Sorkfeberepidemi - ännu en koldioxidfara?

DN debatt handlar idag om sorkfeber, och Birgitta Evengård har onekligen en poäng i att antalet fall exploderat.

Trots att två dött av sorkfeber under året verkar Smittskyddsinstitutet inte se särskilt allvarligt på det - "nästan alla tillfrisknar utan kvarstående men" och det smittar inte mellan människor. Har man genomlidit sjukdomen en gång verkar man dessutom bli immun mot den, men naturligtvis är ju alltid ökande sjukdomsantal negativt.

Evengård förklarar att klimatet är bekymret: "Siffran stiger snabbt, och en orsak är att milda vintrar och senkommen snö gör att sorkarna söker sig in mot människors boende. Ett varmare klimat får omgående konsekvenser för spridningen av sorkfeber och andra virussjukdomar som överförs med olika djur."

I DN:s tidigare artikel om rekordår för sorkfeber säger dock Urban Kumlin: "Sorkfebern brukar nämligen ge flest sjukdomsfall när det är som kallast."

Så, det verkar ligga någon balans mellan att sorkarna antingen kan frodas i skydd av snön eller tvingas leta sig närmre människan för att överleva. Men naturligtvis skadar det aldrig möjligheten till uppmärksamhet och anslag att anspela på global uppvärmning.