Många vill att staten subventionerar metoder för att minska koldioxidutsläppen. Jag ogillar idén för att det dels lätt blir en byråkratisk koloss, och dels för att det förutsätter att staten vet bättre än de som sitter nära arbetsprocesserna. Resultatet blir lätt en dyr snedvridning, satsning på fel projekt och massvis med idéer som aldrig lämnar ritbordet.
Jag har exempelvis svårt att se att någon i en planekonomi skulle lyckas få särskilt mycket pengar till att minska växthusgasutsläppen genom att göra bakpulver av koldioxiden. Skyonic räknar med att minska koldioxidutsläppen med 90 procent och dessutom minska andra utsläpp.
Frågetecken finns naturligtvis, som hur man hittar materiel att balansera formlerna med, men det är ett gott exempel på hur mycket tankekraft och kreativitet det finns - förmågor som närmast per definition går förlorade i en planekonomisk värld.
(Via CNet)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar