I all korthet så håller jag (föga förvånande) inte med Isobel Hadley-Kamptz i hennes inlägg om "mänsklighetens inneboende beroende" - där hon ser människor som "skröpliga varelser" som "behöver andra människors omvårdnad under en förskräckande stor del av våra liv" så ser jag att människor med god marginal klarar vad än de ges möjlighet att försöka sig på, och alldeles grundläggande så ser jag inte skattefinansierad barn- och äldrevård som något frihetligt, och inte heller att det krävs statlig inblandning för att barn alls skulle bli gjorda, men det är så etablerade åsiktsskillnader att det inte är värt ett blogginlägg.
Jag kan dock inte låta bli att anmärka på ett märkligt ofta förekommande missförstånd:
För kvinnor är ibland två. Inte en. Två. Kanske inte två med lika rättigheter, men dock två individer i en kropp, två kroppar i ett hölje. Ett blodomlopp.
Ty nä, mamma och foster delar inte blodomlopp - det är exempelvis inte alldeles ovanligt att fostret och mamman har olika blodgrupper - från Erika Rindsjö hos En forskares betraktelser, som delar mitt bekymmer med just den här missuppfattningen (som för övrigt påfallande ofta används i patriarkala sammanhang):
Fostret har sitt eget blod, mamman sitt och de är separerade från varandra av tre cellager: trofoblastcellen, stromacellen och endotelcellen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar