Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin gör gemensam sak och dömer ut regeringens jobbpolitik på DN debatt.
Gammalt sedvanligt tröskande i stort, men några saker bör noteras:
- De använder ordet "sysselsatt" när de utvärderar sin politik - trots att de naturligtvis vet att en av anledningarna till att de förlorade valet var att det var så många satta i värdelösa, nerbrytande åtgärder att alla åtminstone kände någon som var drabbad, trots att de i regeringens siffror var att betrakta som "sysselsatta". KI skriver: "Regeringens ekonomiska reformer bidrar till att både arbetskraftsutbud och efterfrågan på arbetskraft ökar." och "[t]rots detta bedöms den öppna arbetslösheten endast falla tillbaka från 5,6 procent andra kvartalet till 5,1 procent fjärde kvartalet 2006. Detta beror på att även utbudet av arbetskraft vuxit överraskande snabbt den senaste tiden." - alltså en rejäl slevsläng åt den tidigare regeringens tendens att frisera siffror genom att sätta folk i åtgärder. Ekonomifakta diskuterar olika sätt att räkna ut arbetslöshet här, och Göran Persson förklarar att sådant räknande är cyniskt här.
- 29 000 fler är "sysselsatta på den reguljära arbetsmarknaden" i mars 2007, jämfört med mars 2006 (SCB). Om det går att koppla det till de där 65 miljarderna i sänkta skatter så är det inte särskilt långt till att säga att välfärden stärkts och att rättvisan ökat. Och har de här 29 000 nya jobben dessutom lett till att företag som arbetar för miljöinnovationer kunnat förbättra sitt arbete så har de miljarderna sannolikt gjort mer för miljön än någon motsvarande statlig satsning kunnat göra.
- "Arbetslöshet blir så hotfullt att det hämmar människors kreativitet och vilja att pröva något nytt" - a-kassan idag har inget att göra med kreativitet och vilja att prova nytt - säger du upp dig frivilligt får du automatiskt maximal karensperiod.
- Är det inte nyliberalt att argumentera att folk lämnar a-kassan för att ersättningen är låg och avgiften hög?
- Johan Norberg gör upp med myten om amerikaners dubbelarbete här.
- De använder 25 000 kronor i månadslön för att visa effekterna för dem med "lägst löner" - alltså en lön runt 10 procent högre än ingångslönen för en högskoleingenjör och runt 50 procent mer än en sjuksköterska.
En trygg arbetsmarknad behöver inte vara en arbetsmarknad där de anställda till varje pris biter sig fast vid den anställning de har - bara för att slippa hamna sist i kön enligt sist in-först ut-principen - utan är även möjligheten att få nytt jobb när det tidigare av en eller annan anledning försvunnit; frågar man dagens ungdom så längtar gissningsvis få efter att ha samma arbetsuppgifter hela livet. Så Sahlin och Wedin bör sopa rent framför egen dörr innan de pratar om att "förstå grundläggande samband på arbetsmarknaden".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar