Fantastiskt intresse för hushållsnära tjänster

SvD, DN och Di bland andra skriver om att avdraget för hushållsnära tjänster verkar bli en succé (kvällstidningarna har inte skrivit om det än, ska dock bli intressant att se hur Aftonbladet vinklar det). Jämfört med förra året har 20 procent fler städföretag (motsvarar runt 80 företag) ansökt om F-skattsedel.

Tidigare rapporter om avdraget har haft tydlig vinkel att avdraget är närmast verkningslöst, trots att siffrorna de presenterade redan då var spektakulära (se gärna mitt tidigare inlägg), men nu är siffrorna från webbundersökningen helt makalösa. Nu tror jag naturligtvis inte att undersökningen är representativ för befolkningen i helhet, men i nuläget säger sig 44 procent vilja anlita hushållsnära arbetskraft efter avdraget och 19,8 procent svarar 'kanske' - bara 36,2 procent av de som hittills svarat svarar nej.

Antaget att samtliga 19,8 procent kanske-svar ovan i praktiken inte kommer anlita hushållsnära arbetskraft men att samtliga 44 procenten som svarat 'ja' kommer att göra det (känns väldigt osannolikt, men bara för skojs skull) samt att procentsatserna representerar hushåll och att 10 procent av hushållen redan idag anlitar hushållsnära arbetskraft så behöver varje av dessa hushåll anlita ungefär 15,5 timmar per vecka för att helt radera ut arbetslösheten.

Skulle det idag vara 5 procent som anlitar hushållsnära tjänster skulle varje av hushållen behöva anlita 13,5 timmar per vecka för att helt utplåna arbetslösheten.

Skulle dessa 1 980 000 hushåll (44 procent av totalt 4,5 miljoner hushåll) istället mer troligt i min gissningsvärld anlita runt fem timmar styck så skulle det innebära 247 500 nya heltidstjänster, motsvarande ungefär 42 procent av den öppna arbetslösheten.

Det här avdraget visar sig alltså vara guld och gröna skogar i all sin anspråkslöshet, och det borde glädja vänstern att en god del av de här tjänsterna gissningsvis kommer tillfalla kvinnor och invandrare och att en enorm ström av pengar därigenom går från mer ekonomiskt bemedlade till dem som inte har det lika fett, samtidigt som enorma grupper får in en fot på arbetsmarknaden och därigenom bryter utanförskapet. Det måste gräma klarsynta socialdemokrater och vänsterpartister något alldeles sanslöst att partiets märkliga kulturer hindrat dem från att lägga fram förslaget.

Så vad då lära av framgången med det här avdraget? Jo, att skatter är av ondo och bör hållas till ett absolut minimum samt att svenska folket uppenbarligen är duktigt trötta på alla dessa skatter. Mona Sahlin tror att det går att gå till val på höjda skatter, jag tvivlar.