skavlan: Men betyder det att du känner dig som en statsman idag?
Juholt: Statsman blir du ju inte förrän du är statsråd eller statsminister och sköter dig - då kan du bli statsman. En riksdagsledamot, vilket jag är, har aldrig någonsin varit en statsman i något land.
Skavlan: Nej, det förstår jag, men har du känslan av att det bor en statsman inom dig?
Juholt: Jag är helt övertygad om att jag är beredd att kunna ta ansvaret för Sverige och faktiskt utveckla Sverige.
Skavlan: Det går ju att svara ja eller nej...
Juholt: Nja, det gör faktiskt inte det. För då handlar det om att jag ska recensera mig. Vi har faktiskt haft statsministrar som inte har varit statsmän, men vi har också haft statsministrar som har varit statsmän - det handlar om vad du gör med ditt uppdrag.
Skavlan: Din norske motsvarighet, ledaren för Arbeiderpartiet, Jens Stoltenberg - där är ju siffrorna mycket bättre.
Juholt: Det är en fantastisk ordförande för socialdemokraterna ni har. Vi har en bra kontakt. Jag har lärt mig mycket.
Skavlan: Ja, men kanske inte nog.
Juholt: Nä, men han har varit statsminister ganska länge. Jag har inte varit det än.
Skavlan: Tror du att det är skälet till att han lyckas bättre?
Juholt: Jag tror att det är en väldig skillnad mellan att ha varit statsminister i flera år och att bara ha varit riksdagsledamot.
Skavlan: Känner du också att några av skälen till att det går dåligt för er nu är alla frågor kring din person.
Juholt: Vi hade mycket stark uppgång i opinionen under våren och hösten, och därför så är mycket kopplat till turbulensen kring mig. Nu kommer återigen frågorna om morgondagen, och då blir det tid att prata politik.
Skavlan: Bara en sista fråga på det - för du sade ju om din företrädare, Mona Sahlin, att ett så stort parti inte kan ha en så ifrågasatt politiker som henne. Varför gäller inte det dig?
Juholt: Vi var överens, Mona och jag, att efter valförlusten så skulle vi gå tillbaka till våra medlemmar och välja ledning - det tyckte vi båda två. Och de ordföranden som ledde partiet har prövats i val, det är nästan tre år till nästa val, det är mer än tusen dagar - där kommer min prövning, och där kommer jag också att mätas mot den politik som förs.
Skavlan: Men då du sade det här om Mona så var det ju också långt kvar till valet.
Juholt: Nej, då hade vi gjort vår största valförlust någonsin.
Skavlan: Ja, just det, men det var långt till nästa val.
Juholt: Ja, men bakom oss låg ju den största valförlusten någonsin, och man prövas i val - det är den enda opinionsmätning som gäller.
Skavlan: Så du menar att för socialdemokratin nu så är det inget problem att ha en så ifrågasatt partiledare?
Juholt: Det är klart att vi är i en grop. Det är klart att det är väldigt många människor som sätter förhoppningar till socialdemokraterna...
Skavlan: Men det är inte ett problem...?
Juholt: Miljontals...
Skavlan: Men det är inte ett problem...?
Juholt: Det är miljontals som vill att jag och partiet ska göra bättre - det är klart att det är ett problem med låga opinionssiffror - självklart.
Skavlan: Och ett problem att du är ifrågasatt?
Juholt: Det är alltid ett problem när man är ifrågasatt.
Skavlan: Du är gammal journalist - hade du varit tillfreds med det svaret?
Juholt: Ja, jag tycker nog det, för världen kan inte delas in i ja och nej.
Skavlan: Okej. Du har suttit i riksdagen i snart 20 år, och du säger att du inte har något nätverk?
Juholt: Sociala nätverk. Politiska nätverk har jag hur många som helst, både nationellt och internationellt.
Skavlan: Menar du att du inte har några vänner?
Juholt: Ja, sociala nätverk, därför att jag hade min familj i Oskarshamn - det var där jag har mina nätverk, i min hemstad. Här var jag, i Stockholm, för att jobba och slita dygnet runt - jag var inte här för att umgås privat, jag var här för att jobba. Så de sociala nätverken har jag med mina ungdomsvänner, barndomsvänner hemma i Oskarshamn.
Skavlan: Men har du under så många år inte fått några vänner i riksdagen?
Juholt: Jag har fått vänner i andra politiska partier - också mitt eget, men mina bästa vänner är en miljöpartist och en centerpartist, så det handlar om att jag är här i riksdagen som riksdagsledamot för att jobba, företräda mitt län.
Skavlan: Så du vill inte kombinera vänskap och jobb?
Juholt: Nej, det vill jag inte - jag ville jobba här, slita hårt, och det gjorde jag också. Därför blev jag också omvald år efter år.
Skavlan till Ullmann: Är du en som kan ha vänner på jobbet, eller det kanske inte finns så många att välja mellan?
Ullmann till Juholt: Jag försöker förstå - säger du att du inte har vänner, du säger inte det?
Juholt: Jag har väldigt många vänner.
Ullmann: För det måste ju vara så enormt viktigt i politiken, även om du säger att politik inte är teater och skådespel - där kan vi säkert vara lite oeniga - så tänker jag att vänner är ju det viktigaste man har - vänner som kan korrigera, det tänker jag är det allra viktigaste.
Juholt: Ja, men så är det. Jag har väldigt gott om vänner, jag har mycket vänner privat, men det är inte dem jag jobbar med.
Ullmann: Men kan de korrigera dig?
Juholt: Absolut.
Ullmann: Kan de säga till dig att...
Juholt: Men här tycker jag att det är viktigt att jag anställer dem - jag jobbar med dem som är duktiga, professionella och talar om "här gör du fel", inte dem jag firar midsommar och jul med. Utan jag vill jobba med de bästa, sedan det sociala nätverket, det är det andra.
Skavlan: Vem får du råd från då?
Juholt: Många.
Skavlan: Någon utanför politiken?
Juholt: Ja, jag får råd från konstnärer, skådespelare, filmproducenter, teaterproducenter har jag träffat idag, jag får råd från författare, jag får råd från idrottsmän, jag får råd från företagare. Det är många som vill ge råd till socialdemokraternas ordförande, och det tycker jag är bra.
Skavlan: Men vad lyssnar du mest på?
Juholt: Kloka råd.
Skavlan: Teaterregissörer?
Juholt: Nä, men jag lyssnar på dem som förstår samtiden och har idéer om framtiden - inte de som kommer och berättar historier om gårdagen, det är jag inte så intresserad av. Jag vill ha spaden i marken nu, och blicken ställd mot horisonten. De som förmår det, dem lyssnar jag på.
Skavlan: Vad är det roligaste med jobbet?
Juholt: Människorna - att varje dag få träffa så många olika människor. Att varje dag få chans att träffa studenter eller pensionärer, företagaren eller skådespelaren - varje dag året om, det är utan tvekan det roligaste.
Skavlan: Och oss här?
Juholt: Det är också roligt.
Skavlan: Det är bra.
Juholt: Det är väldigt roligt.

Jag ser inga direkta humorpoänger som gick publiken förbi, och det är också noterbart att Juholt kom in till stående applåder och jubelrop, så publiken verkar inte ha varit fullt så fientligt förinställd som Ardin anser.

Intervjun kunde självfallet varit betydligt smidigare och trevligare, men angående tv-sänd Juholtmobbning så är sången hos Robins ett betydligt bättre exempel:

(Direktlänk)

Vidare angående intervjun så nämnde jag tidigare sossewellpappen, men det är också anmärkningsvärt exempelvis att hans självbild är att han ständigt stått upp som en fura, samtidigt som SVT Humor gjort ett spel där man styr Juholt undan omgivningen, och hela vändiskussionen känns kort sagt märklig. Angående hans lokalframgångar så bör det även noteras att socialdemokraterna tappade kraftigt i Oskarshamn senaste riksdagsvalet trots att de gick framåt i kommunvalet, och trots Juholts synlighetsmantra så får han där kritik just för att ha varit osynlig. Och angående att "jobba och slita dygnet runt" så lämnade Juholt 2002 - efter att tidigare bara lämnat in en handfull motioner per år - in 47 motioner, gällande bland annat förslag om att förbjuda SMS-reklam, förslag om varvsstöd och om "den grymma fågeljakten på Cypern och Malta" - motivering: "för att inte framstå som en lat en som inte gör något".

Och ska man anmärka på Ullmanns utseende så kan det också vara på sin plats att visa hur Juholt såg ut under intervjun:

Sedan försörjer jag mig ännu inte som illustratör, men då det finns en vida länkad blogg om Spontane Fredriks spontaniteter så kunde det passa att illustrera även Juholts spontana sida:

Tidigare inlägg: Håkan Juholt (bloggetikett)