The era the recording industry died

EurekAlert skriver - under rubriken "The day the music died" - om forskning som visar att "the increase in readily available software" medfört att "[a] number of iconic London recording studios, including Olympic Studios, Townhouse Studios, Whitfield Street Studios (formerly Sony and, before that, CBS Studios) and Eden have closed in recent years", och att "[w]e do know this will have serious repercussions for the economic geography of music. What remains to be seen however is how this will play out, and what will be left of the sector for the future."

Att säga att inspelningsstudions tillbakagång innebär musikens död är dock som att säga att framkallningsindustrins tillbakagång innebar fotograferingens död, vilket om inte annat Bilddagbokens 100 000 samtidigt inloggade medlemmar motbevisar.

Minskade inträdeströsklar innebär självfallet ökat utbud, och drastiskt minskade inträdeströsklar innebär drastiskt ökat utbud, vilket om inte annat Myspaces över en miljard uppladdade låtar visat. Exempelvis törs jag ana att Justin Hines inte hade tagit sig till vare sig Olympic Studios eller Eden för att spela in sin Tomato Hat ifall så hade krävts, men här finns den, komplett med musikvideo:

(Direktlänk)