Moseböckerna skriver om Abraham och Sara, vilka vår Herre allsmäktigt och vist döpte om i ett långt utslag av respekt och kärlek:
1 Mos 17:5: "Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk."
och 1 Mos 17:15: "Gud sade till Abraham: 'Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj: hon skall heta Sara.'"
Det här förvillar dock en lekman som undertecknad, då Abraham i 1 Mos 20:12 säger: "Dessutom är hon verkligen min syster. Hon är min fars dotter, men vi har inte samma mor, och därför kunde hon bli min hustru." samtidigt som 3 Mos 20:17 anger: "Om en man tar sin syster, sin fars eller sin mors dotter, till hustru och de har umgänge med varandra, är det en skamlighet, och de skall utstötas ur sitt folk i allas åsyn. Han har lägrat sin syster, han har dragit skuld över sig."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej!
Roligt att se att du grunnar en del kring saker i bibeln. Gör jag med!
Saken du tar upp är intressant.
Spontant tänker jag så här: kanske tanken som ligger bakom är så här:
I Ursprungslandet Ur levde Abram länge utan att Gud uppenbarade sig för honom. Han kände inte till Gud förrän han var 75 år (tror jag) och levde så klart efter landets och dåvarande religionens traditioner. Utifrån dem hade han säkert gift sig med sin halvsyster.
I och med att Gud ville att folket Israel inte skulle blanda sig med omringande folk blev risken för inavelns negativa följderna påtagliga! Därför ville Gud skydda folket genom regler som skulle motverka inavelförorsakade sjukdomar.
Det fanns nog inte någon lag som förbjöd såna äktenskap på Abrams tid!
Låter det acceptabelt? ;=)
Skicka en kommentar