#stuffsossarnadid

Partipolitik är tråkigt, men - från Twitter:

Fredrik Segerfeldt har skrivit så mycket på ämnet att det enklaste är att citera honom rakt av upprepade gånger:

Dels:

På bilden nedan syns Ingvar Carlsson hand i hand med Robert Mugabe. På besök i Zimbabwe hyllade Carlsson Mugabe, samtidigt som regimkritiker mördades. De två samarbetade också intimt i FN.

Och:

[Sverige vill inte] bidra till någon separatism där. Vi har erkänt den nuvarande situationen…

• om kraven på baltisk självständighet. Källa: Svenska Dagbladet, 5 september 1989.

Och:

Vi valde alltså mottagarländer för vårt bistånd av politiska skäl. Och åtta av de tio största mottagarna av svenskt bistånd på 1980-talet var socialistiska enpartistater. Sådana regimer fick också 80 procent av hjälpen. Forskning har vidare kunnat visa att valet av mottagarländer präglades mer av ideologiska överväganden än av analyser av det relativa behovet i fattiga länder.

Och, Olof Palme:

Den demokratiska processen har gjort stora framsteg. Det är helt möjligt för en socialdemokrat att föra en dialog i det här landet. Jag har träffat många ledare i kommunistiska och socialistiska länder men aldrig någon så intresserad av svensk företagsdemokrati och demokratiska processer som Fidel Castro.

Vidare gällande Palme, från Wikiquote:

Man kan inte med ett individualkapitalistiskt betraktelsesätt hålla på och tala om mina barn och dina, utan det är fråga om våra barn – det gäller varenda tjatting.

Så självfallet har inte socialdemokraterna ett fläckfritt förflutet - partipolitik fungerar inte så.